Om Henke & Co ger bort poäng blir det inget SM-guld

Briljans och höga allsvenska höjder i vissa sekvenser följs av djupa dalar och juniorlagsspel och efter mötet med Häcken är frågan om laget ens kan haka på i toppen?

Det jag inte förstår är just ojämnheten. En sak är om man är i en svacka och inte plockar många poäng under en rad matcher.
HIF svänger verkligen i matcherna, bara att man tappade poäng mot Trelleborg är ofattbart.

Då chockstartade man och tog till slut ledningen med 2-0 och kunde ökat på än mer. Men började slarva, tappade spelet, slutade jobba som ett lag och plötsligt var det 2-2.

Mot ett Häcken som spelade efter sina styrkor var man aldrig riktigt med i matchen även om Henrik Larsson borde fått in någon boll.
Förre HIF-tränaren Peter Gerhardsson hade gjort hemläxan.

Den nuvarande Häcken-tränren stängde av HIF:s mittfält och ytterbackar och då hackade maskineriet till. Rätt roligt att höra den frustrerade Bosse Nilsson gasta från sidlinjen.

Sedan måste det sägas att Henrik Larsson är inte så skarp framför mål i dagsläget. Eller är det för att man letar efter att den snart 38-årige anfallaren inte ska vara så vass?

Om inte Bosse Nilsson får fram en plan B för HIF när man kör fast, det vill säga att de kan spela lite mer grisigt lär det bli en berg-och-dal-banesäsong för HIF-fansen – och det kan ju både vara kul och plågsamt.

Och man kan nog glömma allt snack om SM-guld, för då krävs det en större jämnhet. Som det lite tråkigare och säkrare Elfsborg som ännu inte förlorat i allsvenskan.