Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Vem inom fotbollen ville skrota 51-procentsregeln?

I dag kör Riksidrottsmötet i Luleå över sin egen ordförande Karin Mattsson och övriga i Riksidrottsstyrelsen när det handlar om hur svensk idrott ska hantera 51-procentsregeln. Mattsson o Co har föreslagit en avreglering som innebär att specialförbund själva ska äga frågan som handlar om man kan släppa i från sig makten i föreningar till eventuella investerare.

I förlängningen hade det kunnat öppna för att exempelvis fotbollsförbundet och hockeyförbundet hade kunnat ändra på reglerna och ge de klubbar, vars medlemmar vill, möjligheten att låta en investerare ta över makten i föreningen i utbyte mot kapital som hade kunnat användas till att utveckla klubben.

Dagens regelverk innebär att en ideell förening inte får sälja mer än 49 procent av eventuella aktier och att medlemmarna alltid har makten via ett 51-procentigt innehav. Över detta regelverk styr RF:s 69 olika specialförbund och sett till att denna långbänk, som pågått egentligen sedan i slutet av 1990-talet, nu är framme vid ingen ändring så lär det så förbli ett bra tag.

Om Karin Mattsson o Co kan sitta kvar är en annan fråga? Det är naturligtvis allvarligt att de styrande för svensk idrott inte har bättre koll på strömningarna och dessutom har gjort en utredning som uppenbarligen är undermålig. Förtroendet för ledningen måste vara nere på noll efter det här haveriet.

Frågan är vad hockeyförbundet gör vid förlusten? Man är pressat av Hockeyligan som vill gå i den riktningen och den har redan tagit ett kliv bort från förbundet. Ja, det är naturligtvis inget lätt läge och det är inte heller så lätt av kliva av svensk idrotts sammanslutning, men det går inte att utesluta att hockeyn letar andra vägar.

Tänk att det var nära att förslaget från Mattsson o Co gick igenom, till och med fotbollsförbundets styrelse hade gett klartecken. Utan att Bosse Johansson i Elfsborg reagerat mot hela processen i mars och författat en motion till SEF – elitklubbarnas sammanslutning – och på så sätt väckt liv i frågan så hade förändringen fått klartecken i dag.

I och med att Johansson lyfte frågan i SEF så fick Aftonbladet nys om det och dånade på med ett rejält pådrag vilket väckte både andra medier och andra specialförbund och fotbollen. Många reagerade över att man försökte smyga igenom avregleringen utan att egentligen diskutera den. Sedan började dominobrickorna falla.

I många av fotbollens storklubbar såg fansen/medlemmarna till att årsmötena gick emot SvFF:s linje. Sedan svängde SEF, vars två representanter i SvFF-styrelsen röstat för en förändring, och plötsligt var en majoritet bland elitklubbarna emot en förändring. Då insåg SvFF-basen Karl-Erik Nilsson att man var tvungen att ta frågan en gång till.

Efter att fotbollsförbundet frågat runt bland distrikt och klubbar så kom SvFF-styrelsen fram till att man skulle svänga i frågan. Så från att ha gett klartecken till en avreglering för några månader så röstar i dag Karl-Erik Nilsson o Co:s ombud (han är på Uefa-kongress och Champions League-final i London) nej till en avreglering av 51-procentsregeln och bidrar till att sätta stopp för den riktningen.

På samma sätt började många av idrottens specialförbund att svänga efter att ha fått insyn i hur bräckligt Mattssons linje var byggd och hela processen ledde till att det blir omöjligt att få till två tredjedelars majoritet som hade krävts för en förändring.

Själv undrar jag vilka inom fotbollen som ville skrota 51-procentsregeln? Jo, jag vet att tidigare Dif-basen Bosse Lundquist var för och hade stöd av AIK under Per Bystedt och i viss mån av AEG-Hammarby, men annars har det varit svårt att hitta företrädare för den riktningen.

Åtminstone sådana som vågar kliva fram på barrikaderna. Eller är ledare så fega att de inte vågar stå för en fråga som i förlängningen hade riskerat att de blivit bortröstade? Det finns en del som “off the record” säger att de tror att en uppluckring kunnat ta bort huliganismen.

Oavsett är det fascinerande att ingen öppet vågar driva den linjen när nu fotbollen tog ett sådant beslut. Ja, det är faktiskt helt galet att man kunde ta det klivet.

Att förra SvFF-basen Lars-Åke Lagrell drev på i den riktningen är också svårt att fatta, för jag tror knappast att det var något han brann för. Jo, han brann givetvis över att få bestämma och få igenom det han jobbade för, men inte för frågan i sig.

De jag talar med tror att det handlade mycket om prestige. Lagrell kände sig en gång i tiden blåst av Lundquist, som sagt att SEF stod bakom förslaget när han var bas och drev på hårt i den riktningen och det fanns inte så mycket motstånd.

Men haverier av olika slag i samband med Riksidrottsmötet 2009 och 2011 gjorde att man fick kalla tillbaka det hela gång på gång, bland annat för att fotbollen inte var ense om det hela, och det skulle hela tiden tillsättas nya utredningar.

Efter de förlusterna blev Lagrell inställd på att driva igenom förändringen, och den viljan fick extra bränsle av att hans bittra fiender Bengt Madsen och Gunnar Larsson jobbade på andra sidan. Just rivaliteten och prestigen kring att bestämma blev här viktigare än frågan i sig.

Maktspelet inom svensk fotboll och svensk idrott slutar aldrig att fascinera. Visst, det är demokrati och sedan försöker alla utnyttja systemets brister för att få igenom just sin vilja och sin ambition, och ofta är det personlig prestige som styr och gamla allianser som spelar en stor roll.

När svensk idrott ska ta beslut i en oerhört viktig fråga så duckar man hellre debatten utåt och försöker trycka igenom den istället. Det är beklämmande att det går till så, men det påminner mig om hur svensk fotboll valde ordförande.

För egen del tror jag att svensk fotboll visst klarat av att hantera att äga frågan om 51 procent eller ej. Trots allt är det svensk fotbolls medlemmar som ska besluta i frågan och det måste gå att lita på dem lika väl som man ska lita på Fäktningsförbundet.

Samtidigt är det blott ett fåtal klubbar som i en eventuell förlängning hade kunnat kapitalisera och jag förstår naturligtvis fansen/medlemmarna som inte vill tappa sin makt över klubben och det är bara att hoppas att fler kommer till årsmöten.

Debatten kring 51 procent eller ej blir ofta svart eller vit. Motståndarna till en avreglering lyfter fram Bundesligas framgångar och publikdrag eller att norska Tippeligan har tappat efter att man släppte in privata investerare i klubbarna.

Tyvärr är det så att det finns inkompetenta ledare både bland de som är kapitalister och köper in sig i klubbar och bland dem som är valda av medlemmarna. Om medlemsstyrt alltid var av godo så hade inte Leksand, Timrå, AIK, Hammarby, Örgryte, Gais och så vidare havererat ekonomiskt.

Men sett till att ingen eller väldigt få inom fotbollen ville gå i den riktningen så är det naturligtvis rätt att SvFF i dag röstar nej till förändringen och sedan får elitklubbarna lägga kraften på att utveckla svensk fotboll utan att tänka i den riktningen.

Dessutom är det så att den svenska modellen av riskkapital och tredjepartsägande ännu så länge inte stoppats av Uefa och det finns många öppna vägar kring att göra affärer om det finns investerare som vill satsa på svensk klubbfotboll.

Publicerad 2013-05-24 kl 09:10

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER