Vem längtar inte till Örjans vall?

Därför får det bli burken i Stockholm för min del, tyvärr. Har alltid varit svag för Örjans vall även om jag vet att det är som att svära i kyrkan i dessa arena-tider.

Hade velat sitta på pressläktaren bakom en gormande Björn Hellberg och följa Rydström o Co jaga SM-guld på en elljusbadande, fuktig och rätt mjuk gräsplan. Höstfotboll när det är som bäst.

Kanske inte alltid så välspelat men det är ofta kamp, vilja, lera, glidtacklingar och en massa dramatik så här på slutet av säsongen i de matcher som verkligen gäller något.

Sedan ska ju förhoppningsvis Rydström få hissa Lennart Johanssons buckla. På något sätt en passande plats för Kalmar att bärga klubbens första SM-guld.
Den lilla föreningens spelplan med enkla läktare och ett antal tusen smålänningar i rött och vitt på ena långsidan.

Självklart behöver både Halmstads BK och Kalmar FF hänga med och skaffa nya arenor och det kommer väl, men det är något genuint svenskt över en idrottsplats likt Örjans vall och som gör mig nostalgisk.

Det är doften av grillad korv med billig senap, nybryggt halväckligt kaffe, påflugna småkillar som säler resultatlotter, de klassiska gubbarna i keps som kommer på cykel och inte alltid en perfekt plats att kolla i från.
Det bara andas fotboll och svensk fotboll.

Sedan är det alltid speciellt att följa och skildra en klubb som vinner SM-guld och allt som förlöses en sådan eftermiddag och kväll. Som när vi var i Göteborg i fjol och kunde se guldfesten inne på Valand med allsång, skumpasprut, puffande cigarrer och en glädje som nästan går att promenera på.

Ja, jag är avundsjuk på alla som är i Halmstad på söndag. Ja, ja, försöker jag, vad är en guldfest på Örjans vall, om inte tråkig, trist och långtråkig eller helt underbar…

För jag tror inte Elfsborg har en minsta chans att fixa SM-guldet på söndag, trots alla teorier om 9-0 och 0-3 och så vidare. Om nu Borås-klubben gör det kan jag nästan springa till Gefle och haka på festen där i stället.