Grymt, grymt, grymt - och trots allt: tack för showen

Grymt, grymt, grymt. Straffläggningar är bland det värsta som finns inom fotbollen, men samtidigt måste man ju utse en vinnare på något sätt.
I det här fallet extra hårt för alla oss svenskar efter den makalösa upphämtningen.

Efter en första halvlek där tre engelska hörnor innebar 3-0 till England trodde nog inte ens Jörgen Lennartsson på sina ord om att få spelarna att tro på en vändning.
Fast två byten fick faktiskt fart på Sverige.

Ut med de nyinsatta Andreas Landgren och Martin Olsson och in med Labinot Harbuzi och Guillermo Molins.
Plötsligt fick svenskarna längd på anfall och tryck på engelsmännen som kanske också slagit av på takten.

Skyttekungen Marcus Berg visade klassen och manade på sina lagkompisar. Kanske tog han Pontus Wernbloom-rollen när hårdingen nu var avstängd? Molins fick känna av det när han missade inspel.
Nästa inspel satt bättre och då slog Berg in 1-3 och svenskarna fick hopp – och kanske en aning mer tro.

En frispark som Ola Toivonen skaffade Sverige utnyttjade PSV Eindhoven-anfallaren iskallt på egen hand. Det var hög, hög klass på målet som betydde 2-3.
Och ännu mer hopp och tro från inte bara spelarna utan publiken på Gamla Ullevi som eldade på de svenska spelarna.

Värst var ändå 3-3 målet som Marcus Berg drämde in – det sjunde målet för EM:s blivande skyttekung – där inbytte Robin Söder visade världsklass när han i pressat läge klackade fram Molins inspel till just Berg.

Då återstod knappa tio minuter och med Milan-Liverpool – Champions League-finalen 2005 – i åtanke så är det bara att inse att svenskarna befann sig i överläge.
Svensk vinst kändes plötsligt både möjlig och trolig men det blev förlängning.

Då blev de svenska skadorna ett bekymmer. Ola Toivonen och Johan Dahlin hade ont efter smällar och Robin Söder fick problem direkt i början av förlängningen.
Att inhopparen Frazier Campbell tog ett idiotiskt andra gula kort gav svenskt hopp.

Marcus Berg var nära att avgöra men hans nick stoppades av ribban efter att ha seglat över Joe Hart i målet.
Harbuzi hade ett bra skott men det blev straffar trots allt.

Där var det jämnt över de fem första – Milner missade precis som Berg – ända fram till att Molins skulle kvittera Kieran Gibbs straff fram till 5-4.
Men stolpen stod i vägen och Molins sjönk ihop.

Kan bara tacka det nya landslaget för showen och ingen kan anklaga dem för att inte ha gett allt – och det hela vägen.
Straffar är mycket slump och minnet av sommaren 2009 ger alla svenska fotbollsfans hopp om en ljus framtid.