Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Inte den nya nätjournalistikens fel att unga gillar Premier League

Aftonbladets Robert Laul har dragit i gång en diskussion om journalistik i sin blogg. När det gäller snabbhet att publicera kontra vad som är rätt och riktig är det intressant att ta upp det. För alldeles för ofta prioriterar vi att vara kvicka framför att det ska vara rätt, och känslan är att det är en förlust för en när man publicerar försent.

Det leder till en urvattnad typ av journalistik och det gäller inte bara fotbollens värld utan de flesta ämnen. Lägg till att nätjournalistiken är mätbar vilket får redaktörer, reportrar och chefer att jaga sådant som folk klickar på för att känna att ens jobb ger respons och sidvisningar, och de artiklarna är inte alltid de mest givande. För en rubrik kan ljuga och knappast ge den historia som utlovas.

Problemet är att hela mediavärlden är satt under tryck, där gamla affärsmodeller dör och nya inte växer snabbt nog, och utan intäkter blir det ingen journalistik alls. Så givetvis jagar man efter det som ger effekt i sidvisningar om man nu har den typen av annonsörer. Dessutom verkar ledningarna helt sakna självförtroende att stanna upp och diskutera vad man ska ta sig till – och vad man vill.

Det är upp till redaktioner att prioritera. På fotbollskanalen.se hade det garanterat genererat mer klick om jag och Andreas Sundberg bara skrivit rerajts från de stora ligorna istället för att lägga tid på att gräva i missnöjet i U21-landslaget eller som när vi i våras granskade Svenska Spel och svenska fotbollsförbundets avtal, men det är viktigt att ta fram egna nyheter och vara med och påverka agendan.

Däremot håller jag inte med om att den nya nätjournalistiken till fullo leder till att Premier League och Zlatan Ibrahimovic slår ut allsvenskan på sajterna. Det är betydligt mer komplext än så och där dagens unga har ett helt annan relation till utländska ligor och spelare jämfört med för fem, tio eller femton år sedan. Tekniken gör att unga i dag kan välja på ett helt annat sätt.

Att man då från tidningars och sajters sida har mycket om ligorna speglar ett skifte i intresse från publiken. För även om allsvenskan drar 7348 i snitt till varje match och en hel del till framför datorer och tv-apparater så är den svenska ligan satt under konkurrens på ett sätt som aldrig tidigare skett. Varje helg slåss allsvenska matcher med 10-15 andra matcher från de bästa ligorna i Europa.

Det kan inte vara journalisternas uppdrag att värna om den svenska fotbollen. Även om jag älskar att gå på allsvenska matcher och uppskattar dem så är det inget som man kan tvinga på min 13-årige son och hans polare. En del av dem fastnar givetvis för allsvenska lag, men lika många vill bara läsa om Ronaldo och Real, Zlatan och Paris eller Van Persie och United och så vidare.

Visst blir det en hel del rerajts som en följd av det, men det är likadant när politiska journalister bevakar Vita Huset och så vidare i de flesta ämnen där man lämnar Sverige. Då ställer det krav på krönikörer och ämnesreportrar att ta fram uppgifter, insikter till fylliga texter och att komma ut på reportage och i det fallet har sportjournalistiken tagit kliv framåt de senaste åren – inte tvärtom.

Däremot är det bra att diskussionen i stort kommer upp, för just nu är det mest tystnad och rädsla i en bransch (ta bara hur man tog hand om SvD-kapningarna) som sakta men säkert krymper. Om man inte kan göra engagerad journalistik och få folk att betala för den lär utvecklingen bara gå snabbare och snabbare. Vilket vore en stor förlust, och som folk riskerar att upptäcka först när det är för sent.

***

Klokt att SvFF och SEF agerade snabbt och såg till att begränsa bengalernas inflytande på matcherna. Däremot borde samma institutioner agera för att stoppa varnandet för målfirande. Löjligt, är det.

***

Den riktige Ronaldo har uppenbarligen inte hållit igen med kalorierna när bollskorna nu är lagda på hyllan. Det tidigare fotbollsfenomenet vägde häromdagen in sig för att vara med i en kändisbantning i Brasilien. Det smärtar att se en gammal hjälte kliva in i tv-rutan för att banta ner sig från sina 118 kilo. Han ska komma i form till en kändismatch som Zidane ordnar.

[youtubeplay id=”kLxk1M4AZTY” size=”medium”]

På något sätt vill jag hellre se att hjältar åldras med värdighet, och där förknippar jag inte gästspel i kändisbantning. Naturligtvis för fenomenet njuta så mycket han vill av mat och dryck efter karriärens slut, men att han måste delta i en sådan övning är väl synd. Nästan lika deppigt som när Mats “Masse” Magnusson hoppade in i en kändismatch.

***

Fredrik Ljungberg har däremot hållit sig i form och var med i BBC i helgen och snackade Arsenal och den gamla årgången som han spelade i och som inte förlorade på hela säsongen, och han svor då i tv vilket fick programledaren att be om ursäkt. Trodde inte engelsmän var så pryda.

[youtubeplay id=”G8SXFTdInDs” size=”medium”]

En del på twitter ansåg att Ljungberg var lam som gästexpert och inte gav ett intryck av att hänga med, men Peter Wennman hyllade honom i dagens tidning och sett till hur hård han kan vara så borde Ljungan varit okej. Har bara sett svordomen och den gör varken till eller från. Däremot känns det som en mer lämplig plats för en gammal fotbollsspelare.

Publicerad 2012-09-24 kl 20:46

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons