Jordan och Gattuso är samma andas barn

Joe Jordan var en av mina första idoler. Den tandlöse centern såg ut som en NHL-buse som slagits för Broad Street Bullies och lätt kunde spela i samma kedja som Bobby Clarke och Dave Schulz. Han röjde väg i både Leeds och det skotska anfallet och det var sällan elegant men det var effektivt och det räckte långt för mig.

Visst sved det när han och Gordon McQueen drog till fiendeland men jag har alltid haft en plats för Jordan i mitt hjärta. Han var min typ av spelare, en kompromisslös hårding som inte vek ner sig och tryckte in en del bollar där emellan. Var rätt förvånad över att Milan köpte in honom i början av 1980-talet, men det var innan Berlusconis revolution av klubben och där det kom in helt andra spelartyper.

Han gjorde det okej i Milan med tolv mål på drygt 50 matcher innan han avrundade sin italienska sejour i Hellas Verona och han var en klassisk centerforward som hade en fin spelarkarriär. Inte nog med triumferna i klubblagen Leeds och Manchester U, han är ende skotte som gjort mål i tre olika VM-slutspel: 1974, 1978 och 1982.

Sett till att italienarna är kända för att ta hand om sina hjältar så hade nog Joe Jordan väntat sig ett annat mottagande än ett strupgrepp och en dansk skalle. Ja, ja, det är stridens hetta och sett till att Jordan kan italienska och Gattuso kan sin skotska efter tiden i Rangers så är det inget snack om att de fattar vad de säger till varandra.

Av samma anledning som jag gillar Jordan har Gennaro Gattuso varit en italiensk spelare som jag fastnat för. Det är en kille som man hellre spelar med än emot och sådana går gärna in i mina lag. Okej för att han gick för långt när Milan fick pisk av Tottenham men han var stark som gick ut och bad om ursäkt efteråt och var beredd att ta sitt straff.

Även om det kanske är närmare att Jordan och Gattuso slåss nästa gång de träffas så får man inte glömma bort att de är samma andas barn. Spelare som ser fotbollen som ett krig och där man inte skyr så många medel i jakten på en seger. Det är också därför som de ryker ihop med varandra, inte bara en gång utan flera. Givetvis löjligt men också fascinerande.

Matchen, då? Egentligen inte så förvånande att Milan är så svagt. Att de italienska medierna slaktar Zlatan Ibrahimovic är ju bara tramsigt. Vad ska han göra? Han får ju för lite uppbackning. Fotboll är ett lagspel och sett till det manskap som Allegri skickade ut så blev spelet för dåligt, impotent och fantasilöst.

Ytterbackarna var ju som de svenska i mötet med Ukraina. För dåliga i passningsspelet. Mittfältet var inte vasst nog, särskilt inte sett till motståndet. Att det är Zlatan som tappar bollen innan Lennon springer sig fri och hittar Peter Crouch…ja, det är bara ödets ironi i “den där djävla Champions”. Inte underligt att han söker sig bakåt för att få boll och för att försöka skapa något.

Visst kan man gnälla över att Zlatans bortdömda mål inte står sig (det hade det gjort i serie A) eller en utebliven straff eller frispark om man sitter i Milan-randigt. Samtidigt ska de rödsvarta vara glada över att man inte var nere på nio man på slutet. Förutom Gattusos tokspel så var Flaminis kapning av Corluka av det grövre slaget och hade till och med varit rött i the Championship.

Skrev redan vid lottningen att jag inte var övertygad om att Milan skulle rå på Tottenham och då fick man ett gäng mothugg från många serie A-lovers. Nu är det inte över än, men Milan är svagt och det vittnade väl även värvningarna i januari om. Tyvärr köpte man ett gäng spelare som man inte får använda och med Cassano och van Bommel hade det sett annorlunda ut.

För sett i perspektivet av Champions Leagues startfält är knappast Tottenham det man skrämmer barnen med. Känslan är knappast att vinnaren av den här bataljen tar hem hela skiten, snarare är det så att det är slutfirat efter den här omgången. Okej för att Milan kan spela utan press i London men där kommer Tottenham troligen vara vassare sett till manskapet, det samma går inte att säga om Milan.

