Zlatan Ibrahimovic kan lördag kväll vinna sin 15:e riktiga titel. Ligacupfinal väntar mot Bastia på Stade de France. En ladddad final, minst sagt, av många skäl. Allt från avstängningen av Zlatan till att ett av den frihetstörstande öns lag kommer till huvudstaden, och det räckte att se scenerna när laget nådde final för att förstå att det är stort för klubben som bara vunnit en titel.
Formellt har Zlatan vunnit 21 titlar i karriären som spelare, om man inte räknar in ligavinsterna med Juventus som försvann i Calciopoli, annars är det 23 titlar. Jag tillhör dem som räknar Juventus-titlarna, däremot har jag svårt att ta olika supercuper på allvar, där ligamästare möter cupmästare och är därför nere på 14 vunna titlar.
Under åren har det blivit två holländska ligatitlar, en holländsk cuptitel, sex serie A-titlar, en spansk ligatitel, två franska ligatitlar, den franska ligacupen samt klubblags-VM med Barcelona. Ligacupfinalen i fjol missade Zlatan så att i år gör han debut på mäktiga Stade de France. Våren 2015 har Zlatan fortfarande chansen att ta fyra titlar då Paris SG förutom ligacupfinalen även är klart för den franska cupfinalen, mot Auxerre, är i kvartsfinal i Champions League och leder Ligue 1.
En historisk säsong är inom räckhåll, ingen franskt lag har vunnit tre titlar samma säsong. Det mesta överskuggas dock av domen från sent i torsdags kväll där Zlatan fick fyra matchers avstängning, men där tre av dem hängde ihop med utbrottet mot domaren efter utbrottet mot domaren Lionel Jaffredo i samband med förlusten mot Bordeuax. Den fjärde matchen berodde på att han hade en villkorlig avstängning hängande över sig.
Paris SG och Zlatan anser att straffet är för hårt, och undersöker bästa sättet att överklaga, även om det få som går så långt som svensken och hävdar att han inte borde fått någon avstängning alls. Att det var ett väntat straff gick rätt lätt att läsa in sig på. Bland annat fick tidigare lagkompisen Jeremy Menez fyra matcher 2013 efter att ha förolämpat domaren i en match mot Lyon.
Ligan har dessutom av tradition varit hård, som mot PSG:s tidigare sportchef Leonardo som blev avstängd från all fotboll i nio månader efter att ha knuffat domaren Alexandre Castro efter matchen och med hot om poängavdrag. Också det fångades på kamera, likt Zlatans utbrott, och Bastias Brandao blev avstängd ett halvår för att ha skallat PSG:s Thiago Motta i höstas.
Är då Zlatans avstängning på fyra matcher, eller 3-1, ett rimligt straff? Ja, om man ser till hur den franska ligan tidigare hanterat liknande fall. Nej, om man vill ta in en större bild än bara fransk fotboll. Att man fångas på kamera när man går och skriker ut sin frustration och ber om ursäkt efteråt så är min bild en till två matchers avstängning ihop med den villkorliga.
Frankofiler och Ligue 1-kännare som Johanna Frändén, Jonas Hansson och Simon Bank ilsknade till över reaktionerna i svensk press. Frändén menade att nu kan aldrig svenska journalister klaga på utländsk enögdhet, Hansson var arg på fördomarna mot Frankrike och Ligue 1 och Bank skrev en lång och bra text om rimlighet.
Fotbollskanalens franske bloggare Hansson menade att jag var fel ute i min tweet där jag drog en parallell till kapningar som går obestraffade och påpekade att ingen toppliga i Europa straffar hårdare. Det sistnämnda har han både rätt i och bättre koll på, men det glider tyvärr förbi en hel del hårda och fula kapningar.
En ytterligare poäng är att det franska förbundet ofta gått hårt åt mot de landslagsstjärnor som strejkat, bråkat och allmänt misskött sig. Vi har sett det flera gånger i fransk fotboll och reaktionerna efter härdsmältan i Sydafrika 2010 hade man kanske inte sett i många länder. Kanske för att man inte heller sett en liknande öppen härdsmälta?
Det jag lärt mig ännu en gång är att en tweet sällan är ett bra sätt att kommentera den typen av komplexa ärenden. För man trycks över till en sida av åsikter och får en massa reaktioner kring det, och det oavsett vad man sagt och skrivit om ärendet tidigare och som kan ha varit betydligt mer balanserat. Vilket skapar en uppförsbacke.
Ja, jag tycker att straffet var för hårt om man väger in allt, som när han sade det och varför och hur det blev i Frankrike. Misstänker tyvärr också att domen påverkas av Zlatans sätt att uppträda och att han är arrogant och inte minst den politiska uppståndelsen som givetvis ingen missat. Dessutom har han varit uppe i disciplinnämnden tidigare och är landets största stjärna så att det finns en symbolik i att straffa honom.
Där Zlatan i andra fall kan komma undan med saker för att han är den stora stjärnan så kan det även slå tillbaka när man gör fel och ska straffas. Få är helt opåverkade av vad som sker och det gäller även ledamöter i olika disciplinnämnder. Lägger man till den enorma turbulensen som varit så fattar man att ledamöterna givetvis är påverkade.
I min värld som journalist måste man kunna skilja på vad som var den troliga/givna domen enligt regelverket och vad som kan anses rimligt i ett större perspektiv och komma med en synpunkt om det. Uefa hade ett regelverk som backade upp att man bötfällde danske Bendtner med en miljon kronor för hans kalsongkupp i EM 2012 men där rasism på läktarna traditionellt sett gett mindre böter.
Det blir en självklarhet att kunna ifrågasätta rimligheten oavsett om beslutet följer ett regelverk. Det innebär inte att man frångår journalistiska principer för att man som krönikör tycker något om straffet. Snarare är det väl journalistik att kunna ifrågasätta det hela, men givetvis ska fakta vara med när det handlar om grunden till Zlatans straff.
Fotbollen kryllar av svåra gränsdragningar, som när Luis Suarez bet ännu en motspelare, nu senast i VM, till hur Uefa ska hantera Montenegro med dess konstanta oroligheter vid hemmamatcherna. Lägg bara till det komplexa fallet med matchen mellan Serbien och Albanien där en drönare fick matchen att spåra ur. Ja, det är skitsvårt för prejudikaten ändras med tiden och tidsandan och även vi journalister påverkas.
Uefa lade plötsligt om kurs i veckan när man lät Norges och Englands F19-landslag spela om de sista 22 sekunderna efter att domaren gjort fel. Ett revolutionerande beslut och rätt, men det är klart att det öppnar för frågeställningar i framtiden om hur man ska hantera felbeslut och där man tidigare låtit domarens beslut gälla, likt Zlatans röda kort mot Chelsea.
Fallet Zlatan vs Ligue 1 är laddat på många vis. Inte bara för att han visat rätt lite ånger och talat om att han inte borde bli avstängd alls till att han aldrig uppträder som en korgosse på planen. Det han sade efter matchen i Bordeaux var både grovt, olämpligt och vulgärt. Han har fortsatt att vara kritisk och ilsken till att ha blivit tagen i örat.
Lägg till att Zlatan är bäst betald i landet och tillhör en qatarisk köpeklubb vars resurser får alla andras att framstå som om de är den fattige kusinen från ett annat och mycket fattigare land. Han har dessutom blivit en politisk symbol och ovanpå det är domarna ansatta redan som det är. På många vis är det korrekt att skydda domarna, men det är också så att det finns en tradition av att domarna sällan eller aldrig erkänner fel. Även om man i Sverige blivit bättre på det. Den dialogen borde bli bättre för det är något som hade ökat på respekten mellan parterna.
I slutändan handlar det ändå om tolkningar och vi kan lika lite slå fast med säkerhet att ligans disciplinnämnd inte påverkats av Zlatans utspel om Frankrike som ett skitland (och det sagt på engelska) som att det är säkert att han flyttar från landet och PSG efter den här domen. Däremot kan vi säkert ta debatten ännu bättre. Tror för övrigt Zlatan avgör Ligacupfinalen i kväll och stannar i PSG även nästa säsong.