Tänk att Rooney ordnade triumf för Rödnäsan

Och tänk att han körde en förstaelva och hade överklagat Rio Ferdinands avstängning för att ha med backen i spel, inget snack om att köra ungdomar här. Returen mot Manchester City gällde mycket för det.

Och det blev en match som vi anglofiler inte kan få nog av. Tempo, intensitet, hetta, vilja och en del blixtrande attacker . Att det aldrig blev något rött kort är egentligen gott betyg till Howard Webb som oftast låg rätt. Även om Paul Scholes inte höll igen.

Hetsigt värre på läktarna också och när Craig Bellamy blev träffad av prylar gillar jag att Edwin van der Saar var där snabbt och det bidrog väl till att man slutade kasta. För djävligt att det ska förekomma.

United kontrollerade annars matchen i långa perioder och både 1-0 och 2-0 var rätt logiska och det fanns tillfällen att stänka in 3-0 (bland annat Wayne Rooney) men Carlos Tevez (vem annars?) ville annat och styrde in reduceringen till 2-1 vilket betydde 3-3 sammanlagt och som neutral var det gött att tänka sig en halvtimme till.

När Shay Given gjorde en parad på slutet räknade jag med förlängning, men de spelade ju på “Fergie-time” och Ryan Giggs inlägg till Rooney betydde 3-1 och sammanlagt 4-3 och ännu en Wembley-trip för United och där väntar Aston Villa.

Lider lite med Manchester City. Verkar inte spela någon roll vad man gör, det är ändå omöjligt att sänka storebror. Roberto Mancini har en del att jobba med oavsett miljarderna man investerat i klubben.

Bakgrunden kan ni ju, att förre United-spelaren Carlos Tevez smällde dit två bollar första semifinalen och tystade United-fansen med gester. Då fick avbytaren Gary Neville nog och gav honom fingret, samme Neville som sågat Tevez i en krönika samma dag och skrivit att han inte var värd pengarna.

Vilket ledde till att Tevez ungefär kallade Neville en rövslickare och så har det fortsatt. Ja, det är ungefär som när Henrik Rydström hetsar upp hockeylirare när han ifrågasätter deras intellekt med efterföljande rubriker.

Klart är att jag bokat in semifinalen av Ligacupen för första gången sedan tidigt 1990-tal då Leeds nådde så långt. Missar inte den fajten i kväll och i den bästa av världar får Neville spela.

*****

Lasse Anrells patetiska krönika om horjakt bland sportjournalister måste vara kul att läsa för Jennifer Wegerup, Simon Bank, Erik Niva, Petra Thoren och de andra reportrarna och krönikörerna på Bladet som sliter hårt och som knappast kan känna igen sig i det leverne Anrell målar upp.  Kanske är det klassisk projicering av Anrell?

*****

Hedrar Mats Magnusson att han vill hjälpa offren i Haiti. Fast det var bilder på en gammal hjälte som var smärtsamma att se.

*****

Sportchefskurs i mediakunskap på Bosön i dag. Jag var där och snackade om medier och jobb. Intressant snack där det var många frågor som blev ventilerade. Även om det är lite underligt att tycka till om hur de ska sälja sin vara. Mitt exempel är Kalmar FF som sexat till sig rejält och samtidigt höjt sina resultat.

Elfsborgs Stefan Andreasson undrade om det inte vore på sin plats med en kurs i fotboll för journalister så att man även ökar förståelsen för tränarnas jobb. Han har en poäng och jag går gärna.

*****

Älskar Harry Redknapp här – där han säger sig längta till Leeds Elland Road en tisdag:

[youtubeplay id=”jLM7Vids8ng” size=”large”]

*****

Charlie Davies. Tänk var coolt om han krigar sig tillbaka.

*****

Fått en del skit för att jag frågade Johan Dahlin för många frågor om hans miss mot Syrien. Må så vara och det händer att man gör misstag och jag kanske skulle hållit tillbaka en fråga eller två.

Fast jag vidhåller att det adekvat att fråga honom om det, och en landslagskarriär kan påverkas av ett enda misstag. Fråga bara Håkan Svensson och Dime Jankulovski.

*****

Malmö FF:s ledning verkar aldrig lära sig. Turerna kring Patrik Andersson andas fortfarande den gamla klassiska pamparrogansen som ofta genomsyrat den föreningens topp.

Jag tröskade igenom 60 kanaler på Sheraton. Inget napp. Jag satt och sökte på nätet efter både legala och illegala sändningar. Inget napp. Det var tröstlöst att bara nöja sig med minut-för-minut och det blev middag med gänget som jobbat ihop under landslagets vinterturné.

Vi hamnade på samma ställe som Lagrell tagit en del av oss till på fredagen. En fantastisk matfest soom innehöll allt ända fram till att Kåmark tog in vattenpipor. Fast höjdpunkten var ändå sms-kontakten med Sven-Bertil som följde Spurs-Leeds. Sms:et om att Leeds hade straff i 95:e med ställningen 1-2 utlöste en nervositet som inte går att beskriva.

När det smällde till i mobilen tätt därefter visste jag inte om jag skulle våga öppna eller ej. Jag vågade till slut och skrämde slag på delar av personalen med min spontana segerdans – och jag gjorde Lühr sur eftersom han håller på Spurs. Mitt sms till Bladet och kände Spurs-fantasten Simon Bank fick svaret: Do Fuck Off.

Jag fattar att detta svider:

[youtubeplay id=”dIimydZ0nSg” size=”large”]

Fantastiskt att en Leauge 1-klubb kan slå ut först Manchester United och sedan fixa omspel mot topplaget Tottenham. När man ställer Modric, Crouch,  Kanjcar mot Howson, Doyle och Beckford så känns det inte direkt jämnt. Fast det är förbannat gött med fotboll att det kan hända. Jag längtar redan till returen på Elland Road.

Ja, Erik Hamrén var rätt upprörd och förbannad sett till de första 25 minuterna när det inte fanns någon vilja eller attityd på planen. Det var också då som Johan Dahlin skulle dribbla lite och slarvade så att Raja Rafe kunde raka in 1-0 till hemmalaget.

Vinterturnén är ju den tid då spelare ska närma sig det riktiga landslaget och vi vill ju alla se en ny Rasmus Elm kliva fram. Någon som kan ingjuta nytt hopp i svensk fotboll. I det perspektivet har turen till Oman och Syrien inte varit en höjdare.

För om det var något som skedde så var det att avståndet till det riktiga landslaget ökade för de mesta aktuella. Visst är man beroende av omgivningen men Emir Bajrami och Mikael Lustig visade för lite av kunnandet och känslan var inte: Yes, de här måste spela i EM-kvalet.

Okej för att annars pigge Tobias Eriksson borde tryckt in Bajramis vackra och precisa inlägg men Elfsborgs-liraren försvann under långa stunder av matchen – och detta var ju mer av en tävlingsmatch där det krävdes mer. Underlaget var inte till hans fördel, men jag har ändå svårt att se att han blir kallad till mötet mot Wales – det var för lite action – men om han lyser i allsvenskan så kanske till landskamperna i början av sommaren.

Lustig är steget före i och med att han har Erik Hamrén i klubblaget och var med i Italien. Det är lite för snällt, för tamt och vägs inte upp av att han är så mycket mer funktionell eller bollskicklig. Ja, inte hade jag känt att han ger trygghet och/eller spets till ett svenskt högerförsvar. Inläggen är för svaga och oprecisa – var är kraften?

Förbundskapten Hamrén ville efter matchen inte precisera vilka som närmat sig landslaget eller hur många som var aktuella att bli uttagna till mötet med Wales. Det enda han slog fast var det rätt givna: “Självklart är det inte många som är aktuella”.

Just nu känns det som om Anders Svensson är det enda namnet som Erik Hamrén lägger fram när han presenterar truppen till Wales. Lagkaptenen levde upp till sitt ansvar under den här turnén och gjorde vad han skulle. Imponerande att se hur han fortfarande brinner för det – och typiskt att han var den enda som fick gult kort.

Ändå ska vi inte racka ner för mycket på vinterturnén, den är givetvis viktig för alla spelare i Norden och i denna grupp finns spelare som på sikt kan ta klivet upp om de håller i kurvan. Båda dagens mittbackar Michael Almebäck och Joel Ekstrand finns med där och det finns fler: Guillermo Molins, Emil Johansson, Sebastian Eriksson och Tobias Eriksson.

Givetvis grymt tufft för Johan Dahlin att göra en sådan tavla. Den kan kosta landslagskarriären, se bara på Håkan Svensson och Dime Jankulovski som gjort grova tabbar och i princip varit borta efter det. En keeper som Daniel Örlund gjorde det bättre mot Oman och han ligger nog och kämpar om tredjeplatsen med Johan Wiland nu, för Eddie Gustafsson och Andreas Isaksson är före dem.

*****

Självklart är det nyttigt att komma till andra länder och få perspektiv och känna av hur tufft det kan vara. Ändå känns denna turné som en av de sämre sett till organisation och det måste väl vara bättre att åka till ett ställe där det mesta funkar så man kan fokusera på uppgiften: att spela fotboll.

*****

Lite klantigt av Blåvitt att släppa Mathias Ranégie. En målskytt man kunde behövt.

*****

Tänk om Stefan Ishizaki släppt bollen lite enkelt ibland?

*****

Totalt 13 debutanter på turnén. Herregud, det måste ta en hel kväll att avverka alla de debutantalen. Undrar vilken klass det blir på dem?

*****

Tommy Söderberg i business class. Trodde jag aldrig.

*****

Känns inte som om Sverige behöver lägga fler matcher i Syrien på ett tag. Hoppar gärna Damaskus. Oerhört vänliga människor men rätt stökigt.

*****

Uefa hade aldrig godkänt spel på den matcharenan. Efter att Sovjet föll slutade det väl att komma stålar. Underhållet är därefter.

1 Johan Dahlin – 2 Mikael Lustig, 5 Joel Ekstrand, 6 Michael Almebäck, 10 Emil Johansson – 8 Anders Svensson, 14 Samuel Holmén – 16 Stefan Ishizaki, 19 Alexander Farnerud, 17 Emir Bajrami – 21 Mathias Ranégie.

Vilken signal av Erik Hamrén till Mikael Lustig och Emir Bajrami. De enda förutom lagkaptenen Anders Svensson som får starta bägge matcherna. De har en fot inne i det riktiga landslaget och en vass insats i eftermiddag mot Syrien och de lär vara med mot Wales.

Gillar även att Joel Ekstrand får spela. Vilken lirare som är skicklig med bägge fötter och kan han bara se till att ta det på allvar så kan han bli hur bra som helst. Han har ödet i sina egna fötter…och sedan gillar man ju alltid en kille med glimt, som när vi råkade släntra genom flygplatsen bredvid varandra skämtade han med de andra: “Far och son”. Vi är ju lika, enligt de många mejl som både han och jag fått. Men nej, vi är inte släkt.

*****

Vet väldigt lite om Syrien som inte släppt någon trupp. Klart är att det blir match här:

Det heter utsålt, men samma källa sade att det skulle komma 10 000 i Oman så…

*****

Flygfärden mellan Bahrain och Damaskus är en sådan jag aldrig glömmer. Kulturkrocken mellan 2010 och närmare 100 pakistanska bybor, på väg till den “heliga staden” och antagligen på ett flyg för en av de första gångerna i sitt liv, var rätt kraftig.

Dessutom får ju inte kvinnorna sitta bredvid andra män, så det var ett kraftfullt omflyttande innan planet kunde komma i väg. Och de hade inte järnkoll på boardingkort och språk och annat. Och man undrar om de inte hade getter med sig i packningen för det var rätt kraftiga dofter och de kan lätt sammanfattas som annorlunda.

Men vad är det Roland Andersson brukar säga? Allt är inte som hemma i Svedala. Det har han ju rätt i. Nyttigt att se givetvis, men kanske inte optimal uppladdning inför en landskamp. För när ledarna satt framför skynket så satt spelarna i apklass med oss i presspacket och alla pakistanier på väg till den heliga staden.

*****

Om ni ska till arabvärlden, ta ett annat pass om du har en israelisk stämpel. Jesper Hussfelt hade det och han hade en svettig gårdag i de olika kontrollerna, men likt en Houdini tog han sig in i Syrien och kommenterar trots allt dagens match.

*****

Syrien andas gammal öststat i allt från arkitektur, trafikleder och känslan på stan. Inte konstigt eftersom landet alltid var tajt med det gamla Sovjetunionen och fortfarande är en enpartistat, om än maskerad till en republik, där dock makten går i arv.

Inget jag går i gång på.

Men när vi i går kväll åkte en gammal chaffisstyrd PLO-merca, med läderklädsel som knarrade skönt, var det som att vara med i en thriller av Jan Guillou. Väntade nästan på ett bakhåll. Och när jag vaknade mitt i natten av att det knäppte konstigt i rummet var jag helt säker på att det var den syriska säkerhetspolisen som läst min twitter och nu skulle föra bort mig.

Inget hände dock – fast de verkar inte gilla sociala medier för det är mycket blockat som Facebook, youtube och så vidare. Ekwalls blogg är dock godkänd.

*****

Lars-Åke Lagrell bjöd presspacket på middag i går kväll. En cool restaurang i “Gamla Stan” i Damaskus där det bjöds på förrätter av världsklass. Röror, inlagda grönsaker och nybakat bröd. Fantastiskt. Nersköljt med öl och vin. Därefter cous-cous i tomat och grillad kyckling och oxkött. Enormt gott, det också. Därefter enorma fat med arabiska bakverk…men de höll inte samma höga klass. Araberna kan mycket men inte efterrätter eller kaffe.

En förbannat rolig kväll med många skratt och en hel del gamla historier. Men även lite tuffa frågeställningar.  Vi snackade journalistik och Bladets kampanj mot Svensson, tv-avtal, Lagrells man Rune Hauge, Bengt Madsen (tre gånger var han uppe och Lagrell kallade honom “fanskapet”), Hauges bolag Profile Media som ju även sålde hockeyn, antalet mobiler Philipe Huber har, om hur vi definierar en lögn, Hamrén och Rosenborg (Lagrell kallade klubbens boss Skutle för “olyckan”), Roland Anderssons Saudiarabien-turer och pergamentrullen, Svennis och hans agent Lars Sternmarker , Lars Lagerbäck och hans integritet och så vidare.

Tråcklade mig ur Omans säkerhetskontroller – man behöver vara Houdini för det – och gick tillbaka till incheckningen och osäkrade min hårtork precis Sir Alex.

Där stod Hans Hultman, landslagets muntre mediajonglör (ja, jag har snott den av Jan Majlard) och checkade in hela landslaget. Jag frågade om han kollat på sina boardinkort. Det hade han inte och nu fick han sig ett uppvaknande i gryningen: även på landslagets bordingkort stod 16.10 istället för 10.10. Där åkte det träningspasset och ingen hade sagt något.

Alla ramlade vi i väg på första flyget, ja, även Jesper Hussfelt som hade lite svårt att komma ut ur Oman men löste det med en smidig rörelse.

Nu sitter vi presspacket och spelarna tillsammans i lekrummet i Gulf Airs loung på flygplatsen i Bahrain. Här finns ett gäng Xboxar, nallar, leksaker, soffor, kuddar, låga och mjuka pallar och det rullar tecknad film på ett par tv-skärmar i taket. Böcker, datorer, ipods och kortlekar är framme och alla går och plockar mat från buffén och en del hoppas nog att Henning Svendsen inte ska vad de lägger på talriken.

Ledarna sitter i de lite mer flådigare delarna av loungen. Några av dem såg ut som på Lars Lagerbäcks tid när vi i presspacket tryckte oss in i loungen för att kunna jobba under tiden.

Känns extra skönt att vi/jag osäkrade hårtorken vid entrén till loungen och slapp pröjsa 40 dollar per person. Vill inte att Queen Park Rangers sponsor Gulf Air ska får mer stålar – i höst ska Leeds United trycka sig förbi QPR.

*****

Emir Bajrami gästade Fotbollskanalen On Tour och kallade Jesper Hussfelt för “Kingen” och tyckte att vi hade en glidartillvaro i Oman. Då är han inte med under våra långa dagar:

08:00 Klockan ringer. Upp och kolla mobil och dator. Den första tweeten går i väg, men inte den sista.

08:30 Löpbandet i gymmet i källaren eller en sådan där konstig maskin där hela kroppen ska röra sig likt Gunde Svan. Får ofta skit efteråt för att jag inte svettas tillräckligt.

09.30 Gruppmöte och frukost på uteserveringen. Lägga upp riktlinjerna för dagens inspelning av Fotbollskanalen On Tour samtidigt som vi alla fascineras över hur mycket Getingens utsände kan sänka till frukost. Det är skakande.

10.30 Avfärd i en skumpig taxi, numera med “My main man” Salem som har italienska landslaget som bakrgundsbild på mobilen. Trafiken i Masqat är ingen höjdare, säkerhet är nerprioriterat och det är High Chaparal på vägarna.

10.50 Korta intervjuer med valfri spelare. Brukar bli bra intervjuer i solen när de bara vill ut på planen. I dag tjatade jag lite med Emil Johansson som är artig och vänlig men lite otålig.

11.00 Dags att sparka i gång träningen och vi i presspacket osäkrar solkrämen för att skydda vår vinterbleka hud. Det fullkomligt steker.

11.04 Ett par snabba kliv upp den lilla hedersläktaren för att sjunka ner i en röd plaststol av risig kvalitet. Dock bra överblick på alla som kör för fullt på Masqat Sports Club.

11.05-13.00 Jag lämnar en träningsrapport. Annars är det ett spanande, mejlande, smsande, skvallrande, rövarhistorieberättande, berömmande, sågande, skämtande, hyllande och en massa annat med olika konstellationer av presspack och landslagsledare. Många skratt. I dag valsade bomben om en tidigare förbundskaptens nya donna runt och hennes ålder skakades fram via några snabba sms. Förlåt, vi är bara människor.

13.03 In i en taxi för att i högsta tempo dra sig till Shangri La, det paradis på jorden som landslaget intagit vid kusten. Tar cirka 20 minuter i en snabb taxi med risiga fjädringar. Åker genom ett månlandskap innan man anländer till en bom med säkerhetsvakt – helt i den förra landslagsledningens smak.

13.23 En dyr men halvrisig lunch samtidigt som vi klipper inslag, skriver ut intervjuer, planerar programmet och kollar ut över landslagets magiska paradis till hotell. Vilken pool. Några badar ibland, vi börjar dra på oss skjorta och slips.

14.27 Erik Hamrén kommer stegande för en snabb presskonferens. Han rappar av ett par snabba svar och gör sedan någon enskild intervju eller är med i Fotbollskanalen On Tour.

14.45 Inspelning av Fotbollskanalen On Tour med ett par gäster från landslaget och en fin bakgrund som ska andas Oman. Stackars Sofia får slita hårt med teknik och kamera och få allt att funka när jag, Hussfelt och Kåmark kör i gång. Emellanåt tar vi tiden själva – om ni undrar om rörigheten – emellanåt hjälper Bildbyrå-Mackan till.

15.05 Efter inspelat program gäller det att springa – “du har ett steg som de som blev valda sist på skolgympan”, hejar Lühr på med – för då sitter en del av spelarna, som jag beställt för intervjuer, och väntar och är uttråkade.

15:06-15:30 Intervjuer. Pennan glöder.

15:35 Hemfärd i Salems taxi och som vanligt är det krig om att sitta i framsätet. Jag vinner oftast.

16:00 Framför datorn på rummet eftersom solen börjat sänka sig och det inte är så varmt, sedan är uppkopplingen lite bättre om än marginellt. Jag skriver texter och Hussfelt och Sofia gör klart programmet som sedan Sofia åker med till Oman-TV för att länka hem. Stress, stress, stress.

21:00 Dags att gå ner och käka. Oftast i Olivos Coffeshop i vår gated community på motellet med utsikt över Masqats Essingeled men en kväll smög vi ut på en indier som blivit hyllad. Inte min tekopp. Kåmark som surrar på arabiska är annars den som är ute och rör sig med de lokala. Han klippte sig för 60 spänn och då ingick lite skönhetsvård.

24:00 Ibland en flöjt med öl i baren, men rätt ofta blir det handboll eller fotboll via nätet på rummet och samtidigt mer jobb.

02:00 Då släcker jag lampan efter att ha kört ett par kapitel ur Carl Johan De Geers självbiografi. Kan lugnt säga att han haft ett rörigt liv.

*****

Sofia fick blommor efter matchen av planskötarna på Seeb Stadium och såg åtminstone glad ut:

*****

Svider att missa Tottenham-Leeds. Eller går den på syrisk tv? Någon som vet?

*****

Erik Hamrén kör lite Dolph Lundgren fast då att förbundskaptenen kör in på norskan snarare än engelskan. Från Rosenborgs uttryck “godfoten” till dagens “samhandlingen”.

Det var alltså samhandlingen som inte var hundraprocentig i det svenska laget mot Oman. Nej, det gick att se att spelarna inte alltid handlade med samma tanke.

*****

Alltid fått mejl som undrat om jag är släkt med Joel Ekstrand. Vi är bägge från Lund från början, men han är lite yngre än jag…

Visar sig att han också fått den frågan, och när vi garvade lite åt det högg han: “Då ser du bra ut, då måste du ha mycket framgång hos damerna.” Undrar hur han kom fram till det?

*****

Daniel Örlund är polare med Robin Borg. Stort.

*****

På dagens träning bara åtta utespelare och Ekstrand, A Farnerud och Ishizaki imponerade. Mindre så från Almebäck och Lund. Alla tre målvakterna: Dahlin, Noring och Nordfeldt, var vassa. Sedan gillar jag ju Ranégie, fattar inte att Blåvitt släppte honom.

*****

Undrar om Sofia blev så glad för blommorna – såg precis detta i hotellkorridoren:

Imponerande? Nja, knappast. Svensson var ju bäst i en match som rycktes sönder av att det är tidigt på säsongen, många byten och många debutanter. Sedan var Oman snäppet vassare än man trott sett till liga och avsaknad av ordinarie spelare, de var starka och kvicka.

Emir Bajrami tog chansen och jag gillade även vad Sebastian Eriksson hann visa innan det drog i låret, förutom att han inte gjorde 2-0, och att Guillermo Molins blixtrade till.

Sedan gjorde Daniel Örlund vad han skulle – höll nollan efter två rätt bra räddningar men det är många i kö bakom Andreas Isaksson.

Bara att inse att stora delar av backlinjen måste höja sig enormt för att vara aktuella, kanske kan Mikael Lustig ta klivet för att konkurrensen är betydligt svagare på den platsen.

Humor att domaren höll en så låg och partisk nivå med en assistent från Oman som viftade bort en del inkast på ett udda sätt. Men det är väl som Erik Hamrén säger: det är nyttigt.

Från starten med en massa skit mellan Rosenborg och förbundet, via Zlatan Ibrahimovic nej tack som drogs upp på Fotbollsgalan och hans första presskonferens, till turerna kring Tobias Hysén och en turné till Oman med match mot tveksamt motstånd utan förbundskapten och så nu Marcus Allbäck på väg till Christian Wilhelmsson utan rätt visum.

Fortsätter det flytet är EM-kvalet dött ganska snabbt. Lider lite med Erik Hamrén som naturligtvis inte kan styra över allt det här, men det vilar en viss amatörmässighet över en del av hanterandet.

Undrar när de kom på att Allbäck skulle dra? Alla vet ju att visum till det landet inte är något att skoja med.

*****

Omans regent Sultan Qaboos Bin Said Al-Said äger kvällens matcharena, Seeb Stadium, precis som fyra andra arenor i landet och även över tio palats. Det går bra nu, Qaboos.

*****

Omans Patrick Ekwall i en svårt lila Porsche:

*****

Fantastisk att höra Pontus Kåmark röja med teknikpersonalen på Seeb Stadium för att kunna koppla in utrustningen som gör att han och Jesper Hussfelt ska kunna kommentera matchen.

*****

Säkerheten på Seeb Stadium var begränsad. Bara att tåga rakt in och ändå in på planen. Landslagets öppenhet har spridit sig.

Tidigare tåskadade Anders Svensson kan spela mot Oman och han knuffade därmed över Samuel Holmén till matchen på lördag mot Syrien. Annars var det en väntad startelva som Erik Hamrén presenterade – precis som ni tidigare såg här på bloggen:

Daniel Örlund – Mikael Lustig, Per Karlsson, Tom Söderberg, Mikael Dorsin – Anders Svensson, Sebastian Eriksson – Guillermo Molins, Pontus Farnerud, Emir Bajrami – Daniel Larsson.

Sju debutanter. Inser att många är spända på Molins och Bajrami på varsin kant och där måste det bli åka av så att det sprakar till lite kring landslaget – och även Dorsin och Lustig måste framåt – men för egen del är jag även sugen på att se hur den kaxigt offensive Sebastian Eriksson hanterar en plats på mittfältet. Han påminner mig om Lee Bowyer på en del sätt och det gillar jag.

Daniel Larsson har ju grym speed men han behöver vässa sina avslut om han ska bli landslagsman. Klarar Tom Söderberg och Per Karlsson att ta ett kliv in i landslaget…nja, jag är lite tveksam.

Efter Dusan Djuric rapport om det lag som han mötte med FC Zürich är jag rädd att det är för låg kvalitet på motståndet. Jag vill verkligen inte se att Sverige slår av på takten om Oman är svagt. Klart är att Sverige inte möter Omans bästa landslag som vann Gulfcupen för precis ett år sedan – kolla bara den avgörande straffen:

[youtubeplay id=”AgoFRu_O8jc” size=”large”]

*****

Undrar om man måste tatuera sig för att spela i landslaget? Vill se ett jobb på spelarnas olika varianter.

*****

Synd att visumkrångel stoppade Marcus Allbäck från att hälsa på Christian Wilhelmsson i Riyadh. Helt rätt att se hur han står sig. Om det sedan betyder comeback i landslaget eller inte är en senare fråga, men det är klart att man ska inventera – och kanske kan det väga över för Zlatan Ibrahimovic?

*****

Hur blev skidskytte en sådan folksport? Jag fattar inget.

*****

Tänk att Hamrén släpper Allbäcks resa bara sådär. Iskallt.

*****

Klart att fotbollens Oscargala i Italien är hetare än Idrottsgalan. Särskilt sett till att skidskytte nu är betydligt större.

*****

Är du som Nalle Puh eller som åsnan Ior? Det är frågan Erik Hamrén ställer sig när han kollar runt i truppen som är i Oman. Kolla in Fotbollskanalen On Tour tisdag kväll så får du se.

*****

Två målvakter får åka hem utan att ha spelat. Blir det Johan Dahlin och Kristoffer Nordfeldt? Har en känsla av att Viktor Noring gått starkt på träningen.

Efter ett rätt hårt pass under söndagen var det mer taktik, genomgång och att lära sig Hamréns spelidé när det handlar om försvar. På slutet körde man spel och då var det två elvor och sett till det så tror jag vi får se detta gäng på onsdag:

Daniel Örlund – Mikael Lustig, Per Karlsson, Tom Söderberg, Mikael Dorsin – Samuel Holmén, Sebastian Eriksson – Guillermo Molins, Pontus Farnerud, Emir Bajrami – Daniel Larsson.

För egen del hade jag kört:

Daniel Örlund – Mikael Lustig, Michael Almebäck, Joel Ekstrand, Mikael Dorsin – Samuel Holmén, Sebastian Eriksson – Stefan Ishizaki, Pontus Farnerud, Emir Bajrami – Alexander Farnerud.

Det bygger på att Anders Svensson är skadad och inte kan spela. Annars hade han fått kliva in i laget och Pontus Farnerud hade fått ta steget ut. Gillar tanken på Svensson lite längre fram i planen – även om jag vet att han och Hamrén är ense om att han ska spela som en av två defensiva.

*****

En hel del roliga stories på läktaren. Underbart att höra Lasse Richt nu bekräfta att Henrik Larsson ville åka hem från VM 2002 för att det var för många fotografer på golfbanan. Snacka om rubriker då.

Det hela ledde till en palaver även 2004. Då skulle Larsson skyddas från oss i presspacket och han fick gå ut först på banan. Vi i presspacket skulle stå vid ett helt annat hål och få plåta och snacka med några av lirarna för att kunna göra några harmlösa jobb på det.

Problemet var bara att personalen på landslagets hotell ställde oss vid fel hål – och det var just dit Larsson kom med sin golfbil.

Det kunde slutat som med Tiger Woods och hans fru och en golfklubba, där jag var Woods, Lasse Richt var Elin. För landslagets fotbollschef blev vansinnig när han såg oss vid hålet och kastade sig ur den rullande golfbilen och tokrusade med höjd golfklubba. Nu lugnade han ner sig i tid. Hade annars kunnat bli fina rubriker, det med.

*****

Svininfluensan har även kommit till Oman:

*****

Att åka taxi i Oman är en upplevelse. Livet som insats och 200 spänn i timmen så får man flyga fram med äldre herrar i kaftan. De må klä sig lite ålderdomligt men de ringer och smsar mitt i rejset och använder sig av hela vägbanan – när de tar körkort i Oman verkar de lära sig att heldragna linjer är något att korsa.

*****

Svenske kung Carl måste vara nöjd med sin tid i Oman. Förstasidan varje dag hittills och mer vänlig rapportering om planterade träd. Inget Johan T Lindwall-stuk a la Victoria rasande för att Carl Philip dejtar Slitz-brud.

Snart taxi till träningen på Masqat Sports Club och där blir det danskt: landslaget kör som danskarna presskonferens före träningen. Spelarna har bråttom efter träningen, de ska i väg i eftermiddag och snorkla och fiska.

Körde ett pass på motellets gym i morse och samtidigt var Omans engelske fystränare på plats med några spelare – deras landslag bor på vårt motell. Spelarna fick veta att de levde:

– Spelarna ni möter har varit i England, Holland, Belgien och Norge och de kommer att äta upp er, skrek engelsmannen och syftade på Sverige.

– Du måste träna. Träna hårt, fortsatte han mot en lång smal kille som tvingades upp i en ställning.

– Men herregud, du måste böja armarna, annars hjälper det inte.

Den stackaren hängde med slaka armar och hur han än drog så hände inget. Kroppen rörde sig inte uppåt och han hade en galen britt som stod och stirrade argt på honom. Värsta var att fystränaren körde som en galning på egen hand – han var vältränad så det räckte men han spelar inte på onsdag.

Återstår att se om Omans landslag kan höja sig till onsdag? Ingen kan påstå att man har koll på landslaget, även om det är stora annonser i de engelskspråkiga tidningarna om matchen på onsdag.

Men i Times of Oman trodde man att det var landslaget som tränade i Liverpool-tröja och, enligt uppgifter till tidningen skulle Lars Lagerbäcks landslag stanna en vecka:

*****

Emir Bajrami är inte bara het i Sverige utan även i Oman:

*****

Missa inte Fotbollskanalen Europa i TV4 i kväll. Vi sänder från Oman där vi bevakar landslaget och givetvis har koll på de europeiska ligorna. Även här går det att se en del matcher, om än via dator. Pontus Kåmark var uppe i natt och såg Barcelonas överkörning.

*****

Svensken kungen träffade Omans styrande sultan Qabus ibn Said för att snacka om vad scouterna kan göra för miljön. Uppgifter gör gällande att kungen även informellt tog upp frågan om Patrick Ekwalls blogg på fotbollskanalen.se som alltså är spärrad för läsning i landet längst ut på den arabiska halvön. Alla som vill läsa Ekwall möts av:

*****

Skämtade lite med Sebastian Eriksson om att snacket på pressläktaren var att han sänkte Anders Svensson. “Det hade jag inte vågat”, sa IFK-mittfältaren. Sett till hur förbannad Svensson var efter smällen så var det kanske tur för Eriksson att det var Micke Almebäck, som spelade i samma lag som Svensson, och sprang in i landslagets lagkapten.

*****

Landslagets nya öppenhet gör att jag hela tiden tror att jag är med i “Blåsningen” i TV3 och jag väntar bara på Renée Nyberg.

*****

Exeter-Leeds 2-0. Precis när man trodde att man var ur det, då drog dem ner en igen. Hur är det möjligt?

*****

Olsson smsar och undrar om vi sett många araber. Svaret är ja.

Ni hör själv hur Tommy Söderberg, som står i bakgrunden, eldar på spelarna i en trelagsturnering där det stod mellan de äldsta och de yngsta – mellangänget var tamt:

[youtubeplay id=”WtBOf-ZcJGk” size=”large”]

Något vi aldrig fått se på Lars Lagerbäcks tid. Jag inser också att allt handlar om resultat, men det var en udda och rätt befriande känsla när ledare plötsligt hälsade glatt på en och inget var omöjligt.

Självklart är det så att efter en en förlorad match och en del negativa rubriker, skriverier eller kommentarer så kan bommarna gå ner igen. Fast nu var fortet öppet och allt var glatt, vänligt och trevligt. Det var bara så ovanligt.

Ingen behöver nog heller tro på hans utsaga om att han inte brann för uppdraget längre, för han ville givetvis sitta kvar över 100-årsjubileet. Bara det att Madsen, 68, suttit i klubbens styrelse i 30 år – vi snackar nästan ett helt arbetsliv – talar väl för att han inte gärna släpper saker lätt. Och hans konflikt med Lars-Åke Lagrell handlade ju om att Madsen gärna skulle velat ta över i förbundet, men så blev det inte – istället såg Lagrell till att han åkte ur valberedningen.

Givetvis har Madsen varit en kraft i Malmö, men för min del står han mycket för ett pamperi. Överkörningar och skarvningar har varit legio. Bengt Madsen har inte lyssnat på många andra än sig själv och att han får credd för att ha tagit upp MFF i allsvenskan igen förvånar – han var ju med i styrelsen i klubben som åkte ner.

Däremot var han med och anställde Hans Borg och det gav Malmö klirr i kassan via alla försäljningar. Madsen fick med sina PEAB-polare när det handlade om att sätta upp klubbens nya fotbollsstadion och han fick en del miljonärspolare att kliva in när klubben var i ekonomisk gungning.

Men hans elva år i den yppersta toppen har genererat alldeles för lite framgångar sett till de resurser MFF haft till sitt förfogande. Då har han saknat visioner att ta klubben framåt och vidare, och sällan tagit intryck av kritikerna utan spritt en massa uttalanden som en MFF-bas inte ska stå för.

Kan för lite om Håkan Jeppsson för att bedöma om han är rätt man. Hans civila karriär talar för att han kan leda och prestera. Problemet är att han suttit i MFF:s styrelse som varit som en inrökt gammal herrklubb och faktiskt varit en av dem som utåt åtminstone saknat kraft att förändra och förbättra klubben.

På ett sätt gillar jag inte den svenska föreningsdemokratin med en valberedning. Historien har visat att ordföranden och styrelsen ofta kan kontrollera en valberedning även om det är årsmötet som formellt väljer den. Det är svårt för medlemmar att få insyn och påverka – Bengt Madsen och Sten-Inge Fredin är klara exempel på det.

Visst, det ska finnas en tröghet i systemet, ändå hade jag velat se en mer transparent valrörelse där de sugna kandidaterna får presentera vad de står för så att alla klubbens medlemmar kan ta ställning. Vilka visioner har Håkan Jeppsson, exempelvis? Han kanske är klockren – och då lär medlemmarna rösta för honom.

Bäst för MFF hade varit om de olika fansgrupperingarna fick in några av sina nya krafter i styrelsen och det blev lite liv och dynamik efter ett långt Madsen-styre. Att det blev en mix av gammalt och nytt. Sedan hade det inte varit fel med en ny kraft som åtminstone utmanade Jeppsson och tvingade honom att precisera vad han vill med MFF.

*****

Resa till Oman och Syrien fredag. Häftigt med nya miljöer och ett rätt nytt landslag och en helt ny landslagsledning. TV4, TV4 Sport och fotbollskanalen.se kommer att punktmarkera gänget som åker.

*****

Rune Hauge. Vilken man.

*****

Rafael Benitez. Går han ensam nu?

*****

Kan bara hålla med Patrick Ekwall om att alla i svensk fotboll håller tyst om tv-avtalet. I Bladet häromdagen var det bara MFF:s vd Pelle Svensson som vågade uttala sig med namn. Vilka fegisar om de nu har en negativ åsikt.

Sedan tycker jag det är obegåvat att jämföra det svenska tv-avtalet gällande fotboll med det i Danmark och Norge. Visst, det finns färre människor där men det finns ingen motsvarighet till ishockeyn som konkurrerar om pengarna i Sverige. Sedan tycker jag inte det är så konstigt att hockeyn dragit in mer pengar, fotbollen har haft en nedåtgående trend och hockeylagen spelar mer matcher – och fler vill ha abonnemang för att se elitserien än att se allsvenskan.

*****

Sebastian Larssons guldsits skojar man inte bort. Kontraktet går ut om några månader och redan nu kan han skriva på för valfri klubb. Birmingham erbjuder honom över 25 miljoner i årslön och nu är andra klubbar och rycker i honom. Snabba cash för mittfältaren.

*****

Om inte de nordiska tv-rättigheterna till Premier League en aning överraskande hamnat hos en liten spelare så hade inte det svenska tv-avtalet nått de höjder som det gjorde.

Så nu när Rune Hauge plötsligt säljer rättigheterna även till Premier League – och tydligen gjorde redan i oktober trots att Peter Harrysson då nekade till det – så är det svårt att tro att det inte hänger ihop. För det gynnade ju Hauge att priset gick upp på det svenska avtalet.

Rune Hauge är verkligen en romanfigur. Ingen vill ha med honom att göra, förutom då Lars-Åke Lagrell – till och med norrmännen sparkade ut honom, och ändå slutar det med att Hauge har sina fingrar i alla pajer som finns, och några till. Fascinerande, minst sagt.

*****

Prognosen för de närmaste fyra dagarna i Muscat i Oman lyder: Sol, sol, sol och sol och runt 24 grader. Bara så att ni vet.

*****

Klart AIK är kraftigt försvagat numera, men försäljningen av Jos Hooiveld imponerar. Att få upp emot 18 miljoner kronor för en spelare man hittade i finska ligan för ett år sedan är grymt starkt.

Visst, AIK får bara behålla hälften men det var nog på tiden att Agent 03 tjänade lite pengar. Exempelvis har man torskat bra med pengar på Obolo, Valdemarin och “Nisse” Johansson som alla kom sommaren 2007.

Inget snack om att AIK behöver förstärka för att kunna hänga med i toppkampen även 2010. Minst en back och en anfallare. Frågan är bara nu om klubben scoutat bra nog för att lätt kunna förstärka.

Just nu känns det som om IFK Göteborg och Elfsborg står i en helt egen klass. Kan inte se någon utmanare.

*****

I slutet av november skrev jag att Kentaro köpt tv-rättigheterna till svensk fotboll. Philippe Huber berättade då att allt var klart men att han trodde förbundsbasen Lars-Åke Lagrell skulle dementera ett tag till. Nu har Lagrell bekräftat att han sålt rubbet till ett bolag han helst inte ville sälja till. Bara i svensk fotboll, bara i svensk fotboll.

Hubers polare Rune Hauge, som är Lagrells handplockade man att sälja tv-rättigheter, ville givetvis sälja allt till Kentaro eftersom då skulle ju hans bonus bli större.

*****

Hooiveld och Obolo. Philip Haglund till Heerenveen. Roni Porokara till Israel. Trist att profiler försvinner men svensk fotboll behöver få in stålar.

Känns skönt att veta vilken väska Haglund drar efter sig:

*****

Gillar att Leeds står upp mot Jermaine Beckford. Två miljoner pund är inget jämfört med att komma ur helvetets som stavas League 1.

*****

Malmö FF:s vd Pelle Svensson är verkligen förtroendegivande. Först letar klubben manager och han talar mycket om det och nyligen sa Svensson att man var i slutskedet med flera kandidater. Några dagar senare skulle klubben inte ha en manager utan en sportchef…

Nu förstår jag varför det skar sig mellan Svensson och Hasse Borg. En som inte kan riktigt och ett proffs.

*****

Fredrik Ljungberg riskerar att bli lockoutad. Hade varit coolt om han gjorde en “Foppa” och spelade gratis för Halmstads BK.

*****

Elfsborgsbossen Bosse Johansson är glad i dag. Han har fått biljett till Leeds-klacken på White Hart Lane för FA-cup mellan Tottenham och Leeds. Given tvåa?

*****

Vintern i 08-land håller på att knäcka mig. Var är den skånska vintern när den behövs som bäst?

*****

Har fått mycket skit för att jag tog upp VM i Sydafrika efter attacken i Angola. Heter att man är rasist bara för att man gör det. De sämsta invändningarna är de som drar upp oroligheter i Kosovo och Georgien och säger att ingen ifrågasätter mästerskap i andra länder i Europa för den delen.

Självklart brottas Angola och Sydafrika med helt olika problem och ligger långt i från varandra men fattigdomen och efterföljande våld och korruption förenar tyvärr dem med många länder i Afrika. Och även om Sydafrika varit självständigt sedan 1910 hölls ju de första riktigt fria valen för blott 15 år sedan. Kan inte förstå upprördheten över att VM blir en fråga som kommer upp efter den tragiska attacken på Togo-spelarna.

Fotbollen i Afrikanska Mästerskapen är annars som vanligt: helt oberäknelig och rätt häftig att kolla på. Angola-Mali var bland det värsta jag sett, åtminstone sista kvarten när 4-0 blev 4-4.

Kul med IFK Norrköpings Russel Mwafulirwa som slog till. En försäljning av honom kanske kunde lyfta klubben?

*****

Lockout? Hasse Backe har inte flyt.

Föraren av bussen blev dödad och anfallaren Serge Akakpo och målvakten Kodjovi Obilale skadades av kulor. En riktig katastrof undveks bara för att terroristerna, som slåss för landbiten Cabinda, tog fel och attackerade en annan buss, fylld med bagage, först och sedan kunde säkerhetspersonal slå tillbaka.

Togos stjärna Emmanuel Adebayor säger att spelarna nu vill åka hem och att ingen av dem kan sova efter det man sett. Och att man ska ta ett beslut som är bra för deras liv. Förstår verkligen det.

Från arrangörernas sida är det business as usual: “Vår första prioritet är spelarnas säkerhet men mästerskapet kommer att genomföras, säger en talesman för den afrikanska fotbollsunionen, CAF, till BBC.” Dessutom är CAF kritiskt för att Togo inte meddelat hur man skulle ta sig till Angola…känns en aning felriktat i det här läget.

Har bara varit på ett Afrikanskt mästerskap, i Mali 2002, och det var en upplevelse av anarki, korruption och osäkerhet…och med katastrofen lurande runt hörnet. Givetvis så som det dagliga livet i många länder i Afrika är. Liv är inte lika mycket värda när man kämpar om de små resurser som finns.

Angola-Mali ska inleda mästerskapet i morgon. Oavsett hur det går, vilken katastrofal start på det som skulle bli Afrikas år. Först afrikanska mästerskapet i Angola och sedan om fem månader världens största idrottsevenemang: VM i fotboll.

VM 2010 går i Sydafrika i sommar. För första gången ska ett land i Afrika anordna världens största tävling och miljarder ögonpar kommer då att riktade mot den sköra och bräckliga demokratin längst ner i söder. Klarar man verkligen av ett mästerskap av den här storleken?

Redan har det tuggats och ältats om säkerheten i Syafrika. Det lär inte bli mindre efter det här och jag fattar alla som tvekar om att åka dit. För det Liverpools legendariske manager Bill Shankly en gång i tiden sa är inte sant: “En del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag avskyr den inställningen. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så.”

Och det är ju som Adebayor säger om i intervjun med BBC:

“These are the things we keep saying, keep repeating. In Africa we have to change our image if we want to be respected but unfortunately that’s not happening. We have a chance with one of the biggest tournaments in the world, the World Cup. Can you imagine what’s happening now? I’m disgraced and, I don’t know, it’s unfair.”

Självklart är inte Afrika ett land och det skiljer oerhört mycket länderna emellan. Från rena krigshärdar till rätt säkra ställen, ändå är det gemensamma att Sydafrika har gott om problemen som förenar Afrika: fattgdomen, kriminaliteten, korruptionen och bristen på hopp – och som gör att man måste undra om det blir säkert att kuska runt och kolla fotboll i sommar.

Många storlag är där på träningsläger i samband med sina vinteruppehåll och samtidigt är det januari då en del av klubbarna letar förstärkningar inför avslutningen av säsongen.

Gänget som dragit dit är rätt meriterat: Kristoffer “Poppen” Björklund, Abgar Barsom, Markus Jonsson, Haris Laitinen, Kristoffer Näfver, David Durmaz, Emra Tahirovic, Andres Vasquez, Anatoli Ponomarev, Christos Christoforidis och Felix Magro.

En rätt häftig idé och jag förstår att spelarna nappar på det, även om de får pröjsa resan själva. De får ju ett ställe att träna på och visa upp sig0. För verkligheten är att marknaden är grymt tuff just nu och då krävs nya grepp. “Desperate times call för desperate measures.”

Ta bara en spelare som Markus Jonsson. Varit säkerheten själv i dubbelvinnande AIK och ofta varit med i landslaget på vinterturnén med ett extra plus för straffskyttet. För några år sedan hade han redan haft nytt kontrakt. På samma sätt som Abgar Barsom hade haft mer att välja på.

Eller ta en spelare som Fredrik Risp, som inte är med i det kontraktslösa laget men som letar ny klubb, och som fortfarande inte hittat något alternativ. Trots att han inte kostar något i inköp och att jakten pågått ett bra tag.

I dagsläget är klubbarna i allsvenskan försiktiga med erbjudanden och lönerna är därefter. I Norge är det riktig kris och det kryllar av Bosman-spelare och klubbarna har inga resurser till satsningar. Likadant är det i stora delar av Europa.

Varför? Ja, givetvis är det så att de flesta klubbarna under en rad av år levt över sina tillgångar men att intäkterna då åtminstone ökat. Nu går intäkterna åt andra hållet. Tv-intäkter i mindre ligor är inte givet stigande, publiken rasslar inte på som tidigare och finanskrisen gör att sponsorer drar ner på satsningarna.

Lägg till att förutom Manchester City, Barcelona, Real Madrid och några andra få undantag så handlar även de större och rikare klubbarna mindre. Ta bara Liverpool som måste sälja först och inte ens då är det säkert att man får handla.

Det gör att vi inte får någon “trickle-down-effect” inom fotbollen – det vill säga att det rasslar inte ner tillräckligt med pengar i systemet längre. Allsvenskan har exempelvis inte sålt en enda spelare till utlandet i höst. Därför har inte heller de allsvenska klubbarna fått in några pengar att investera vidare.

Chansen till kontrakt för spelarna i det svenska laget i Turkiet är därefter. Väldigt liten. Fast om man inte försöker så kan det aldrig gå, och för alla spelare med kontrakt så gäller det att sitta nöjda.

Och för en hel del av dem som är i Turkiet väntar en brutal verklighet – där det handlar om att sänka krav och kanske släppa tillvaron som proffs helt och hållet. Vi snackar om att ta ett vanligt kneg och bara spela fotboll vid sidan. Trippen till Turkiet kan vara de sista sötebrödsdagarna…

Gäller inte längre. Leeds Uniteds egen Zlatan: Jermaine Beckford fixade enda målet i vad som måste rankas som en av FA-cupens större skrällar. Men alla som såg Leeds mot Liverpool i ligacupen i höstas vet att även då stod League 1-laget upp mot Premier League-stjärnor.

Jag håller ju som bekant på Leeds och detta var det häftigaste jag upplevt på många år. Rättvist eller ej? Ja, jag tycker ju givetvis att rätt lag vann och är imponerad av hur Simon Grayson styrde sitt manskap. Kåmarks gamle polare från Leicester har fått ordning på Leeds.

Självklart kunde Manchester United gjort mål, i andra halvlek hade man chanser så det räckte även om Ankergren var med, men Leeds kunde samtidigt gjort 2-0 både i första (Becchio) och i andra (Beckford och Snodgrass vars frispark i krysset var värd ett annan öde).

Roligast var att det verkligen kändes som United brydde sig om att undvika att åka ut, bara Rooneys kämpande var ju mäktigt, och Ferguson var ju som vanligt tokig på slutet när hans lag jagar mål. Och även om United vilade en del spelare har sämre manskap i de röd-svarta tröjorna rullat ut lag i Premier League. Typ Wigan.

Tänk, ett division 3-lag nollade ett av Europas bästa lag, Manchester United, och det hemma på Old Trafford och fixade en sådan skön skräll. Att jag åldrades flera år de sista minuterna får jag bara ta en sådan här dag.

Marching on toghether…snart möts Leeds och Manchester i Premier League och det tror jag fler än Leeds-fansen drömmer om.

[youtubeplay id=”BPIpeU3at98″ size=”large”]