POPULÄRA LIGOR

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Olsen till Cagliari – ett lån utan logik

Äntligen har situationen löst sig för Robin Olsen i Roma, då landslagsmålvakten lånas ut till Serie A-konkurrenten Cagliari. Eller har den verkligen det? Jag blir enormt överraskad över den här lösningen – en deal som både är en chansning och ologisk till lika delar.

Erbjudandet från Cagliari kommer efter att förstamålvakten Alessio Cragno gjort illa axeln under försäsongen. Robin Olsen blir klubbens nödlösning och väntas vakta målet redan mot Inter på söndag.

Cragno är tillbaka någon gång efter landslagsuppehållet. Olsen har vid det laget förmodligen ställt in sig på att göra förstatröjan permanent. Men Cragno har varit en av Serie A:s bästa målvakter de två senaste säsongerna. Ironiskt nog ryktades 25-åringen bli Olsens ersättare i Roma när svensken började göra tabbar i våras.

Jag räknar kallt med att Cragno återtar målvaktströjan så småningom. I ett realistiskt scenario blir Olsen en reserv igen, säsongen ut. Vid en ny lyckad säsong kommer en större klubb köpa Cragno nästa sommar, och då har Olsen förhoppningsvis övertygat Cagliari att han är värd en permanent värvning.

Det är en långsökt väg dock. Den största frågan utifrån ett svenskintresse handlar självfallet om EM. Olsen pratade själv vid presentationen ikväll om att komma i form till mästerskapet nästa sommar. Det blir svårt om han återigen fastnar på en bänk.

Det är obegripligt hur målvakten och hans agent Hasan Cetinkaya hamnat i detta läge. Olsen köptes efter VM förra sommaren av Romas sportchef Monchi till ett fyndpris. När Monchi och tränaren Eusebio Di Francesco avgick i samma veva i mars- och Olsens prestationer dalade- stod det skrivet i sten att det inte fanns plats för några av Monchis gubbar till hösten.

Olsen är en av dessa och var inte ens med i Romas premiärtrupp mot Genoa, tekniskt sett fjärdeval efter nye Pau Lopez, vårvikarien Mirante och unge brassen Fuzato. En övergång till Montpellier tycktes nära för några veckor sedan. Men Olsens entourage kom inte överens med slutdetaljerna och den franska klubben köpte Real Sociedads Rulli istället.

Namnet Robin Olsen står fortfarande relativt högt i kurs trots den ojämna säsongen i Roma. Det borde verkligen inte vara något problem att hitta ett lag i en av toppligorna där han är det självklara förstavalet.

Nu kastas skåningen återigen in i en konkurrenssituation. Robin Olsen får gärna motbevisa mig. Men jag kan inte se hur den här säsongen ska sluta lyckligare än den förra.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Hur långt kan hyllningar till medsupportrar gå?

”Fabrizio con noi”

En pampig koreografi ramade in Inters hemmapremiär mot Lecce under måndagskvällen. Den tecknade serieskurken ”Diabolik” avbildades och Inters Curva Nord skickade budskapet att de stod bakom Fabrizio Piscitelli, alias Diabolik.

Den första tanken berörde ett snyggt tifo, flankerat av Lazioörnar som en påminnelse om att vänskapsbandet mellan fansen fortfarande lever trots att det naggats i kanten sedan CL-avgörandet på Stadio Olimpico den 27 maj 2018.

Men som ofta inom italiensk supporterkultur hade tifot även avgreningar som rörde sig mot områden som politik, makt och våld. Fabrizio Piscitelli satt den sjunde augusti på en parkbänk i sydöstra Rom när han blev skjuten i huvudet av en maskerad man. 53-åringen dog nästan direkt och Diaboliks tid som ledare för Lazios ledande ultrasgruppering Irriducibili var till ända.

Det är inte första gången Interklacken behövt hyllat avlidna vänner under året. Vareseultran Daniele Belardinelli blev påkörd av en buss med Napolifans under kaoset som föranledde Inter-Napoli på annandag jul.

Under Milanoderbyt i mars passade därför Curva Nord att hedra med honom med ett tifo. Koreografin avbildade Belardinellis ansikte och symbolen för den naziluktande ultrasgruppen Blood & Honour som han tillhörde. Så här skrev jag i matchkrönikan följande dag:

Jag har full förståelse för att ultras vill ära en medsupporter som dött och banderollhyllningar till Belardinelli förekom också på Milans kortsida. Där kan det också stanna, vid banderoller och sånger till offret. Men när ultras väljer att uppmärksamma en högerextrem falang på bästa sändningstid under ett massivt derby handlar det minst lika mycket om en manifestation av den egna kraften.

Fabrizio Piscitelli hade makt och inflytande, en hel del till och med. Han var med på Irriducibilis resa från bildandet 1987 till att bli en av världens mäktigaste huliganfirmor. Lazio hade fyra supporteraffärer i Rom. När IRR stod på höjden av sitt imperium satt firman på 14 (eller tolv, uppgifter säger olika) egna butiker där merchandise såldes.

Piscitelli blev en miljonär på affärerna. ”Om Piscitelli inte vore en gangster kunde han blivit en Vd”, citerar huliganexperten Tobias Jones en Laziosupporter. Supporterledaren beskrivs som en man som ”gjorde vad han ville” i Laziokretsar. I våras sågs han fira Coppa Italia-segern med bucklan på Olimpicos löparbanor.

Piscitelli nöjde sig inte med fanartiklar bara. Drogaffärer stod på tur tack vare hans kontakter i den neapolitanska maffian, Camorran. Piscitelli fängslades 2015 och sattes senare i husarrest. Även andra IRR-figurer i hans närhet har utsatts för icke-fotbollsrelaterat våld genom åren.

Di

Meningarna går isär om både Diaboliks arv och vad som är moraliskt rätt på tifoscenen. Ultrassympatisörer försvarar regelbundet den här typen av masshyllningar med argumentet att de som kritiserar ”inte förstår” kulturen. Men även här finns kryphål som återigen stavas politik och makt.

Italienska ultras tar chansen till maktutövning mer ofta än sällan. När de hyllar vissa personer framstår kurvan som enad bakom tifot, när det i själva verket bara är några hundratal som tar sig friheten att tala för alla supporterar i klacken.

Hade Inters högervinklade ultrasscen hyllat en avliden medsupporter med vänstersympatier på samma sätt? Skulle inte tro det. Den egna agendan och intresset styr allt. I fallet Fabrizio Piscitelli är det många som hänvisar till hans Lazioengagemang och hur han formade Irriducibili till en urkraft på italienska läktare.

Den andra sidan av myntet visar en organisation som kan beskrivas som politiska aktivister i första hand och fotbollsfans i andra. IRR:s kuppförsök efter att Claudio Lotito tillträtt som klubbpresident är väldokumenterat. Laziofans får numera leva med att bli kallade för fascister och Mussolinianhängare, även av folk med ringa fotbollsintresse.

Helgens derby mot Roma är den första hemmamatchen post-Piscitelli. IRR är skakat i grunden och bestämde sig redan några veckor innan mordet för att omgruppera och pausa aktiviteten på Olimpicos Curva Nord. En banderoll till den ihjälskjutne ledarens ära sattes upp framför Colosseum med texten Diablo vive, Diablo lever.

Italien är ett land som länge fnyst åt grannländernas moderniserings- och effektiviseringstänk och litat på dess egna, traditionella know-how. Idag finns en klubb inom landets gränser som går i bräschen för marketing och tänjer på gränserna för vad ett globalt fotbollsvarumärke kan göra.

Samma klubb har samtidigt problem med kriminellt samröre på klackläktaren. Inters två hyllningskoreografier visar hur legitim högerretoriken blivit de senaste åren, frammanad av inrikesministern Matteo Salvinis vassa tunga.

Italiensk politik har återigen tryckt på nödknappen och Salvinis främlingsfientliga Lega har dragit sig ur regeringskoalitionen med populisterna i Femstjärnerörelsen. Att överbrygga högerextrema element på italienska läkare kommer inte gå lika fort.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Sju saker att ta med sig från premiäromgången

Fiorentinas nya look

När Fiorentina tog emot Napoli i lördagskvällens andra match var det som att de lilaklädda samlat den energi som bildats sedan Rocco Commissos sommarköp av klubben, skakat om burken, och släppt ut all kraft som mötte favorittippade gäster från Neapel.

Fiorentina såg den första halvtimmen ut att ha genomgått en trollformel sedan de 14 vinstlösa matcher som avslutade lagets Serie A-säsong 18/19. De attackerade med frenesi, utan Ribéry och Boateng som båda hoppade in, och försvarade effektivt med en hög press.

Chiesa var sitt vanliga briljanta jag och Pescaraförvärvet Sottil såg väldigt intressant ut på den andra kanten. Ändå gick Napoli till paus i ledning tack vare klass och effektivitet efter mål signerade Mertens och Callejón.

En galen kvart i andra halvlek och en urspårad domarinsats senare hade Napoli till slut vunnit med 4–3 på Artemio Franchi. De kommer fråga sig hur de kunde släppas in tre mål mot ett lag som inte vunnit sedan februari, men är i slutändan glada över tre poäng inför nästa bortamatch, på Juventus Stadium.

Milans kraschlandning

Nye tränaren Giampaolo fick inte starten han önskade. Och milanisti fick inte den startelvan de ville se heller. Trots aktiva transferveckor kom de till spel utan ett enda nyförvärv på planen. De har skeppat iväg fansfavoriten Cutrone till England för att starta med… Castillejo på topp?!

Yttern fungerade inte alls bredvid Piątek i Giampaolos 4-3-1-2. Suso såg bortkommen ut som trequartista och Borini är mycket, men inte någon central mittfältare. Nye Becao nickade in matchens enda mål för Udinese med 20 minuter kvar.

Milan stod som förlorare på Dacia Arena utan ett enda skott på mål registrerat. Giampaolo pratade redan efter matchen om att överge spelsystemet och återgå till 4-3-3 som Milan spelade under Gattuso. Detta efter en hel försäsongs förberedelser med två anfallare.  Tålamod är en dygd, och gäller kanske nu mer än någonsin för rödsvarta fans.

Zazas succésommar

Den tidigare landslagsanfallaren Simone Zaza spelade 30 matcher i liga och cup ifjol men har redan gjort fler mål den här säsongen. Torinos båda i 2–1-segern mot Sassuolo adderar de tre mål på fem kvalmatcher Zaza redan gjort i Europa League.

Det är ett stort sparkapital Granata har om Zaza fortsätter hålla målsnittet uppe. Båda han och anfallskollegan Belotti är goda för 15–20 fullträffar per säsong. Systemet med två anfallare har inte alltid fungerat för tränaren Mazzarri. Men med Zaza i denna form kan jag garantera att 3-5-2 också spelas fortsättningsvis.

Oronsmoln finns dock på Torohimlen. Nicolas N’Koulou togs inte ut i truppen efter att ha haft huvudet på ”fel ställe”. En av förra säsongens bästa försvarare verkar desperat söka en flytt till Roma men Torino har ingen anledning att släppa taget om kameruniern. Särskilt inte när Romas sportchef heter Gianluca Petrachi – fram tills nyligen verksam i just Torino.

Svenskarna

19-årige Dejan Kulusevski blev veckans positiva överraskning och startade för Parma mot Juventus i säsongens första Serie A-match. Juventus kunde vinna komfortabelt efter ett Chiellinimål och Kulusevski fick en knapp timme mot den regerande mästaren.

Högeryttern värderade situationer fel ibland men var hela tiden ivrig efter att få boll. En okej insats och ett tydligt besked på tränaren D’Aversas förtroende när Kulusevski går före Interlånet Karamoh och förra säsongens högerspringare Siligardi från start.

Albin Ekdal var som vanligt säker i passningsspelet men hade det tufft mot Lazios mittfält och blev varnad i 0–3-förlusten. Kem Sema har Serie A-debuten avklarad efter ett inhopp i den 81:a minuten för Udinese mot Milan. Svante Ingelsson var inte med i Udinelagets trupp och Mattias Svanberg spenderade 90 min på bänken när Bologna bortakryssade mot Hellas Verona.

Lazios överkörning

Premiäromgångens mest imponerande insats stod Lazio för när de enkelt avfärdade Sampdoria på bortaplan. Då var Samps målvakt Audero ändå lagets bästa spelare. Lazio visade upp en dynamik i anfallsspelet och många vägar att ta sig fram genom i banen.

Det var inlägg, via kontringar, och individuella genombrott. På högerkanten har de fått en ny dimension i Lazzaris crosspassningar och snabbhet. Milinković-Savić såg ut att vara tillbaka i stort slag och Immobiles säsong har inletts med två mål. Inte obetydligt i för självförtroendet då han under vårens elva avslutande matcher bara mäktade med två baljor.

Frejdiga Genoa

Har Genoa till hittat en långsiktig tränarlösning i Aurelio Andreazzoli? Signalerna är klart positiva efter att ha hämtat upp underläge tre gånger i 3–3-matchen på Olimpico, vilket innebär Genoas första bortapoäng mot Roma sedan 1994.

Lerager och Schöne kan bli en dansk mittfältssuccé och till höger stod 22-årige Ghiglione för två assist. På topp ser det högintressant ut med 3–3-målskytten Kouamé och Pinamonti som gjorde Genoas första. 21 respektive 20 år är medlemmarna i forwardsduon och borde komplettera varandra väldigt bra.

Svagt såklart av Roma att inte knyta ihop säcken även om positiva tendenser kunde skönjas. ”Jag kommer aldrig gå in till en match med fokus på försvar. Jag vill ha ett lag som dominerar och alltid tar initiativet”, sa Romas nye tränare Paulo Fonseca efteråt.

Det är ingen som misstror portugisens ord efter premiären. Roma får nu förbereda sig till ett rekordtidigt (?) derby på söndag kväll och går inte in som favoriter mot Lazio.

Tidiga Conteeffekten

Det går inte att dra för stora växlar av Inters 4-0 mot ett lag som tippas åka ur. Men efter bara en match blir vissa mönster tydliga av tränarbytet Spalletti mot Conte. Inter anfaller mycket mer direkt och använder kanterna bättre till skillnad mot plottrigheten som Spallettis lag för ofta hamnade i.

Nyförvärvet Sensi gjorde mål och stod för en mycket bra insats på innermittfältet med premiärskytten Brozović. Lukaku visade sin betydelse i targetspelet men också rapphet i steget. När anfallaren hann först på en målvaktsretur och rakade in 3–0 syntes inga extrakilon som belgaren anklagats för att ha på försäsongen.

Ett nytt Inter, men fortfarande med plats för både Andrea Ranocchia och Antonio Candreva i startelvan. Den senare avslutade målskyttet med hela omgångens snyggaste mål, en projektil från 35 meter i sann Candreva-stil.

****

Till sist måste krigarandan hos Siniša Mihajlović nämnas. Bolognatränaren hade tillbringat 40 dagar på sjukhus och en inledande kur mot leukemin han drabbats av, men bestämde sig för att åka till Verona med laget och stod på sidlinjen när Bologna spelade 1–1 mot nykomlingen. Bori se majstore!

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Spaningar och tankar inför Serie A 2019/20

En ny säsong står för dörren och förväntningarna når klimax inför kvällens avspark i Serie A. Vissa är mer berättigade än andra. Somliga lever på hoppet och andra låter den inneboende pessimisten ständigt komma till tals.

Vad som är säkert att vi kommer bli underhållna på vägen, demoraliserade, euforiska, och med jämna mellanrum bli påminda om varför vi älskar denna sport.

Nedan kommer ett försök som sammanfattar mina egna förväntningar inför säsongen.

Utropstecken

Jag ser ingen raket komma direkt i en jämntjock Serie A-tabell på förhand. Men, några lag finns det som kan bättra på förra säsongens tabellplacering ett par hack uppåt minst.

Inter kommer ta klubbens första pallplacering på åtta år. Med lite flyt kan de till och med ge Juventus en match om lo scudetto. Det vore välkommet, inte minst med tanke på att huvudfigurerna Conte och Marotta hade Juve som tidigare arbetsgivare. Räkna med att duon kommer pressas på frågor om relationen till vitsvart under året.

Cagliari har inte slutat på övre halvan på tio år men nu kan det vara dags. Detta trots att den egna produkten Barella sålts för väldigt stora summor till Inter. Cagliari har för andra varit synonymt med jobbiga bortamatcher på blåshålet Sardegna Arena. Den här säsongen ska de rödblå börja föra väsen även på bortaplan.

Det finns ett klassiskt klipp från 2001 när en ung Andrea Pirlo frispelar Roberto Baggio som suger ner passningen på foten och rundar Juventus målvakt för att sätta en sen kvittering. Så kunde det se ut i Brescia på den tiden, idag kommer Pirlokopian Tonali att söka hemvändande Balotelli på djupet för nya odödliga samarbeten. Duon kommer hålla Brescia kvar i Serie A.

Frågetecken

Milan och dess nyförvärv. Det säger något sakernas tillstånd när Milan köper två potentiella startspelare från ett nedflyttat Empoli. Tränarutnämningen Giampaolo känns rätt, men är knappast ett stort namn. Ramlar han in i de sedvanliga formsvackorna kommer fansens tålamod till tränaren verkligen att prövas.

Atalanta och lagets balansgång. Hur mycket energi kommer Champions League kräva från succélaget? Kunnandet hos både startelva och tränare är odiskutabel, men orkar Atalanta vara med i ett nytt CL-race framåt våren?

Bologna och beskedet ingen ville höra. Tränaren Mihajlović kommer göra sitt arbete så gott det går under tiden han behandlas för leukemin som upptäcktes i somras. Sjukdomsbeskedet gör att lagets otroliga vår faller lite i glömska och istället skickar Bologna i en fas av osäkerhet.

Svenskarna

Förra säsongens affischnamn Robin Olsen och hans öde i Roma förtjänar ett eget blogginlägg så fort situationen klarnat runt honom. De svaga prestationerna förra säsongen gör att Olsen är trea i Romas målvaktsordning, bakom nye Pau Lopez och Mirante som petade svensken i våras. Rom är inte det sämsta stället att leva som tredjemålvakt i, men hey, Olsen förtjänar så mycket bättre.

Bland de unga spelarna ligger både Mattias Svanberg och Dejan Kulusevski inom räckhåll för en startelva i Bologna respektive Parma. Konkurrensen är tuffare för skåningen men förra säsongens många starter gav en hint om vilket råämne Svanberg är på mittfältet. Kulusevski fick 90 minuter i förra veckans Coppa Italia-vinst som ytter men kan också gå ner och spela på mittfältet.

Det ska bli riktigt kul att se för vad Ken Sema går för i Serie A. I värsta fall får han konkurrera med fixstjärnan Rodrigo de Paul på vänsterkanten, om inte tränaren Igor Tudor känner sig tvingad att flytta upp argentinaren bakom centerforwarden.

Att flytta från Watford till Udinese ses som ett nedköp i Pozzofamiljens värld men kommer generera Sema mer speltid. En anledning som motiverar det säsongslånga lånet nog. På den andra kanten finns Svante Ingelsson som med en hel försäsong i bagaget har möjlighet att överraska.

Albin Ekdal tog över från Robin Olsen som vår klarast lysande Serie A-stjärna. Jag räknar in Ekdal som given i Sampdorias premiärelva hos lagets nye tränare Eusebio Di Francesco. Ekdal visade förra säsongen upp precis all klokhet och lugn som var signumet under hans första Italienvända.

Två spelare som inte är inne i värmen är Oscar Hiljemark och Samuel Gustafson. Hiljemark börjar snart närma sig det där rekordet i antal tränare på kort tid men är inte längre önskad i Genoa och får hitta en lösning till månadsskiftet.

Detsamma gäller Gustafson som dessutom saknar den senares erfarenhet. 24-åringen var förra säsongen utlånad till Hellas Verona, en lösning som hade varit på sin plats i år igen. I Torino är mittfältskonkurrensen bevisligen för hård.

Transferkollen

Jag kommer lista de bästa och sämsta värvningarna i ett inlägg efter deadline-day. Generellt finner jag aktiviteten som spretig bland topplagen. Vi har en förväntad toppduo som satsar hårt och andra storlag som sökt mer ekonomiska lösningar. Lite som bland resten av Europas elitklubbar. Sedan finns ett antal dominobrickor (Dybala, Neymar, Icardi) som väntar på att fällas och i sådana fall sätta igång en intensiv aktivitet under slutveckan på mercaton.

Det går att kategorisera de mest uppmärksamma värvningarna i tre fack. De riktigt dyra, typ Mathjis de Ligt och Romelu Lukaku. Värvningar som också investerar i varumärket och ger klubbarna en viss tyngd (no pun intended) som seriösa aktörer.

Vi har också ett par spelare som sökt sig till klubbar bortom den egna självbilden i hopp om att hitta karriärmässig stabilitet. De självklara exemplen är Radja Nainggolan och Mario Balotelli som vänder ”hem” till Cagliari respektive Brescia. Men även Lasse Schöne som få trodde skulle hamna i Genoa när han skruvade frisparkar i Champions League-semifinaler i våras.

Sedan finns chansningarna. Profiler med bevisad kvalitet men ett struligt 2019 bakom sig. Fiorentina har lyckats värva två sådana spelare. Franck Ribérys utfasning från FC Bayern började under våren och som 36-åring är det svårt att förutspå hur mycket han kan dominera i Fiorentina. Kevin-Prince Boateng var utmärkt som falsk nia i höstens Sassuolo men har knappt spelat sedan det oväntade lånet till Barcelona.

Så går det:

Juventus vinner igen. Inter och Napoli kommer irritera de med träpinnar i sidan men den gamla damen springer hem det relativt komfortabelt.

Två av tre nykomlingar har åkt ur de två senaste säsongerna. Trenden håller i sig när Lecce och Hellas Verona inte står distansen ut.

Med ett VAR-inferno som exploderar i Premier League kommer härdade Serie A-följare brista ut ”vad var det vi sa?”.

Juventus fortsätter gå i bräschen som ett ledande varumärke i världen. Alla kontroversiella drag kommer i slutändan generera fler fans än vad de tappar.

Det kommer minst ett blogginlägg med ordet rasism i rubriken under säsongens gång. Tyvärr.

Fiorentinas Montella blir den första tränarsparkningen. Andra tänkbara offer är Veronas Jurić och Udineses Tudor.

Napolis Arek Milik knyter näven efter alla Icardi-spekulationer och vinner skytteligan.

Icardi ja. Serie A:s ensammaste har i alla fall ett tröjnummer nu i Inter. Nummer sju och inte nio.

Juve plockar hem Champions League också? Tråkigt svar, men jag kan inte tippa en slutsegrare där innan åttondelsfinalerna börjat.

Däremot kommer Maurizo Sarri få minst ett utbrott på vägen efter att Juveledningen tvingat på honom en kostym på sidlinjen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Tipset: Så här slutar Serie A 2019/20

Serie A-starten ligger bara ett dygn bort och tiden är inne för ett tabelltips över de 20 lagens säsongsöden. Vi har en sommar med ovanligt många förändringar, på tränarfronten främst, snart bakom oss. Än återstår mer än en vecka av transferfönstret i Italien som kan röra till det i konkurrensen ytterligare, och i det detta tips.

