I Sverige har vi länge varit dåliga på att ta hand om gamla hjältar och se till att de blir hyllade för sina insatser. Vet inte om det är Jantelagen eller några andra inslag som gör att vi ogillar att lyfta fram andra.
Det har varit likadant inom idrotten där profil efter profil försvunnit utan att publiken fått en chans att tacka för det som varit. Som tur är börjar det försvinna och istället ser man till att lyfta fram hjältarna och ge möjlighet till hyllningar.
Har inte fattat varför klubbar och förbund inte sett till att lyfta fram hjältar och se till att de får känna av tacksamhet, och dessutom ger en publik möjligheten att visa uppskattning. Det behövs fler hjältar, inte färre.
Glädjer mig att Malmö FF i dag passar på att ta ett rejält avsked av Daniel Andersson som spelare. Under ett par säsonger har han både ingått i Rikard Norlings stab och samtidigt varit beredd på att rycka in som spelare. Fast nu lägger han dojjorna på hyllan.
Den rutinerade mittfältaren och sedermera omskolade mittbacken hamnade tidigt i skuggan bakom storebrorsan Patrik Andersson som nådde längre både i klubbsammanhang och landslagssammanhang.
Lillebror var stark i Malmö FF efter debuten som tonåring och försvann sedan till Bari och gjorde flera bra säsonger där. Tyvärr hade han sedan otur när det var dags för de större klubbarna.
Fiorentina köpte honom och sedan konkade klubben och istället blev det aldrig något lyft i Venezia, Chievo och Ancona. Han hade varit värd en möjlighet i en större klubb och i italienska serie A passade han in perfekt med ett spel som fungerade.
Efter totalt sex säsonger vände han hem och var delaktig både SM-guldet 2004 och 2010 som spelare och när MFF i eftermiddag tar emot nästa SM-guld så är Anderssons främsta insats som tränare ihop med Norling.
De med insyn säger att Andersson haft en god påverkan på huvudtränaren som inte alltid uttrycker sig klart och Andersson har en stor del i guldet som nu kommer hem. Därför passande att Daniel Andersson också hyllas.
I landslaget så var Daniel Andersson utsedd till den som skulle axla manteln efter Stefan Schwarz skada våren 2000. Tyvärr blev inte EM i Belgien och Holland det genombrott som många trott och hoppats på och tårarna rann när överledaren Bengt Madsen ledde honom genom mixed zone efter förlusten mot Italien och respass.
Därefter tog det många år innan Andersson krigade sig in i startelvan i landslaget, men till EM 2008 var han mittfältet ihop med Anders Svensson och övertygade nog många då om att han hade mer i sig än det epitet han hade fått. För det var inte hans fel att Sverige föl i från.
Har alltid gillat Daniel Andersson som haft humor och en glimt i ögat. Visst, han har kunnat ryta till och säga i från men med åren blev han mer och mer avslappnad och det förvånar inte att en så spelintelligent person lyckas även som tränare.
I Kalmar får även Henrik Rydström en rejäl avtackning i dag och klubben fattade till slut att man skulle pensionera tröja nummer 8. Utan Rydström hade Kalmar FF aldrig blivit den kraft man blev i mitten av 2000-talet.
Fler profiler försvinner från allsvenskan och Mattias Hugosson och Daniel Bernhardsson lämnar stora hål efter sig i Gefle. Även om HIF-målvakten Daniel Andersson inte stått mycket så blir det ett tomrum även efter honom i omklädningsrummet.
Så se till att tacka dem alla i eftermiddag om ni är på matcherna runt om i Sverige. Det kommer alltid nya profiler men möjligheten att hylla gamla hjältar får man egentligen bara en gång – och då gäller det att ta den.