Eftersom Expressen var den stora kvällstidningen för mig under uppväxten – den var de facto störst och jag gick aldrig i gång på Kvällsposten och Aftonbladet fick förvisso spela men bara i min checking line – och därför sitter det i ryggmärgen med getingbetyg. Träffade en profil i svensk fotboll i går och han undrade om mitt avstannade bloggande.
Ja, jag kan bara hålla med. Det har varit för mycket, helt enkelt, och därför får mitt bloggande efter EM-kvalet en stampad geting. Jag kan inte skylla på annat än att det blivit för mycket jobb av annan karaktär och något måste stryka på foten, och det har blivit bloggen. Illa, men det är väl ett tecken på att jag börjar bli antingen gammal och inte orkar eller gammal och klok och fattar.
Kanske har bloggtåget gått? Ja, jag vet inte. Var ju först ut som fotbollsbloggare i de etablerade medierna våren 2005, då på Expressen, och efter att Simon Bank nobbat Bladet gick frågan till Robert Laul som körde i gång. Kollega Ekwall skulle givetvis vara värst när han i januari 2006 drog i gång en unik tv-blogg, men det blev rätt snart en vanlig men vass blogg.
Tog en bloggpaus när jag fick sluta som fotbollsreporter på Expressen i mars 2006 men var tillbaka på fotbollskanalen.se under vintern 2007 och har därefter kört på, även om frekvensen varierat. Ofta har det handlat om annan arbetsbelastning som gjort att bloggen hamnat i bakvattnet, och så får man kämpa för att få fram den igen.
Sedan handlar det om att jag vill ha kvar en del ämnen och stick kring min fredagskrönika som jag gillar att skriva. Det finns helt enkelt vare sig ämnen eller tid eller kombinationen för att alltid få till det rätt och bra. Ja, det är helt enkelt en svår ekvation att få det att fungera i alla led och att det blir både bra nog och relevant nog.
Gillar det kvicka och rappa med en blogg, att man kan köra högt eller lågt och det är så lätt. Samtidigt blir det en plåga när man känner som jag gör just nu, att varför hinner jag inte blogga mer? För en blogg är som många andra sociala medier och det handlar om en regelbunden uppdatering. Jag tar nya tag och ser om jag kan komma på tåget igen.
***
Full tryck i Allsvenskan och redan i kväll och på Valborgsmässoafton är det nya matcher och sedan är det en omgång i helgen också. Häftigt och med IFK Göteborg i topp passar fotbollskanalens serie “Ögonblicket” in bra med en tillbakablick till SM-guldet 2007:
***
På fredag slår förbudet till med full kraft? Vilket förbund, undrar ni? Jo, Fifa:s förbud mot tredjepartsägande som gör det svårare för svenska klubbar att värva. I en tid när fotbollen är enad om att inte släppa in investerare genom att lätta på 51-procentsregeln så har riskkapital möjliggjort för många klubbar att värva och göra bra affärer.
Även om man får köra vidare på redan skrivna avtal så innebär förbudet att klubbar inte lika lätt kan ta in kapital för att värva hemvändare. Ta bara Anders Svensson, Tobias Hysén, Henrik Larsson och Markus Rosenberg som alla var starka kort som vände hem till allsvenskan och det var mångt och mycket med hjälp av riskkapital, men nu är det stopp.
Självklart är det bra att Fifa synar det och det finns faror med att allt för många av riskkapitalisterna sitter på dubbla stolar när de även finns representerade i klubbarnas styrelser, men att helt ta bort det är fel väg att gå. Särskilt för en liga som allsvenskan där det redan är en brist på kapital och detta var en väg att försöka ta kliv.
***
Bladets Michael Wagner gjorde flera bra intervjuer med svenskar i Holland. Förvånad att Sam Larsson har mer att bevisa för att ta en plats i truppen till U21-EM. Förbundskapten Håkan Ericson smeker inte medhårs direkt.
***
Liverpool…ja, vad säger man? Förlust mot Hull borta och inget Champions League nästa säsong. Är Brendan Rodgers rätt man?
***
Podden hälsade på hos Simon Gustafson. Jag upplevde att han var vettig, mogen och sansad för att vara en 20-årig supertalang som kan välja och vraka mellan anbuden, men jag har insett via twitter att Blåvitt-fansen inte delar uppfattningen efter derbyt och Gustafsons firande och snackande. Må så vara, men även om solen har fläckar så lyser den starkt.
För om man lyssnar igenom hela podden så inser man att Gustafson knappast är en vanlig 20-åring. Han är mogen på många sätt och är avvaktande i att dras i väg av smicker eller annat som kan få många att tappa styrseln på sin karriär. Det betyder inte att mittfältaren gör allt rätt, det kanske är en nyhet för er men det finns många vuxna som gör en djävla massa fel.
Simon Gustafson har många kloka tankar kring hur man som eftertraktad talang ska resonera och i en tid när alla direkt eller indirekt skriker om allt ljus på mig så är han något annat, vilket är spännande i sig. Dessutom är han en gudabenådad spelare, och lite intressant att han saknar Moestafa El Kabir i omklädningsrummet för att alla i Häcken är för snälla.
Podden närmar sig 50 avsnitt och ni hittar som vanligt alla avsnitt via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns den på Podcaster och en massa andra alternativ för poddlyssnande och är inte särskilt svårfunnen om man kan navigera en dator och/eller en smartphone.
***
Älskar att Jürgen Klopp får en chans att avsluta med en titel och att vinna semifinalen på straffar mot Bayern München var härligt för Dortmund.
***
Paris SG går med full kraft mot en inhemsk trippel. Starkt, även om det också är självklart sett till resurserna. Nej, man har inte lyckats i Champions League när det handlar om att ta sig förbi kvartsfinal men man har hunnit långt. Bloggade om det i två gånger i februari, del 1 och del 2, och anser fortfarande att PSG verkligen inte kan klassas som ett fiasko om man tar tre titlar.