Om säsongen 2017/18 var bland det bästa och mest dramatiska vi upplevt under 10-talet blev den efterföljande något av ett antiklimax. Ingen guldstrid att tala om och flera projekt bland storlagen som gick bakåt eller i sidled.

När många av dessa klubbar tagit ny fart under sommaren förväntar jag mig både en hårdare toppstrid och bättre kvalitet bland lagen som slåss runt Europastrecken. Det finns även tre nykomlingar som inte behöver skämmas när de ska upp på den stora scenen. Åtminstone inte innan den första bollen är rullad.

Jag har skrivit en kommentar om lagens chanser och hur stort spannet är mellan lagens förväntade positioner i tabellen.

1:Juventus

Det finns ingen anledning att tro att mästarna ska börja vackla i en hårdare konkurrens. Snarare kan de nå nästa nivå i och med rekryteringen av Maurizio Sarri, om han får ihop spelargruppen lika bra som de inövade passningskombinationerna. Bredast trupp har Sarri också att jobba med förstås.

Hamnar mellan plats: 1–2

2. Inter

Alla förväntar sig en magisk effekt av Antonio Contes kombinerade trollspö och piska. Det är dock ett lag som slutat fyra de två senaste åren som Conte tar över och bara att utmana om lo scudetto vore ett stort fall framåt. Det har talats om bredden i Inters trupp samtliga dessa säsonger. Nu har laget till slut en tränare som inte bara kan, utan förväntas maximera all potential.

Hamnar mellan plats: 1–3

3. Napoli

En oväntad värvning av Mauro Icardi skulle göra att Napoli fiskas upp från det ingenmansland de befunnit sig i till att ha en liten, men realistisk guldchans. Det är oklart annars vad Carlo Ancelotti får för andraårs-effekt på detta lag. Truppen är fint sammansatt och offensiven bred men ytterligare spets krävs om Napoli ska närma sig toppen.

Hamnar mellan plats: 1–4

4. Roma

Jag känner entusiasmen runt den nye portugisiske tränaren Paulo Fonseca. Fjolårets statiska Roma borde vara ett minne blott, dessutom har klubben i skymundan stått för ett riktigt bra transferfönster. Dock är detta Fonsecas första säsong i Italien och anpassningsproblem på väg kan inte uteslutas.

Hamnar mellan plats: 3–6


5. Lazio

Uppåtsidan med att ha stått för en misslyckad tabellplacering är att ens bästa spelare inte blir hetast villebråd på marknaden. 17–18-succérna Sergej, Immobile och Luis Alberto är fortfarande i Lazio i skrivande stund och bör känna rejäl revanschlusta efter fjolårssäsongens besvikelser. Dessutom är tränaren Simone Inzaghi kvar, kanske för ett sista år. Lazio studsar i regel tillbaka säsongen efter en dålig tabellplacering och jag förväntar mig inget undantag 18/19.

Hamnar mellan plats: 4–8

6. Milan

Omstart på nästan alla plan. Den nye tränaren Giampaolos idéer måste ges tid och milanisti kan räkna med en berg-och-dalbanetur även denna säsong. Legendarer som Maldini och Boban på plats i ledningen ökar förtroendet för klubbens riktning men flera av nyförvärven är svårbedömda och gör det oklart hur mycket de har att ge Milan.

Hamnar mellan plats: 4–8

7. Atalanta

Står inför klubbens största säsong någonsin med ett Champions League-deltagande som väntar runt hörnet. Atalanta föll ett par placeringar 17/18 när de gick till sextondelsfinal i Europa League och matcherna blev fler. De står inför samma balansgång i höst och lagets förmåga att hantera CL-extasen blir avgörande för utfallet i Serie A.

Hamnar mellan plats: 4–9

8. Torino

Ligger stabilt strax under bästa i hierarkin men vill slå sig uppåt på något sätt. Den tunga kvalförlusten mot Wolverhampton i EL-playoffet medför förmodligen att Torino bara har ligan att koncentrera sig på. Betyder det att klubben känner behovet av att förstärka under mercatons sista dagar eller är de till freds med det uppenbara glastaket ovanför?

Hamnar mellan plats: 5–8

9. Sampdoria

Även detta lag har bytt tränare med Giampaolodynastin över. Eusebio Di Francesco kan förvalta och mycket väl förbättra den senares arv. Fortfarande gäller dock att Samp är en säljande klubb som värvar spelare till modesta summor. Behöver få in en anfallare till (Defrel?) och kan inte förvänta sig att Quagliarella är i skytteligatoppen igen.

Hamnar mellan plats: 7–12

10. Fiorentina

År noll under ägaren Rocco Commisso inleds med publikfriande nyförvärv som Ribéry och Kevin-Prince Boateng. Med Chiesa kvar ännu en säsong finns det rum för tillförsikt inför framtiden. Men jag tror inte Vincenzo Montella är rätt tränare att hantera en trupp som fortfarande är rätt okej, och att Fiorentina kommer betala för det i form av poängtapp i höst.

Hamnar mellan plats: 6–10

11. Cagliari

Har goda chanser att hamna på övre halvan vilket vore en stor framgång för sarderna. Mittfältet Nainggolan-Rog-Nández tillsammans med målvakten Cragno och målsprutan Pavoletti borgar för ett ambitiöst försök att hamna på topp-tio. I Roberto Maran har Cagliari dessutom en inspirerande och skicklig tränare.

Hamnar mellan plats: 9–12

12. Sassuolo

Flödet har varit stort under sassarnas transferaktivitet. Flera bärande spelare har lämnat och tränaren De Zerbi får börja om med en delvis ny startelva. Sassuolo behöver lösa centerfrågan med en Babacar som inte presterar och Boateng som lämnat. Kan Caputo behålla det höga målsnitt som han hade i Empoli?

Hamnar mellan plats: 8–12

13. Bologna

Efter den formidabla våren har klubben hamnat i en mycket speciell situation med Siniša Mihajlović som cancersjuk men arbetande tränare. Jag tror oundvikligen att detta kommer påverka Bolognas prestation och lagets kommande utveckling känns därför oförutsägbar. Grundstommen är stark men försvaret har genomgått förändringar som är oklara.

Hamnar mellan plats: 8-14

14. Parma

Parma hade en nästan oförskämt stabil säsongsinledning ifjol och slappnade av lite väl mycket på vårkanten som nykomling. Nu när de landat lite tror jag att klubbens mittenplacering befästs ännu tydligare. Jag tror på tränaren D’Aversa och det finns en tanke bakom allt som klubben gör.

Hamnar mellan plats: 10–15

15. Genoa

Jag tror inte på ett lyft detta år heller för den hårt prövade supporterskaran i Genoa. Andreazzoli är dock ett tränarval som vädrar morgonluft och mercaton har inbringat ett par spännande namn hittills. Bottenstrid bör undvikas.

Hamnar mellan plats: 11–15

16. SPAL

Mycket av klubbens fortsatta Serie A-status hänger på hur väl de lyckas ersätta Manuel Lazzaris alla framspelningar från högerkanten. Inne i boxen finns fortfarande Andrea Petagna att sikta på med en målmässig genombrottssäsong i bagaget. Truppen är tunn men filosofin tydlig från tränare Semplici.

Hamnar mellan plats:13–18

17. Brescia

Överlever som enda nykomling tack vare spetsen hos Sandro Tonali och Mario Balotelli. Serie B-segrarens startelva är i stort sett intakt i övrigt och den här spelarmixen har alla förutsättningar att överraska. Ägaren Massimo Cellino är tillbaka i Serie A och Brescia kommer profitera på alla hans tips och tricks.

Hamnar mellan plats: 14–18


18. Udinese

Förra året åkte Chievo ur efter en lång sejour i finrummet. Den här säsongen tror jag det är Udineses tur att ryka. Inte för att startelvan är remarkabelt dålig på något sätt. Utan det är klubben som puttrar riktningslöst säsong efter säsong. Med en hårdare bottenstrid i sikte tror jag att Udinese kommer straffas denna gång.

Hamnar mellan plats: 14–19

19. Hellas Verona

Hellas två senaste försök i Serie A var deprimerande sådana. Den här gången ser det bättre ut truppmässigt och klubben har gjort flera förnuftiga nyförvärv. Frågetecknet hänger över tränaren Ivan Jurić och om han är kapabel att rädda kvar ett bottenlag i Serie A?

Hamnar mellan plats: 17–20

20. Lecce

Aktiv mercato men Lecce har fortfarande inte fått allt de vill ha på plats. Är i högsta grad beroende av att någon i anfallstrion La Mantia-Farias-Lapudula kliver fram och gör ett dussin mål minst. Med en backlinje som ser bräcklig ut tror jag ändå inte det räcker.

Hamnar mellan plats: 17–20

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Kultdansken och återvändaren väcker entusiasm bland rödblå fans

Radja Nainggolans senaste år har varit av det tuffare slaget. I juni 2018 tvingades belgaren bort från Roma efter att huvudstadsklubben tröttnat på det obrydda levernet utanför planen. Han angjorde Inter i en bytesaffär som inkluderade Nicolò Zaniolo, utan att göra succé och utan att förändra sin livsstil tillräckligt.

Tidigare denna sommar gick till råga på allt Nainggolans fru Claudia Lai ut med att hon drabbats av cancer. Kort senare fick ”Ninja” ett tydligt besked från Antonio Conte: han, tillsammans med Mauro Icardi ingick inte i den nye Intertränarens planer. Claudia Lai kommer från Cagliari och lösningen blev ett säsongslångt lån på Sardinen för Nainggolan.

Detta är förstås bekant mark även för mittfältaren. 31-åringen gjorde nästan 150 matcher för Cagliari mellan 2010 och 2014. Nainggolan erkänner att återkomsten till ön kommer oväntat tidigt men att beslutet i sig inte var svårt.

Ett högexplosivt dynamitpaket på planen, men återkommande gånger under karriären har Nainggolans skalle ställt till det. Att han flyttats på två gånger under ett år är bisarrt, men en minns också konflikten med Roberto Martinez och de orättfärdigt få landskamper Nainggolan gjort.

Ibland kan det kännas att det går inflation i återkomster inom fotbollen. Det som sticker ut från denna dock är att Nainggolans meriter svävar högt över den atmosfär som Cagliari befinner sig i. 18/19 slutade rossoblu på 15:e plats, tre poäng ovanför nedflyttningszonen. Trots skadeproblem och fiaskostämpel var det Radja Nainggolan som med ett sent mål sköt Inter till Champions League.

På mittfältet får han sällskap av två betydligt yngre spelare som ska lyfta Cagliari till nästa nivå. Marko Rog blommade aldrig ut i Napoli och fick under vårens utlåning till Sevilla mest nöja sig med inhopp. 24-åringen har tagit sitt förnuft till fånga och valt en utlåningsadress där en startplats ligger nu betydligt närmare till hands.

Potentialen är stor men väldigt svårbedömd baserat på de konsekvent korta inhoppen i Napoli och Sevilla. Förutom kroaten anländer också den ett yngre Nahitan Nández från Boca Juniors, en ordinarie pjäs i Uruguays VM-lag förra sommaren.

Nández debuterade i hemlandets största klubb Peñarol som 18-åring och fick kaptensbindeln innan han hunnit fylla 21. Nández kan spela flera mittfältsroller och breddar definitivt Cagliaris register i den lagdelen. Med dessa tre nytillskott har ölaget ett mittfält som ser oförskämt lovande ut.

Även i Genuas rödblå delar rör det på sig. Okej, inte tillräckligt eftersom president Enrico Preziosi förgäves lyckas sälja klubben vars arena han knappt vill besöka med anledning av den egna impopulariteten. Men ett tungt nyförvärv har blidkat de prövade fansen.

