POPULÄRA LIGOR

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Ribéry är redan ett utropstecken i lila

Det finns få saker som gör en lika entusiastisk framför TV-spelkonsolen som en spektakulär dribbling i FIFA- eller PES-spelen. Medvetet eller bara genom att man för en gångs skull tryckt in rätt kombination på spelkontrollen, känslan att lyckas med något bara några få utvalda kan i verkligheten för med en viss stolthet.

Franck Ribéry är en av dessa. 13 minuter in på Fiorentinas match mot Milan satte han fart mot Matteo Musacchio. Precis utanför straffområdet drog fransmannen en tvåfotsdribbling på mittbacken och accelererade samtidigt förbi på ett nästan tv-spelsliknande sätt.

Swooosh. Verkligheten besegrar oftast det konstgjorda. Ribéry gjorde dock inte det perfekta solomålet utan fick se vänsterskottet räddas av Donnarumma. Milans försvar var dock tillräckligt uppsnurrat för att Ismaël Bennacer skulle fälla Federico Chiesa i den efterföljande röran. Straff för Fiorentina och 0–1 genom Erick Pulgar.

Jag tillhörde dem som tvivlade på hur mycket en 36-årig Franck Ribéry kunde lyfta La Viola från mediokriteten de befann sig. Ribéry har behövt två inhopp och fyra starter för att sudda ut alla dessa tvivel. Yttern/anfallaren har inte bara gett Viola en ny dimension, han har varit en av Serie A:s bästa spelare de inledande omgångarna.

Ribéry var efter flytten från FC Bayern tydlig med att steget till Florens inte handlade om någon halvhjärtad nedtrappning. Redan vid ankomsten pratade han italienska och hans professionalism har varit till stor hjälp i ett lag med låg medelålder men med stukat självförtroende, inte minst hos tränaren Montella.

Tidigare matcher har åldern tagit ut sin rätt och Ribéry har utmattad blivit utbytt efter 65–70 minuter. Mot Milan orkade han nästan hela matchen, till stor del för att motståndet i sig var dränerat på energi. Milan kunde inte bygga vidare på en okej förstahalvlek mot Torino i veckoomgången utan stod för en ny plattmatch på hemmaplan.

Sju minuter efter paus gav Musacchio igen på den tidiga förnedringen och stämplade Ribéry vid mittplan. Rött kort och bortalaget utökade genom Gaetano Castrovili kvarten senare, och kostade på sig att missa en straff (Chiesa) strax efteråt.

Milan var paralyserat av insatsen, och nedtyngdt av frustrationen som byggts upp på San Siro. Missnöje som växt fram under åratal av sportsliga fiaskon och i milanisti såg en ny säsongsinledning slängas bort framför sig.

Kraften i buropen och busvisslingarna vid halvtidssignalen kunde sänka vilken spelare som helst. Den här gången fick elva mestadels unga män bära ansvaret för år av felbeslut och deras eget tillkortakommande i en dress som de inte kan bära upp just nu.

Därför var det väldigt befriande och värdigt att höra San Siro hylla fotbollskonst på hög nivå. En kvart före slutet fick Ribéry bollen till vänster i straffområdet, lurade bort Davide Calabria med förstatouchen, och sköt bollen mellan benen på inhopparen Leo Duarte. 0–3, otagbart för Donnarumma och delar av publiken applåderade en världsartist som inte spelar på någon sistavers än.

FRibery

Publikens missnöje sade sig klubbdirektör Paolo Maldini förstå efteråt och skyllde på alla inblandade parter för debaclet. Spelare, organisation, tränare och ledning. Marco Giampaolo sägs få en match till för att bevisa att han kan fortsätta som tränare.

Ett krismöte med sladdande Genoa väntar kommande helg. Trots att precis alla bör förstå innebörden av tålamod med en rekrytering som Giampaolo kunde ingen förutspå att det skulle se så här dåligt ut och Milan stå på fyra förluster efter sex omgångar.

Milans kurva lämnade i protest under andra halvlek. Vincenzo Montella höjde armen mot hemmaläktaren efter slutsignalen och fick revansch för den bittra sortin två år tidigare. Kvar i centrum stod en ärrad veteran och njöt av uppmärksamheten efteråt. Franck Ribéry förkunnade att ”jag må vara gammal, men känner mig ung på planen”. Vi andra tackar för detta mindset.

****

Annat från omgång sex:

Alexis Sánchez, ett annat betvivlat nyförvärv, har satt sitt avtryck i återkomsten till Italien. Chilenaren blev först träffad i ryggen av Stefano Sensis skott som ställde Sampdoriamålvakten Emil Audero. Två minuter senare styrde Alexis mer medvetet in ett nytt Sensiskott och utökade Inters ledning.

Anfallaren blev varnad strax innan paus och i anfallet efter vilan blottades hans oberäkneliga personlighet, som de senaste åren inte direkt gagnat honom på planen. Sánchez försökte filma till sig en straff och fick en andra varning. En bitterljuv eftersmak på Alexis dag och här kunde han ha satt Inter i trubbel.

Men gästerna var under första halvlek helt överlägsna på Marassi. Ett fyndigt kombinationsspel präglat av smart one-touchfotboll la ett fundament för att svartblått inte skulle darra efter utvisningen. Jakub Jankto reducerade tio minuter efter Alexis röda men Sampdoria lyckades aldrig etablera någon press.

Istället fyllde Roberto Gagliardini på med 1–3-målet och spikade Inters sjätte raka seger. De gjorde det utan flera ordinarie spelare i elvan och med unge Alessandro Bastoni som lyckat vänsterfotsalternativ i trebackslinjen. Nu väntar två massiva test för Contes lag. Barcelona på Camp Nou och Juventus i en seriefinal på hemmaplan.

Sampdoria har bara en seger hittills och protestramsor riktades mot Massimo Ferrero. Presidentens försäljning av klubben dröjer och under tiden går snacket att nye tränaren Eusebio Di Francesco har matchen mot Hellas Verona som sista livlina. Men hur vettigt är det om en snart avgående ägare bestämmer sig för att sparka tränare?

EDF

Bredvid Sampdoria på jumboplatsen ligger SPAL som även de blev utspelade i helgen. Juventus segersiffror på hemmaplan stannade vid 2-0 efter en av årets främsta målvaktsinsatser av förre KFF:aren Etrit Berisha. Ramsey spelade återigen som trequartista framför mittfältet och understödde anfallsparet Ronaldo-Dybala.

