Lars-Gunnar Björklund har somnat in. Även om jag bara träffat honom någon gång så har hans insats präglat mig och många, många fler. Jag kan bara tacka Lars-Gunnar för det han gjorde i slutet på 1960-talet.
Jag talar givetvis om Tipsextra som drog i gång 1969 på initiativ av Björklund som var på besök i England när han gick på fotboll och fick idén som fått stora effekter på svensk fotboll, och de lever kvar än i dag.
[youtubeplay id=”64a6Sn4mUlU” size=”large”]
Tipsextra körde på i SVT fram till 1995 och därefter har TV4, Canal Plus och numera MTG-Viasat hållit liv i traditionen att man ska kunna se en engelsk fotbollsmatch klockan 16:00 med en tipskupong i handen.
Även om upplägget och utbudet av fotboll är helt annat i dag – blir i det närmaste sjösjuk av antalet matcher – så är det i grunden Lars-Gunnars idé att sända engelsk fotboll på lördagar som skapat marknaden även i Sverige.
Dessutom är det naturligtvis så att många generationer av tränare och spelare formats av att bara se engelsk fotboll och vilket naturligtvis också bidrog till att Malmö FF och Halmstads BK hämtade hit Bob Houghton och Roy Hodgson i början på 70-talet.
Något som haft stor effekt på svensk fotboll och som påverkar den än i dag även om ett större tv-utbud från fler ligor och andra länder gjort att greppet minskat. Dock tar det tid att förändra den typen av nedärvda vanor.
Lek bara med tanken på om vi bara sett spansk fotboll på tv under 25-30 år? Eller italiensk? Eller tysk? Eller holländsk? Och samtidigt hade importerat några tränare från de länderna. Ja, jag tror inte 4-4-2 och annat brittiskt hade suttit i det svenska DNA:et på samma hårda sätt.
Lägg till att de engelska klubbarna fick ett enormt starkt fotfäste i Sverige och svenska fans har genom åren vallfärdat till Liverpool, London, Wolverhampton, Birmingham, Manchester och så vidare, och en del geografi har vi också snappat upp.
Lars-Gunnar Björklund var en verklig legendar. Hans programidé var revolutionerade och såg till att en tredjedel av Sveriges tittare bänkade sig i tv-sofforna 15:30 varje lördag mellan november och mars.
Längre fick man inte sända för det svenska förbundet, för man fick inte störa den svenska fotbollssäsongen. Då såg förbundet all tv-sänd fotboll som ett hot och inte en möjlighet, och tiden mellan mars och november var tung för oss som gillade fotboll.
Jag lusläste Röster i Radio redan i augusti efter sommarlovet eftersom det var en tidning med tv-tider och man hade även tablåer flera månader i förväg. Jag längtade så jag höll på att gå av efter premiären av Tipsextra i mitten av november.
Inser att det är tröttsamt för dagens unga att höra, men det var DDR-stuk på SVT:s utbud på den tiden – monopol är ALDRIG av godo – och vi fick bara en engelsk match i veckan under fem månader.
Det var aldrig direktsända landskamper. Väldigt sällan fick vi ens bilder från andra länder eller ligor i Sportnytt. Utan det handlade om Tipsextra och några cupfinaler på våren och vi som bodde i Skåne kunde ibland se tysk fotboll på dansk tv.
När väl Tipsextra var i gång så började vi spekulera i skolan redan på måndagen om vilken match SVT skulle sända på lördagen. Jag bad mer till Gud under de åren än någonsin, men inte fan fick jag se Leeds särskilt ofta för det.
På lördagen fick man matchen i tidningen. Känns som att det var Tottenham varenda lördag…Björklund var ju Spurs-fan. Sedan fanns hela dramatiken med inställda matcher när det snöade och där man inte kunde veta vad det blev.
Lägg till att jag givetvis varit och lämnat in mitt och pappas tips i Bengt Svenssons kiosk på Sparta i Lund innan klockan 18:00 på torsdagen. Hoppet om 13 rätt fanns alltid där och jag hade naturligtvis läst in mig på tisdagens spelsidor.
Ja, bara det att mitt kvällstidningsköpande började i unga år och jag slukade allt jag kunde komma över om engelsk fotboll och vi hade två morgontidningar hemma.
Gick även till biblioteket och läste Skånska Dagbladet (hade en grym tipssida med nyheter på onsdagar) och engelska dagstidningar. Intresset gick inte att stilla, helt enkelt.
Dessutom köpte jag Shoot och till slut gav pappa upp drömmen att jag skulle börja prenumerera på Teknikens Värld och beställde hem Rothmans Football Yearbook på Gleerups och den första 1000-sidiga bibeln kunde jag utantill.
Inte bara att jag skrev alla dryga 90 ligaklubbar och dess hemmaarenor när jag hade tråkigt i skolan utan jag satte även ihop min egen tipstidning “Alla rätt” – rewritade nyheter utan att ge credd – och fick mamma att stencilera upp den och sedan sålde jag på tisdagar.
Efterhand när jag blev äldre blev det inte bara Stryktips utan även dåtidens utländska spelbolag, SSP och Kesak, där man fick ringa in tipset på lördagar efter att ha skickat över pengar i ett kuvert.
Hela lördagen kretsade sedan kring väntan inför matchen och att sändningen skulle börja. Sedan satt man och hoppades på rätt pling i de andra matcherna och jag minns revolutionen med vinstprognoser.
Oftast såg jag matcher med kompisar. Från början gällde te och bullar till tv-programmet och med åren kom öl och annat in och där Tipsextra inte sällan var starten på en utekväll och det var aldrig fel.
Även om jag sällan vann några större pengar så kom längtan efter en ny match nästan när slutsignalen gick på lördagen och för att verkligen påminna om hur dassigt tv-utbudet var så följde ofta Helgmålsbön eller annat religiöst efter Tipsextra.
Så här i efterhand inser jag att det avtrycket som Tipsextra gjorde på mig satte mig på resan mot det som i dag är mitt jobb. Då kunde jag inte ens drömma om att jag skulle jobba bara med fotboll och både skriva och vara med i tv för att ägna mig åt något jag älskar.
RIP, Lars-Gunnar. Vi är många som är dig evigt tacksamma och jag har släppt det där med få Leedsmatcher. Här är för övrigt listan på ALLA matcher.