Gennaro Gattuso avslutade sitt tränarjobb i Milan förra månaden och avstod samtidigt från att ta emot lönen under resterande kontraktstid. Stort av Gattuso, väl medveten om att han inte hade någon framtid i rossoneri längre. Klubblegendaren tog Milan så långt han kunde men slog i samma glastak som samtliga rödsvarta tränare gjort sedan Max Allegri lämnade 2014.
Den som får äran att ta det stolta, men på senare år befläckade tränararvet vidare heter Marco Giampaolo. 51-åringen har aldrig figurerat i en storklubb tidigare. För bara fyra år sedan tränade han Cremonese i Serie C. Tidigare har Giampaolo klarat kontraktet med klubbar som Cagliari och Siena, men blivit sparkad från Cesena och Catania.
Vändningen kom när Empoli chansade och anställde Giampaolo till säsongen 2015/16. Lett av evigt unge Massimo Maccarone på topp slutade Empoli tia i Serie A. Efter bara en säsong var det dags att dra vidare till Sampdoria, där Giampaolo under tre år nafsade på en Europaplats men aldrig nådde så långt.
Det tränaren lyckades med däremot var att göra Sampdoria till ett attraktivt, om än nyckfullt tag. Marco Giampaolo och Maurizio Sarri tog examen från tränarutbildningen på Coverciano samtidigt och presenterade samma tes i där. När Sarri lämnade Empoli var det bland annat hans goda vitsord som gjorde Giampaolo till efterträdare.
Likt Sarri har den nio år yngre Giampaolo en väldigt tydlig syn på fotboll. I Sampdoria använde han formationen 4-3-1-2 med en utpräglad trequartista framför tremannamittfältet. Dessa tre ska fungera lika bra offensivt som defensivt även om Albin Ekdal under säsongen haft en mer tillbakadragen roll.
Milan spelar redan med tre innermittfältare och kan flytta ner Suso alternativt placera om Paquetà i ”hålet” mellan mittfält och anfall. Med storklubbar som sägs buda 40 miljoner euro för Suso med en dålig säsong bakom sig bör det inte råda någon tvekan om vilket alternativ Milan bör välja.
Försvarsmässigt har Sampdoria stundtals varit riktigt stabilt och presenterat namn som Milan Škriniar och Joachim Andersen under Giampaolo. Andra dagar har defensiven svajat och hela laget hamnat i svårförklarliga formsvackor.
Jag pratar inte om några matcher utan ett par månader där Samp knappt vinner. Scenariot inträffade minst en gång varje säsong med Giampaolo i Samp. Det går inte bara att skylla detta på truppens bredd. Sampdoria under förgående säsonger var ett notoriskt svårt lag att möta på Marassi och där lyckats besegra Juventus, Roma, Napoli, Inter och Milan.
Det intensiva spel Giampaolo tar med kommer gynna Milan. Utvecklingen offensivt kommer bli en helt annan än med Gattusos och idéfattiga spelfilosofi. Däremot kan det ta tid för spelarna att lära in Giampaolos metoder och idéer. Hur mycket än milanisti längtar tillbaka till Champions League måste den nye tränaren ges tålamod att bygga långsiktigt.
Marco Giampaolo är till ytan också Gennaro Gattusos motsats i ledarstilen. Där den eldige kalabriern byggt en hel karriär på att kunna motivera först medspelare och sedan en hel trupp som tränare, är Giampaolo mer fåordig och litar till de egna idéerna i högre utsträckning.
Jag tror att Milan gjort ett mycket bra val sett till alternativen. Det talades om Simone Inzaghi innan han till slut förlängde med Lazio. Men Inzaghi är en reaktiv tränare precis som Gattuso och det Milan behöver är någon som kan få ut potentialen som finns på de offensiva positionerna.
Valet av Giampaolo exalterar dock få, förmodligen igen, men är en del av Milans nya strategi. Den från Arsenal värvade Vd:n Ivan Gazidis försöker skala ner klubbens kostnader för att möta kraven från Financial Fair Play. Sportchefen Leonardo vänder tillbaka till PSG efter bara ett år och Paolo Maldini befordras till rollen som ”teknisk direktör”.
Milan må ha slutat rekrytera klubbikoner på tränarsidan men det gäller inte hela föreningen. Zvone Boban lämnar sitt Fifa-uppdrag och tar en plats bredvid Gazidis och Maldini i ledningen. Gazidis talar om att Milan ska sluta värva dyrt och istället satsa ungt och bli en modern klubb.
Ett bevis på att Milan menar allvar med det är inställningen till Europa League. De uppges tacka nej till platsen i turneringen nästa säsong i syfte att bättra på klubbens egna FFP-anseende hos Uefa. Att Uefa godkänner Milans förslag är märkligt och systemet med FFP slår återigen knut på sig självt.
Men nu är situationen som den är och Milan måste prioritera ekonomin efter åratal av vanskötsel både där och på den sportsliga fronten. Så länge konkurrensen ser ut som den gör bakom Juventus behöver det inte vara dåligt. Marco Giampaolo är i mitt tycke Milans intressantaste tränarval sedan Allegri och det är tillräckligt för att behålla hoppet om framtiden.
Twitter: @ErikHadzic