Det slår mig efter min poddintervju med Håkan Sjöstrand. Han är inget “household name” men är svensk fotbolls högste tjänsteman sedan några veckor tillbaka. Efter en lång karriär inom Svenska Spel och ICA, senast som Marknadsdirektör för affärskedjan, så blev han generalsekreterare för Svenska Fotbollförbundet i våras efter avhoppade Mikael Santoft.
Ville givetvis intervjua honom och har legat på sedan i maj, och hela tiden har det hetat att han vill börja sitt jobb först och att han vill sätta sig in i frågorna. Till slut närmade det sig i och med att han skulle vara med på förbundets presskonferens i måndags men det satt ändå rätt långt inne.
Jag skickade mina frågeställningar i förväg – precis som de är så svåra att lista ut – och bearbetade både Sjöstrand och Niklas Bodell in i det längsta och fick till slut 30 minuter som blev 40 minuter i ett rum på SvFF:s kansli i fredags. Där vi slog oss ner och betade igenom de givna frågorna kring SvFF.
Även om jag inte har något emot att en höjdare har en pressman med sig i rummet så är det givet att det signalerar osäkerhet. Dels viljan se frågeställningar i förväg, dels ha sällskap med sig ger inte pondus. Har bara hänt en gång tidigare vid en poddintervju och det var när jag träffade Fifa:s tv-direktör Niclas Ericson.
Podden lyssnar ni på HÄR: eller via acast: eller via itunes och det finns en hel del intressant både i att Sjöstrand redan varit hos Jonas Thern och att han rätt tydligt tar avstånd från hur SvFF jobbat med jämställdheten med tanke på Therese Sjögran. Sedan får man lyssna in var han ligger lågt och inse hur brännheta en del frågor är.
Öppenheten då? Ja, jag har märkt på reaktionerna att många anser att Sjöstrand inte svarade på en enda frågan, vilket är väl hårddraget, men det är klart att han är försiktig och det säger en hel del om Sjöstrand som person och även om laddningen kring uppdraget. För mig speglar det ledarskapet inom svensk fotboll 2014, och där ingen vågar staka ut en riktning.
Därför saknar jag Lars-Åke Lagrell som alltid hade ett svar. Svensk fotboll behöver inte fler höga ledare som spelar sarg ut. Trots allt är det ingen kärnfysik att tydligt staka ut en riktning för svensk fotboll i frågor om mångfald, jämställdhet, talangutveckling, landslagets mediapolicy. För om alla ska gå och känna av att alla 3712 föreningar är med på tåget så hinner rälsen ryckas upp innan avgång.
***
Malmö FF krigar för att spela vidare i Europa League efter nyår och även om man knappast är favorit i Aten i kväll så är man inte helt borta mot Olympiakos. Att det grekiska laget räknar med seger är bara ett plus. Underbart att se Mikael Nilsson – en favorit som alltid hade ett svar – ihop med kollegorna Ekwall och Sundberg.
***
Markus Rosenberg var allt annat än diplomatisk i en bra intervju med Kvällsposten i förra veckan – en sådan intervju jag själv velat göra – och det går givetvis att diskutera hans besvikelse på Malmö FF för att man inte vill ge honom ett ännu bättre kontrakt. Många tycker att han ska ligga lågt och vara nöjd med sju miljoner i “signing bonus” ovanpå en okej lön och att WBA köpte ut honom.
Jag förstår hans frustration om man tänker på att han kunde fått mer i Danmark – både FCK och Bröndby ville ha honom – och hans mål och spel har inte bara hjälpt Malmö FF till SM-guld och Champions League, utan även till ett par hundra miljoner kronor i intäkter. Då hade det kanske varit smart av MFF att gå honom till mötes, för sådan är fotbollsvärlden.
Precis som att Malmö FF:s ledare tänker på klubben i första hand så tänker spelarna på sig själva. Det är inget konstigt i det, sådan är verkligheten. Precis som en del spelare vill komma i väg utomlands och inte vill förlänga eller där klubben knappast förlänger med en del spelare så slåss var och en för sin egen del. Är det så upprörande? Nej, det är det inte.
Samtidigt skrev Rosenberg på kontraktet och då får han köpa att det är villkoren som gäller, även om han anpassade sig till klubbens dåvarande ekonomi. Om nu MFF inte vill ge honom mer så är det en verklighet han får acceptera och jag är säker på att han alltid kommer att ge allt på planen i ljusblå tröja oavsett, men om det kommer ett bud i januari kanske han tänker ett varv till.
Dessutom gillar jag att Markus Rosenberg vågar svara vad han känner och tycker och inte bara skickar en puck sarg ut. Rätt eller fel? Ja, det går att ha åsikter om men givetvis måste en spelare få ventilera vad han känner. Att det sedan inte går att prata om rimliga löner är en annan sak, spelare verkar på en annan marknad och det får vi acceptera.
***
Apropå att inget svar också är ett svar så är det talande att SvFF– och Sef-höjdaren Kenneth Håkansson helt avstått att svara på frågor kring turerna i Landskrona Bois där han var ordförande 1996-2013 och under 2014 varit ledamot i klubbens styrelse. Det handlar om riskkapitalbolaget Landskrona Bois Support AB där Håkansson och flera andra i styrelsen är delägare.
Inget konstigt i sig, eftersom den jävsproblematiken tyvärr är vanlig i svensk fotboll, men kring Bois finns konstigheten att riskkapitalbolaget som köpte rätten till 14 namngivna spelare i truppen – utan övre tak för vad bolaget kunde tjäna – och när det inte såg ut att bli några vinster så krävde man omförhandling med klubben och ett förlängt avtal med rätt till vinst från nya spelare.
Totalt satsade bolaget 4,5 miljoner kronor i två steg och det finns 15 aktieägare och bland dem även WBA-backen Jonas Olsson, som HD skriver om i dag, och som ju själv var på bild i prospektet. När “Surprise” Ralani försvann utan att generera pengar så är bolagets krav på Landskrona Bois 3,6 miljoner kronor och man vill ha cirka 750 000 kronor nu när Bois sålt Erik Andersson till Malmö FF.
Erik Andersson kom in i ekvationen när styrelsen i Bois till slut gick med på att gå riskkapitalisterna till mötes. Det finns flera versioner om hur det gick till, men det var en hård kamp i styrelsen och möjligen bröt man mot klubbens stadgar när för många i styrelsen var jäviga med tanke på att de var delägare. Uppgifter finns om att bolaget via Håkansson o Co satte hårt tryck på klubbens styrelse efter ett första nej, och fick till ett ja.
Det är som om du eller jag knallar in hos den lokala tobakisten och köper en Triss-lott men när det inte är vinst då kräver vi att få en ny lott. Förvisso med begränsningen att vi bara ska kunna vinna tillbaka pengarna vi satsade på den första lotten, men helt utan ny insats eller risk för oss. Svenska Spel hade givetvis nobbat oss, och det borde Bois också gjort, men när halva styrelsen har intressen är det kanske omöjligt?
Detta är inte unikt för Landskrona Bois. Tidigare var det ett liknande upplägg i Djurgården och Malmö FF, Norrköping, Örebro, Hammarby, AIK och flera andra klubbar har haft den här stolsnurren. Riskkapital är inte fel, men det går inte att ledamöterna i klubbens styrelse eller tjänstemän i klubben är delägare i spelare på olika vis.
I Landskronas fall så sitter klubben i HSB-basen Håkanssons och en del tunga sponsorers grepp. Kanske är det rätt att de bestämmer för Kenneth Håkansson ser till att HSB sponsrar Landskrona Bois med ett par miljoner om året och underleverantörer i byggbranschen som ju gärna vill jobba med HSB sponsrar också Bois med rätt stora pengar?
Man kan naturligtvis också ställa frågan om Landskrona Bois bankaffärer med Handelbanken när man vet att Kenneth Håkansson även sitter i bankens lokala styrelse. För Handelsbanken har ett annat upplägg än andra svenska banker och de lokala kontoren är friare att agera. För Bois som numera är slav under lånen så är banken en viktig partner, men är det rätt upplägg?
Det stora misstaget Kenneth Håkansson, Peter Condrup, Mikael Hjelte och de andra i Bois-styrelsen gjort är att de inte varit öppna med upplägget. Det väcker naturligtvis misstankar om att allt inte gått rätt till, och följden blir frågor där Gabriel Munck stått upp för klubben och svarat på frågorna men där Håkansson duckat helt trots att vi ringt och smsat honom.
Så de uteblivna svaren från Håkansson ger åtminstone bilden av att det är frågor han helst inte vill ha. Har även hört från fans som jagade på med frågor på ett medlemsmöte i fjol att det var kalla handen och att en del delägare i princip bad dem sluta fråga. Dessutom försökte Håkansson då ta fram papper på att han avstod eventuell vinst, och det är väl också ett tydligt svar fyra år efter bolagets bildande.