Fem fingrar i luften. För tolv år sedan pekade José Mourinho upp mot Camp Nous oändligt höga läktarterrasser efter att Inter försvarat sig till en Champions League-final. I kväll hann den nuvarande Romatränaren inte ut på ett personligt ärevarv efter slutsignalen.
Mourinho hindrades av en tränarstab som ville fira finalvinsten i Europa Conference League tillsammans. Det där pekfingret i Barcelona kunde symbolisera siffran ett, som i att Mourinho var världens främsta tränare vid tidpunkten.
Hans fem fingrar efter vinsten mot Feyenoord visade att han ståtar med fem pokaler efter lika många europeiska finaler. Portugisen har, med all rätta, kritiserats mycket under de fem senaste åren. Lik förbannat slutar karln inte att vinna saker.
Den historiska Conference League-titeln handlar dock inte bara om Mourinhos segertåg. Den är minst lika mycket Lorenzo Pellegrinis, romaren och lagkaptenen som var bäst på planen mot Feyenoord.
Den är också Nicolò Zaniolos, en 22-åring som opererade korsbandet två gånger förra året och som efter en tuff säsong fick göra matchens enda mål i finalen. Titeln tillhör de utstötta engelsmännen Chris Smalling och Tammy Abraham med, som hamnade på Premier League-kvisten men spelar deras livs fotboll i Serie A.
För målvakten Rui Patricio handlade det nog mer om att Rom-livet lockade snarare än att han inte dög i Wolverhampton. I kväll var hans två megaräddningar avgörande när Feyenoord pressade Roma ordentligt under den andra halvlekens inledande minuter.
Det går heller inte att komma ifrån Rick Karsdorp, Feyenoord-killen som varit rätt medioker under medparten av hans fem år i Roma har tystat kritikerna på slutet, och gör en stark insats i den kanske mest emotionella matchen i hans liv.
Man kan fortsätta så här. Det slutar ändå med i romanisti, fansen som väntat i 14 år på en titel och sett Roma förlora två semifinaler i Europatävlingar på fyra år. De som gjorde Arena Kombëtare till en häxkittel, och som med deras känslor efter slutsignalen för all framtid raderade misstanken om att Conference League skulle vara en sorts Kalle Anka-cup.
Den är äkta, och så är också Romas triumf. Som även är Serie A:s första europeiska titel sedan Inter vann Champions League. Ni vet vem som var tränare då. Den här pokalen lär räknas bland de mest betydelsefulla för José Mourinho. Tårarna efter semifinalavancemanget mot Leicester visade med all tydlighet vad uppdraget betyder för honom.
Att vinna med Roma är inte som att göra det med Inter, Chelsea, eller FC Porto för den delen. Det är svårare, för att fotbollen är så intensivt närvarande i Rom, där trycket ofta stjälper det gulröda laget när det närmar sig mållinjen.
Det tog ett tag, men Mourinho lärde sig att bemästra Roma och lyckades ta laget i mål. Han skriver in sig i Romas historieböcker, och har säkert inte räknat färdigt med fingrarna heller.