Ändå är det inte så förvånande eftersom allt för många klubbar spelar högt när det handlar om små marginaler, orkar inte räkna upp alla men det är många. Det spelar ingen roll om det är hockey, fotboll, handboll eller om det är kvinnor eller män som är aktiva. Klubbarnas styrelser lägger budget efter att solen ska stå rätt, tuppen ska gala och dessutom ska kyrkklockorna slå samtidigt…nej, men ni fattar var jag menar.
I Gais fall kunde man inte motstå frestelsen att plocka hem Wanderson och ge honom allsvenskans kanske dyraste kontrakt genom tiderna som var värt 4,9 miljoner kronor om året plus sociala avgifter. I jämförelse framstod Rami Shaaban som billig för Hammarby. Nu fick Gais i väg Wanderson till Ryssland på lån och hoppet står till att den ryska klubben köper loss brassen.
Ändå är det rätt obegripligt att Gais satsade på Wanderson för att sälja honom vidare. Visst, i sina bästa stunder är han grym men han är ju välkänd bland de klubbar som scoutar i Skandinavien efter i princip varenda licensierad agent, och garanterat en del olicensierade, har försökt att sälja honom genom åren, och det utan lycka. Dessutom är det så att den snart 27-årige brassen har åldern emot sig.
Så att klubben nobbade Helsingborg i vintras framstår som beslutet som kan sänka Gais och sätta klubben i konkurs. Glöm inte att klubben i det närmaste var på obestånd i våras och var tvungen att sälja Gaisgården till privatpersoner med stora Gais-hjärtan och genom en sådan transaktion räddade man elitlicensen. Inte den stabilaste grund att stå på.
Gais stora problem är att man inte kunde motstå frestelsen att sy ut kostymen trots att man omöjligen kan fylla den eftersom man inte är en tillräckligt attraktiv klubb. I fjol snittade man 5933 på läktarna och det var ett år när man kom femma i allsvenskan. Annars har man sedan återkomsten i allsvenskan haft 4645 (2010), 5687 (2009), 5224 (2008), 6887 (2007) och 7073 (2006).
Klubben har en bra bas på några tusen åskådare som kommer oavsett resultat och division och sedan har man några tusen till som kommer när det går bra för klubben och kryddat med ett IFK-derby i allsvenskan. Inte fy skam, men det stora problemet är att det är för få vanliga åskådare som söker sig till Gais matcher på chans och därför får man inget riktigt publiklyft. Vilket också påverkar sponsorjakten.
Två klubbar har den dragningskraften i Göteborg: IFK Göteborg i fotboll och Västra Frölunda i hockey. Resten av klubbarna får kriga om smulorna eller försöka leva på rika mecenater eller en ungdomscup som BK Häcken. Därför är det inte förvånande att Örgrytes bolag gick i konkurs häromåret och att Gais är på väg samma väg.
Sportsligt tappade så mycket på papperet när Mervan Celik kom tillbaka men när Wanderson inte nådde sin nivå från tidigare år och resultaten gick emot och en hel del andra klubbar rustat för att ta sig upp till toppen så blev det för trångt för Gais. En negativ spiral kan vara svår att häva. Att sedan Gais-basen Christer Wallin på eget bevåg tog in polaren Roland Nilsson i en oklar roll, vilket fick Alexander Axén att hoppa av, ja, då var det helt kört.
Naturligtvis har även avhoppade Mats Persson ett stort ansvar för att klubben hamnade i detta läge. Sportchefen har rattat det sportsliga och det har havererat, men han har inte gjort Wanderson-affärer utan att klubbens styrelse varit med på det, och sedan får han leva med stämpeln efter Frölunda, Blåvitt och Gais. Men det är alltid vinnarna som skriver historien och när Blåvitt vann SM-guld 2007 var truppen rätt mycket av Perssons skapelse, men det var inget någon ville lyfta fram efter den härvan som, dragit ner klubben rejält.
Inte heller hoppar Persson bara av och släpper skeppet, för i det här läget är det inte underligt att det skurit sig mellan Persson och Gais-ledningen, och då måste ju styrelsen kliva in och jobba själva och se till att det finns folk de kan jobba med i ledningen, och som delar deras vision och tanke på hur man ska gå framåt.
Christer Wallin är högste ansvarige och sporthandlaren gav till en början intrycket av att sansa Gais efter år av eviga ekonomiska kriser men kring Wanderson blev han helt frälst och det blev hans “Samir Bakou”, och det var mer känslor än hjärna som styrde när han var med och drev igenom affären om att plocka hem honom från en klubb som knappt betalat för honom.
Upp till Wallin att hantera det uppkomna läget och han är naturligtvis övertygad om att Gais klarar det, han är den borne optimisten. Sedan inser man att han kör mer på känsla och driv och det kanske har funkat bra för hans Intersport-affärer (men inte så många andra affärer om man kollar hans bolag på allabolag.se) och är definitivt inte en bra modell för en allsvensk klubb som balanserar på marginalen.
I slutändan är det Wallin som har ansvaret, det är han som anställer tjänstemän och det är han som drar upp riktlinjerna. Blir intressant att se om han räddar Gais ur det här prekära läget? För han kliver väl inte av? Eller åker han ut? För det bekymmersamma är inte att Gais varit hotat tidigare utan att summorna är mycket större i dagens fotboll och smällarna blir därefter.
Det sparpaket som Trelleborgs FF fick känna av i förra veckan är vad som väntar Gais och det blir ett stålbad om det ens ska finnas chans att klubben överlever konkursen. Efter min tid på G-P har jag fortfarande en hel del kontakter i Göteborg och få tror att klubben överlever om inte privatpersoner räddar den, och frågan är vilka som skickar in miljoner i ett grönsvart hål?
Ett ödets ironi att Trelleborg blev femma i allsvenskan 2010 och nu kämpar för att överleva ekonomiskt och att ens stanna kvar i superettan. Gais blev femma i allsvenskan 2011 och är inne på en liknande skräckfärd. Vem vågar bli femma i allsvenskan?
Sedan räkna jag med att arga Gaisare kommer att anklaga mig för att hata Gais (ställ er i kö efter många allsvenska klubbars fans) men för mig är den grönsvarta klubben en som hör hemma i allsvenskan och jag har sett kärleken till klubben i många skepnader när jag jobbade i Göteborg och gillar fortfarande känslan av den här:
[youtubeplay id=”2jkSi3BH9Sc” size=”medium”]