Målen gjordes av Ronaldo och Pjanić och insatsen ger Maurizio Sarri intressanta funderingar till mötet med Inter. Kan han peta en inspirerad Dybala ur elvan och borde han satsa på Cuadrado som ett offensivt högerbacksalternativ? Emre Can, som byttes in till ovationer från hemmapubliken efter petningen ur CL-truppen, vill säkerligen också vara med i ekvationen.

Atalanta körde över Sassuolo på den tidigare temporära hemmaarenan i Reggio Emilia. Fyra mål på en halvlek, som inleddes med Papu Gómez magnifika slalommål. Atalanta är fram till dagens datum det lag som tagit flest poäng under kalenderåret i Serie A. 54 pinnar under 2019 är en mer än Juventus till och med.

Många tränare ryktas sitta löst nu efter tveksamma inledningar. En otippad sådan är Sassuolos Roberto De Zerbi, vars frejdiga offensivfotboll inte är lika charmig när tränaren inte tycks kunna ordna upp en defensiv struktur.

Brescia stod återigen upp bra mot ett topplag när de mötte Napoli på San Paolo. I första halvlek hade Napoli ändå en tvåmålsledning efter att Mertens kommit ett mål ifrån Maradona och Manolas nickat in tvåan.

Napoli har också angenäma anfallsbekymmer då Llorente visat sig väldigt nyttig som referenspunkt och blir allt svårare att peta till vissa matcher. Reduceringen av gästerna stod ingen mindre än Mario Balotelli för.

En blandad helg i svenskväg. Robin Olsen hade en varierad insats i Cagliaris 1–1-match mot Verona medan Ken Sema återigen startade som ytter när Udinese tog en välbehövlig seger mot Bologna. Där går det tyngre för Mattias Svanberg som väntar på säsongens första minuter.

Det stora glädjeämnet är Dejan Kulusevski. 19-åringens succéstart fortsätter och under måndagen kom första Serie A-målet, i Parmas 3–2-vinst mot Torino.

****

Helgens elva: (3-4-3)

Berisha (SPAL)

Toloi (Atalanta), Bastoni (Inter), Radu (Lazio)

Lirola (Fiorentina), Brozović (Inter), Sensi (Inter), Milinković-Savić (Lazio)

Papu Gómez (Atalanta), Dybala (Juventus), Ribéry (Fiorentina)

Twitter: @ErikHadzic

 

Erik Hadzic

Tonali och Balotelli ger nykomlingen stjärnglans

Brescia är en ovanligt omsusad nykomling. För första gången sedan 2010/11 tillhör de finrummet efter en lång rad deprimerande mittenplaceringar i Serie B under decenniet. Uppbackade av den karismatiske ägaren Massimo Cellino, tidigare Cagliari och Leeds, har de goda finanser och en nyrenoverad arena.

Två stjärnnamn står i fokus för vågen av hopp hos fansen. Hemvändaren Mario Balotelli förstås men minst lika mycket den egna produkten Sandro Tonali. 19-årigen har redan kallats till Roberto Mancinis landslagssamlingar och etablerade sig som ”den nye Pirlo” förra säsongen i Serie B.

Tonali har inte bara uppväxtorten, frisyren, och positionen gemensamt med Andrea Pirlo. Det är främst karisman som slår en hos tonåringen, som även Pirlo hade på sitt speciella tillbakalutade sätt. Det finns många stora löften i fotbollsvärlden men väldigt få utstrålar en självmedvetenhet som Sandro Tonali gör.

Vid första anblick ser spelregissören inte ut som en tonåring utan för sig som etablerad stjärna. Tonali har säkerligen fått höra att han är the real deal sedan 11–12-årsåldern och ser fullt medveten ut om det, redo att infria förväntningarna även i Serie A.

Tonali har en passningsfot som påminner om ni-vet-vems men är också taktiskt utvecklad i defensiven. Han rör sig smart för att undvika markering och hittar ofta kreativa lösningar i trängda lägen. Insatsen i säsongens tuffaste prövning hittills mot Juventus i tisdags var inget undantag.

Tonali

28-årige Alfredo Donnarummas målform under debutsäsongen i Serie A fortsatte när Juventus Szczęsny stod för ett ovanligt slappt agerande på anfallarens skott. Den tidiga ledningen kvitterades fem minuter innan paus genom en Bonucci-nick via touch på Brescias Chancellor.

Maurizio Sarri ställde upp med ett 4-3-1-2 med Ramsey bakom anfallsduon Higuaín-Dybala när Ronaldo inte kunde medverka. De argentinska topparna kombinerade fint matchen igenom och gav Sarri en anledning till att fortsätta med systemet mot SPAL på lördag.

En annan är Aaron Ramsey som visar vilken smart fotbollsspelare han är med en snabb acklimatisering till en ny kultur och nytt fotbollstänk. Tuffare har det varit för mittfältskollegan Adrien Rabiot som såg komplett vilsen ut i säsongens första start för Juventus.

Fransmannen spelade upp sig efter paus men inför matchen sipprade rykten ut att Rabiot redan var trött på den ringa speltiden. 24-åringen borde borra ner huvudet och snarare inse att varje mittfältsposition förutom Pjanićs är inom räckhåll. Det var den senare just som gav Juve en viktig seger efter att ha prickat in en frisparksretur efter timmen.

En hedersam förlust för Brescia som inte på något sätt ser ut som en nedflyttningskandidat. Mario Balotelli var pigg och aktiv och att det gått fyra månader sedan anfallarens senaste match märktes inte. Super-Mario var skottvillig, gestikulerade ivrigt, och fick efter matchen motas undan av lagkamrater när han skulle diskutera med huvuddomaren. En återkomst av Balotelli som ger mersmak, på alla plan.

****

Annat från omgång fem:

Atalantas Champions League-äventyr är (nästan) över innan det hunnit börja efter Dinamo Zagrebs 4–0-knock förra veckan. La Dea har dock visat stark moral återkommande gånger i säsongsinledningen, som när de i söndags hämtade upp ett 0–2-underläge till oavgjort mot Fiorentina.

Atalanta följde upp med att vinna väldigt komfortabelt med 2–0 på Olimpico mot Roma. Chris Smalling gjorde en okej debut i gulrött men överglänstes av Simon Kjaer som gjorde sina första 90 minuter i Atalantas mittlås. Ett riktningslöst Roma hade ändå ett par chanser att ändra matchens utveckling men både Zaniolo och inhopparen Kalinić missade.

Atalanta har redan släppt in tolv mål på sex matcher i Serie A och CL men återfinns ändå på en topp-tre-placering. Med Kjaer som ny ledare i försvaret bör den akuta läckan vara åtgärdad.

Ciro Immobile bänkades när Lazio gästade Inter, efter en påstådd schism när tränaren Inzaghi bytte ut anfallaren i vinstmatchen mot Parma, och på topp startade istället Felipe Caicedo med Joaquín Correa. Caicedo visade sina styrkor i länkspelet och Correa att han för att vara en väldigt, väldigt bra anfallare är en väldigt, väldigt svag avslutare.

Argentinaren kunde bara inte få bollen förbi en storspelande Samir Handanović i Intermålet. Inter defensiv utsattes för en hård prövning men fick återigen ett bevis på att även målvakten håller världsklass. Det var också en wingback som avgjorde med matchens enda mål,  genom den tidigare så bespottade Danilo D’Ambrosio.

Inter spelade offensivt så metodiskt och fokuserat som vi vant oss att se under Conte. Matchbilden svängde i andra halvlek över till hemmalagets fördel sedan Simone Inzaghi bytt ut Caicedo, Luis Alberto och Milinković-Savić inom loppet av 20 minuter. Just det, en till toppmatch som Lazio förlorar bland annat tack vare Inzaghis matchcoachning.

Handanović stal istället rubrikerna i hans 300:e Intermatch sedan flytten från Udinese 2012. ”Vi tänker inte på att vara perfekta nu”, säger lagkaptenen om spelet hittills. Det har ändå räckt till fem inledande segrar, något som bara hände 60-talets Grande Inter en gång och under Roberto Mancini 2015/16.

Handa

Inter är fortsatt i topp och hela sex poäng före Napoli som förlorade hemma mot Cagliari. Sarderna ska tacka Robin Olsen för det som stod för ett par riktigt bra räddningar. Utöver det prickade Dries Mertens stolpen två gånger.

Det var en match som Napoli skulle ha vunnit men Cagliari stack i den 87:e minuten upp genom Lucas Castro och gjorde mål på lagets enda målchans i halvleken. Platt fall för Napoli alltså en vecka efter vinsten mot CL-segraren Liverpool. Trots den imponerade insatsen då är det för tidigt att säga om Napoli förbättrats tillräckligt för en kamp om lo scudetto.

Parmas Gervinho fick två mål bortdömda efter VAR-koll hemma mot Sassuolo. Anfallskompisen Bobby Inglese följde upp det med att bränna en straff som Andrea Consigli räddade – och firade med att gå som Liam Gallagher.

Det sista ordet blev ändå Parmas som genom ett självmål av Sassuolos Bourabia i 95:e minuten tog en viktig seger. Sassuolo är alltjämt två olika lag beroende på spelort. Sju mål på två hemmamatcher men ett lag som inte kan försvara på bortaplan.

Fiorentinas vinstfria svit är över. 18 matcher gick Viola segerlöst sedan februari innan en seger äntligen kom när Sampdoria slogs tillbaka med 2-1 på Franchi. Segerregissör var den på nytt strålande Franck Ribéry och Federico Chiesa gjorde sitt första mål sedan den 18:e mars.

Tränaren Vincenzo Montella har under denna period sett ut som plågad man och kan äntligen börja le igen. Spelet har bitvis sett bra ut och det har varit synd om Montella som inte fått särskilt många gratispoäng inledningsvis. Dessa kan Sampdoria istället behöva som ligger sist i Serie A med bara en vinst på kontot.

Salvatore Sirigu vann kampen mellan landslagsmålisarna mot Gigio Donnarumma. Hans Torino kom tillbaka efter att Milan välförtjänt haft ledningen i paus genom en Piątek-straff. Polacken är trots två inledande straffmål inne i en verklig svacka. Vid ledning missade forwarden ett gyllene läge, och på stopptid räddade Sirigu en nick från nära håll.

Däremellan hade Andrea Belotti vänt matchen med två mål inom loppet av fyra minuter. Viljestarkt av Torino och dess kapten. Hos Milan var spelet bättre igår men fortfarande saknas kvalitet i den sista tredjedelen framför mål. En ny lurig match väntar tränaren Giampaolo när uppåtgående Fiorentina besöker San Siro på söndag.

****

Omgångens lag: (3-4-3)

Handanović (Inter)

De Vrij (Inter), Bonucci (Juventus), Lucioni (Lecce)

Hateboer (Atalanta), De Roon (Atalanta), Pjanić (Juve), Barella (Inter)

Papu Gómez (Atalanta), Belotti (Torino), Ribéry (Fiorentina)

****

Veckans Poddario är på plats i Verona där SvenskaFans Johan Stistrup träffat Ken Sema. Vi snackar även om Inters potential, Milans tunga inledning, Napolis många anfallsalternativ, och hyllar seriens mest precisa vänsterfot. Podcasten finns på iTunes och Acast

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Anfallslöst Milan inget test för Inter

Marco Giampaolo kom till lördagens kvällsmötet Milan-Inter som derbykung i Genua. På sex derbyn hade hans Sampdoria vunnit fyra gånger mot Genoa och aldrig förlorat rivalmötet. Men Milano är inte Genua, det blev Milans nya tränare varse om igår.

Hans lag hade inte mycket att sätta till mot ett uppumpat Inter. Dagarna då Inter inte är det kommer vara få med Antonio Conte visserligen. Men lägg det så här: om Inter var skyhög favorit en vecka tidigare så togs de svartblå ner på jorden efter 1–1 mot Slavia Prag och den speciella derbylogiken kunde ges en ny twist.

Inters mediokra Champions League-prestation ökade inte Milans chanser dock. Conte talade om ett ”gift” som truppen fick efter besvikelsen och Interspelarnas uppträdande igår var tillräckligt för att diagnostisera Milan med något.

Danilo D’Ambrosio hamnade i derbyhuvudrollen igen när han i första halvlek träffade stolpen med målramen öppen. Ett givet mål som inte kom, ett Piątekskott som dömdes bort, allt detta kunde stressat upp Inter. Men riktigt så fungerar inte laget idag.

Stopptidskvitteringen mot Slavia ser jag som en styrka i sig att kunna gräva fram när spelet inte stämmer. Igår fortsatte Inter att trumma på metodiskt och balanserat medan Milan stack upp med halvchanser men var fortsatt långsamt i speluppbyggnaden.

Inters ledningsmål dröjde bara några minuter efter paus genom Brozović, med kvarten kvar stängde Romelu Lukuku matchen med sitt 2–0-mål. Slavia visade att Inter långt ifrån är färdigt som lag och gällande guldaspirationerna ska inte för många växlar dras efter fyra inledande segrar. I ärlighetens namn var Milan aldrig ett test för dessa ambitioner.

Interisti kan i en väldigt komfortabel derbyseger-eftersmak glädjas åt ett nytt Lukaku-mål. Trots att han inte involveras särskilt mycket är belgaren högeffektiv när lägen ges. Ett sparkapital finns även hos Diego Godín, vars tajming defensivt kan bli bättre, men som levererar i uppspelsfasen.

Mittbackens inlägg hittade Barella som i sin tur nådde Lukakus panna vid målet. Förra veckan assisterade Godín till Sensis mål mot Udinese på ett liknande sätt. Just Sensi var inte lika dominant igår men fortsatte att röra sig mellan linjerna på ett sätt som Milan aldrig fick grepp om.

Milans största problem bottnar i en identitetsfråga. Ska Giampaolo spela det föredragna 4-3-1-2-systemet eller ett 4-3-3 som spelarna är vana vid sedan Gattuso? Tränaren är fast mellan formationerna och det visar sig i uddlösheten när de rödsvarta anfaller.

I centrum står fjolårssuccén Krzysztof Piątek. Polacken är pressad under måltorkan och firade straffmålet mot Hellas Verona förra helgen med att hyssja framför kamerorna. Det är inte så att centerforwarden bränner läge efter läge och därför måste tas åt sidan – snarare sätter lagkamraterna Piątek i för få chanser.

Men dilemmat handlar också om att Piątek bidrar för lite till själva spelet för att rättfärdiga bristen på leverans. Alternativ finns trots allt. Ante Rebić hoppade in och 20-årige Rafael Leão gjorde debut på San Siro. Portugisens närvaro gav mig starka M’Baye Niang-vibbar, utan uppsåt att döma ut Leãos Milanframtid med den meningen.

Han är stark, teknisk, och snabb men behöver spela mer konkret framöver. Med en Suso som ser mer begränsad ut som spelare för varje vecka som går är det bråttom för Giampaolo att hitta en lösning. Att se Milan så här distanserat i ett derby lär inte accepteras fler gånger.

****

Robin Olsen börjar komma igång i Cagliari som efter en vinstlös inledning har två raka 3–1-segrar. Landslagskeepern stod för en avgörande räddning på Kouamés nick vid ställningen 0–0 hemma mot Genoa, som försökte med tre danskar på planen men föll på nytt.

Förra helgen fick Cristián Zapata se sin kusin Duván Zapata avgöra för Atalanta i den 95:e minuten. Mot Cagliari nickade mittbacken in Cagliaris 2–1 i egen bur med fem minuter kvar, och ett par minuter senare var Zapata inblandad i en dråplig situation som ledde till två friställda hemmaspelare från halva plan. En hockeykontring på en ö i Medelhavet.

****

Juventus obalanserade säsongsinledning fortsätter. En stark insats under 60–70-minuter i Madrid ledde förvisso bara till oavgjort mot Atlético i Champions League, men svårigheterna mot sämre lag i Serie A upprepades.

Juventus besegrade Hellas Verona med 2–1 i en match där Gigi Buffon comebackade och räddade laget flera gånger. Aaron Ramsey kvitterade och Ronaldo avgjorde på straff i andra halvlek, men Sarris fotboll är än så länge mer vägvinnande mot bättre lag än sämre.

Inte heller fick tränaren något positivt besked på försvarssidan. En muskelskada på högerbacken Mattia De Sciglio är det enda som håller nyförvärvet Danilo kvar i startelvan just nu, och när De Ligt vilades upplevde Merih Demiral en mardrömsdebut och orsakade en straff tidigt.

Veronas Di Carmine sköt den i stolpen, Lazović träffade ribban på returen, och i efterföljande anfallsvåg dundrade Miguel Veloso in Hellas ledningsmål med ett skott från 25 meter. En galen sekvens och ett tecken på att det svänger väl mycket i Sarris Juventus.

****

Brescia fortsätter sin fina inledning och tog säsongens andra seger efter 1-0 i Udine. Ken Sema gjorde en slätstruken insats när Udinese förlorade för tredje matchen i rad. Men rubrikerna förtjänar Brescia som ser tillräckligt bra ut för att säkra kontraktet utan någon dramatik.

Då har nykomlingen klarat sig utan Mario Balotelli under hans avstängning som hängt kvar sedan Ligue 1-avslutningen i Marseille. På tisdag kväll är Balotelli tillgänglig för comeback i Serie A när Juventus kommer och gästar Mario Rigamonti. Enligt anfallaren själv har han inte haft dagens matchvikt sedan åren i Manchester City.

”Jag har nog den senaste 1,5 månaden tränat hårdare än vad jag gjort det senaste decenniet!”, säger hemvändaren i en typisk Balotelli-stil.

****

Ett nytt Poddario är ute med mig och SvenskaFans Johan Stistrup. Vi pratar om offerrollen som inte passar Sarri i Juventus, ifrågasatte Piątek, Mertens som levererar, och Robin Olsens inledning bl a. Avsnittet finns på iTunes och Acast.

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Ingen plats för Dybala i Juventus XL-rock

Efter 560 dagar i serieledning är Juventus inte längre högst upp i tabellen. Det kan fansen leva med efter det ur vitsvart synvinkel intetsägande 0–0-mötet borta mot Fiorentina igår. Säsongens första poängtapp men andra moln på horisonten tornar upp och blir mörkare.

Efter att transferfönstret stängde utnämnde Juventus en trupp till höstens Champions League-gruppspel. I den saknades Mario Mandžukic. Inte heller fanns det någon plats för Emre Can, en spelare som gjorde det väldigt bra i just Champions League under våren.