Samtidigt är nog det viktigaste för Milan att vinna ligan igen och kanske cupen, och samtidigt bygga vidare på ett lag som kanske, kanske kan utmana på allvar nästa säsong. För i år är man för dåligt, och det kan inte vara en nyhet för någon.

***

Guardians Richard Williams drar en lans för alla anglofiler och rider till angrepp mot Xavi. Efter att ha suttit igenom en och annan Leeds-match och ändå återkommit så fattar jag ju Williams och håller med när det gäller Xavis surhet mot Inter, samtidigt finns det i England en arrogans som är svårslagen och där Barcelonas spanjor inte ens är nära.

Laddat möte mellan Arsenal och Barcelona i kväll och frågan är om alla engelsmän får sig en näsvridning igen? Skulle tro det. Om man inte grisar till det rejält, det är enda sättet.

***

Det finns ett störande inslag av det gamla socialdemokratiska Förmynderiet i debatten kring 51-procentsregeln. Där personer sätter sig på höga hästar och gör bedömningen att klubbarna inte vet vad som är bäst för dem. Trots allt kan medlemmarna strunta i att släppa makten till kapitalet om man inte vill.

Alla motståndare är rädda för konkurser. Jo, men den begränsande regeln har inte förhindrat AIK, Hammarby, Djurgården, Norrköping, Landskrona, Helsingborg, Malmö FF, Örgryte, Gais och en del andra klubbar från att antingen hänga på kanten till avgrunden eller faktiskt rasa ihop i ekonomiska kollapser.

***

Raúl Gonzalez är bäste målskytt i Europa-spelets historia efter hans kvittering på Mestalla. Rätt häftigt att han fick göra målet i Spanien.

***

Så kan man också ta en förlust – Milan-bevakaren Tiziano Crudeli är tyngd:

[youtubeplay id=”mIhL26zN8Ks” size=”large”]

***

Göran Zachrisson ägde i Viasatsa, men jag saknar Erik Niva eller någon annan kunnig som kan ge mer färg och djup kring matcherna. Nu blir det bara att Bosse Pettersson och Ola Andersson säger ungefär samma saker och det är för fattigt.

***

Ligger en del i den italienska kritiken mot engelsk press som går hårt åt Gattuso men samtidigt hyllar Joe Jordans hårdhet. Samtidigt är jag övertygad om att Gattuso hade kastat sig baklänges om det varit Jordan som gjort huvudrörelsen mot italienaren, och inte tvärtom som nu och där skotten inte backade.

***

Vad trött jag blir på gnället om den spelaren är före den spelaren på en lista över världens bästa efter min förra blogg om Ronaldo. Inte så att det inte går att snacka om det, men tonläget och idiotförklarandet är bara för mycket. Det är i princip omöjligt att jämföra spelare från olika epoker och det finns framför allt inget facit.

***

Visste Roberto Mancini vad han köpte i Edin Dzeko? Sett till att City-managern nu gnäller över bosnierns insats.

***

Johan Hakelius ligger helt rätt i Bladet i dag när han tacklar Camilla Läckberg som rasade efter att hon inte kunde läsa/förstå Bengt Ohlssons DN-krönika.

***

Milan-ägaren och Italiens premiärminister Silvio “Bunga Bunga” Berlusconi har haft bättre veckor. Först väntar åtal för turerna kring den minderåriga prostituerade Karima “Ruby” Keyek som var med på en av hans många fester (det handlar om sex) och som hans hantlangare fick loss från polisen…för att Italiens premiärminister uppges ha trott att hon var Hosni Mubaraks systerdotter.

Sedan kommer Tottenham av alla lag, en klubb som ju knappt skulle få beträda samma arena som Milan enligt alla serie A-kännare, och vinner på San Siro och ovanpå det så skämmer Gattuso och Flamini ut klubben. Inte så att jag stör mig på deras agerande, men reaktionerna i Milano är knappast till stöd för mittfältarna. Kolla bara Gazzettan och dess läsare.

***

Hammarby rustar, först Paulinho och nu Sinan Ayranci, och efter de anfallsvärvningarna börjar man närma sig ett topplag i superettan. Det gillar jag.

***

Skulle in och utmana Leifby LIVE på Bladets managerspel för Champions League men det var så krångligt att registrera sig så jag föll på sista hindret. För djävligt, ganska säker på att de 5000 spännen på en helkväll var mina.