Marco Giampaolo kom till lördagens kvällsmötet Milan-Inter som derbykung i Genua. På sex derbyn hade hans Sampdoria vunnit fyra gånger mot Genoa och aldrig förlorat rivalmötet. Men Milano är inte Genua, det blev Milans nya tränare varse om igår.
Hans lag hade inte mycket att sätta till mot ett uppumpat Inter. Dagarna då Inter inte är det kommer vara få med Antonio Conte visserligen. Men lägg det så här: om Inter var skyhög favorit en vecka tidigare så togs de svartblå ner på jorden efter 1–1 mot Slavia Prag och den speciella derbylogiken kunde ges en ny twist.
Inters mediokra Champions League-prestation ökade inte Milans chanser dock. Conte talade om ett ”gift” som truppen fick efter besvikelsen och Interspelarnas uppträdande igår var tillräckligt för att diagnostisera Milan med något.
Danilo D’Ambrosio hamnade i derbyhuvudrollen igen när han i första halvlek träffade stolpen med målramen öppen. Ett givet mål som inte kom, ett Piątekskott som dömdes bort, allt detta kunde stressat upp Inter. Men riktigt så fungerar inte laget idag.
Stopptidskvitteringen mot Slavia ser jag som en styrka i sig att kunna gräva fram när spelet inte stämmer. Igår fortsatte Inter att trumma på metodiskt och balanserat medan Milan stack upp med halvchanser men var fortsatt långsamt i speluppbyggnaden.
Inters ledningsmål dröjde bara några minuter efter paus genom Brozović, med kvarten kvar stängde Romelu Lukuku matchen med sitt 2–0-mål. Slavia visade att Inter långt ifrån är färdigt som lag och gällande guldaspirationerna ska inte för många växlar dras efter fyra inledande segrar. I ärlighetens namn var Milan aldrig ett test för dessa ambitioner.
Interisti kan i en väldigt komfortabel derbyseger-eftersmak glädjas åt ett nytt Lukaku-mål. Trots att han inte involveras särskilt mycket är belgaren högeffektiv när lägen ges. Ett sparkapital finns även hos Diego Godín, vars tajming defensivt kan bli bättre, men som levererar i uppspelsfasen.
Mittbackens inlägg hittade Barella som i sin tur nådde Lukakus panna vid målet. Förra veckan assisterade Godín till Sensis mål mot Udinese på ett liknande sätt. Just Sensi var inte lika dominant igår men fortsatte att röra sig mellan linjerna på ett sätt som Milan aldrig fick grepp om.
Milans största problem bottnar i en identitetsfråga. Ska Giampaolo spela det föredragna 4-3-1-2-systemet eller ett 4-3-3 som spelarna är vana vid sedan Gattuso? Tränaren är fast mellan formationerna och det visar sig i uddlösheten när de rödsvarta anfaller.
I centrum står fjolårssuccén Krzysztof Piątek. Polacken är pressad under måltorkan och firade straffmålet mot Hellas Verona förra helgen med att hyssja framför kamerorna. Det är inte så att centerforwarden bränner läge efter läge och därför måste tas åt sidan – snarare sätter lagkamraterna Piątek i för få chanser.
Men dilemmat handlar också om att Piątek bidrar för lite till själva spelet för att rättfärdiga bristen på leverans. Alternativ finns trots allt. Ante Rebić hoppade in och 20-årige Rafael Leão gjorde debut på San Siro. Portugisens närvaro gav mig starka M’Baye Niang-vibbar, utan uppsåt att döma ut Leãos Milanframtid med den meningen.
Han är stark, teknisk, och snabb men behöver spela mer konkret framöver. Med en Suso som ser mer begränsad ut som spelare för varje vecka som går är det bråttom för Giampaolo att hitta en lösning. Att se Milan så här distanserat i ett derby lär inte accepteras fler gånger.
****
Robin Olsen börjar komma igång i Cagliari som efter en vinstlös inledning har två raka 3–1-segrar. Landslagskeepern stod för en avgörande räddning på Kouamés nick vid ställningen 0–0 hemma mot Genoa, som försökte med tre danskar på planen men föll på nytt.
Förra helgen fick Cristián Zapata se sin kusin Duván Zapata avgöra för Atalanta i den 95:e minuten. Mot Cagliari nickade mittbacken in Cagliaris 2–1 i egen bur med fem minuter kvar, och ett par minuter senare var Zapata inblandad i en dråplig situation som ledde till två friställda hemmaspelare från halva plan. En hockeykontring på en ö i Medelhavet.
****
Juventus obalanserade säsongsinledning fortsätter. En stark insats under 60–70-minuter i Madrid ledde förvisso bara till oavgjort mot Atlético i Champions League, men svårigheterna mot sämre lag i Serie A upprepades.
Juventus besegrade Hellas Verona med 2–1 i en match där Gigi Buffon comebackade och räddade laget flera gånger. Aaron Ramsey kvitterade och Ronaldo avgjorde på straff i andra halvlek, men Sarris fotboll är än så länge mer vägvinnande mot bättre lag än sämre.
Inte heller fick tränaren något positivt besked på försvarssidan. En muskelskada på högerbacken Mattia De Sciglio är det enda som håller nyförvärvet Danilo kvar i startelvan just nu, och när De Ligt vilades upplevde Merih Demiral en mardrömsdebut och orsakade en straff tidigt.
Veronas Di Carmine sköt den i stolpen, Lazović träffade ribban på returen, och i efterföljande anfallsvåg dundrade Miguel Veloso in Hellas ledningsmål med ett skott från 25 meter. En galen sekvens och ett tecken på att det svänger väl mycket i Sarris Juventus.
****
Brescia fortsätter sin fina inledning och tog säsongens andra seger efter 1-0 i Udine. Ken Sema gjorde en slätstruken insats när Udinese förlorade för tredje matchen i rad. Men rubrikerna förtjänar Brescia som ser tillräckligt bra ut för att säkra kontraktet utan någon dramatik.
Då har nykomlingen klarat sig utan Mario Balotelli under hans avstängning som hängt kvar sedan Ligue 1-avslutningen i Marseille. På tisdag kväll är Balotelli tillgänglig för comeback i Serie A när Juventus kommer och gästar Mario Rigamonti. Enligt anfallaren själv har han inte haft dagens matchvikt sedan åren i Manchester City.
”Jag har nog den senaste 1,5 månaden tränat hårdare än vad jag gjort det senaste decenniet!”, säger hemvändaren i en typisk Balotelli-stil.
****
Ett nytt Poddario är ute med mig och SvenskaFans Johan Stistrup. Vi pratar om offerrollen som inte passar Sarri i Juventus, ifrågasatte Piątek, Mertens som levererar, och Robin Olsens inledning bl a. Avsnittet finns på iTunes och Acast.
****
Twitter: @ErikHadzic