Fort Boyard var inget mot dagens uppdrag på Korsika. Vi drog i väg ett gäng på “canyoning” och det var bara för mig att utmana svindeln, klaustrofobin och stelheten i en enda attack. Jag fick veta att jag levde. Gång på gång på gång.
Vi blev ledda av en korsikan som var hälften Spindelmannen, hälften Tarzan och han tog oss ut i en lätt vårflod som höll Österlen-temperatur: 12 plus. Vi förstod inte riktigt till fullo vad som väntade, och det var nog tur.
Så här kan det se ut:[youtubeplay id=”_6cUYtHz430″ size=”large”]
Ja. jisses. Det var minst sagt en omtumlande upplevelse. Bara det att åka ner i en tunnelgrotta i en virvel av kraftfullt flodvatten. Eller att hoppa från en klippa på sex meter efter att ha varit tvungen att ta ett extra kliv ut för att träffa exakt rätt i mitten av vattnet.
Eller när en framkomst var blockerad och det enda som återstod var att krypa in under en klippa och igenom en trång öppning. Jag bara stoppade klaustrofobin långt bak i huvudet och “bet i kulan.” Min dotter som är tio led med mig varje gång vi sattes på klaustrofobiprov, men det var bara att köra.
En av de första klipporna som vi skulle hoppa i från hade inte så djupt vatten under sig. Då väste korsikanen till mig: “You do a big bômb, you are a big boy”. Väntade mig bara att Inspektor Closeau skulle vara bakom mig.
Så det var bara att ge sig ut på det grunda och ja, jag fick en kallsup. Lätt hänt när det virvlar värre ån i Flume Ride på Liseberg och det enda man har är en våtdräkt och en hjälm.
Trycket på mig hade ökat vid starten när jag fick den röda hjälmen och därmed var siste man med ansvar för att hela gruppen var med. Korsikanen som hjälpte oss må ha varit vass på Canyoning, men han kunde inte läsa mig, för jag är knappast MR Canyoning 2011.
Ja, ja, det var bara att bita i den kulan också. Och det var en makalöst häftig känsla att bara kasta sig ut – och under någon sekund undra om hans uppgift om sju meters djup stämde – innan man slog i vattnet. Det var långt i från tillrättalagt, om man säger så.
Inga skador? Jo, svanskotan fick sig en sådan omgång att jag inte vet om jag kan sitta på planet hem. Fast det får man ta om man vill ut och utmana ödet med livet som insats.