Efter EM 2000 var Yksel "the man"

Landslagets dåvarande överledare Bengt Madsen ville dra ner bommarna vid hotellet i Oisterwijk.
Men det löste sig via Lagrell och en av lirarna som kom var Yksel Osmanovski.

Då och där kändes han som framtiden i landslaget, och som den tekniker som skulle lyfta Sverige igen.
Tyvärr blev det aldrig så, utan Osmanovskis karriär planade ut på kontinenten och tog aldrig riktigt fart efter återkomsten till Malmö 2004.
Varför vet jag inte. Undrar om ens Yksel vet.

Trist nog tog den slut med att Malmö FF inte gav honom förlängt kontrakt och att han då tappade sugen.
Det tog nog hårt för den alltid sympatiske Osmanovski. Utan tvekan en av de ödmjukaste och trevligaste spelarna jag träffat och intervjuat.

Han gjordes lite slentrianmässigt till en del av en ny kaxig generation, men vad fel det var.
Minns när vi käkade lunch i Malmö inför EM 2000 och han sedan körde oss i sin då ökända merca – den hade han dånat över en rondell en natt med efterföljande Kvp-rubriker – och verkligen bjöd på sig själv.

Nu lider jag med honom och betänk att han bara är 31 år och ändå lägger av. Hörde redan för flera dagar sedan att han skulle sluta och har därefter försökt nå honom. Hans mobilnummer är nerstängt och jag har gått via både lagkompisar och familj.
Men svaret har varit: han vill inte.

Vi talar ofta om hur lyxigt och glamoröst det kan vara att vara heltidsspelare. Men det finns en baksida av den tillvaron och det är någon släcker rampljuset när man själv inte vill.
En sak är säker, han är inte värd den skit han får eller fick på slutet av en hel del fans.

Tufft, tufft och jag hoppas Yksel hittar fram till något givande och kul.
En spelare som hade Jocke Nilsson som idol och spelade i samma anda är värd ett bra öde.