Kåmark, Rolle och jag i kamp med ett gäng fans

Det löste sig, fick köpa tre resetrisslotter där överskottet ska gå till Eslövs BK och sedan lade sig lugnet.
Nej, det var ganska lugnt och alla var vänliga.

Men jag förstår om chauffören som kört dem var sliten i både öronen och käken. Mycket snack och en hel del garv.

Kåmark och Rolle Nilsson kom senare och då började autografskrivandet. För dem alltså.
Jag skrev en.
Ändå försökte jag övertala killen att avstå.

Väl därinne fick vi sätta oss på en scen och låta micken gå. Stackars Rolle fick den oftast sist och hade inte alltid det lätt efter att jag och Kåmark (främst den gamle Leicester-backen) tömt baren på syre.

Bäst var när Kåmark drog en anekdot om Limpars provträning i Liverpool. Då klubbens stora stjärna John Barnes hade då smeknamnet "Digger" Barnes efter Dallas-profilen Cliff Barnes farsa.

Problemet var att Limpar hörde fel.
Så under träningen bytte han ut D:et mot ett N när han skrek efter bollen.
Vilket ledde till lite tumult.
Inte konstigt han gick till Arsenal.

Annars avhandlade vi allt från Sveriges chanser till EM-guld (Pontus tror på det, inte jag och Rolle), till om vi tar oss till EM (alla vi tror det) till vad matchen i dag betyder (handlar mest om att samla spelarna inför Danmark) till varför Zlatan och Elmander inte passar ihop (ingen av oss tycker att duon passar riktigt och det är svårt att lösa).

Rolle och Pontus fick också svara på frågan om skillnaderna mellan Lagerbäck och Tommy Svensson.
Rolle: Lagerbäck lämnade mindre utrymme för spelarna att improviser.
Kåmark: Svensson hade järnkoll på gruppen, och alla blev som småpojkar om man steg utanför reglerna.

Efteråt hånades jag lite för att jag aldrig fått dra på mig den gula tröjan. Men vi fick alla varsin Camp Sweden-tröja och Rolle var proffs som drog på sig den direkt.