När jag kollade mig omkring på Ullevi när Sverige spelade mot Tyskland så ser jag för många platser tomma. Det är knappt 22 000 på matchen mot bronslaget från VM i somras. Inga fina bilder för svensk fotboll. Detta i en tid när sporten onekligen har problem att intressera folk och där publiksnittet i allsvenskan fortsätter att sjunka.
Jag visste ju att en del plåtar kostade runt 500 spänn till mötet med Joachim Löws gäng och i en artikel i Sportsday.se framgår det att snittpriset för denna landskamp är 260-270 spänn. Snacka om att förbundet missar målet helt när man tvingar Göteborgs stad att ta så mycket betalt. Ullevi-ledningen är till och med rädd att det inte blir fler matcher om man inte drar in stålar.
Herregud, det här är en match i november på en arena som blivit omkörd på alla möjliga sätt när det gäller komfort, service och dessutom fick fixstjärnan ledigt från matchen. I det läget tar man nästan 300 spänn per biljett i snitt? Hallå!!!
Tydligare bevis än så kan man inte få på att Lars-Åke Lagrell o Co helt tappat kontakten med fans och folk i allmänhet. Dessutom har man noll bollkänsla PR-mässigt när man tror sig kunna ta så bra betalt för biljetter när matchen går på tv och inte gäller något.
Jag är privilegierad när det handlar om landskamper, eftersom min kostnad för att se Sverige spela fotboll är noll kronor. Inte nog med det, jag har ju lön för det, programmet är gratis och jag kan gå in och värma mig i pausen och dricka en gratis kopp kaffe och ta lite godis om jag känner för det. Vilket är skönt när det är en landskamp i november och temperaturen ligger kring nollstrecket.
Samtidigt innebär det inte att jag inte vet vad det kostar att gå på fotboll. Några gånger har jag köpt biljetter till familjen i samband med kvalmatcher och då har det handlat om runt 500 spänn styck. Något som svider även om jag vet att en häftig match kan ge minnen som vida överstiger det priset. Samtidigt fattar jag att det är få familjer som kan gå.
Vad svensk fotboll behövt i det här läget är ett fullsatt Ullevi. Med tryck på läktarna. Inte att man drar in x kronor. Bland annat för att tv-publiken skulle förstå att det är LIVE som man ska uppleva fotboll och att det finns positiva saker som händer även i svensk fotboll.
Underhållningen kan ingen styra i en match, men om man åtminstone får känslan av att detta är något som drar, engagerar och får många att söka sig till är en hel del vunnet. Dessutom är det ju så att om man haft fullsatt till betydligt lägre priser så hade man närmat sig den summa SvFF kräver för att lägga landskamper utanför förbundets egen arena Råsunda.
Förbundet lever på många sätt kvar i en tid som är långt från 2010, även om man nyligen etablerade sig på Facebook med alla landslagen. Ett litet steg mot att närma sig fansen, men det kommer att krävas mycket mer och det snabbt om inte fotbollen ska riskera att tappa ännu mer.
Zlatan Ibrahimovic spelar inte så många år till och för att nå de som i framtiden ska fylla läktaren behöver man ta till helt andra metoder och förstå hur de kommunicerar, lever och konsumerar fotboll. Förbundet måste ta klivet från 1990-talet till 2010-talet och det snabbt.
Ansvaret för dagens SvFF ligger naturligtvis på Lars-Åke Lagrell, 70. Förbundsbasen har varit visionär på många områden och på så sätt bidragit enormt till att svensk fotboll tagit kliv. Jag har stor respekt för det jobb han gjort och de strider han tagit.
Fast nu behöver svensk fotboll bli modernare och då behöver förbundet en annan ledare. En ung Lennart Johansson eller en ung Lars-Åke Lagrell. Vem det är? Ja, det är inte lätt att se någon redo att ta över. Förbundets styrelse innehåller inga kronprinsar eller kronprinsessor, vilket är rätt klassiskt i en organisation som dominerats av en stark ledare under lång tid.
Lars-Christer Olsson är en möjlig ledare som varit ute i Europa och lärt sig en del, fast jag hade hellre sett någon som inte fostrats i familjen fotboll från vaggan och framåt. För svensk fotbolls skull behöver det komma någon som vågar bryta ny mark och inte bara är ute efter makten och att hålla ihop familjen till varje pris.