Mittfältaren var inte sen att beklaga i media när hans Tyskland samlades för landslagsläger. Emre Can påstår sig fått garantier från Juveledningen om spel i CL, annars hade han lyssnat mer på intresset från Paris Saint-Germain och eventuellt rört på sig. När det gäller Mandžukic är tongångarna inte lika sura utåt, men kroaten sägs utvärdera intressenter från MLS.

Emre Cans jämrande är en konsekvens av den extraordinära sits som Juventus hamnat i kölvattnet av mercaton. De har en extremt bred trupp med en reservelva bra nog att vinna Serie A. Samtidigt är Juventus fast med ett koppel av spelare som sitter på höga löner men är svåra att bli med.

Under sommaren såldes därför högre värderade spelare som João Cancelo och Moise Kean för att balansera böckerna med en Ronaldolön som tickar och hål som de Ligt-köpet lämnade i samma bok. Maurizio Sarri har en XL-trupp att förfoga över på fotbollsplanen men också en grupp människor där den ene kommer bli mer missnöjd än den andre.

Utspel likt Cans existerade knappt under Max Allegris tid och lagkemin är bara en av alla utmaningar som Sarri bemöter när han för första gången tränar ett lag där titlar är ett krav. Spelet på planen är en annan fråga.

Mot Fiorentina såg det oinspirerat och yrvaket ut. I princip inga målchanser skapade Juve och när ett lag spelar så brukar det innebära förlust. Juve räddades dock av att motståndet inte vunnit en Serie A-match sedan februari och som trots fint spel, anfört av Ribéry som bara orkade en timme, inte kan avgöra matcher.

Sarri tvingades se både Douglas Costa och Miralem Pjanić linka ut skadade i första halvlek. Bernardeschi och Cuadrado hoppade in på Artemio Franchis bekanta gräs och Bentancur ersatte Pjanić. Ingen skymt av Paulo Dybala, fast på bänken och med endast ett kvartslångt inhopp mot Napoli i säsongsprotokollet.

Argentinaren är ett fall i sig för Juventus. Klubben misslyckades med att sälja dess mest värdefulla spelare efter Ronaldo i somras och situationen blir mer och mer skruvad. Dybala gjorde ingen bra fjolårssäsong men kunde åtminstone hoppas på en omstart i Sarris 4-3-3-formation.

Sarri själv beklagade sig över att hans åsikt om Dybala inte vägde något när klubben försökte sälja 25-åringen. Är behandlingen av anfallaren sanktionerad av någon i ledningen? Maurizio Sarri har jobbat ett år under den nyckfulle Roman Abramovitj och tre med Aurelio De Laurentiis intensiva stämma i örat.

Men i Juventus finns potentater på olika nivåer i klubben med mer makt än tränaren, så är realiteten i Italiens mest framgångsrika klubb. Paulo Dybalas bror Gustavo skrev med tydlig anspelning på Twitter igår att ”violinen inte kan spela vacker musik om en sträng saknas”. Oljudet är inte nära men Maurizio Sarri kan snart få fler trasiga strängar att ta hand om.

****

Tillfällig serieledare är istället Inter efter 1–0-viktorian mot Udinese. Senast de svartblå sågs i serieledning var i december 2017, en ledning Inter tappade när de ironiskt nog förlorade mot just Udinese på San Siro. Ken Sema fick chansen från start i bortalaget och 25-åringens leende när lagen stod uppradade inför match är bara det ett argument för att behålla San Siro.

Norrköpingssonen hade en jobbig match dock. Längst ut till vänster i ett 3-5-2 fick Sema fokusera mycket på defensiven och hade väldigt få genombrott framåt. Hans Udinese skapade problem för Inter genom att ligga lågt och satsa på kontringar, men stjälptes av Rodrigo de Pauls röda kort efter en lavett mot Candrevas bakhuvud.

När Romelu Lukaku stångades mot fysiska Udinebackar till föga nytta passade Stefano Sensi på att smyga upp bakom och avgöra minuten innan paus. Gästernas 1,91 långe Rodrigo Becao är 23 cm längre än Sensi men kunde inte förhindra Intermittfältaren från att nicka in matchens enda mål.

24-åringen bara fortsätter att stråla i sin nya omgivning. Motståndet har hittills hetat Lecce, Cagliari och Udinese. När Sensi ska angöra sitt första Milanoderby nästa helg väntar en helt annan utmaning.

****

Dries Mertens utmanar Sensi om titeln som inledningens bästa spelare och delar skytteligaledningen med Domenico Berardi efter två mål mot Sampdoria. Napoli kunde inte starta med varken Milik eller Insigne och använde därför anfallsparet Mertens och Lozano på topp.

Efter belgarens båda mål började publiken sjunga om ”Ciro”, det vanliga neapolitanska förnamnet som Mertens fått adoptera för hans acklimatisering till Neapel. Ciro Mertens är nu bara tre mål bakom stadens husgud Maradona i Napolis målliga.

Med ett kontrakt som går ut i juni har 32-åringen kunnat fundera på ett liv utanför södra Italien. Ledningen får chansen att visa sin kompetens gällande Mertens framtid i klubben. Anfallarna i Napoli är många och skickliga, men ”nödlösningen” Mertens har levererat under tre säsongers tid utan att få de största rubrikerna.

****

Det är blott den femte gången i historien som Sampdoria inleder Serie A med tre raka förluster. Återigen var det ett antal misstag som underlättade Napolis dagsverke, men insatsen var inte lika alarmerande som mot Lazio och Sassuolo.

Eusebio Di Francesco är redan en pressad man och stämningen i klubben osäker med det eventuella köpet av konsortiet lett av klubblegendaren Gianluca Vialli. Sampdoria ska inte oroa sig för bottenstrid men det vore olyckligt om det nya ägandet skulle inleda en ny era utan att ha något att spela om. Albin Ekdal är en av få spelare som dock kan hålla huvudet högt i denna stormiga inledning.

****

Poddario är tillbaka för en ny säsong! Lyssna när undertecknad och SvenskaFans Johan Stistrup knyter ihop mercatosäcken och summerar premiäromgångarna. Podcasten finns på iTunes och Acast

Twitter: @ErikHadzic

 

Erik Hadzic

Två månader som revolutionerat Roma

När Gianluca Petrachi började jobba som sportchef i slutet av juni kom han till ett allt annat än städat skrivbord. Kapten Daniele De Rossi lämnades utan nytt kontrakt av klubben, fansen var i uppror efter en misslyckad säsong, och någon vecka tidigare hade ikonen Francesco Totti lämnat sin direktörsroll efter en schism med främst Franco Baldini i Romas ledning.