Förra veckan kritade den landslagsmittfältaren Lasse Schöne på för en summa som tros ligga på 1,5 miljoner euro. 33-åringen var den som fullbordade Ajax förnedring av Real Madrid med frisparken som betydde 1–4 på Bernabeu i mars. Schöne startade alla matcher för den *moraliska* Champions League-finalisten och vänder alltså nytt blad i… Genoa?!

Genoa som i våras klarade sig kvar i Serie A tack vare bättre inbördes möten gentemot Empoli. Schöne har talat varmt om Italien och kanske har också tränaren Aurelio Andreazzoli anfallsintriktade fotboll spelat in i klubbvalet. Il grifone plockade 65-åringen från just Empoli som Andreazzoli bara nästan räddade kvar i Serie A.

Den typen av karriärsteg som Schöne gör bäddar redan nu för kultstatus i Genuas rödblå delar. Med nyförvärv som Stefano Sturaro (skadad i princip hela våren) och Riccardo Saponara kan Oscar Hiljemark knappast räkna med en startplats i premiären. Dessutom har Genoa förstärkt försvaret med Milans Cristián Zapata och på topp lånar de Inters lovande Andrea Pinamonti.

Både Schöne och Nainggolan välkomnandes som kungar av euforiska fans på varsin sida av det Liguriska havet. De här udda och romantikdoftande karriärsvalen förtjänar det. Deras närvaro ger två fanskaror som trampat i dyn flera år hopp om att kanske lämna den nedre halvan, om än för bara en säsong.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Romelu Lukaku - redo att bli missförstådd igen

En av sommarens stora följetänger är över efter att Premier League stängde sitt transferfönster igår kväll. Romelu Lukaku drogs under sommaren som en magnet i snigelfart från Manchester mot Milano när han till slut dök upp i egen hög person på flygplatsen Malpensa igår.

Juventus gjorde sina försök att störa affären med ett Dybala-lockbete men Inter går segrande ur kampen om belgaren. 75 miljoner euro kostar Lukaku efter att Manchester United till slut insett att de inte kommer få igen summan de betalade för anfallaren.

Frågan är om någon etablerad spelare i Serie A på senare år stämplats så tydligt som ”överpris” redan innan den första sparken? Det på grund av det tudelade renommé som Romelu Lukaku lämnar efter sig i England.

Först var han jättetalangen som av Chelsea inte ansåg vara värd att satsas på. Sedan kom de framgångsrika åren i Everton, toppade av Lukakus målmässigt bästa säsong i karriären med 25 mål på 37 PL-matcher 2016/17. Den som fick Man United att punga ut 85 miljoner euro för Lukaku. Två säsonger senare är känslan att anfallaren inte fick ut sitt max varken under José Mourinho eller Ole Gunnar Solskjær.

Trots det tog sig Romelu Lukaku in på topp-20-listan över Premier Leagues bästa målskyttar någonsin i våras, blott 26 år gammal. De sju senaste säsongerna har han gjort ett tvåsiffrigt antal Premier League-mål varje år. Mot den bakgrunden är belgaren redo för nya missförstånd inför debuten i Serie A.

Oftast är det Lukakus förstatouch som väcker irritation, att han ses som en klumpig center som inte är tillräckligt skarp för att göra 20+ mål år efter år. Missförståendet grundar sig mycket på Lukakus imponerande fysik, som det gjort ändå sedan genombrottet som 16-åring i Anderlecht.

Romelu Lukaku är byggd för att vara en stor och stark targetspelare men det behöver inte nödvändigtvis vara hans primära roll i anfallet. Lukaku har både på klubb- och landslagsnivå med lycka opererat utifrån högerkanten och använts som ett omställningsalternativ snarare. Om Inter också lyckas lösa Edin Džeko från Roma, en annan segdragen historia, är det bosniern som kommer agera uppspelspunkt och inte Lukaku i Antonio Contes föredragna tvåmannaanfall.

Men hur än Lukaku kommer att användas kommer han i slutändan bara dömas för sina mål med den höga övergångssumman i åtanke. Riktigt bra centrar som gör många mål i de bästa ligorna kostar väldigt mycket, och det är inte Lukakus fel att Evertonsuccén kulminerade i en ohyggligt hög prislapp som fortfarande hänger kvar.

Riktar en fokuset bort från den ser jag inte varför Lukaku inte skulle göra minst 20 mål i Serie A också. Han kommer få känna på den taktiska noggrannheten och kvalitén hos Serie A-försvaren, men individuellt håller backarna en klart högre nivå i Premier League.

Romelu Lukaku trista beteende den senaste veckan med träningsvägran väcker några frågetecken, i övrigt verkar han vara en mogen och skärpt kille som ska angöra en ny kultur. Det faktum att Romelu Lukaku är väldigt språkbegåvad gör att anpassningen till Italien bör gå relativt smärtfritt.

Tillbaka till Juventus så får de vitsvarta sikta in sig på andra anfallsalternativ under fönstrets sista veckor (Inters tidigare nummer nio Icardi, någon?). Det är slående hur de positiva vibbarna från mercatons tidiga veckor med De Ligt-köpet som peak bytts ut mot helt andra tongångar idag.

En augustiutförsäljning kan vara att vänta i Turin och efter bara en säsong väljer Juventus att göra sig av med João Cancelo. Den portugisiske högerbacken går till Manchester City i en bytesaffär där Juve får Danilo och en summa på 28 miljoner euro i utbyte. Juventus är uppenbarligen i behov av pengar efter den tunga investeringen i De Ligt, men motiven till bytet är oklara.

Bianconeri spenderade trots allt 40M euro på Cancelo för ett år sedan och 25-åringen var Serie A:s bästa högerback under 2018, först på lån i Inter och sedan Juventus. Han har dock fått betala för en svagare vårsäsong. I min bok handlar bytet om att Juve inte tror att Cancelos defensiv kommer förbättras tillräckligt mycket, alternativt att spelaren bråkat med folk inom klubben.

In får Juventus den 28-årige brassen Danilo, en bättre försvarsspelare än Cancelo men som saknar den senares offensiva spetsegenskaper. Det är väldigt svårt att känna någon entusiasm alls runt bytet för juventini inbillar jag mig och lika enkelt är det att tro att Man City dragit vinstlotten här.

Det pågår en häftig maktkamp mellan Serie A:s förväntade topp-två i Juventus och Inter. Det är eleven Fabio Paratici på ena sidan mot läromästaren Beppe Marotta på den andra. Än återstår mycket av sommarens mercato. Men för varje felbeslut som Juventus gör minskar det tidigare så betryggande försprånget till Inter och deras revanschsugna ex-juventini Conte och Marotta.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Romelu Lukaku - redo att bli missförstådd igen

En av sommarens stora följetänger är över efter att Premier League stängde sitt transferfönster igår kväll. Romelu Lukaku drogs under sommaren som en magnet i snigelfart från Manchester mot Milano när han till slut dök upp i egen hög person på flygplatsen Malpensa igår.

Juventus gjorde sina försök att störa affären med ett Dybala-lockbete men Inter går segrande ur kampen om belgaren. 75 miljoner euro kostar Lukaku efter att Manchester United till slut insett att de inte kommer få igen summan de betalade för anfallaren.

Frågan är om någon etablerad spelare i Serie A på senare år stämplats så tydligt som ”överpris” redan innan den första sparken? Det på grund av det tudelade renommé som Romelu Lukaku lämnar efter sig i England.

Först var han jättetalangen som av Chelsea inte ansåg vara värd att satsas på. Sedan kom de framgångsrika åren i Everton, toppade av Lukakus målmässigt bästa säsong i karriären med 25 mål på 37 PL-matcher 2016/17. Den som fick Man United att punga ut 85 miljoner euro för Lukaku. Två säsonger senare är känslan att anfallaren inte fick ut sitt max varken under José Mourinho eller Ole Gunnar Solskjær.

Trots det tog sig Romelu Lukaku in på topp-20-listan över Premier Leagues bästa målskyttar någonsin i våras, blott 26 år gammal. De sju senaste säsongerna har han gjort ett tvåsiffrigt antal Premier League-mål varje år. Mot den bakgrunden är belgaren redo för nya missförstånd inför debuten i Serie A.

Oftast är det Lukakus förstatouch som väcker irritation, att han ses som en klumpig center som inte är tillräckligt skarp för att göra 20+ mål år efter år. Missförståendet grundar sig mycket på Lukakus imponerande fysik, som det gjort ändå sedan genombrottet som 16-åring i Anderlecht.

Romelu Lukaku är byggd för att vara en stor och stark targetspelare men det behöver inte nödvändigtvis vara hans primära roll i anfallet. Lukaku har både på klubb- och landslagsnivå med lycka opererat utifrån högerkanten och använts som ett omställningsalternativ snarare. Om Inter också lyckas lösa Edin Džeko från Roma, en annan segdragen historia, är det bosniern som kommer agera uppspelspunkt och inte Lukaku i Antonio Contes föredragna tvåmannaanfall.

Men hur än Lukaku kommer att användas kommer han i slutändan bara dömas för sina mål med den höga övergångssumman i åtanke. Riktigt bra centrar som gör många mål i de bästa ligorna kostar väldigt mycket, och det är inte Lukakus fel att Evertonsuccén kulminerade i en ohyggligt hög prislapp som fortfarande hänger kvar.

Riktar en fokuset bort från den ser jag inte varför Lukaku inte skulle göra minst 20 mål i Serie A också. Han kommer få känna på den taktiska noggrannheten och kvalitén hos Serie A-försvaren, men individuellt håller backarna en klart högre nivå i Premier League.

Romelu Lukaku trista beteende den senaste veckan med träningsvägran väcker några frågetecken, i övrigt verkar han vara en mogen och skärpt kille som ska angöra en ny kultur. Det faktum att Romelu Lukaku är väldigt språkbegåvad gör att anpassningen till Italien bör gå relativt smärtfritt.

Tillbaka till Juventus så får de vitsvarta sikta in sig på andra anfallsalternativ under fönstrets sista veckor (Inters tidigare nummer nio Icardi, någon?). Det är slående hur de positiva vibbarna från mercatons tidiga veckor med De Ligt-köpet som peak bytts ut mot helt andra tongångar idag.

En augustiutförsäljning kan vara att vänta i Turin och efter bara en säsong väljer Juventus att göra sig av med João Cancelo. Den portugisiske högerbacken går till Manchester City i en bytesaffär där Juve får Danilo och en summa på 28 miljoner euro i utbyte. Juventus är uppenbarligen i behov av pengar efter den tunga investeringen i De Ligt, men motiven till bytet är oklara.

Bianconeri spenderade trots allt 40M euro på Cancelo för ett år sedan och 25-åringen var Serie A:s bästa högerback under 2018, först på lån i Inter och sedan Juventus. Han har dock fått betala för en svagare vårsäsong. I min bok handlar bytet om att Juve inte tror att Cancelos defensiv kommer förbättras tillräckligt mycket, alternativt att spelaren bråkat med folk inom klubben.

In får Juventus den 28-årige brassen Danilo, en bättre försvarsspelare än Cancelo men som saknar den senares offensiva spetsegenskaper. Det är väldigt svårt att känna någon entusiasm alls runt bytet för juventini inbillar jag mig och lika enkelt är det att tro att Man City dragit vinstlotten här.

Det pågår en häftig maktkamp mellan Serie A:s förväntade topp-två i Juventus och Inter. Det är eleven Fabio Paratici på ena sidan mot läromästaren Beppe Marotta på den andra. Än återstår mycket av sommarens mercato. Men för varje felbeslut som Juventus gör minskar det tidigare så betryggande försprånget till Inter och deras revanschsugna ex-juventini Conte och Marotta.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
NYHETLigor & turneringar
NYHETBloggar & poddat
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto