Allsvensk drömklubb 2012

Ordförande: Peter Hunt, Norrköping
Han kom in i klubben 2009 när man låg i superettan och det pekade brant utför för en av svensk fotbolls klassiker. Inte nog med att han vände det och tog upp klubben i allsvenskan. Peter Hunt trodde på Janne Andersson och har hållit i det och i år har Hunt sett till att IFK både kunnat sälja Astrit Ajdarevic och ta hem miljoner och ändå fortsatt att klättra.

Sportchef: Per Olsson, Gefle
Nej, det är inte de spektakulära värvningarna och försäljningarna som sätter avtryck utan jobbet där han som både sportchef och tränare år efter år överträffar sportens naturlagar där ekonomi brukar ge utslag i längden. Bara att beundra det arbete han lägger ner och förvånas över att ingen lyckats övertyga honom att flytta till en större klubb.    

Tränare: Peter Gerhardsson, Häcken
En doldistränare som går sin egen väg och överträffat förväntningarna ännu en gång. För man ska veta att det inte är lätt att ta en klubb utan vinnarkultur (när det gäller SM-guld) så nära en triumf. Och vad är det han har som får ratade spelare från andra klubbar att växla upp? Martin Ericsson är det senaste exemplet. Lägg till att Häcken spelar en sprudlande anfallsfotboll och vinner. 

Hemmaarena: Swedbank Stadion, Malmö
Fortfarande ligger Sverigesbästa fotbollsarena i Malmö. Närhet. Intensitet. Ljudkuliss. Att klubben även dragit rejält med publik i år bidrar naturligtvis och sedan ger MFF-klacken en internationell prägel.

Startelva (3-5-2)

Målvakt: Ivan Turina, AIK
Utan tvekan allsvenskans starkaste keeper som inte bara tog AIK till Europa Leagues gruppspel utan länge hållit klubben i toppstriden med en rad av fina parader. Överraskar ofta när man räknar med mål och får dit en kroppsdel och räddar.

Back: Martin Lorentzon, AIK
Redan efter fjolåret så talade Erik Hamrén om AIK:s högerback som tog lång tid på sig att växla upp i den svartgula tröjan. Under 2012 har han fortsatt starkt och dessutom har han gjort en hel del viktiga mål. Vågra kliva fram och utmana och har koll bakåt.

Back: Pontus Jansson, Malmö
Svårt att inte bli förtjust i Malmös urkraft i backlinjen. Har tagit en ledarroll både på och utanför planen och har ett internationellt spel i sig. Visst, han är tuff i kampen om bollen men han kan dessutom annat än bara toffla i väg den och MFF får hoppas att han stannar, även om det blir svårt att hålla i honom.

Back: Kari Arkivuo, Häcken
Hisingens stolthet fyndar inte bara i andra allsvenska klubbars restlager. I Holland hittade man en finsk back som gått ut i Europa via Tippeligan och kört fast. Under tiden i Häcken har han tagit sig tillbaka till det finska landslaget och det syns att han är en omskolad mittfältare.

Mittfältare: Jiloan Hamad, Malmö
Har fortsatt spela på en hög nivå rakt igenom och förutom att man alltid kan förvänta sig en rejäl arbetsinsats så har han en bra arsenal av sätt att utmana och ta sig förbi sin motståndare. I topp av assistligan och har dessutom sex mål och utan honom hade inte MFF varit med i toppen hela vägen.

Mittfältare: Martin Ericsson, Häcken
Inlånad från Elfsborg efter att ha haft svårt att etablera sig i startelvan i storlaget. Under Peter Gerhardsson har han äntligen hittat rätt och gång på gång visat upp de kvaliteter som de flesta anat att han besitter. Stor förklaring till att Häcken utmanat om SM-guldet. Bollskicklig, klok och alltid på rätt plats.

Mittfältare: Oscar Hiljemark, Elfsborg
Efter den riktiga debutsäsongen i fjol och en stark insats med landslaget i Qatar skruvade alla upp trycket på talangen från Gislaved. Det verkar inte ha bekommit honom, för han har axlat det på samma mogna sätt och sett till ett Elfsborg kunnat hålla rent bakåt och sedan kunnat sätta i gång anfallen. Och det har han upprepat match efter match.

Mittfältare: Anders Svensson, Elfsborg
Den gamle gubben må anses vara grinig och gnällig av kollegorna, men jag tror ingen hade ratat honom om de skulle välja lag. Är oerhört nyttig för Elfsborg och då särskilt när det går lite emot. Får en tändning när det gäller något och då har han en extra växel att slänga i.

Mittfältare: Stefan Ishizaki, Elfsborg
Är vansinnigt svag för “Ishi” och statistiken är talande om att när han spelar då är Elfsborg som svårast att ta poäng av. Även om han trivs bäst på en högerkant så kan han kliva över banan och även sköta det. Målfarlig, assistfarlig och använder sin erfarenhet rätt.

Anfallare: Nikola Djurdjic, Helsingborg
Den serbiske anfallaren kom från Haugesund i somras och har visat att han nästan är för bra för allsvenskan med nio mål och en injektion i klubbens anfall. Än är han inte klar för en fortsättning, och för HIF är det värt mycket om han stannar. Stark, frän och en vass avslutare.

Anfallare: Waris Majeed, Häcken
Redan för ett par år sedan skvallrade man om Häckens juvel som skulle briljera i allsvenskan. Tog någon säsong längre men med nio assist och 22 mål i år har ghanesen antagligen inte bara hjälpt Häcken till klubbens bästa säsong utan även ut i Europa.

Avbytare

Pär Hansson, Helsingborg
Inte fullt lika vass som i fjol men ändå en allsvensk toppkraft i mål.

Ricardinho, Malmö
Brassen var dyr att behålla för MFF men han är värd pengarna sett till prestationerna.

Pontus Farnerud, Göteborg
Ett undantag i flopplaget och som hela tiden hållit hög klass.

Niklas Hult, Elfsborg
Har satt eld på kanten under allsvenskan och med sin speed och entusiasm är han viktig, men behöver göra fler poäng.

Celso Borges, AIK
Besitter ett stort spel och i perioder under året har man sett det, och det kommer mer.

René Makondele, Häcken
Försvinner nästan i den oerhörda offensiv som Häcken har men är en viktig katalysator.

Gunnar Heidar Thorvaldsson, Norrköping
Janne Andersson visste vad han värvade när han tog hem HBK:s gamle målskytt som kraschat efter skytteligavinsten, och det har betalat sig. 

Transferlista

Gais klubbledning
Mats Persson hoppade av som sportchef men än sitter Christer Wallin och resten av ledningen kvar. Den ledning som riskerade klubbens framtid på att köpa Wanderson, och det är ännu oklart om klubben överlever. 

Håkan Mild, Göteborg
Sportchefen satsade rejält inför 2012 med ny tränare i Mikael Stahre och en rad spektakulära nyförvärv. Det gick inte alls, och Milds träffbild när det gäller värvningar är inte bra.

Wanderson, Gais/Krasnodar
Brassen är uthyrd till ett ryskt lag och tur är väl det för i den grönsvarta tröjan hade han 2012 oerhört svårt att nå upp till acceptabel nivå och det ledde till klubbens fria fall som ännu inte är slut.

Nordin Gerzic, Göteborg
Dyrt inköpt från Örebro och utväxlingen av investeringen har varit ringa. Verkar helt ha tappat självförtroendet och de gånger han spelat har han tittat så mycket på tränare Stahre att man undrar hur tränaren är mot sina spelare.