Inte för att Petrachi är ovan med kaosartade entréer. När han fick jobbet som Torinos sportchef i januari 2010 var han inte bara oerfaren och ifrågasatt. Torofansen hade ett hårt prövat decennium bakom sig och laget låg farligt nära kvalstrecket nedåt i Serie B. Några supportrar våldgästade anfallaren David Di Micheles födelsedagsfirande på en restaurang och sportchef Rino Foschi sa upp sig.

Petrachi hade bara ett par års erfarenhet av jobbet utanför sidlinjerna i Serie C-klubben Pisa. På planen var mannen från Lecce en kringflackade typ. Mest anmärkningsvärt från spelarkarriären var när Italienbekantingen David Platt började som spelande tränare i Nottingham Forest och lockade över ett gäng italienare, däribland Petrachi

Petrachi stannade bara ett år i the Championship efter en säsong fylld av skador men fick bekanta sig med en ung John Terry – på lån i Forest från Chelsea. Just mittbackar och Petrachi är en historia som inte slutade där.

I Pisa anställde Petrachi Gian Piero Ventura under sitt första sportchefsår säsongen 2007/08 och lånade in en viss Alessio Cerci från Roma. Båda två skulle återvända till Petrachi i Torino med en säsongs mellanrum (och duon är återförenad idag i Serie B-klubben Salernitana).

Ventura blev katalysatorn som förde upp Torino till finrummet. På fyra och ett halvt år med Petrachi gick Toro från bottenstrid i Serie B till att kvalificera sig för Europa League. Under sina nästan tio år på posten skapade 50-åringen enorma vinster med försäljningarna av spelare som Glik, Darmian, Cerci, Ogbonna, Immobile och Maksimović. Petrachi hade även ett öga för den svenska marknaden och värvade in Pontus Jansson och Samuel Gustafson.

I en intervju med Corriere dello Sport nyligen gick den förre Romamittfältaren Radja Naiggolan stenhårt mot Petrachis företrädare Monchi, som avgick med svansen mellan benen tillsammans med tränaren Di Francesco i mars, och anklagade spanjoren för att ”demontera” ett lag som gick till Champions League-semifinal förra våren. Uppdraget att plocka upp spillrorna gavs till den portugisiske tränaren Paulo Fonseca.

”Fonseca vann över mig när vi träffades första gången, för han har en fascinerande idé om fotboll som också är väldigt lätt att förstå. Han vill äga bollinnehavet, dominera och ta initiativet hela tiden. Bollen finns närvarande vid varje träningspass, det är väldigt sällan vi bara löper”, sa Gianluca Petrachi efter premiäromgången.

Den tionde juli säkrade Petrachi Pau Lopez tjänster som ersättare till Robin Olsen i målet. Spanjoren är Romas dyraste köp under sommaren och kan hamna på 30 miljoner euro som slutnota. Nästan lika mycket kostade Leonardo Spinazzola från Juventus men där Roma skickade vänsterbacken Luca Pellegrini åt andra hållet för 22 miljoner.

Petrachi

Petrachi blev av med mittbackstjärnan Kostas Manolas som Napoli köpte ut för 36 miljoner. Men i dealen kunde Roma få loss konkurrentens 21-åriga balansspelare Amadou Diawara för 21 miljoner. Ingen av Diawara och Spinazzola är i nuläget tänkta för startelvan, men affärerna visar hur Petrachi jobbat för att spetsa till bänken utan att gå överstyr ekonomiskt.

Roma vann sedan dragkampen mot Milan om franske mittfältaren Jordan Veretout och värvade två lovande mittbackar i Gianluca Mancini och Mert Cetin för runt 25 miljoner euro sammanlagt. Den största game-changern i Romas värld blev ändå inget nyförvärv.

Med någon vecka kvar till säsongspremiären annonserade klubben att de förlängt kontrakten med mittfältsjuvelen Nicolò Zaniolo, yttern Cengiz Ünder och, högst oväntat, 33-årige Edin Džeko inom loppet av några dagar. Kontrasten mot Monchis Roma som sålde nyckelspelarna Nainggolan, Strootman, Alisson och Salah kunde inte vara större.

Under augusti blev klubben också av med floppförvärven Nzonzi, Gonalons och Schick på lån till klubbar utanför Serie A. Mot slutet av månaden provade Petrachi också mer oortodoxa metoder och Roma blev ett sartirobjekt när ridån för Silly Seasons galenskaper skulle gå ner.

Smalling, Zappacosta, Kalinić och Mkhitaryan heter Petrachis antihjältar. Davide Zappacosta är en tidigare Petrachi-adept från Torino som gjorde den udda övningen att förlänga med Chelsea och lånas ut direkt i samma veva. Henrikh Mkhitaryan är också ett lån och borde hitta sin rätta nivå som startspelare i Roma.

Chris Smalling gör Petrachis omvända resa 20 år senare med vetskapen att han inte blir den stora mittback som 29-åringen en gång förutspåddes bli. Smalling kommer ändå med nästan ett årtiondes rutin från Premier League bakom sig och är för den delen inte sämre än någon annan av Romas mittbackar. Nikola Kalinić, tja, sämre backupanfallare finns där ute och kroaten har åtminstone tidvis levererat mål i Serie A.

Men det är försvaret som mycket av Romas öden kommer vila på. Paulo Fonseca är en dokumenterat sämre tränare försvarsmässigt än offensivt. Roma släppte in tre mål mot Genoa i premiären och fick mängder av avslut mot sig i 1–1-derbyt mot Lazio. För tredje säsongen i rad ska dessutom en ny målvakt spelas in.

Med utvecklingen i Torino som facit finns hopp om att backvärvningarna inte blir undantag från Gianluca Petrachis fina försvarsöga. Tio nya spelare in och femton ut blev summan av sportchefens första två månader i huvudstaden, som finner det ”absurt” att transferfönstret inte stänger vid säsongsstart och skyller på regelstiftare som inte förstår pressen som spelare verkar under.

