Atalanta asfalterar allt motstånd i Serie A just nu. Nästan. De höll på att ta en trepoängare även på Juventus Stadium för en vecka sedan och var i ledning två gånger, men Cristiano Ronaldo räddade en poäng och förmodligen en ny scudetto till Juventus med en straffkvittering på tilläggstid.
Målet var välbehövligt för Juventus för att inte ge Atalanta en uns doft av mästarskölden. Atalanta följde upp med att vinna med 6-2 i hatmötet mot Brescia men är sju poäng bakom Juve och har sett Inter gå om med en poäng i tabellen.
Det är ändå inget snack om att Atalanta är omstartsmånadens bästa lag i Italien och kanske hela Europa. Laget har mäktat med svindlande 93 mål på 33 matcher. Under de senaste 60 åren är det bara Napoli som lyckats göra så många mål på en säsong – de gjorde 94 på 38 matcher 2016/17.
Det är inte bara av dessa anledningar som Atalantaekot nått de bredare fotbollsmassorna i Sverige. Allsvenska AIK kände ett behov av förnyelse efter besvikelsen 2019 och Rikard Norling har implementerat ett offensivare spelfilosofi i laget. Vilket lag är det enklast att göra en spelmässig koppling till? Atalanta såklart.
I resultatväg har det gått sådär för Norlings gäng hittills. Men höjderna vittnar om potential. Jag såg AIK spela ut Malmö FF i cupen och ge den allsvenska guldkandidaten lagets spelmässigt svåraste 25 minuter under sommaren.
AIK har bara i inledningen av denna transformation – Atalanta har gjort det här i fyra år.
När lagets tränare Gian Piero Gasperini pratade med The Guardian refererade han till en mening sprungen 500 år före Kristus. Den är kinesisk, kommer från Sun Zis monumentala verk Krigskonst och säger att “försvar gör dig oövervinnlig men vill du vinna måste du anfalla”.
Gasperini säger att han ofta sätter upp budskap i omklädningsrummet för att motivera spelarna. Dessa innehåller alltifrån Michael Jordan-citat till bilder på vargflockar. Tränaren vill att laget ska pressa motståndaren med samma kollektiva samspel och uppoffring som vargar gör i grupp.
Det finns en anledning till att Atalanta orkar springa mer än de allra flesta lag och gör flest andel av lagets mål, runt 20 procent, under den sista fjärdedelen av matcherna.
“På träningen måste spelarna få slita. De som inte är vana vid att jobba hårt skrämmer mig. Men från allt slit föds vinster. Springer du inte på träning kommer du inte springa under match heller”, säger Gasperini.
Grunden i tränarens system är 3-4-2-1/3-4-3-formation. Den innehåller man-man-markering, det vill säga att spelarna följer en viss motståndare under matchen istället för täcka upp i zoner. Försvararna i trebackslinjen kommer således att jaga den offensiva spelaren i motståndarlaget även om denne har bollen på mittplan.
Det är ett väldigt aggressivt spelsätt som kräver enormt mycket konditionsmässigt av spelarna. AIK orkade göra detta med kvalitet i en knapp halvlek i Malmö. Atalanta är som farligast och växlar upp mot matchens slutskede.
I anfallsspelet tar Gasperini upp udda metoder för att hitta plats på planen.
“Att hitta ytor är fundamentalt för spelaren så jag säger till den: Kolla på var domaren står. Han är aldrig markerad och alltid i en idel position för att se spelet! Särskilt “Papu” har tagit till sig rådet och det har verkligen hjälpt honom”, säger Gasperini.
Alejandro “Papu” Gómez är lagets 32 år gamle kapten. Han är den kanske viktigaste pjäsen offensivt och har total frihet att röra sig bakom anfallsduon Duván Zapata och Josip Ilicic. Papu Gómez är överallt under matcherna. Bakom anfallarna, ute på kanten, eller nere på egen planhalva om det behövs för att hämta boll.
Ibland talar lag om att spela bollen i passningstrianglar. Men mycket av Atalantas offensiva spel handlar om att skapa “diamanter”. Enkelt förklarat kan det stå fyra spelare, i formen av en diamant, på en kant och försöka hitta vägen framåt, men inte genom att stå i en kvadrat utan genom att alltid försöka föra bollen framåt i en vertikal riktning.
