Dags för Svanberg att slå igenom på allvar

Igår var det på dagen fyra år sedan Malmö FF säkrade sitt näst senaste SM-guld, med Mattias Svanberg som den store guldmakaren på Falkenbergs IP. En minut hade inte ens gått innan Svanberg spelade fram till MFF:s ledningsmål och han passade kort senare på att själv göra nästa mål.  

Mattias Svanberg var 17 år vid tidpunkten och behövde bara en hel säsong i allsvenskan innan han var redo att ta steget till Bologna sommaren 2018. Under de två säsongerna som gått har skåningen spelat runt 25 matcher per säsong.  

Svanberg fick mycket speltid den första hösten i Bologna men laget gick dåligt och tränaren Filippo Inzaghi fick sparken. In kom Sinisa Mihajlovic och styrde Bologna till att bli ett av Serie A:s formstarkaste lag våren 2019.  

Under serben fick Svanberg nöta mycket bänk sedan startelvan förstärkts efter den svaga starten. 19/20-säsongen fortsatte med att svensken åkte in och ut ur laget. Men efter den vårens avbrott började 21-åringen få kontinuerlig speltid under sommaren.  

Mot säsongsavslutningen kom Svanbergs två första Serie A-mål, och den fina formen har fortsatt denna höst. Förra helgen gav han Bologna ledningen mot Sassuolo med ett kliniskt avslut från vänster i straffområdet. När laget gästade Lazio denna omgång placerade Svanberg in 0-1 från distans.  

Trodde han. Målet dömdes bort efter att VAR upptäckt en foul på en Laziospelare i momentet innan Svanberg börjat driva bollen mot mål. Istället tog hemmalaget ledningen i andra halvlek efter en briljant räd av Luis Alberto.  

Ciro Immobile fyllde på till 2-0 och klev förbi Beppe Signori upp på andra plats i Lazios skytteliga. 128 mål har anfallaren gjort sedan ankomsten till klubben 2016/17. Bologna reducerade men tvingades svälja den tredje raka uddamålsförlusten.  

Mot Sassuolo tappade laget en tvåmålsledning till förlust och placerar sig nu på 17:e plats med lika många poäng som Udinese. Bologna ska inte ha något med nedflyttningsstriden att göra. Men det tråkiga för Svanbergs del är att det blivit idel förluster när han fått starta tre raka matcher.

Mihajlovic är en tränare som inte räds skiften i laguppställningen och det kan mycket väl bli så att Svanberg hamnar på bänken till nästa match. Samtidigt är Mihajlovic någon som alltid ger unga spelare förtroende. Det kommer fler chanser för Svanberg och en hel del pekar mycket på att han matchats långsamt in i Bologna på grund av åldern. 

Att Svanberg har tempot, tekniken och förmågan att placera sig i avgörande lägen var uppenbart redan under hans första höst i klubben, det som saknats är poängen och kontinuiteten. Under tiden har han utvecklats från en avig och snabb ytter till att bli en helt och hållet driven innermittfältare.  

Jag är helt övertygad om att Mattias Svanberg kommer bli en återkommande landslagsspelare. Han har alldeles för mycket spel i sig för att på sin höjd spela i typ Eredivise. Den här säsongen gäller det bara att sticka ut i den hyfsade konkurrens som finns i Bologna, och tiden är inne för det. 

Numera är vi bortskämda med inte bara en, utan två svenskar som tillhör den högsta Serie A-nivån. Därunder lurpassar Mattias Svanberg, förhoppningsvis inspirerad till att närma sig deras höjder.  

**** 

Annat från omgång fem: 

På grund av den ökade smittspridningen har italienska läktare stängts återigen. Milanbänkens instruktioner till anfallaren Rafael Leão i defensiven blev därför gårdagens soundtrack på San Siro, och så länge portugisen opererade nära Romas straffområde var han en av, *många*, förgrundsfigurer i matchen.  

Mindre än två minuter hade gått när 21-åringen spelade fram till Zlatan Ibrahimovic som smög upp bakom Romas Marash Kumbulla och gjorde 1-0. Edin Dzeko kvitterade, men efter pausen spelade Leão fram till Alexis Saelemaekers ledningsmål. Leãos sista aktion innan han blev utbytt med 20 minuter kvar var en protest som ledde till varning.  