Petrachi har en trupp som ska kämpa om Champions League-platser, varken mer eller mindre, men som ser starkare ut än förra säsongen. Han vill tona ner förväntningarna och pratar om en genuin revolution som pågått under sommaren. Med tanke på hur tonläget i Roma var när 18/19 tog slut har Petrachi kommit en bra bit redan i processen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Sommarens 15 bästa värvningar och fem floppvarningar

De italienska klubbarna har spenderat som aldrig förr och en häftig maktkamp har pågått mellan de tidigare kollegorna Fabio Paratici och Beppe Marotta, sportsliga höjdare i Juventus respektive Inter. Ser man till denna lista finns en klar vinnare bland duon, men så enkelt är det inte eftersom klubbarna opererar utifrån olika svåra förutsättningar.

Mina tre huvudkriterier är:

Vad tillför spelaren kvalitetsmässigt säsongen 19/20? Jag listar utifrån vad de kan prestera kommande säsong och inte om två eller tre år.

Hur mycket höjer hans närvaro lagdelen?

Är värvningen ekonomiskt berättigad? Lån innebär en lägre risk för klubben och därför har dessa svårare att plocka en topplacering jämfört med en spelare som det investerats tungt i.

15. Henrikh Mkhitaryan, Arsenal→Roma (lån+3 miljoner euro)

Bytet Mkhitaryan-Alexis Sánchez för drygt 1,5 år sedan lämnade varken Arsenal eller Man United som vinnare. Den svårstavade armeniern har till skillnad från Alexis spelat fotboll då och då och visat upp den stora arsenalen av framspelningar och dribbelräder.

Tyvärr har 30-åringen bevisligen inte den mentala styrkan som krävs för att prestera vecka efter vecka i en av världens största klubbar. Vad passar då bättre än att kliva ner en nivå till ett lag där han kommer ges stort förtroende? Mkhitaryan har än mycket kvar att ge.

14. Simon Kjaer, Sevilla→Atalanta (lån)

Mitt i Champions League-förberedelserna ångrade prestigeförvärvet Martin Škrtel att han lämnade Istanbul och rev kontraktet med Atalanta efter bara några veckor. Folket i Bergamo ringde deras nyfunna vänner i Andalusien och fixade det tredje nyförvärvet från Sevilla under sommaren.

Simon Kjaer har många flyttar bakom sig i karriären men också Serie A-rutin i bagaget till skillnad från Škrtel. Dessutom är 30-åringen en bättre mittback och hans erfarenhet kan bli guld värd för Atalanta i CL. Med minimalt manöverutrymme ser sportchef Sartori återigen ut att lyckas med en mittbacksvärvning.

13. Nicolò Barella, Cagliari→Inter (lån+45M)

22-åring som förstås inte ska vara som bäst i detta nu men har redan hunnit spela över hundra matcher i moderklubben Cagliari. Vi kan ändå förvänta oss en hel av landslagsmittfältaren som kan motivera den höga prislappen. Barella är bra i båda riktningarna och visar upp ledaregenskaper trots den ringa åldern. Given plats på Antonio Contes femmannamittfält.

12. Kevin-Prince Boateng, Sassuolo→Fiorentina (1M)

Entrén. Tysk-ghananen debuterade på Artemio Franchi med tian på ryggen och behövde bara fyra minuter innan han gjorde mål mot Napoli i premiären. Fiorentina har sålt 2017 års stora investering Giovanni Simeone för att satsa på en 32-årig vagabond som center. Om det fanns frågetecken skingrades rätt många den augustikvällen av Boateng och hans bländande självsäkerhet.

11. Matteo Darmian, Manchester United→Parma (2M)

Fyra säsonger i norra England kändes som en evighet när det riktiga lyftet aldrig kom. Den tidigare landslagsspelaren ryktades tillbaka till stöveln ett gäng transferfönster i rad utan att komma loss, vilket Parma kan tacka för idag.

29-åringen är fortfarande en väldigt kompetent arbetare på högerkanten och en klar uppgradering på Vincent Laurini som Parma spelat under säsongsstarten. Mycket bra värvning till ett vrakpris.

10. Mario Balotelli, O. Marseille→Brescia (free agent)

Ska 29-åringen äntligen hitta sinnesro på platsen där allt började? Brescia väntar på en efterlängtad säsongsdebut för mannen som är avstängd tre matcher för en eftersläng i sitt allra sista Marseilleuppträdande. Väldigt typiskt Balotelli och klichéerna lär fortsätta för stjärnan i alla italienares blickpunkt.

Det kommer målen också göra. 41 mål på 76 matcher under tre Ligue 1-säsonger visar att krutet hållits torrt framför mål. Efterslängarna, utspelen och målgesterna får komma som underhållningsbonus i comebacken.

Balo

9. Radja Nainggolan, Inter→Cagliari (lån)

Talar vi om revansch borde den inre glöden brinna hos belgaren den här säsongen. De inledande matcherna hos Cagliari kunde börjat mer övertygande men jag är säker på att Nainggolan hittar formen och visar att han är alldeles för bra för det laget.

8. Romelu Lukaku, Manchester United→Inter (75M)

26-åringen kommer inte hålla ett bättre målsnitt än det som gjort Mauro Icardi till Inters åttonde bästa målskytt i historien. Belgaren bidrar med andra saker som kraft, genombrottsförmåga, och bättre samspel med övriga spelare offensivt.

Lukaku kunde ändå inte hoppats på en bättre start med mål i premiären och en avgörande straff mot Cagliari senast. Lukaku är den som förkroppsligar fansens entusiasm kring det nya Inter och kommer göra det så länge målen kommer.

7. Lasse Schöne, Ajax→Genoa (1,5M)

Genoa har fått en flygande start på säsongen med fyra inspelade poäng. Innermittfältet med Radovanović och danskduon Schöne-Lerager ser väldigt fint balanserat ut, och får ytterligare förstärkning när kreatören Saponara återvänder från skada. Centralfiguren är ändå Schöne som vid 33 års ålder fortsätter att spelfördela på en hög nivå.

6. Simone Verdi, Napoli→Torino (3+22M)

Yttern fick sina chanser men var inte tillräckligt bra för en startplats i Napoli. Framme i sina bästa år tar 27-åringen trappan ner till ett Europa League-besviket Torino, och ett lag som borde vara på Verdis rätta nivå efter att ha växt sig för stor för Bologna dessförinnan.

Jag tror att Verdi kan explodera i Torino igen. Han är precis den spelaren Toro behöver som kan bryta mönster i ett anfallsspel som ofta blir stationärt. Det är dessutom en återkomst till klubben Verdi spenderade ett par utvecklingsår i mellan 2011 och 2013.

5. Hirving Lozano, PSV→Napoli (38M)

Kungen av debutmatcher har slagit till igen. Mål i den mexikanska ligadebuten, mål i VM-premiären, och nu en fullträff i Napolis färger på Juventus Stadium. 24-åringen gör mål var han än kommer och är användbar på alla offensiva positioner.

Det kommer kännas helt rätt den dagen José Callejón fasas ut från högerkantsplatsen med en Lozano på plats. Allt talar för att mexikanen är redo att bli en ny publikfavorit. Lozanos far har redan blidkat fansen med uttalanden om att sonen inte ser Napoli som en språngbräda till annat.

4. Manuel Lazzari, SPAL→Lazio (10M)

Sommarens absolut mest prisvärda köp. Landslagsyttern har på två matcher visat vilken uppgradering han är jämfört med fjolårsbesvikelsen Adam Marušić. Fart, precisa inlägg, och outtröttligt löpande är Lazzaris signum. 25-åringen kan bli skillnaden som ger Lazio den efterlängtade Champions League-platsen.

3. Stefano Sensi, Sassuolo→Inter (5+22M)

24-åringen har stått för en frenetisk start och varit Inters bästa spelare under nysatsningens början. Sensi gjorde mål i debuten och fixade straffen som föregick Lukakus avgörande i helgen. En spelare som skulle kämpa om en plats på innermittfältet ser nu helt given ut med sina spetsegenskaper.

Sensis närvaro har avlastat Brozović i uppspelsfasen samtidigt som han själv bidrar med kvicka fötter, spelsinne och skottvillighet. Detta är spelfördelarens första matcher i en storklubb men redan ser Sensi ut att uppfylla all potential.

Sensi

2. Matthijs de Ligt, Ajax→Juventus (75M)

Något överraskande bänkad i premiären mot Parma men kastas nu i hetluften direkt. Korsbandsskadan på kapten Chiellini gör att de Ligt inte får någon mjuk inskolningsperiod i höst. Mot Napoli ramlade tre bollar in bakom det nykomponerade Juveförsvaret och belackare är inte sena att ifrågasätta den dyre nederländaren.

Juventus backlinje blir knappast bli bättre med de Ligt istället Chiellini, men i slutändan kan de vinna på att 20-åringen testas direkt. Jag hyser inte det minsta tvivel att de Ligt som karaktär inte skulle klara prövningen. Inom en snar framtid har Juventus en av världens bästa mittbackar och då kommer inte ens prislappen ses som anmärkningsvärd.

1: Diego Godín, Atlético Madrid→Inter (free agent)

Gammal är äldst. Om de Ligt är framtiden är Godín som allra bäst här och nu. Inter har fått en av världens bästa försvarare utan någon övergångssumma inblandad, vilket gör att de svartblå har Serie A:s bästa backlinje.

33-åringen är dessutom en stor ledare och farlig i offensivt straffområde. När Inter ska förvandlas till vinnare bär inte Antonio Conte allt ansvar. Från försvarsposition kommer Godín statuera exempel och försöka lyfta Inter som kollektiv också. Det lyckades i den tidigare förlorarklubben Atleti och kommer fungera här också.

****

Det finns också en skara nyförvärv med en annan risk hängande över sig. En där fansens förväntningar riskerar att slå fel när spelaren inte visar sig på rätt plats eller i rätt karriärsskede för att bemöta alla krav.

Alexis Sánchez, Manchester United→Inter (lån)

En egensinnig anfallare med antisocial stämpel ersätts av en annan i Inters trupp. Fem mål på 45 matcher – med en bisarrt hög årslön – och chilenaren är äntligen fri att lämna mardrömmen i Manchester temporärt. Jag ser dock inte karriärsvändningen komma i Inter, trots Sánchez tidigare framgångar i sydeuropeiska ligor.

30-åringen anlände till Uniteds försäsong med skadad hamstring och det hårda matchandet i Premier League verkar ha påverkat explosiviteten i de kompakta benen. I sådana fall är Alexis inte samma spelare som tidigare, och kommer få det oerhört tufft att peta Lautaro Martínez från startelvan.

Ante Rebić, E. Frankfurt→Milan (tvåårigt lån)

Milan har investerat tungt på forwardssidan med köpet av 20-åringe Rafael Leão för 35 miljoner euro. Det vore orättvist att floppvarna för en anfallare jag aldrig sett spela, men portugisen är inte Milans enda forwardsfrågetecken. I en bytesaffär skickar de André Silva över Alperna och får Frankfurts Ante Rebić.

Den kroatiske landslagsmannen är en duktig men begränsad anfallare som kan användas centralt såväl som på kanten. Problemet är att Rebić är en omställningsspelare som firat stora framgångar i Frankfurts direkta spelfilosofi. I ett Milan som satsar på bollinnehav kommer dessa ytor inte finnas och tyskarna drar vinstlotten i forwardsbytet.

Franck Ribéry, Bayern München→Fiorentina (free agent)

Det känns hårt att placera en legendar som Ribéry i detta fack. Men jag är verkligen inte säker på om fransmannen har kontinuiteten kvar för att blixtra till mer än då och då. Dessutom har konkurrensen skärpts till med den mycket intressante Sottil och trixige algeriern Ghezzal som nyanlända på ytterpositionerna.

Ribery

Khouma Babacar, Sassuolo→Lecce (lån+3M)

Senegalesens karriär har stannat av under 1,5 år i Sassuolo med allt för få mål. Det kanske inte blir något av den en gång så lovande centertanken i Serie A. Lecce har jagat Babacar under en tid som i syfte att hitta anfallaren som kan lösa ett nytt kontrakt. Jag tror att 26-åringen får det nog så tufft i forwardskonkurrensen med Diego Farias, Lapadula och La Mantia.

Marko Rog, Napoli→Cagliari (2+13M)

Efter flera säsonger som inhoppare i både Napoli och Sevilla är det berättigat att ställa frågan om Rog fortfarande är den stora talang som han bitvis gett sken av? I ett förstärkt Cagliari borde vi få ett positivt svar, men de rödblå har tillräckligt många bra mittfältare för att 24-åringen ska hållas på sin vakt. Upp till bevis för kroaten.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
NYHETLigor & turneringar
NYHETBloggar & poddat
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto