Expressen tar upp frågan om Erik Hamréns vara eller icke vara som förbundskapten efter haltandet i VM-kvalet i juni. Det är en icke-fråga eftersom Sverige fortfarande har möjligheterna att nå Brasilien.
Enda skälet att byta förbundskapten under pågående kval är om landslaget är borta från att gå vidare och man vill ge ersättaren tid att inventera spelare och mejsla fram ett nytt landslag i td för nästa kvalsväng.
Däremot ska givetvis förbundet förbereda sig för att skifta Erik Hamrén om man inte går till VM i Brasilien. Man ska naturligtvis kartlägga tänkbara ersättare, deras kontraktssituation, spelidé och hur de kan tänkas passa in.
Framför allt kan Erik Hamrén känna att han gjort sitt yttersta och vill kliva av och dessutom kan SvFF-styrelsen anse att det är dags att ta ett annat kliv. Man får helt enkelt sammanfatta kvalet under resans gång och se var man befinner sig.
För om kvalet eventuellt är över i oktober gäller det att ganska kvickt utröna vilken väg man ska gå och lyssna med spelare och inom förbundet. Är det Hamréns ledarskap och visioner något som tar svensk fotboll vidare?
Naturligtvis handlar det om hur kvalet slutar. Skulle Sverige haverera tidigt under hösten så ger det en bild och det blir något helt annat om landslaget faller i ett jämt playoff mot Frankrike eller Kroatien.
Efter att ha lyssnat med en del spelare så är det bara att inse att Hamrén tappat en del av gruppen med olika utspel. Allt från snacket om inga bra anfallare inför VM-kvalet till att öppet flörta med Olof Mellberg och bara lyfta fram Zlatans snack i paus mot Tyskland.
Mot Irland var det oro efter en stökig paus där en del spelare öppet var missnöjda med varandra och det var också så att matchgenomgången inte flöt som vanligt. Även om gruppen ofta beskrivs som harmonisk och skön så krävs det inte många samtal för att få en annan bild.
Naturligtvis förstår jag förbundskaptenens fokus på Zlatan Ibrahimovic väl och ve. Lagkaptenen är inte sällan skillnaden, som han visade mot Färöarna, men det är en risk där andra kan få en känsla av att de hamnat helt vid sidan och inte är något värda.
Dessutom har det varit en del udda beslut, som nu senast med David Mitov Nilsson som hastigt blev överhoppad. Rätt eller fel, det skapar frågor bland spelarna och Anders Svensson är mitt i prick om Mellberg.
Det är ett dilemma för Hamrén att han vill vara ärlig i media men att det skapar oro bland andra spelare. Ska man svetsa ihop en grupp och få en mittback att vilja täcka skott med huvudet så gäller det att brinna för sina spelare utåt.
Om man läser och hör hur ens chef snarare längtar efter en helt annan spelare så är det givet att man undrar om förtroendet och varför chefen inte täcker upp för en utåt. Det kostar på att köra den stilen.
Undrar om inte Hamrén börjar ana att Brasilien bli svårt och börjar bygga upp ett eget försvar. Att poängtera att just nu är alla anfallare för dåliga eller att man verkligen vill ha Olof Mellberg tillbaka är ett försvar för om det går snett.
Då ligger inte bristerna på tränaren eller coachningen utan på att han saknar rätt material. Det lilla Sverige har inte påfyllning av tillräckligt med bra spelare som de stora länderna.
En del tränare hade anpassat spelet och systemet efter materialet snarare än att skylla på att man inte har material nog för att kunna ta de rätta kliven.
***
Kombinationen Granqvist-Olsson har inte varit hundra men förbundskaptenen petade fel mittback. Efter det röda kortet på “Granen” får Hamrén spela ihop Olsson och Per Nilsson eller Olsson och Mikael Antonsson eller Olsson och Joel Ekstrand.
***
“No look pass”. Just det är en av Zlatans bästa grenar men det hade varit för jävligt om det gett gult kort och avstängning mot Irland.
***
0-4 hemma mot Armenien. Morten Olsson har en uppförsbacke.
***
Undrar när Erik Hamrén ska lära sig hur medier fungerar? Att skylla Anders Svenssons kritik på medierna är bara löjligt. Ingen har vinklat det negativt utan det är hans egen vice-kapten som kommer med åsikten.