Podden ”Lundh” är nu uppe i 40 avsnitt och den går alltid att finna via Fotbollskanalen.se eller via iTunes, Acast, Youtube. Naturligtvis går det lätt att googla fram den också. Kan rekommendera att lyssna Therese Sjögran för att hon är väldigt bra i sina svar på många områden. Uppskattar som alltid ärliga, öppna och raka intervjupersoner.
***
Blott 3000 tittare när femmilen avgjordes. Lider lite med Eurosport. Däremot förstår jag inte riktigt Eurosports vd Dennis Andersson apropå utsända duon Roberto Vachi och Per Elofsson: “Vi hörde att de är åkarnas favoriter också, det är kul. Där är vi jättenöjda.” Kanske inte för åkarna ni gör tv, utan för tittarna, och sedan är det kanske inte journalistiskt rätt spår.
***
Expressen skriver om den kommande auktionen om de svenska tv-rättigheterna gällande Premier League. Det lär bli en tuff budgivning och med tanke på att det är fem år sedan de var ute på marknaden så kan det rassla i väg prismässigt. Påminner om vem som kommer att tjäna på affären med min krönika för några veckor sedan. Det är knappast tv-bolagen som driver prisutvecklingen utan det är ligan på uppdrag av klubbarna som sedan slåss inbördes om att betala skyhöga löner.
***
Lite tråkigt att TV4 släppte Svenska Cupen för jag gillade den alltid men gläds ändå åt att den lyft en aning i SVT och inte minst för att suget efter fotboll i mars gjort att det förekommer en del publikdrag (absolut inte överallt) och den ger svenska klubbar en längre säsong. Bra där, Sef och SvFF som fick till ett skifte som gav den stukade cupen lite mer liv.
Publiksuccén AIK-Hammarby handlar inte om cupen utan mer om haussen kring Bajens återkomst och suget efter ännu ett 08-derby. Håller tummarna för att det stannar vid publiksuccé och vi slipper scener som en majoritet av oss vill slippa se kring fotbollsmatcher. Rom, Rotterdam, Kiev, Aten…ja, tyvärr blir vi då och då påminda om tråkigheterna.
***
De fotbollsintresserade känner nog mest till Fredrik Gertten för att han varit med och gjort både “Blådårar” och “Vägen tillbaka – Blådårar 2” om Malmö FF och där den sistnämnda filmen innehåller en del scener med Zlatan Ibrahimovic. Nu har Malmö-filmaren gjort en film som är rakt upp min gränd: “Bikes vs Cars”.
[youtubeplay id=”et8iEIPhooM” size=”medium”]
Precis som jag trodde pågår ett krig mot oss cyklister. Se filmen och börja sedan cykla och påverka politikerna att göra det lättare att cykla – inte tvärtom. Även Svenska Dagbladet uppmärksammade i helgen skillnaden med att cykla i Köpenhamn jämfört med Stockholm.
***
IFK Göteborg redovisade ett överraskande stort minus när man släppte årsredovisningen för 2014. Klubben backade 10,4 miljoner och när man ser att det egna kapitalet nu är nere på 13 miljoner kronor och att man trots allt sålde en del spelare under året (Tobias Hysén) och blev av med lönen för dyre Pontus Farnerud så är det lätt att förstår frustrerade Blåvitt-fans.
Det går inte att fortsätta på samma vis och man måste dra in på kostnadssidan och bli ännu bättre på att antingen öka intäkterna och kanske även budgetera. Lasse Vibe är givetvis en tillgång som man antagligen måste omsätta i miljoner under våren eller allra senast i sommar då danskens kontrakt går ut sommaren 2016.
Blåvitt har genrellt varit vasst på att sälja spelare och har snittat närmare 20 miljoner om året i nästan tio år och det är svårslaget, bara Malmö FF håller den klassen. Uppenbarligen var Håkan Mild skicklig på att förvalta vad klubben tog fram i form av spelarexporter. Det är något som man måste fortsätta med och där får Mats Gren en styv uppgift, för det är en konst att både sälja och samtidigt utmana i den allsvenska toppen och helst nå ut i Europa.
På plussidan finns att det kommer pengar för Ludwig Augustinsson och Joel Allansson under 2015. Samtidigt är klubben i ett pressat läge där ledningen tog beslutet att skifta ut Mikael Stahre trots ett år kvar på kontraktet och man kontrakterade ny tränare i Jörgen Lennartsson. Lägg till att man köpte ut floppar som Nordin Gerzic och Daniel Sobralense och samtidigt värvade hem Sebastian Eriksson och en del andra spelare så blev året dyrt.
Är väldigt trött på att höra klubbledare prata om att de missar intäkter på alla ställen: publik, sponsorer och marknad. Jo, men då är det någon som är för dålig på att göra budget, eller kanske till och med drömmer. Att man sedan släpper i väg kostnaderna för spelartruppen från 38 miljoner 2013, 44 miljoner 2014 och till 58 miljoner 2015 och det utan att kommunicera eller ens antyda gör att man skaffar sig en uppförbacke, inte minst i medlemmarnas ögon.
Naturligtvis har frispråkige Mats Gren fått trycket på sig i och med att han som sportchef symboliserar klubbens skifte i både spelartrupp och med tränare, men för mig är det klubbens högste tjänsteman, Martin Kurzwelly, som har ansvaret. Under två år har han lett IFK Göteborg och det går inte att säga att de ekonomiska resultaten lyser starkt och det faller på honom.
Kurzwelly fick förvisso ärva en trupp och en ekonomisk struktur men det måste ligga på honom att agera om han nu såg att det här funkar inte. Om Håkan Milds satsning på “Real Göteborg” inte lyfte utan istället tyngde klubben så är det klubbdirektören som måste agera, bromsa och städa. Så himla avancerat är det inte att ha koll på kostnader och intäkter och sedan dra ut linjerna.
Klubbdirektören är den som exempelvis ska spärra Mats Gren när miljonerna fortsätter att rassla iväg, eller åtminstone varna för att nu städar vi undan det som varit. Hade klubben och kanske även klubbdirektören varit riktigt smart så hade man redan i december eller i januari flaggat för att 2014 blir ett rejält tufft år ekonomiskt men att vi vidtar rätt åtgärder.
I och med att klubbens ledning höll på korten så drabbas man av en dubbel smäll. Inte nog med att ekonomin var sämre än vad medlemmarna förväntade sig, dessutom känner en hel del medlemmar att ledningen mörkat. Vilket är extra allvarligt då man plågats av en del interna stridigheter om just hur klubben styrts och de senaste årsmötena har inte bara varit en “Eriksgata” för ledningarna.
Så även om många trycker fingret på Gren så är det stora frågetecknet för mig: Martin Kurzwelly. Att klubbdirektören är inte stöpt i den gamla Blåvitt-traditionen behöver inte vara fel, men det är han som måste upp till bevis och agera på ett sätt som ger förtroende för att han är kapten på skutan och inte bara åker med.
Om han hittills imponerat? Nej, inte i min värld. Är han ensam ansvarig? Självklart inte men som klubbens högste tjänsteman är det hos honom det riktiga ansvaret ligger och då är det bara att leva upp till det. Senast 2021 ska klubben vara i Champions League, sa Kurzwelly nyligen i G-P, men den tiden har inte klubbdirektören på sig.
Naturligtvis har Blåvitt en trupp som ska kunna utmana i den allsvenska toppstriden men i dagsläget har jag svårt att se att man ska kunna överträffa höstens andraplats och ens matcha den. Framför allt är det osäkert om Lennartsson är rätt man att få resultat direkt och tappar man Vibe i sommar så är det svårt att se hur man ska kunna ge MFF, AIK och Elfsborg rejäla matcher.