Sommarens 15 bästa värvningar och fem floppvarningar

Mina tre huvudkriterier är:

Vad tillför spelaren kvalitetsmässigt säsongen 19/20? Jag listar utifrån vad de kan prestera kommande säsong och inte om två eller tre år.

Hur mycket höjer hans närvaro lagdelen?

Är värvningen ekonomiskt berättigad? Lån innebär en lägre risk för klubben och därför har dessa svårare att plocka en topplacering jämfört med en spelare som det investerats tungt i.

15. Henrikh Mkhitaryan, Arsenal→Roma (lån+3 miljoner euro)

Bytet Mkhitaryan-Alexis Sánchez för drygt 1,5 år sedan lämnade varken Arsenal eller Man United som vinnare. Den svårstavade armeniern har till skillnad från Alexis spelat fotboll då och då och visat upp den stora arsenalen av framspelningar och dribbelräder.

Tyvärr har 30-åringen bevisligen inte den mentala styrkan som krävs för att prestera vecka efter vecka i en av världens största klubbar. Vad passar då bättre än att kliva ner en nivå till ett lag där han kommer ges stort förtroende? Mkhitaryan har än mycket kvar att ge.

14. Simon Kjaer, Sevilla→Atalanta (lån)

Mitt i Champions League-förberedelserna ångrade prestigeförvärvet Martin Škrtel att han lämnade Istanbul och rev kontraktet med Atalanta efter bara några veckor. Folket i Bergamo ringde deras nyfunna vänner i Andalusien och fixade det tredje nyförvärvet från Sevilla under sommaren.

Simon Kjaer har många flyttar bakom sig i karriären men också Serie A-rutin i bagaget till skillnad från Škrtel. Dessutom är 30-åringen en bättre mittback och hans erfarenhet kan bli guld värd för Atalanta i CL. Med minimalt manöverutrymme ser sportchef Sartori återigen ut att lyckas med en mittbacksvärvning.

13. Nicolò Barella, Cagliari→Inter (lån+45M)

22-åring som förstås inte ska vara som bäst i detta nu men har redan hunnit spela över hundra matcher i moderklubben Cagliari. Vi kan ändå förvänta oss en hel av landslagsmittfältaren som kan motivera den höga prislappen. Barella är bra i båda riktningarna och visar upp ledaregenskaper trots den ringa åldern. Given plats på Antonio Contes femmannamittfält.

12. Kevin-Prince Boateng, Sassuolo→Fiorentina (1M)

Entrén. Tysk-ghananen debuterade på Artemio Franchi med tian på ryggen och behövde bara fyra minuter innan han gjorde mål mot Napoli i premiären. Fiorentina har sålt 2017 års stora investering Giovanni Simeone för att satsa på en 32-årig vagabond som center. Om det fanns frågetecken skingrades rätt många den augustikvällen av Boateng och hans bländande självsäkerhet.

11. Matteo Darmian, Manchester United→Parma (2M)

Fyra säsonger i norra England kändes som en evighet när det riktiga lyftet aldrig kom. Den tidigare landslagsspelaren ryktades tillbaka till stöveln ett gäng transferfönster i rad utan att komma loss, vilket Parma kan tacka för idag.

29-åringen är fortfarande en väldigt kompetent arbetare på högerkanten och en klar uppgradering på Vincent Laurini som Parma spelat under säsongsstarten. Mycket bra värvning till ett vrakpris.

10. Mario Balotelli, O. Marseille→Brescia (free agent)

Ska 29-åringen äntligen hitta sinnesro på platsen där allt började? Brescia väntar på en efterlängtad säsongsdebut för mannen som är avstängd tre matcher för en eftersläng i sitt allra sista Marseilleuppträdande. Väldigt typiskt Balotelli och klichéerna lär fortsätta för stjärnan i alla italienares blickpunkt.

Det kommer målen också göra. 41 mål på 76 matcher under tre Ligue 1-säsonger visar att krutet hållits torrt framför mål. Efterslängarna, utspelen och målgesterna får komma som underhållningsbonus i comebacken.

9. Radja Nainggolan, Inter→Cagliari (lån)

Talar vi om revansch borde den inre glöden brinna hos belgaren den här säsongen. De inledande matcherna hos Cagliari kunde börjat mer övertygande men jag är säker på att Nainggolan hittar formen och visar att han är alldeles för bra för det laget.

8. Romelu Lukaku, Manchester United→Inter (75M)

26-åringen kommer inte hålla ett bättre målsnitt än det som gjort Mauro Icardi till Inters åttonde bästa målskytt i historien. Belgaren bidrar med andra saker som kraft, genombrottsförmåga, och bättre samspel med övriga spelare offensivt.

Lukaku kunde ändå inte hoppats på en bättre start med mål i premiären och en avgörande straff mot Cagliari senast. Lukaku är den som förkroppsligar fansens entusiasm kring det nya Inter och kommer göra det så länge målen kommer.

7. Lasse Schöne, Ajax→Genoa (1,5M)

Genoa har fått en flygande start på säsongen med fyra inspelade poäng. Innermittfältet med Radovanović och danskduon Schöne-Lerager ser väldigt fint balanserat ut, och får ytterligare förstärkning när kreatören Saponara återvänder från skada. Centralfiguren är ändå Schöne som vid 33 års ålder fortsätter att spelfördela på en hög nivå.

6. Simone Verdi, Napoli→Torino (3+22M)

Yttern fick sina chanser men var inte tillräckligt bra för en startplats i Napoli. Framme i sina bästa år tar 27-åringen trappan ner till ett Europa League-besviket Torino, och ett lag som borde vara på Verdis rätta nivå efter att ha växt sig för stor för Bologna dessförinnan.

Jag tror att Verdi kan explodera i Torino igen. Han är precis den spelaren Toro behöver som kan bryta mönster i ett anfallsspel som ofta blir stationärt. Det är dessutom en återkomst till klubben Verdi spenderade ett par utvecklingsår i mellan 2011 och 2013.

5. Hirving Lozano, PSV→Napoli (38M)

Kungen av debutmatcher har slagit till igen. Mål i den mexikanska ligadebuten, mål i VM-premiären, och nu en fullträff i Napolis färger på Juventus Stadium. 24-åringen gör mål var han än kommer och är användbar på alla offensiva positioner.

Det kommer kännas helt rätt den dagen José Callejón fasas ut från högerkantsplatsen med en Lozano på plats. Allt talar för att mexikanen är redo att bli en ny publikfavorit. Lozanos far har redan blidkat fansen med uttalanden om att sonen inte ser Napoli som en språngbräda till annat.

4. Manuel Lazzari, SPAL→Lazio (10M)

Sommarens absolut mest prisvärda köp. Landslagsyttern har på två matcher visat vilken uppgradering han är jämfört med fjolårsbesvikelsen Adam Marušić. Fart, precisa inlägg, och outtröttligt löpande är Lazzaris signum. 25-åringen kan bli skillnaden som ger Lazio den efterlängtade Champions League-platsen.

3. Stefano Sensi, Sassuolo→Inter (5+22M)

24-åringen har stått för en frenetisk start och varit Inters bästa spelare under nysatsningens början. Sensi gjorde mål i debuten och fixade straffen som föregick Lukakus avgörande i helgen. En spelare som skulle kämpa om en plats på innermittfältet ser nu helt given ut med sina spetsegenskaper.

Sensis närvaro har avlastat Brozović i uppspelsfasen samtidigt som han själv bidrar med kvicka fötter, spelsinne och skottvillighet. Detta är spelfördelarens första matcher i en storklubb men redan ser Sensi ut att uppfylla all potential.

2. Matthijs de Ligt, Ajax→Juventus (75M)

Något överraskande bänkad i premiären mot Parma men kastas nu i hetluften direkt. Korsbandsskadan på kapten Chiellini gör att de Ligt inte får någon mjuk inskolningsperiod i höst. Mot Napoli ramlade tre bollar in bakom det nykomponerade Juveförsvaret och belackare är inte sena att ifrågasätta den dyre nederländaren.

Juventus backlinje blir knappast bli bättre med de Ligt istället Chiellini, men i slutändan kan de vinna på att 20-åringen testas direkt. Jag hyser inte det minsta tvivel att de Ligt som karaktär inte skulle klara prövningen. Inom en snar framtid har Juventus en av världens bästa mittbackar och då kommer inte ens prislappen ses som anmärkningsvärd.

1: Diego Godín, Atlético Madrid→Inter (free agent)

Gammal är äldst. Om de Ligt är framtiden är Godín som allra bäst här och nu. Inter har fått en av världens bästa försvarare utan någon övergångssumma inblandad, vilket gör att de svartblå har Serie A:s bästa backlinje.

33-åringen är dessutom en stor ledare och farlig i offensivt straffområde. När Inter ska förvandlas till vinnare bär inte Antonio Conte allt ansvar. Från försvarsposition kommer Godín statuera exempel och försöka lyfta Inter som kollektiv också. Det lyckades i den tidigare förlorarklubben Atleti och kommer fungera här också.

****

Det finns också en skara nyförvärv med en annan risk hängande över sig. En där fansens förväntningar riskerar att slå fel när spelaren inte visar sig på rätt plats eller i rätt karriärsskede för att bemöta alla krav.

Alexis Sánchez, Manchester United→Inter (lån)

En egensinnig anfallare med antisocial stämpel ersätts av en annan i Inters trupp. Fem mål på 45 matcher – med en bisarrt hög årslön – och chilenaren är äntligen fri att lämna mardrömmen i Manchester temporärt. Jag ser dock inte karriärsvändningen komma i Inter, trots Sánchez tidigare framgångar i sydeuropeiska ligor.

30-åringen anlände till Uniteds försäsong med skadad hamstring och det hårda matchandet i Premier League verkar ha påverkat explosiviteten i de kompakta benen. I sådana fall är Alexis inte samma spelare som tidigare, och kommer få det oerhört tufft att peta Lautaro Martínez från startelvan.

Ante Rebić, E. Frankfurt→Milan (tvåårigt lån)

Milan har investerat tungt på forwardssidan med köpet av 20-åringe Rafael Leão för 35 miljoner euro. Det vore orättvist att floppvarna för en anfallare jag aldrig sett spela, men portugisen är inte Milans enda forwardsfrågetecken. I en bytesaffär skickar de André Silva över Alperna och får Frankfurts Ante Rebić.

Den kroatiske landslagsmannen är en duktig men begränsad anfallare som kan användas centralt såväl som på kanten. Problemet är att Rebić är en omställningsspelare som firat stora framgångar i Frankfurts direkta spelfilosofi. I ett Milan som satsar på bollinnehav kommer dessa ytor inte finnas och tyskarna drar vinstlotten i forwardsbytet.

Franck Ribéry, Bayern München→Fiorentina (free agent)

Det känns hårt att placera en legendar som Ribéry i detta fack. Men jag är verkligen inte säker på om fransmannen har kontinuiteten kvar för att blixtra till mer än då och då. Dessutom har konkurrensen skärpts till med den mycket intressante Sottil och trixige algeriern Ghezzal som nyanlända på ytterpositionerna.

Khouma Babacar, Sassuolo→Lecce (lån+3M)

Senegalesens karriär har stannat av under 1,5 år i Sassuolo med allt för få mål. Det kanske inte blir något av den en gång så lovande centertanken i Serie A. Lecce har jagat Babacar under en tid som i syfte att hitta anfallaren som kan lösa ett nytt kontrakt. Jag tror att 26-åringen får det nog så tufft i forwardskonkurrensen med Diego Farias, Lapadula och La Mantia.

Marko Rog, Napoli→Cagliari (2+13M)

Efter flera säsonger som inhoppare i både Napoli och Sevilla är det berättigat att ställa frågan om Rog fortfarande är den stora talang som han bitvis gett sken av? I ett förstärkt Cagliari borde vi få ett positivt svar, men de rödblå har tillräckligt många bra mittfältare för att 24-åringen ska hållas på sin vakt. Upp till bevis för kroaten.

Twitter: @ErikHadzic