POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Det stora Lazio har återvänt på allvar

Lazio har precis vunnit en fotbollsmatch mot Inter med 2–1 och firar euforiskt på planen. Är det så här det ser ut när en klubb jagat iväg en galenskap och skickat demoner med förlorarstämplar ut från hemmet? Alla känner till ”Pazza Inter”, den galna sidan av Milanogiganten, men i Lazios fall går berg- och dalbanan oftast djupare.

Just nu är den uppe på en väldigt hög nivå, vilket tränaren Simone Inzaghi till stor del ska tackas för. Hans starka kollektiv, kryddat med några spetsspelare, ser ut som Juventus främsta utmanare i kampen om lo scudetto.

Inzaghi är inte längre tränaren som beskylls för att tappa stormatcher med sina byten. Lazio är inte längre laget som förlorar en Champions League-biljett under säsongens sista tio minuter till just Inter. Inzaghi kan numera ställa upp med bänkspelare som Adam Marušić och Jony från start – och ändå besegra titelrivalen Inter.

Det fanns något elektriskt över det fullsatta Stadio Olimpico igår, med uppemot 10 000 tillresta bortafans. En nedsläckt arena och ljuseffekter till trots så har Lazios tifomakare på senare tid etablerat sig bland Europas allra främsta igen.

Igen skriver jag, med de återkommande svaga publiksnitten under 10-talet i åtanke som kontrasterar tiden då Lazios ledande ultrasgrupp Irriducibile var stilförebildande i europeisk läktarkultur. Igår kväll hyllande Curva Nord vännerna i Inter och det kändes väldigt mycket som att Olimpico hittat ett storklubbs-Lazio igen värt att dyrka.

Matchen mot Inter kunde gått i vilken riktning som helst. Gästerna hade de bästa lägena i första halvlek och kunde gjort fler mål än det som Ashley Young sköt in. En straff efter pausvilan hamnade istället i fokus när den utbuade återvändaren Stefan de Vrij gjorde att Ciro Immobile föll omkull och senare kunde kvittera från straffpunkten.

Beröringen mellan Interbacken och Immobile är knappt synbar på reprisen. Samtidigt, hur stor är chansen att Immobile skulle missa bollen om inte de Vrij varit på honom i ryggen? Skytteligaledaren (26 mål) begravde sitt Interspöke och 20 minuter innan slutet fullbordades vändningen efter Sergej Milinković-Savićs vakna agerande på Daniele Padellis målvaktsretur.

Inters kolossala februari tog ingen fart med vändningen i Milanoderbyt förra helgen. 4–2 mot Milan gav en moralisk boost snarare än någon spelmässig, och följdes upp med en steril 0–1-insats mot Napoli i cupsemin och förlust igår. Antonio Conte måste hitta en startplats åt Christian Eriksen redan till nästa match.

Lazio kliver om Inter och är bara en poäng ifrån Juventus. I segerruset efter slutsignalen verkade Laziospelarna bevisat för sig själva och tränaren Inzaghi att de kommer hota om ligatiteln i vår. Örnarna är uppe i 19 raka Serie A-matcher utan förlust och inget tyder på att de är på väg att segla ner.

Gårdagen gav i laziali minnesbilder från tiden runt millennieskiftet då Lazio var en europeisk maktfaktor. De vann klubbens andra scudetto under jubileumsåret 2000 och firar 120 år den här våren med att spela i exakt samma tröjdesign och typsnitt på ryggen som Sven-Göran Erikssons mästarlag gjorde. Det går att börja drömma för mindre.

****

Att leva i en dröm är precis vad Atalantas fans gör idag. I lördags tog La Dea ett bastant grepp om den fjärde och sista CL-platsen via 2–1 på hemmaplan mot närmast jagande Roma. Huvudstadslaget är uppe i fem förluster på sju Serie A-matcher efter nyår – utan att befinna sig i en spelmässig kris egentligen.

Men bördan på Edin Džeko att agera ensam målgaranti är tung att bära och försvaret har börjat krackelera liksom skadelistan som fortfarande gäckar. Idag talar ingenting för att Roma ska kunna hämta igen de sex poäng som Atalanta lämnat de bakom med.

Livlinan kan bara bli Atalantas Champions League-fokus. På onsdag möter laget ett skickligt men ständigt turbulent Valencia borta i CL-åttondelen. Det är nu Atalanta ska visa att de kan fortsätta balansera Serie A med europaspel så fint som de gjort under tränaren Gasperini.

Det är nu de ska visa den stora europeiska publiken vad de går för och ta sig till en på förhand sensationell kvartsfinal i Champions League. Men inget med detta lag överraskar längre. Det mest förvånande efter kvällar som den i lördags är att Atalanta inte ligger närmare topptrion än de gör.

****

I det senaste avsnittet av Poddario gästas undertecknad och SvenskaFans Johan Stistrup av David Selini från Total Football Analysis. Vi tar ett taktiskt grepp på Juventus under Sarri, Inter, Milan, och skrällen Hellas Veronas framfart. Poddario hittas där poddar finns.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Juventus ser fortfarande ingen Sarriball

I flera månader har vi väntat utan att se mer än sporadiska tecken. Ett stjärnfall? Vinter i Skåne? Nej, det är Maurizio Sarri som inte får igång sitt beryktade spelsätt med säsongens mest avgörande veckor som står på vårkanten och väntar 

Spelfilosofin döptes till Sarriball under tränarens tre säsonger i Napoli. Ett vertikalt angreppssätt på motståndaren med många löpningar på djupet, snabb bolltransport, och passningar på en “tredje” spelare i löpriktning framåt gav eko ändå bort till fotbollskonnässörerna i Barcelona.  

I Juventus (och Chelsea) har 60-åringen haft svårt att etablera det spelet dock. En extremt hög individuell nivå på ett par offensiva stjärnor har istället gjort att Juventus kunnat vinna matcher. Paulo Dybala i höstas och Cristiano Ronaldos monsterform under vintern gör att Juve fortfarande är jämsides med Inter i Serie A.  

Men en andraplats är fortfarande inte bra nog i Juventus. Ikväll var laget dessutom på vippen att förlora den tredje raka bortamatchen i alla turneringar, men en löjligt hårt dömd straff emot Milan gav Cristiano Ronaldo chansen att kvittera till 1–1 i cupens första semifinalmöte på San Siro. Vilket han förstås gjorde.  

Ronaldo gör mål i precis varenda match för Juventus, ändå fortsätter de spelmässiga problemen. Den vikande formen på argentinarna Dybala och Gonzalo Higuaín är en anledning. En annan är den uteblivna effekten Sarri fått på innermittfältarna.  

Det saknas någon i mitten som bryter mönster och ställer frågor med jämna mellanrum till motståndarna. Ett antal gånger mot Milan var det högerbacken Mattia De Sciglio som löpte in i offensivt straffområde och drog isär Milanförsvaret.  

Inte riktigt hans specialitet eller uppgift bara, De Sciglio är truppens offensivt minst benägna ytterback. Sarri testade Aaron Ramsey i en central mittfältsroll istället för att spela honom precis bakom anfallarna, ett försök som gav vissa positiva signaler men likväl slutade med walesaren utbytt och varnad. Ramsey är en svårplacerad pjäs på planen, oavsett om det handlar om Emirates eller Allianz gräsmattor.  

Liknade problem finns med Adrien Rabiot som inte hittar den rätta uttrycksformen på Juves tremannamittfält. Ska han spela mer tillbakadraget eller användas som den bolltransportör han endast agerar som idag?  

Maurizio Sarri var uppenbarligen inte nöjd med Emre Cans box-till-box-egenskaper, och tysken blev tvungen att demonstrera ett drömmål i Dortmundtröjan någon timme innan Juventus skulle ut och förlora mot Hellas Verona i lördags kväll.  

Efter den förlusten började det. Ryktena. De första (?) hashtaggarna med Sarri outItaliensk media började spekulera kring om Max Allegri skulle kunna återvända från sitt sabbatsår och styra upp skeppet, och Pep Guardiolas namn viskas på nytt.  

Det underlättar förstås inte för Sarri att jobba med dessa drakar ruvandes i bakgrunden. Här kommer en av de största farhågorna från tränarutnämningen i somrasatt Sarri inte skulle klara av den enorma kravbilden i Juventus.  

En kulturkrock var att vänta och nu är det upp till tränarens personlighet att ta sig ur spiralen av negativitet. Formsvackan kan också sätta klubbledningen under övervakning av Andrea Agnelli på ett nytt sorts test. Angelli har upplevt närapå ett helt decennium av lyx på tränarposten med först Antonio Conte och sedan Allegri 

Nu kan Juventusbossarna bli tvungna till en ovanlig manöver om trenden inte vänds. För bara någon vecka sedan kändes det självklart att Maurizio Sarri åtminstone skulle få säsongen ut på sig. Nu börjar Juventus spel närma sig den kritiska nivå där en kan ifrågasätta om det verkligen bara handlar om en formsvacka.  

Sarris räddningsplanka kan bli spelprogrammet. Undantaget seriefinalen mot Inter den 1 mars är det ett bekvämt schema fram tills landslagsuppehållet. I Champions Leagues åttondel väntar Lyon, ett lag med egna, rätt stora bekymmer.  

Ronaldo-livbojen är stor för Sarri just nu, men tålamodet för tränaren sjunker för varje vecka som går. 

****

Mer om Juventus utveckling under Sarri i veckans avsnitt av Poddario med mig och SvenskaFans Johan Stistrup. Vi tar ner Milanoderbyt ur en taktisk synvinkel och förklarar sensationslaget Hellas Verona med hjälp av David Selini från Total Football Analysis, bland annat. Poddario finns där poddar finns. 

****
Twitter: @ErikHadzic 

Erik Hadzic

Derbyförlust men Zlatan har gett Milan tron tillbaka

En kväll av överraskningar. Att Milan skulle köra över Inter i 45 minuter var ett närmast osannolikt scenario på förhand. Mindre förvånande då att Zlatan Ibrahimovic själv skulle spela en huvudroll.

Vrålet mot de tidigare hemmafansen på Guiseppe Meazza efter nickframspelningen till Ante Rebics ledningsmål avslöjade det mest. Zlatan var tillbaka på den stora scenen. På arenan där han skördat tyngst framgångar, i ett av Italiens största derbyn. Så mycket betyder det för svensken att tas på allvar igen bland Europas fina salonger.

Ante Rebic med hans offensiva löpningar var instrumental för Milan men Ibrahimovic är referenspunkten i mycket av Milan spel. Det är inte ens rättvist att jämföra hans påverkan med Krzysztof Piateks insatser som central anfallare under hösten.

Den här kvällen visade Zlatan också spets, och nickade själv in 0-2-målet precis innan halvtidsvilan. Lika mycket kredd till Milans omvandling ska förstås tränaren Stefano Pioli ha som strukturerat upp ett 4-4-2 med konkreta roller till Milanspelarna.

Men på andra sidan tränarbänkarna finns som bekant en viss Antonio Conte. Intertränaren såg ut att vilja sjunka genom jorden under första halvlek, frustrationen dåligt maskerad under en klubbkeps.

En vill veta (eller helst inte?) vad Conte skrek till de svartblå spelarna i halvtidspausen. Det hjälpte i alla fall att bryta Milans förtrollning. Inter hittade ny energi, kom till slut upp i press och slutade låta Milan dominera bollinnehavet.

Två snabba efter paus genom Marcelo Brozovic och lagets specielle kultspelare Matías Vecino. I ett galet och svängigt derby var nog det mest väntade att uruguayanen skulle göra mål i en stormatch igen. Efter 70 minuter var vändningen fullbordad när Inters mest framstående försvarare Stefan de Vrij nickade in 3-2 på hörna, och slutresultatet 4-2 fastställdes av Romelu Lukaku på tilläggstid.

Inter lyckades med det första stora testet i en månad som kan avgöra hela vårens öde i scudettostriden. Derbynervösa interisti kan andas ut. Inter är på samma poäng som Juventus, men hinner knappt stretcha ut innan en cupsemi mot Napoli och bortamöte mot Lazio väntar kommande vecka.

Men talar vi om osannolika saker går det inte att blunda för veckan våra svenskproffs haft. Alexander Isak, Robin Quaison, och ikväll den störste av dem alla. Zlatan Ibrahimovic må nyss upplevt en tung derbyförlust mot Inter, men tron som han tillsammans med Pioli gett tillbaka till klubben går inte att blunda för.

****

I veckans Poddario pratar undertecknad med SvenskaFans Johan Stistrup om Romas svajiga säsong och vad bytet till den nye ägaren Dan Friedkin kommer innebära. Vi snackar ner januarifönstrets bästa och sämsta, tränarbytet i Torino, och Milan utan Zlatan på planen. Gäst är Romasupportern Andreas Felicetti och Poddario finns där poddar finns.

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Alessandro Florenzi – den aldrig älskade universallösningen

Under januarifönstrets ganska intensiva sista dagar var Alessandro Florenzis utlåning från Roma till Valencia kanske den mest överraskande spelarförflyttningen. Romas kapten skulle på grund av bristande speltid skickas till den iberiska halvön och spela fram till juni. Frågan är om utlåningen är början på slutet för Florenzi i Roma.

28-åringen, som fyller 29 om en månad är en spelare vars eftermäle i Roma framstår som väldigt oklart. När en tänker på namnet Alessandro Florenzi poppar diverse drömmål upp med distanslobben mot Barcelona i Champions League 2015 som tydligaste minne. Ett mål som enligt spelaren själv inträffade tack vare ”instinkt och stake”.

Den sortens ärlighet kanske andra förknippar med högerspringaren, som kunde placeras nästan var som helst på planen utan att klaga eller vika en tum inställningsmässigt. Några tänker möjligen på de dubbla korsbandsskadorna, och misstagen som kom som en följd och blev fler när Florenzi aldrig nådde den höga nivån.

De flesta kan understryka att Alessandro Florenzi lämnar Rom och kaptensbindeln utan att ha blivit älskad på samma sätt som föregångarna Francesco Totti och Daniele De Rossi. Det finns såklart speltekniska skäl till det. Florenzi hade aldrig Tottis gudabenådade teknik och heller inte De Rossis karisma och ledaregenskaper.

Framförallt har högerspringaren ingen titel att visa upp. Där Totti har en scudetto och De Rossi åtminstone har ett par Coppa Italia att visa upp finns inget i Florenzis prisskåp. Efter utlåningen till Crotone i Serie B 2011–2012 sammanföll Florenzis A-lagskarriär i Roma med klubbens titellösa amerikanska ägande som ser ut att byta stafettpinne inom kort.

Det Alessandro Florenzi hade i Roma var inställning och kärlek till klubben. Som sonen till två barägande föräldrar i Roms EUR-område, finns en anekdot som berättar om när Florenzis farbror Pietro upptäcker pojken på väg ut från hemmet i en överstor Romatröja och en fotboll under ena armen.

Farbrodern undrade om Alessandro skulle ut och spela fotboll, varpå pojken svarade att med ett ”självklart inte, jag ska ut och jobba”. Alessandro Florenzi var fyra år då. Den inställningen till sporten delas av många italienska pojkspelare, att det är ett jobb som ska utföras och inte nödvändigtvis något som ska vara det roligaste som finns.

Florenzi

Florenzi byggde upp en karriär som främst kännetecknas av hans förmåga att spela på olika positioner. Högerback, högermittfältare, en del i ett tremannamittfält, högerytter. Florenzis tillslag, energi, och passningar har möjliggjort en Romakarriär med 280 framträdanden i A-lagets dress.

Romas nummer 24 blev dock aldrig bättre än Dani Alves, som klubbens tidigare sportchef Walter Sabatini förutspådde att Florenzi skulle bli. Florenzi har efter skadeproblemen snarare gynnats av att klubben misslyckats med att förstärka högerbacksplatsen tack vare felköp som Bruno Peres och Rick Karsdorp.

De senaste tolv månaderna har varit bland Alessandro Florenzis svåraste i gulrött. Det var han som drog i Fernandos tröja och orsakade straffen som gjorde att FC Porto tog sig vidare till Champions Leagues kvartsfinal förra året efter förlängning, och gråtandes gömde ansiktet under tröja efter elimineringen.

Under förra säsongen var han i konflikt med delar av fansen för att en kontraktsförlängning dröjde bland annat, och denna höst har tränaren Paulo Fonseca föredragit Leonardo Spinazzola och den ständige storklubbsreserven Davide Santon till och med på högerbacken.

Fonseca kunde inte ge Florenzi några garantier om speltid och därför tog italienaren beslutet att lånas ut. På väg bort från klubben svarade en uppenbarligen omskakad Alessandro Florenzi att han ”emotionellt inte är redo att prata om beslutet” på Sky Sports fråga.

Det är svårt att se utlåningen som någon annat än ett utdraget farväl, och ett tack för en lång och trogen tjänst till Florenzi från Romas sida. I väntan på ägarbytet har Roma inlett Serie med fyra förluster på sex matcher efter nyår, och halkar efter Atalanta på fjärde och sista CL-platsen.

2020 har inte inletts bra på den andra sidan Medelhavet heller. Valencia förlorade i Getafe med 0–3 igår. Alessandro Florenzi har fått starta de två första matcherna i Los Ché, men i Getafe tog den slut efter 78 minuter för romaren. Florenzi fick rött kort då – för en tvåfotstackling bakifrån.

****

I veckans Poddario pratas det mer om Romas svajiga säsong och vad bytet till den nye ägaren Dan Friedkin kommer innebära. Vi snackar ner januarifönstrets bästa och sämsta, tränarbytet i Torino, och Milan utan Zlatan på planen. Undertecknad är med tillsammans med Johan Stistrup och Romasupportern Andreas Felicetti – där poddar finns.

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Fem bästa januarivärvningarna och tre floppvarningar

Fiorentina, Inter, och Napoli är några av januarifönstrets stora vinnare på klubbsidan. Men vilka är de vassaste rekryteringarna och vilka riskerar att floppa? I den här listan är spelarna som byter klubb under säsongen med, och inte de som gör övergången i sommar.

5. Ashley Young, Manchester United→Inter, 1,5 miljoner euro

En universallösning som kan hjälpa Inter närmare scudetton? Ja, den betydelsen kan faktiskt Ashley Young få på detta lag. I sina första matcher på italiensk mark har 34-åringen inte visat några acklimatiseringsproblem överhuvudtaget, lägg till att Young kan spela med den intensiteten som Antonio Conte förespråkar. Young kan bli Inters lightvariant på Chris Smalling.

4. Iago Falque, Torino→Genoa (lån)

Svårt skadedrabbad under säsongen söker spanjoren sig bort från den deprimerande samling Torino blivit. Iago Falque blev aldrig en favorit hos Walter Mazzarri, som hade svårt att hitta en fast roll till den något långsamme kreatören i lagets omställningsfotboll.

Det är oklart i vilket skick Falque är redo att möta våren. Men säkert är att han vid sin normala standard är alldeles för bra för att spela i ett bottenlag. Iago Falque-effekten kan se till att Genoa håller sig kvar i Serie A i år.

3. Stanislav Lobotka, Celta de Vigo→Napoli, 24M euro

Napoli är bygger om från den nedre halvan av tabellen. I sommar väntas nyckelspelaren Fabián Ruiz lämna klubben och för ett år sedan gjorde Stanislav Lobotkas landsman Marek Hamšik sitt på Napolis mittfält.

Slovaken Lobotka kommer få en viktig roll att spinna igen luckorna efter Ruiz och Hamšik. 25-åringen är i motsats till Napolis senaste mittfältsköp ingen allroundspelare utan mer en klassisk spelregissör. Allt finns på plats för att bli en publikfavorit likt Hamšik var i Neapel.

2. Zlatan Ibrahimović, LA Galaxy→Milan, free agent

Milan har gått förlustfritt sedan den store svenskens intåg i klubben. Det säger mycket om Zlatans påverkan i ett lag som var i kris, men som nu hittat arbetsro och kan titta uppåt. Utan honom fattas något, vilket vi såg under gårdagens kryssmatch mot Verona.

Ibrahimović har varit tålmodig i kroppsspråket och exemplarisk i sättet han lett laget med sin närvaro på planen. Snabbheten är inte densamma men som en ledare betraktad har Zlatan aldrig varit viktigare i Milan.

1: Christian Eriksen, Tottenham→Inter, 20M euro

Till skillnad från Ibrahimović är Christian Eriksen i sin bästa ålder och kan vid bästa utfall bidra till en efterlängtad scudetto. Eriksen kommer inte vara den som klagar över intensivt matchande och lever på alla sätt upp till Antonio Contes höga krav.

Det är ett stort, stort statement Inter gör med värvningen av dansken. De första bilderna från klubben porträtterade Eriksen i kostym inifrån den världsberömda Milanoteatern La Scala. Eriksen är redo att spela huvudrollen även på scenen som heter Serie A.

Inter1

***

Tre floppvarningar:

Mattia Perin, Juventus→Genoa (lån)

27-åringen klarade inte av Benficas läkarundersökning i somras och spenderade hela hösten på Juventus bänk. Perin vänder nu ”hem” till Genoa och en klubb på nedflyttningsplats som kallar på sin tidigare trotjänare.

Perin är en duktig målvakt men det hade Genoa en redan i den Interägde 22-åringen Ionut Radu. Genoas målvaktsdrag upprörde Radu och hans representanter som dock hittade en lösning när Parmas Luigi Sepe gick sönder och rumänen lånades dit istället.

Perin ska axla ett stort ansvar och se till att Genoa undviker nedflyttning, men är själv matchotränad efter 1,5 år med bristande speltid. Detta känns som en tveksam rockad av Genoa.

Matteo Politano, Inter→Napoli, 22+2M euro

Mannen som hamnde i transferfönstrets centrum efter det misslyckade bytet med Romas Leonardo Spinazzola. Politano fick inte lämna till sitt kära Roma utan börjar om i Napoli istället. Jag tvivlar inte på att yttern kan göra det bra i Napoli på lång sikt och priset är rimligt.

Men här och nu, hur mycket har det misslyckade januaribytet satt sig i Politanos skalle? 26-åringen fick väldigt lite speltid under Conte och Napoli är fortfarande en pressad miljö att spela i trots den senaste veckans uppryckning.

Politano

Mousa Barrow, Atalanta→Bologna, 12+7M euro

En affär där Atalanta initialt ser ut som en vinnare. Gambianen slog igenom med besked för ett par år sedan men har i den tuffa konkurrensen sedan inte kunnat blomma ut. Ett Bologna som behöver föryngra på centerpositionen ser chansen men det luktar väldigt mycket överpris på 21-åringen.

****

Stor Interspecial när Siavoush Fallahi från Discovery gästar veckans Poddario. Vi pratar om Inters drag under janaurifönstret, den stora tillväxten ekonomiskt, och om de kan hålla jämna steg med Juventus under våren? Även allt om toppstriden och CL-kampen! Podden finns på Spotify, Acast och iTunes.

Twitter: @ErikHadzic

 

 

 

Erik Hadzic

Hellas Verona – ute ur rasismens skugga

Det gick bara ett par månader av säsongen innan fansen till nykomlingen Hellas Verona återigen hamnade i negativ blickpunkt. Den tredje november förra året fick Mario Balotelli nog av apljuden på Stadio Bentegodi och Bresciaanfallaren sparkade upp bollen mot läktaren där rasismlätena hördes, i en desperat protest att uppmärksamma ett återkommande italienskt problem.

Balotellis tilltag startade en debatt – som tog en annorlunda vändning från antagonisten själv. Hellas Veronas tränare Ivan Jurić sade sig höra provokationer men inga rasistiska läten från läktaren.

Klubbpresidenten Maurizio Setti talade om Hellas Verona som en utpekad ”syndabock” och stadens borgmästare var inne på samma linje, att anklagelserna mot Verona sker på grund av stadens cementerade rykte som rasismtillhåll.

Att klubben skulle nämnas i dessa andemeningar förvånar ingen. Det gör däremot laget, som i smyg vuxit och framstår som hela Serie A:s största överraskning den här säsongen. I butei har klamrat sig fast på den övre halvan och har häng på Europaplatserna.

Ivan Jurićs lag har dessutom stått för en attraktiv fotboll med snabba förflyttningar och vilja att äga bollen. För Jurić är detta en mini-revansch i Serie A. Den 44-årige kroaten förde upp Crotone till ett historiskt Serie A-avancemang 2015/16 men stannade inte utan gick till Genoa den sommaren.

Jurić fick chansen under tre olika vändor i Genoa där han tidigare agerat spelare – utan att vare sig lyckas eller någon gång åtnjuta president Enrico Preziosis förtroende. Nykomlingen Hellas Verona valde ändå att satsa på den progressive tränaren och Jurićs 3-4-2-1-system har inneburit totalsuccé.

Jämförelsen borde egentligen kommit under Genoatiden, men nu dras paralleller till Jurićs tidigare mentor som spelare i Genoa, Gian Piero Gasperini. Verona har till och med kallats för ”lilla Atalanta” under säsongen och Jurić hemlighåller inte sin beundran för Atalantatränaren Gasperini.

– Han är den bästa, jobbet han har gjort med Atalanta är otroligt. Jag har haft turen att jobba under honom och även stulit några idéer, sa Ivan Jurić om Gasperini efter lagens möte i höstas.

Det är remarkabelt hur Jurić fått ut så mycket av en trupp med begränsad budget. Han har fått liv i en den skadedrabbade spelfördelaren Miguel Veloso som aldrig hittade rätt under den sista tiden i just Genoa. Från samma klubb hämtades 29-åringen Darko Lazović i somras.

Där var serben en habil spelare som inte gjorde något väsen i Serie A. I Verona har Lazović varit en av seriens bästa yttrar och på kort tid genomgått en totalomvandling vi sällan ser. Den 19-årige albanske landslagsmittbacken Marash Kumbulla har varit en sensation så här långt och lämnar garanterat för en större klubb i sommar.

Det kommer kosovoalbanen Amir Rrahmani göra står det redan klart, då högerbacken säljs till Napoli för 14 miljoner euro i juli. Den marockanske VM-mittfältaren Sofyan Amrabat var bevisligen överflödig i Club Brügge men styr ett Serie A-mittfält som få andra gör idag. Även Amrabat säljs i sommar, för övergångssumman 20M euro till Fiorentina.

Att laget håller på att köpas upp är det främsta beviset för säsongens succé. Kanske har Setti och resten av Veronaledningen lärt sig av tidigare misstag också. En mittenplacering comebacksäsongen 2013–14 med Luca Toni som galjonsfigur följdes upp av nytt kontrakt året därpå igen, innan Hellas tur var förbrukad och de åkte ur med ett brak år tre.

Klubben gjorde ett nytt försök i Serie A 2017/18 men var ett sorgligt idéfattigt lag som trillande ner direkt. Om den tidigare upplagan levde på Luca Tonis alla mål så är säsongens Hellas ett betydligt mer vältrimmat och spelskickligt.

De har till och med hittat en plats till Tonis gamle anfallspartner Giampaolo Pazzini på slutet. Den 35-årige lagkaptenen har på 120 minuters speltid de senaste fem matcherna gjort tre mål. Idag återvänder Pazzini till San Siro och hans lag har chansen att gå förbi Milan med en match mindre spelad.

Pazzini och Hellas Verona kommer inte att be om ursäkt på Milans hemmaplan. Hans lag har till slut lyckats vinna sympatier, och är de som stjäl rubrikerna från rasisterna på läktaren.

Twitter: @ErikHadzic

****

Stor Interspecial när Siavoush Fallahi från Discovery gästar veckans Poddario. Vi pratar om Inters drag under janaurifönstret, den stora tillväxten ekonomiskt, och om de kan hålla jämna steg med Juventus under våren? Även allt om toppstriden och CL-kampen! Podden finns på Spotify, Acast och iTunes.

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå