Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Spaniens enda uppdrag är att vinna

Eftersom jag själv hade fastnat för Frankrike som en outsider att ta EM-guld och Laurent Blancs landslag fick möta Spanien i kvartsfinal så var det med stora förväntningar jag bänkade mig för matchen i Donetsk. Det blev aldrig riktigt någon match, för efter att Xabi Alonso nickat in 1-0 till de regerande mästarna så kontrollerade de matchen.

Kan minnas en riktigt farlig fransk chans, när Debuchy nickade över på Ribérys inlägg, och annars så hade Vicente Del Bosques landslag full kontroll. Naturligtvis sprack Blancs defensiva planer tidigt när Spanien gjorde 1-0, och den 4-5-1 med högerbacken Debuchy placerad som högerytter kunde inte stå emot länge nog.

Istället fick man försöka kliva framåt och sett bara till namnen är det förvånande att inte spelare som Benzema, Ribéry, Malouda, Cabaye, Menez och Nasri får till mer, men det är naturligtvis även beröm till Spanien som kan styra motståndet på ett sådant skickligt sätt och göra exakt vad man behöver för att vinna.

Efter VM 2006 i Tyskland då just Frankrike slog Spanien med 3-1 i en åttondelsfinal så har det spanska landslaget inte ens släppt in ett mål i utslagsmatcherna i EM och VM och har ju hissat två pokaler i rad. Över tolv timmars spel utan insläppt mål och det med två olika förbundskaptener och en del nya spelare, även om basen är densamma.

Mot fransmännen kom man återigen till spel utan en renodlad anfallare och vill istället få de små, kvicka lirarna att med rörelse öppna upp ett backande Frankrike. Om det funkade? Klart att det gjorde, och det var just på den förstärkta franska högerkanten där Jordi Alba tog sig fram och hittade en framrusande Xabi Alonso med ett perfekt inlägg. Målet dödade matchen.

Att just Xabi Alonso gör bägge målen, det sista på straff, är på något sett en symbolik. Han ses ju inte direkt som den mesta kreativa av spelarna i det spanska laget, men han är en spelare som på något sett är LAGET, men det slit och det jobba han lägger ner. Dessutom är han en fantastisk spelare som i de flesta andra landslag fått en annan roll.

Följde debatten om Spaniens trista fotboll på twitter och fick en del mejl: många gillar inte Spanien. I våras var det samma strömmingar om FC Barcelona och då skrev någon svensk journalist att det var typiskt Sverige. Jag följer rätt många som inte bor i Sverige och det finns liknande åsikter även utomlands, och många verkar ha tröttnat på både Barcelona och Spanien.

Den spanske journalisten Guillem Balague som är aktiv både i England och i Spanien kunde inte låta bli efter segern: @GuillemBalague Right, time to have more wine. I hope England makes it to the semis entertaining the crowd. Otherwise the demanding fans will complain! 😉  Och New York Times tog upp att en del är kritiska mot att man inte anfaller mer. Så svenskarna är inte ensamma.

För egen del fattar jag inte riktigt irritationen. Det spanska uppdraget kan väl bara vara att vinna EM-guld, och om det sker med eller utan underhållning är underordnat. Nej, jag går inte i gång på den spanska fotbollen alltid, men jag beundrar sättet de så kyligt kan spela av en EM-kvartsfinal och gå mot ännu ett guld.

Det handlar om att motståndarna måste nå upp till deras klass, eller över, och sätta dem under mer press, för då får vi säkert se ett annat Spanien. Däremot kan man inte kräva mer än säkra segrar, och hade jag varit spanjor så hade det varit mer än underhållande att se laget ånga på som man gör.

***

Att själv vara döpt till Beckenbauer och sedan döpa sin son till Zlatan…och dessutom vara brasse. Ja, vad säger man? Passion? Galenskap? Lite av varje?

***

Ett par tusen franska fans och mindre än 800 spanska fans. Ja, om ni undrar varför Uefa:s kamerorhela tiden zoomade in fansen på läktarna i Donetsk så vet ni varför. EM har varit en flopp för fansen och det är inte konstigt till de bisarra hotellpriserna där rånare framstår som mer mänskliga än hotellägarna i Ukraina.

Det gör att EM-matcherna saknar ett viktigt element. De passionerade fansen. I Donetsk och på andra ställen under EM kör man NHL-stuk med hits spelade på hög volym, speakers som får i gång ospontana vågar som rullar över läktaren – även under spelet – och det är tempo, tempo tempo för att inte ha en död stund oavsett om det är dött eller inte.

Ja, det är en bra bit från den fotbollsinramning de flesta vill ha, utom möjligen sponsorerna, och det är bara att hoppas att Uefa tar till sig av det, men det är väl tveksamt. Uefa lämnar varken Polen eller Ukraina utan pengar i fickan. Man talar om att vinsten blir upp emot tre miljarder kronor och att man då ger en procent till arrangörsländerna.

Fick för övrigt höra av en svensk arrangör som gjort upp med ett hotell i Kiev att det hotellet blev övertaget av den lokala maffian som insåg att här fanns det pengar att tjäna. Priserna åkte upp och den svenska arrangören fick leta efter andra hotellalternativ. Den vilda västern som verkar råda i Ukraina är skrämmande.

Har sett både Swedbanks och SEB:s skyltar på gatorna här, men bägge de svenska bankerna ska dra sig tillbaka för det går inte att göra affärer på vanligt vis. Så länge det är så kommer inte Ukraina få ett lyft, och de EM-miljoner som alla besökare pumpat in kommer knappast gå till tillväxt utan mer till ett fåtals lyxliv, även om de är så många att man säljer fler Porsches i Ukraina än i Sverige varje år.

***

Karim Benzema…vad har hänt?

***

Som gammal 60-talist så är jag uppvuxen med kiosker. Det var långt före lösgodisrevolutionen och ville jag ha tidningar, läsk eller en Yankee så cyklade jag till Tuna-kioskenTunavägen i Lund eller till kiosken bredvid konditoriet på Dag Hammarskjöldsväg.

Den typen av kiosker finns inte längre i Sverige, och därför älskar jag att se kioskerna i Kiev. De kan sina kiosker i det här landet och sett till hur de packat dem med varor, ja, det är i det närmaste en konstform i exponering.

Stannar gärna till och kollar in dem, och blir inte sällan överraskad över att en liten lucka går upp och någon vill sälja på mig något. Att luckorna är så små har jag ännu inte greppat, och sett till min bristfälliga ryska och ukrainska så har jag inte fått svar på frågan.

Kanske är det ett tecken på en outvecklad ekonomi, men för mig är det skön nostalgi att se gatorna kantade av kiosker och en del är specialiserade på tobak eller något annat, men de flesta har ett enormt utbud och det är allt från öl ner till lokala och rätt äckliga chockladbitar som ska se ut som “the real stuff” (jag vet, jag har testat).

***

Även om Englands spel inte är något att hetsa upp sig över så gillar jag vad Roy Hodgson gjort med attityden kring landslaget. Ta bara det att han tog spelarna till Auschwitz och visade dem något annat än tv-spelsrum och andra roligare aktiviteter. Lägg till att han gett dem mer frihet under ansvar, och det återstår att se hur det slutar men det känns vettigt.

Kvällen före EM-kvalet gav Hodgson en presskonferens och den var rätt kort, som sig bör, men efteråt kom han fram och hälsade på kollega Ekwall och tackade för senast då vi spelade in Ekwall vs Lundh i ett omklädningsrum. Sedan träffade vi honom när han var på väg ut i Kiev för att käka middag med en vän och han stannade till och utbytte några fraser. En vanlig artighet, som jag kan uppskatta.

Dessutom att han bara tågar rakt ut i Kiev-kvällen utan vakter, utan följe och utan murar. Avslappnat och lugnt, och säkert med en inställning att han gjort vad han kan för att England ska prestera. Han har haft sina ups-and-downs i den långa karriären att han vet vad han kan kontrollera och inte.

***

Inför EM ville Cristiano Ronaldo slippa Spanien och helst möta dem först i finalen. Nu blir det i semifinalen, och det derbyt skojar man inte bort.

***

Att Samir Nasri förolämpar journalisterna i mixed zone efter förlusten är ingen skräll. Trycket på de unga spelarna är stort, både utifrån och från sig själva, och när ballongen spricker blir det så. Dålig förlorare? Jo, men det är inte så konstigt och relationen med fransk media har varit ansträngd länge, länge.

Om Laurent Blanc stannar som förbundskapten, eller vem som än tar över; det är ett tufft jobb som väntar med att bygga ihop det franska landslaget igen. Om det ens går? För det är inget snack om att man har spelarna, men det finns ingen enhet och bråken som bröt ut efter förlusten mot Sverige visade det.

Publicerad 2012-06-24 kl 10:06

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER