Att medierna är i kris märks inte kring landslaget

Ändå är det slående att trots krisen är det fler journalister än någonsin som bevakar landslaget. Det är tv-bolag, tidningar, sajter, radio, bloggar, fans och så vidare och under de dryga tio år som jag varit en del av det har det fullkomligt exploderat.

Till Parken och VM-kvalet var det krig om pressplatserna, över 80 svenska journalister ville bevaka matchen på Parken, “bara” 52 fick plats. Och det är 50 procent fler än som var här i juni 2007 då det var EM-kval mellan Sverige och Danmark på Parken senast.

Måste också säga att det finns en enorm bredd i bevakningen om man ser till helheten, från korta och snabba nyheter till krönikor som beskriver allt från miljöer och stämningar till mer nörderi om spelvändningar i den sista tredjedelen.

Själv gillar jag att det skruvas upp som f*n inför VM-kvalet. Inte så att jag läser eller ser allt – det går väl knappast – men det är så oerhört många vinklingar och stories som man vänder upp.

De danska tidningarna är nästan värst på att skruva till sakerna i psykkriget men har också humor som Ekstrabladet i dag som skrivit den Zlataniska versen och till “Vi är röde, vi är hvide” ska man sjunga ett gäng verser, och en går så här:

Zlatans ego elsker alle, danske piger der vill knalde/Sätter Zlatan höjt till hest, ALLE ved jo, han er best.

Hittills av all bevakning är min favorit-grej Erik Nivas intervju med Behrang Safari där man verkligen kunde ta på hur nervös Lunds SK:s bidrag till landslaget är. Lite skakande att han är så nervös, hoppas inte Dennis Rommedahl har läst det.

Jag är nu på Parken och har blickat ut över arenan som är häftig och trycket brukar vara mäktig.

[youtubeplay id=”2nZa8eCnCSE” size=”large”]

Nu hoppas jag bara att jag slipper ett bord rakt under de danska fansen. För senast kastade de ölmuggar med ett innehåll som liknade öl men inte fullt ut luktade som öl. Det slutade med att jag munhöggs lite med Don Ö om det hela.