Ett skrämmande exempel på varför tystnad är fel

SE PROGRAMMET HÄR.

Efter jag sett programmet kommer minnena om hur vi “alla” visste att Lugis starke man, som även var hög chef på kommunen, utnyttjade sina positioner för att begå övergrepp på unga pojkar i över 30 år. Jag har kompisar som simmade nakna, ryggsim då, för att det var något han begärde i utbyte mot sommarjobb och ledaren stod på 3:an för att se, och har många gånger hört storyn som Jens Nilson är stark nog att berätta om i programmet.

Det var klassiskt att utbyta sina värsta stories om den här mannen mellan olika handbollsspelare och även om jag själv aldrig behövde söka sommarjobb som badvakt så har jag hört om olika exempel, och det bisarra är att vi satt och garvade åt det som unga, bilden av ledaren på treans trampolin och polaren som simmade ryggsim naken. Att ingen av oss fattade allvaret och agerade och anmälde.

Det sjuka är att vi var så många som visste om det, även en rad vuxna, och ändå hände ingenting. Tystnaden var total i Lund ända fram till mitten av 1990-talet då han fick lämna föreningen efter 40 år men polisutredningen lades ner. Så han kunde fortsätta att verka i andra föreningar och internationellt och först efter hans död 2007 så kunde Sydsvenskan fyra år senare avslöja allt när några spelare vågade kliva fram.

I efterhand är det obegripligt att det kunde fortgå och att inga vuxna agerade och det värsta är att en del fortsätter att förneka att de här övergreppen skedde. Hade han sådana känningar i polisen också? Hur kunde han ha en sådan makt? Oavsett är det uppenbart att en kultur av tystnad ger grogrund för att det kan ske hemska saker.