Sebastian Eriksson rakt in i krisens Genoa

Genoa placerar sig på Serie A:s jumboplats med bara tre segrar på 20 matcher. Klubben har inte orkat sig upp på den övre halvan på fem år och är synonym med schablonbilden av en italiensk klubb ständigt i kaos och kris.

Den bilden är en smula överdriven. De som blir mest besvikna år efter år är supportrarna själva, som i deras självbild ser någonting annat än en klubb som ska plaska runt 15:e platsen varje säsong. Genoas stora problem, förutom att ägaren Enrico Preziosi inte hittar en köpare till klubben, är ruljangsen på tränarna.

Ingen tränare kan sägas ha lyckats med sitt jobb över tid sedan Gian Piero Gasperini lämnade för Atalanta sommaren 2016. Efter en usel vår ifjol stannade il grifone kvar i Serie A tack vare bättre inbördes möte gentemot Empoli. Nu är risken överhängande att den 13-åriga sejouren i högsta serien tar slut denna vår istället.

Jag tror faktiskt att Genoa är ett av tre lag som kommer spela i Serie B i höst. Med tanke på all kortsiktighet som präglat klubbens aktioner, och all återkommande tanklöshet bland tränarbytena, har det spridit sig ett gift i verksamheten som inte försvinner genom poäng på planen bara.

Det är denna miljö Sebastian Eriksson kommer till, som inte kunde tacka nej till ett ytterligare Italienäventyr. Snart 31 år fyllda förväntas det inte någon nyckelroll eller startplats av svensken. Erfarenheten däremot från åren i Cagliari 2011–2015 blir viktig i ett lag med flera lovande spelare som med all säkerhet inte är redo för en ångestfylld kontraktskamp.

Davide Nicola, han som mirakulöst räddade Crotone kvar för tre år sedan, är Genoas tredje tränare 19/20 efter Aurelio Andrezzoli och Thiago Motta. Nicola spelar ett 3-5-2 med unge Francesco Cassata, danskbesvikelsen Lasse Schöne, och klubbens dyraste nyförvärv Stefano Sturaro som återkommande inslag centralt på mittfältet.

Eriksson har dock lärt sig spela mittback på senare år och kan därför bli aktuell för trebackslinjen med. Något säger mig att Erikssons karaktär kan passa Genoas nedflyttningskamp i vår. Jag minns beskrivningen som gjordes i magasinet Offside för ett gäng år sedan av en spelare med ”blyg men temperamentsfull” personlighet.

En udda kombo som är i ett udda lag med kniven på strupen. I Italien finns ingen Falcon Alkoholfri Arena att gå bärsärk i, men Sebastian Erikssons humör kanske kan få igång något i Genoa. För hans egen del är risken stor att det blir i arg sinnesstämning under resten av säsongen.

****

Årets första Poddario är ute med mig och SvenskaFans Johan Stistrup. Vi går igenom mercatons tre första veckor, en topptrio som redan är klar, Napolis ombyggnad, och varför det är okej för spelare att gråta. Avsnittet finns där poddar finns. 

**** 

Twitter: @ErikHadzic