Ett exempel: Duván Zapata kan droppa ner och bilda den vänstra ändan av diamanten och få bollen av den högra, exempelvis mittbacken Mattia Caldara. Vänsteryttern Robin Gosens erbjuder alternativ och löpningar närmast kanten och Papú Gomez är närmast i mitten, redo att löpa in bakom försvararen som följer Zapata.
Med förflyttningar mellan dessa diamanter har Atalanta sårat många lag de senaste åren. Men passningarna ska gå framåt, säger mittfältaren Marten De Roon till The Athletic.
“Det är klart att Gasperini gillar bollinnehav. Men han hatar bollinnehav för bollinnehavets skull. Han hatar det. Han vill gå framåt och hans primära inställning är att den ska gå framåt. Han hatar sidledsbollar, han hatar en passning hemåt. Därför om spelas bollen hemåt får motståndaren en chans att pressa oss och gå framåt.”
29-årige De Roon är given bredvid Remo Freuler på det centrala mittfältet. Hans roll är dock inte den traditionella innermittfältarens. De Roon och Freuler inriktar sig ofta på att täcka ytor förutom att fördela bollar och tackla motståndare.
Atalanta attackerar nämligen med spelare från backlinjen i speluppbyggnaden. Om Ilicic eller Gómez söker sig centralt från kanten kan mittbacken Rafael Tolói springa upp till ytan som lämnas fri bakom anfallaren. Dessa löpningar medverkar till förvirringen hos motståndaren. Tolói har redan sju assist i Serie A den här säsongen och vänsteryttern Robin Gosens står på 9+8 .
Det lämnar De Roon/Freuler som “offensiva försvarare”, och Gasperini är inte främmande för att byta ut en mittback mot en anfallsspelare för att ytterligare öka greppet om motståndaren när Atalanta jagar mål.
Under Gasperini har laget i Serie A slutat fyra, sjua, trea och kommer även i år ta en ny Champions League-plats. En otrolig bedrift av en klubb med 36 miljoner euro i lönekostnader, den 13:e högsta i Serie A. Det är ungefär 30 procent av vad Roma och Milan betalar ut i löner.
Giovanni Sartori, mannen bakom Chievos milleniummirakel, är sportchefen som sedan 2014 byggt upp och fått göra om truppen när succéspelare lämnat klubben för större adresser. Han är tillsammans med Gasperini den största anledningen till att Atalanta har gått från ett lag på undre halvan till att ha en realistisk chans till lo scudetto.
Sartori har inte bara ersatt nyckelspelare från laget. Hans värvningar har blivit spetsigare till den grad att Atalanta kan sägas ha en bred trupp med Serie A-mått mätt. 27-åringen Ruslan Malinovskyi är juvel på offensivt mitt med sina sju mål och fem assist under debutsäsongen, trots att han bara startat i 30 procent av Serie A-matcherna.
Nämnde Robin Gosens har utvecklats till seriens bästa vänsterback och tvingar fjolårsuccén Timothy Castagne att nöta bänk. Längst fram har Luis Muriel exploderat under sommaren. Colombianen har precis som Malinovskyi startat i 30 procent av matcherna och mäktat med 17 mål – tio av dessa som inhoppare.
Ett anfallsalternativ ligger alltså fyra i Serie A:s skytteliga. 29-åringen, som värvades från Sevilla för 20 miljoner euro förra sommaren, har haft sina problem med matchvikten under karriären men besitter en odiskutabel fotbollstalang. ‘
Luis Muriel orkar kanske inte pressa under 90 minuter i en Champions League-match. Men som inhoppare har han varit perfekt; medparten av målen som Muriel gjort under sommaren framställer honom som en av världens bästa avslutare.
Med tio vinster på de elva senaste kan en undra om det finns någon hejd på detta lag, som verkar ha utnyttjat vårens avbrott på effektivast möjliga sätt. En andningspaus. Även en vargflock måste andas, och frågan är hur stor aptiten är under resterade sommarveckor.