Inte bara mitt skägg är Olof Mellbergskt
Lundhs blogg
Sista veckan inför VM i Fotboll handlar om stöka undan en hel del praktiskt (tillbringade morgonen i bilen mellan olika Mekonomen på Gärdet) och att samla på sig information: VM-biblar, VM-kläder, VM-skor och VM-länkar. Ja, allt mellan himmel och jord som man kan ha nytta av mellan 8 juni och 15 juli då det är Rio de Janeiro som gäller.
Däremellan ska det avverkas VM-möten, skolaktiviteter för barnen och poddas, för efter stort intresse vill vi köra vidare så långt det bara går under sommaren. Träffat en skyttekung, en avig back och en legendar för att ha i ladorna och det kommer mera, om nu bara folk är sugna på att vara med under Sveriges Nationaldag och på lördag.
Sa jag att jag älskade det? Om inte, så gör jag det. Finns inget bättre än att ge sig i väg på ett stort mästerskap. Självklart kommer det att finnas en del gupp på vägen och inte sällan trillar man ut som rätt skadat gods på andra sidan finalen, men det är det roligaste jag vet och inte sällan leder guppen till sköna skratt.
Fick även i en mini-konferens med TV4-Sporten där vi sedan körde GoKart på kvällen. Det är något konstigt med mig, att så fort det ska tävlas så kan jag inte hålla igen, jag vill inte bara delta utan jag vill vinna. Lite som Olof Mellberg alltid bekrivs från tiden i landslaget, en sjukt dålig förlorare och en ganska dålig vinnare.
Först lottade vi lagen och jag hamnade i lag med Stefan Karlsson och Andreas Odén och därefter väntade avgörandet av startordningen. Det var inte direkt F1-takter när vi skulle ta fram antalet dagar som gått sedan TV4 startade i september 1990. Vi vann även det och startade som bil 1, men något havererade under första varven så det blev omstart och då var vi i mitten av fältet.
Vi krigade direkt upp oss i topp och 90 minuter senare hade vi närmaste lag nästan fyra varv efter oss. Defilering är en bättre beskrivning och då får vi bjuda på att Max Grinndal hade bästa varvtiden. Han blev tvåa med sitt lag och det är ju okej för att vara Grinndal men det är alltid skönare att stå högst upp på pallen.
Ibland kan jag skämmas över att jag vill vinna så fruktansvärt att jag är beredd att skära några kurvor rätt hårt, och det oavsett om jag möter barn eller kollegor, men det är samtidigt en del av mig som jag har svårt att skaka bort. Varför delta om man inte vill vinna? Jag har så fruktansvärt svårt att förstå det och lever med det.
Publicerad 2014-06-04 09:42