Det blev aldrig bra med Marco Giampolo i Milan. Det blev värre än någon kunde anat. Efter bara 111 dagar på tränarposten sparkas 51-åringen, och går till historien som den mest kortlivade Milantränaren någonsin.
Det sterila anfallsspelet under Gennaro Gattusos 1,5 år vid rodret förbättrades inte på något sätt med sommarrekryteringen. Fyra förluster på sju matcher mot överkomligt motstånd är en sak. Men bara sex mål under säsongsinledningen, varav tre från straffpunkten, talar sitt tydliga språk.
Marco Giampaolo var en chansning. En tränare som under tre säsonger etablerade Sampdoria på den övre halvan och fick laget att spela attraktiv fotboll. För det belönades han med ett storklubbsjobb, som alltid skulle kräva en stor dos med tålamod.
Giampaolos 4-3-1-2-system övergavs efter bara en match. Tränaren gick tillbaka till Gattusos 4-3-3 för att ”det passade spelartruppen bättre”. Någon antydan till förbättring skymtades inte men alla visste det att skulle behövas tid för tränaren att implementera sin spelfilosofi.
En verbal avrättning av ett San Siro frustande av ilska efter 1–3-förlusten mot Fiorentina förra helgen indikerade ändå att Giampaolo levde på lånad tid. En 2–1-seger borta mot lika krisande Genoa i lördags hjälpte inte tränaren. Sedan scudettovinnaren Max Allegri sparkades i januari 2014 ska Milan anställa sin nionde tränare.
När en klubb blivit ett sådant haveri, på den sportsliga såväl som ekonomiska sidan under dessa år, avgörs resultaten inte bara av tränarens kompetens. Det är ett sjukdomstillstånd som spridit sig flera nivåer och som inte försvinner bara för det klipps bort grenar på vissa icke-fungerande områden.
Till många Milanfans glädje anställdes klubblegendarerna Zvonomir Boban och Paolo Maldini i nya klubbdirektörsroller några dagar innan Giampaolos tillträde. Men duon har tillsammans med sportchefen Ricky Massara visat att deras fotbollskunskap inte täcker upp bristen på erfarenhet runt sportsliga beslut.
Varför köpte Milan inte en trequartista i somras, den för Giampaolo så fundamentala positionen strax bakom anfallsparet? Tränaren avvisade tidigt tanken om Suso där och Lucas Paquetà beskrevs som för taktiskt begränsad. Väntade klubben på att Giacomo Bonaventura, nyss tillbaka efter långtidsskada, skulle fylla hålet i startelvan?
Parallellt med denna svaga sportsliga ledning råder osäkerhet kring vilken riktning ägarna i Elliott Management vill ta klubben. Amerikanerna har talat om ett Milan som inte längre köper dyra stjärnor, utan yngre och formbara spelare som kan säljas vidare med vinst.
Tydligt är att klubbens ökenvandring utan titlar och Champions League-deltagande inte skymtar någon ände. I en intervju med Financial Times säger Paolo Maldini ”att inget lag vunnit CL med bara unga spelare”. Samtidigt säger Boban att ”de drömmer om resultat redan imorgon” men att Elliott följer en annan vision.
Till samma tidning beskriver en källa nära klubbledningen paradoxen mellan att anställa traditionella fotbollsmän som Maldini och Boban, och låta mer ”Moneyball”-influerade statistiker arbeta under dem i hopp om att hitta talanger den vägen.
Som ny tränare väljer Milan den 53-årige Stefano Pioli med sejourer i Lazio, Inter och Fiorentina de senaste säsongerna. Om Giampaolo var ett osäkert men intressant tränarkort finns det nästan ingenting som exalterar med Piolis namn. Inte minst för att han är en uttalad interista.
Stefano Pioli avgick självmant i våras från Fiorentina efter oenigheter med klubbledningen. Fallet i Florens handlar till Piolis försvar inte bara om det sportsliga. Fiorentina var en klubb i andnöd och till salu av Della Valle-bröderna, med andra ord en miljö som inte är hälsosam för sportsliga prestationer.
Men Pioli inledde bra även i Inter 2016/17 för att sedan dippa kraftigt innan sparken kom, precis som hans andra säsong i Lazio var betydligt sämre än den första. Pioli är en också budgetlösning som andas kortsiktighet.
Tränaren uppges få en miljon euro i lön som kan höjas med 500 000 nästa säsong. Åtta klubbar i Serie A betalar idag ut mer till sina tränare än Milan, samtidigt som i rossoneri brottas med den fjärde högsta lönebudgeten.
Milans Vd Ivan Gazidis, förra året rekryterad från samma post i Arsenal, säger till Financial Times att fotboll ”inte är en intellektuellt utmanande business utan emotionellt krävande”.
”Egentligen handlar den om en grupp 23-åriga miljonärer som sparkar en boll, och får miljoner av människor runt om i världen att investera sin självkänsla i spelarnas förmåga att göra detta bra”, säger den Sydafrikafödde Gazidis.
Det låter väldigt mycket som en person som spenderat många år i Arsenal, en annan klubb som likt Milan underpresterar sett till både lönebudget och självbild. Det verkar inte som att Gazidis vet hur han ska vägleda fansen ut ur mörkret här heller.
Twitter: @ErikHadzic