Då hade domaren Piero Giacomelli satt sig själv i centrum genom att blåsa två obegripliga straffar åt vardera sida. Straffspecialisterna i lagen, Jordan Veretout först och därefter Ibrahimovic, satte varsin och svensken toppar skytteligan med sina sex mål.  

Kumbulla orsakade straffen i den 79:e minuten men skulle få sin revansch fem minuter senare. Efter en hörna satte 20-åringen slutresultatet 3-3 och gjorde mål för andra matchen i rad.  

Milan tappade poäng för första gången men leder Serie A alltjämt. Roma har trots alla svårigheter i och runt klubben de senaste månaderna startat säsongen positivt och kommer bli att räkna med i kampen om Champions League-platser.  

Sex minuter hade bröderna Insigne, Lorenzo och Roberto, spelat tillsammans i Napolitröjan. De kom i en match mot Palermo 2013 och blev de enda innan Lorenzo utvecklades till en klubbsymbol medan Roberto hamnade på en odyssé av utlåningar. 

För ett år sedan släpptes 26-åringen till slut av Napoli och gick till Benevento. Roberto Insigne gavs förtroende av Filippo Inzaghi och deras lag vann till slut Serie B 18 poäng före Crotone. Den tre år äldre Lorenzo Insigne skadades förra månaden och lämnade den matchen i tårar med matchen mot brorsan i åtanke.

Men han blev frisk i tid för att möta Benevento på bortaplan med sitt Napoli – där hans lillebror givetvis gav hemmalaget ledningen och lade sig ner på gräset, fylld av känslor efter att ha gjort mål mot moderklubben som han bara representerade två gånger.  

Med timmen spelade skulle den mer vana målskytten Lorenzo Insigne kvittera för Napoli – med fel fot – och sju minuter senare avgjorde gästernas Andrea Petagna. Inte sedan 1949 har ett brödrapar gjort mål i samma Serie A-match. Napoli ligger bara två poäng efter Milan trots skrivbordsförlusten mot Juventus.  

De vitsvarta lider utan den covidsjuke Cristiano Ronaldo. Den tidigare Juvetalangen Andrea Favilli byttes in och gav Hellas Verona ledningen. Det var det sista han gjorde då Favilli sträckte sig och fick inte ens tio minuter på Juventus Stadium.  

Juventus hade två ribbträffar under matchen och kvitterade till slut med kvarten kvar genom inhopparen Dejan Kulusevski. Efter en stabil 0-2-vinst mot Dynamo Kiev är krysset ytterligare än missräkning. Tre av de fyra matcher som Juve spelat i Serie A har slutat oavgjort. 

Svart och vitt präglar också bedömningsskalan på Andrea Pirlo. Tränaren hånas av vissa för säsongsinledningen på samma gång som tunga La Gazzetta dello Sport rubriksätter Pirlo som en maestro. Kan vi bara ge mannen lite mer… tid? 

När en trodde att fjolårets 16:e plats var miserabel nog så har Torino följt upp den med att placera sig som delad jumbo med Crotone. Andrea Belottis uppvaknande under 2020 har inte hjälpt och gjorde så inte heller i fredags kväll.  

Torino hade en 1-3-ledning mot Sassuolo med tio minuter kvar efter mål och assist bland annat av Belotti. Sedan reducerade Vlad Chiriches med omgångens mål, en slägga till skott, och den nyblivne landslagsmannen “Ciccio” Caputo kvitterade för Sassulolo som har samma poäng som tvåan Napoli.  

Marco Giampaolo fick sju matcher innan han sparkades av Milan för ett år sedan. 53-åringen borde få betydligt fler i ett Torino som börjar få slut på kast med tränartärningen.  

**** 

Omgångens elva: (3-4-3) 

Dragowski (Fiorentina) 

Yoshida (Sampdoria), Lovato (Verona), D’Ambrosio (Inter) 

Jankto (Samp), Luis Alberto (Lazio), Castrovili (Fiorentina), Zaccagni (Verona) 

Rafael Leão (Milan), Okaka (Udinese), João Pedro (Cagliari) 

Zlatan Ibrahimovic har varit i den situationen tidigare, med bollen i handen vid straffpunkten framför Inters Curva Nord. För tio år sedan gjorde han det som en återvändare i il Derby della Madonnina iklädd Milans färger.

Den här gången fanns ingen Julio Cesar som räckte ut tungan och försökte psyka sin tidigare lagkamrat. Där stod Samir Handanovic och till skillnad från i novembermötet 2010 så räddade målvakten Zlatans straff. Interkaptenen blev till och med historisk med sin straffräddning och gick om Gianluca Pagliuca i flest antal sådana.  

Problemet var bara att returen gick rakt ut mot en framstormade Zlatan som också skrev in sig i historieböckerna som den äldsta målskytten i ett Milanoderby med sina nyligen fyllda 39 år. Inte ens en kvart hade gått och efter 16 minuter dubblade svensken Milans ledning med ett behärskat avslut.  

Inter hade fått starta med två vingbackar i tremannaförsvaret. Den ena, Aleksandar Kolarov, hakade upp Ibrahimovic i straffområdet när Milanstrikern på ett väldigt Zlatanskt manér höll i bollen och vägrade passa en fristående Rafael Leão. 

Vid det andra målet var Danilo D’Ambrosio ett rundningsmärke när Leão drev förbi och hittade Zlatan. Milan dominerade under en knapp halvtimme på Giuseppe Meazza innan Inters livlina kom genom ett mål från Romelu Lukaku. Den formstarke belgaren tänkte knappast låta Zlatan glida fram till rollen som derbykung. 

Inter spelade upp sig efter chocken och hade möjligheter att kvittera i en fantastiskt underhållande halvlek. Efter pausen tog de fysiska momenten över och Inter körde fast igen. Christian Eriksen byttes in till matchens sista tredjedel och var inblandad när Inter först tilldömdes straff – bara för att se Lukaku vinkas av för offside efter att VAR-rummet granskat en av fotbollens mest krångliga regler.  

Ett Inter med vittring hade det senaste derbyt i färskt minne på den tiden då 80 gånger fler åskådare fanns på plats. Milan gick då upp i ledning genom Zlatan som också nickade fram till Ante Rebics 2-0. Inter lyckades sedan göra fyra mål och fullborda en spektakulär derbyvändning.  

Mycket har som bekant hänt sedan dess. Tränaren Stefano Pioli var några månader in på sitt uppdrag och har sedan den februarikvällen utvecklat Milan till ett av Italiens bästa lag. Att vända eller åtminstone kvittera derbyt skulle visa sig bli en helt annan uppgift för Inter ikväll jämfört med då. 

Milan var fortfarande ett bräckligt lag som famlade efter en identitet och precis fått en pappagestalt i Ibrahimovic. Nu är i rossoneri ett betydligt mer utvecklat passningslag som dessutom utvecklat en hårdhet på mittfältet med duon Franck Kessié-Ismaël Bennacer.  

Den typen av beslutsamhet finns också hos mittbacken Simon Kjær. Om Ibrahimovic vann forwardsduellen mot Lukaku så tog Kjær hem danskkampen mot stackars Eriksen. För Lukaku fick inte in sitt andra mål trots två försök i straffområdet på tilläggstid.  

Milan kommer att toppa Serie A med full pott efter den fjärde omgången och kvällens mål gör att både Ibrahimovic och Lukaku finns med i skytteligatoppen med fyra fullträffar var. Att Zlatan varit sjuk i Covid-19 och såg helt färdig ut efter en rush på slutet fungerade inte som varningsklockor för Pioli, som vägrade byta ut sin ledstjärna. 

Efter den uddamålsvinsten mot trippelförsvararen Inter gick Milan vidare och vann lo scudetto 2010/11. Sådana förhoppningarna går inte att ställa på dagens Milan som kommer vara väldigt nöjt med en Champions League-plats i slutet på dagen.  

Men att sätta gränser fungerar inte riktigt för en sådan som Zlatan Ibrahimovic. Ikväll blev han historisk, och räkna med att han slår fler rekord framöver.  

**** 

Flera uppseendeväckande resultat från lördagen när Sampdoria tog sin andra raka seger och tvålade till Lazio med 3-0. Efter fyra matcher har Lazio redan förlorat två gånger med just den målmarginalen.  

Napoli svepte dessförinnan bort Atalanta och gjorde 4-0 på en halvlek. Förra säsongens rekordförvärv Hirving Lozano gjorde två mål och kom ikapp Papu Gómez  och hans fyra anteckningar i skytteligan.  

Matteo Politano (med dagens snyggaste mål) terroriserade Atalantaförsvaret och Napolis dyraste köp Victor Osimhen gjorde detsamma med den unge mittbacken Cristian Romero. Osimhen satte sitt första mål i Serie A när Napolis 4-0 kom i första halvlek.  

Med både Napoli och Milan rejält på gång väntas en hård kamp om Champions League-platserna. Kanske behövde Atalanta genomlida detta för att båda ha koll i backspegeln och samtidigt behålla fokus på att bli en titelutmanare.  

Efter 5-1-förlusten borta mot Manchester City för ett år sedan sa Atalantas Gian Piero Gasperini att “ikväll förlorade vi inte, ikväll lärde vi oss”.  

Förmodligen gångbara ord även idag.  

Deadline-day är till ända och de sista faxen har skickats över den italienska stöveln. Det är dags att ranka transferfönstrets 15 bästa nyförvärv och lista fem spelare som riskerar att inte motsvara förväntningarna.  

Endast spelare som är nya i klubben 2020/21 är aktuella för listan. 

15. Marash Kumbulla, Hellas Verona →Roma, 12+17 miljoner euro 

Sensationellt bra i skrällaget Verona förra säsongen och Roma lyckades vinna dragkampen om 20-åringen. Den albanske landslagsmannen har startat i en gulröd trebackslinje med en väldigt låg snittålder under de inledande omgångarna.  

Den kommer höjas, även kvalitativt, sedan klubben i grevens tid lyckades köpa loss Chris Smalling. Någon av Kumbulla och den ett år äldre Roger Ibañez kommer då att bänkas. Brassen har en lika hög potential som Kumbulla men pendlar i sina prestationer. Att Ibañez bara är på lån från Atalanta och inget dyrt köp talar också för Kumbulla i längden. 

14. Aleksandar Kolarov, Roma →Inter, 1,5 miljoner 

Lämnade Roma efter tre år för nästa stora klubbadress i Italien. De två första matcherna användes Kolarov som mittback – som under det sista året i Manchester City – och Inter släppte in fem mål mot Fiorentina och Benevento.  

Det är givetvis inte där Kolarov ska spela i första hand. Den snart 35-årige serben ska utmana Ashley Young och erbjuda ett vänsterfotat alternativ på vingbacksrollen. Förutom hans dödliga tillslag på fasta situationer erbjuder Kolarov en vinnarskalle och mentalitet som går helt i tränaren Antonio Contes anda.  

13. Federico Bonazzoli, Sampdoria →Torino, 1,5+8 miljoner (om klausuler uppfylls) 

Tre spelare har gjort flytten mellan Genua och Turin för att återförenas med den tidigare Sampdoria-tränaren Marco Giampaolo i Torino. Den mest spännande av dessa är Federico Bonzazzoli.  

23-åringen hade en formtopp i mitten av juli med fyra mål på fyra matcher innan han bänkades. Nu söker Bonazzoli lyckan i det underpresterande Torino och har möjligheten att göra fansen bra mycket gladare än vad Simone Zaza gjort i anfallet. Har en fäbless för att göra snygga mål likt hans tidigare lagkapten i Samp Fabio Quagliarella.  

12. Dejan Kulusevski, Atalanta →Juventus, 42 miljoner 

Att 20-åringen finns i tränaren Andrea Pirlos planer bevisades direkt med starter mot både Sampdoria och Roma. Konkurrensen kommer bli betydligt tuffare när Paulo Dybala är tillbaka och med Fede Chiesa på plats.  

Kulusevski har dock makten att själv spela sig kvar i elvan och tvinga Pirlo att hitta en plats åt BP-produkten. Minst lika viktigt som att Kulusevski kan spela på en rad olika positioner är hans energiska spelstil och förmåga att bryta mönster, något som Juve återkommande hade problem med förra säsongen. Att diskussionen om Kulusevskis plats i Juventus startelva ens finns säger hur enormt långt svensken tagit sig på bara ett år i Serie A. 

11. Antonio Candreva, Inter →Sampdoria, 3,5 miljoner 

Som om konkurrensen med nye Achraf Hakimi inte räckte så anslöt även Matteo Darmian till Inters högerkant på deadline-day, på en position där Danilo D’Ambrosio också fanns att tillgå. Då hade Antonio Candreva redan tagit förnuftet tillfånga och rört sig mot den Liguriska kusten.  

Faktum är att 33-åringen på vingbacksrollen under Antonio Conte hade sin bästa säsong på flera år. Det kommer Sampdoria tjäna på. Klubben hintade redan vid presentationsvideon vad tjänaren Candreva kan servera den tidigare skyttekungen Quagliarella med på planen. 

10. Diego Godín, Inter →Cagliari, free agent 

Det blev ingen Radja Nainggolan men väl en Godín i present från Milano till Cagliarifansen. Uruguayanens år i svartblått var på det stora hela en besvikelse även om 34-åringen spelade upp sig under sommaren. Men bara något år efter att Godín rankades bland världens bästa mittbackar styr han kosan mot Sardinien. 

Det finns en förklaring, utöver att klubben haft 23 andra uruguayaner innan Godín. Hans fru Sofia Herrera är född i Cagliari och hennes far Pepe har spelat i klubben. Godín kommer med ovärderlig erfarenhet till en backlinje där Ragnar Klavan för ett par år sedan sågs som ett prestigefull försvarsförstärkning. Nickspecialisten Godín borde hålla lågan glödande åtminstone en säsong till. 

9. Sofyan Amrabat, Hellas Verona →Fiorentina, 22 miljoner 

Det börjar bli väldigt trångt på det florentinska innermittfältet. Giacomo Bonaventura, Alfred Duncan och Borja Valero har anslutit bara under sommaren och tagit en del uppmärksamhet från Amrabats övergång som blev klar redan i januari. 

Sett till förra säsongen råder det inget tvivel om att 23-åringen har störst chans av dessa att knuffa Fiorentina i rätt riktning. Amrabat har redan allt på plats, nu gäller det att få ut detta även i en ny miljö. 

8. José Callejón, Napoli →Fiorentina, free agent 

Efter sju år lämnade 33-åringen Napoli som en väldigt uppskattad och hårt arbetande spelare. I Florens får spanjoren uppgiften att lindra smärtan efter Chiesas farväl från högerkanten, och det finns få Serie A-spelare lämpligare för uppgiften än Callejón. 

Högeryttern är inte på något sätt slut; om något visade Franck Ribéry förra säsongen att ålder bara en siffra. Fransmannen får äran att söka nyförvärvet med inlägg mot bortre stolpen på sättet som Lorenzo Insigne kunde hitta Callejón i sömnen i Napoli. 

7. Kamil Glik, Monaco →Benevento, 2,5 miljoner 

Benevento har satsat klokt och köpet av den tidigare Torino- och Monacokaptenen Glik sticker ut som en otroligt bra värvning. Tränaren Filippo Inzaghi är bra på att organisera sina försvar och vet att 32-åringen kommer sköta uppgiften på planen. Glik har redan visat sitt värde när nykomlingen tagit sex av nio poäng hittills.

6. Pedro Rodríguez, Chelsea →Roma, free agent 

Vad ska Roma med en 33-åring som redan vunnit allt? Det var frågan som många ställde när huvudstadsklubben passade på när Pedros kontrakt efter fem år i Chelsea gått ut. Av säsongsstarten att döma kan yttern bli väldigt nyttig för Romas offensiv. Kvickhet och beslutsamhet finns där, och Serie A-försvararna vet inte vilken fot Pedro kommer avsluta med.

5. Federico Chiesa, Fiorentina →Juventus, 50+10 miljoner  

22-åringen går i Roberto Baggios och Federico Bernardeschis fotspår och lämnar Florens för giganten i Turin. Låt oss för Chiesas skull hoppas att Juventusäventyret inte utvecklas som för den senare.  

Juventus säkrar kanske den mest talangfulla italienska spelaren under 23 år, som dock kommer från en ojämn sista säsong i Fiorentina. Prislappen väger tungt på Chiesas axlar och det är inte självklart än vilken position Pirlo har i tankarna för nyförvärvet.  

Samtidigt är inte detta säsongen som vi bör få se den bästa versionen av Chiesa.  

4. Victor Osimhen, Lille →Napoli, 70+10 miljoner 

Napolis rekordköp förra sommaren Hirving Lozano hade ett antiklimax till säsong. Därför slår klubben skattkistan itu och nästan dubblar det tidigare klubbrekordet med värvningen av nigerianen Osimhen. 

Övergångssumman är väldigt anmärkningsvärd för att vara Aurelio De Laurentiis Napoli, men inte konstig sett till att Lilles 18/19-succé Nicolas Pépé såldes för en liknande slant förra sommaren. Centerforwards finns i överflöd (Llorente, Milik, Petagna) men förtroendet ligger på Osimhen. 

Efter år med olika lösningar på forwardsplatserna har 21-åringens inledning visat att tränaren Gennaro Gattuso gör rätt som satsar på fysisk närvaro och målgaranti längst fram. 

3. Sandro Tonali, Brescia →Milan, 25+10 miljoner 

Ett fantastiskt pris har Milan fått mittfältsjuvelen för, om Tonali tar steget ut till att bli den superstjärnan alla förväntar att han ska bli. 20-åringen har tagit ett karriärmässigt bra steg och kommer få många chanser från start. Men precis som med Chiesa blir 2020/21 en inskolning på universitet sedan båda två lämnat mindre adresser. 

2. Achraf Hakimi, Real Madrid →Inter, 40+5 miljoner 

Marockanen fick sitt stora genombrott som utlånad till Borussia Dortmund de två senaste säsongerna med fart, framspelningar och kyliga avslut. Lika stor nytta kommer 21-åringen göra som vingback i Inter och Hakimi har redan producerat mål och assist i den svartblå tröjan. 

Real Madrid har sålt två spelare som har potentialen att bli bland världens bästa kantspringare till Milanoklubbarna på ett år. Nu har Inter fått “sin” Theo Hernández. Hakimi är dubbelt så dyr och opererar från högerkanten – men har minst lika goda framtidsutsikter. 

1: Arthur, Barcelona →Juventus, 72 miljoner 

Miralem Pjanic kom som en stor Serie A-stjärna men lyckades inte få ut sitt max på alla nivåer i Juventus. Eller så var det just det han fick. När Juve sålde mittfältaren för 60 miljoner euro till Barcelona och värvade Arthur var baktanken att brassen skulle snabba upp passningstempot på Juve-mittfältet. 

Nu är inte Maurizio Sarri kvar men Arthurs kvalitéer kommer Pirlos spelfilosofi lika väl till hands. Dessutom har 24-åringen ett närmast unikt flytande steg på mittfältet med sin låga tyngdpunkt.  

Skadeproblemen under 19/20 lämnar ett frågetecken över Arthurs tvååriga sejour i Barcelona. Jag tror att hans nya kapitel blir början på en fantastisk relation med Juventus.  

Fem floppvarningar: 

Arturo Vidal, Barcelona →Inter, free agent 

Conte önskade chilenaren redan förra säsongen men fick hålla till godo med Christian Eriksen och en prislapp som var för bra för att ignorera. Nu har Intertränaren fått sin drömspelare i 3-5-2-systemet och de flesta verkar övertygade om succé.  

Jag är inte lika säker. 32-åringens karriär har sakta varit på väg ner sedan flytten till Barcelona för två år sedan. Nu kommer han till ett fullpackat centralt mittfält med Nainggolan, Eriksen, Marcelo Brozovic, Stefano Sensi, Nicolò Barella, Matías Vecino och Roberto Gagliardini. 

Minst två av dessa kommer flytta under de kommande fönsterna. Frågan är om det var värt att ta dit Vidal för det? 

Gerard Deulofeu, Watford →Udinese, lån 

26-åringen gjorde en okej vår i Milan 2017 och provar lyckan igen i Serie A. Det är långt ifrån något harmoniskt lagbygge katalanen kommer till. Deulofeu är en av tre Watfordspelare som går till Udinese, men yttern åkte på en svår knäskada i våras som kan ställa till det.  

Keita Baldé, Monaco →Sampdoria, lån 

Även 25-årige Keita Baldé kommer med en tveksam fjolårsform i bagaget. Högstanivån är fin hos senegalesen men Sampdoria har gott om anfallsalternativ. En plats i startelvan finns det inga garantier för. 

Iago Falque, Torino →Benevento, lån + 0,5 miljoner 

Spanjorens karriär har stått stilla med en del skadeproblem under det senaste året i Torino. Vårens utlåning till Genoa föll heller inte väl ut och Torino bestämde sig för att satsa på landsmannen Álex Berenguer i trequartista-rollen – bara för att sälja honom till Athletic Club precis innan fönstret stängde. Det känns som att  30-åringens oflyt bara kommer att fortsätta i Benevento. 

Tiemoué Bakayoko, Chelsea →Napoli, lån 

26-åringenen flyttas runt av Chelsea och är inne på sin tredje utlåning efter Milan och Monaco. Napoli är ett jättebra alternativ för fransmannen där den bindande länken är den tidigare Milan-tränaren Gattuso. Samtidigt är konkurrensen hård på innermittfältet och det finns något oroväckande över Bakayokos ständiga utlåningar. 

Alla övergångsuppgifter är hämtade från Transfermarkt och Gazzetta dello Sport. 

Atalanta avslutade förra säsongen bokstavligt talat på knäna. Att släppa mål under slutminuterna tar emot för varje fotbollslag. Att se två mål gå emot under en historisk kvartsfinal i Champions League känns ännu mer.  

Atalanta råkade ut för det mot Paris Saint-Germain, och från La Deas synvinkel kapslades kapituleringen in i Remo Freuler som haltade runt skadad och kunde inte bytas ut. Möjligen prickade Bergamolaget in den hysteriska formtoppen lite för tidigt på sommaren och tappade energi till mötet med PSG. 

Laget plockade upp spillrorna och förberedde sig för 2020/21. De fick lov att inleda försäsongen utan stjärnanfallaren Josip Ilicic, bäst innan spelavbrottet men sedan drabbad av personliga problem under karantänen i pandemins italienska epicentrum Bergamo. 

Det medförde ett ökat ansvar på den 33-årige anfallskompisen Alejandro “Papu” Gómez. Ilicic gjorde sitt senaste framträdande den 11 juli mot Juventus i en match som Atalanta-kaptenen Gómez fullständigt dominerade under den inledande halvleken, och argentinaren har fortsatt på den inslagna vägen. 

I premiärmötet mot Torino förra helgen spelade Papu Gómez i första halvlek fram till två mål och gjorde själv ett när Atalanta vann med 2-4. Mot Lazio gjorde Gómez Atalantas två sista mål i 1-4-vinsten och hade en fot med i förarbetet till Robin Gosens ledningsmål på Stadio Olimpico. 

Mycket har sagts om både Gómez och hans lag de senaste månaderna. Men aldrig någonsin har han gjort mål i dem två första Serie A-matcherna tidigare, och förmågan att kunna diktera spelet från vilken position som helst på offensiv planhalva verkar intakt. 

Atalanta har därmed målskillnaden 8-3 efter två matcher mot motståndare som bör placera sig på den övre halvan. Torino och den nye tränaren Marco Giampaolo ställde backlinjen högt vilket Atalanta brutalt utnyttjade. 

I onsdags var Lazio det bättre laget under 25 minuter. Ändå hade Atalanta en 0-2-ledning strax efteråt och matchen var avgjord efter en timmes spel. Klubben har fortsatt att bredda truppen under transferfönstret samtidigt som man sålt av bänkspelare för närmare 900 miljoner kronor under 2020.  

Det som kan tala för att Atalanta är med i scudettostriden ännu längre denna säsong är effektiviteten. De skapar otroligt många chanser men kan sjunka till insatser där de förlorar på grund av det egna tillkortakommandet.  

Det som varit slående under dessa två matcher är hänsynslösheten framför mål. Atalanta konserverar energin och attackerar när det behövs. De uppträder som ett storlag – och fortsätter givetvis att göra mål. Senaste gången de inte gjorde det på bortaplan var i november förra året.  

Att klubben växt till sig kommer synas under höstens Champions League-gruppspel. Gian Piero Gasperini ställas mot Jürgen Klopp och hans Liverpool i en fascinerande tränarduell. Atalanta lär inte hota om förstaplatsen men känns som favorit före Ajax om platsen där bakom. 

Den nederländska klubben kan fungera som en mall för Atalantas egna och väldigt framgångsrika talangfabrik. Hösten 2020 har dock Atalanta blivit så slagkraftigt att Ajax går in som underdog, knappt 1,5 år efter att Amsterdamklubben gjorde det som italienarna inte lyckades med och gick till CL-semifinal. 

Kort försäsong eller inte – Atalanta är här för att underhålla, och kommer fortsätta att göra mål och springa lika mycket som tidigare.