Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Blir VM Sundhages avsked?

Måndag strax efter 17:00 presenterar förbundskapten Pia Sundhage namnen på de 23 spelare (och två reserver) som ska bilda den svenska VM-truppen till sommarens mästerskap i Kanada. Utan att överdriva så kan man säga att förbundskaptenen haft en del missflyt med skador och dessutom har inte tillräckligt med talanger tagit de där sista kliven som är ett måste.

Så här såg truppen ut till EM 2013:

Målvakter: Kristin Hammarström, Sofia Lundgren, Hedvig Lindahl

Backar: Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Stina Segerström, Sara Thunebro

Mittfältare: Caroline Seger, Elin Magnusson, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough, Marie Hammarström, Emmelie Konradsson, Antonia Göransson, Josefine Öqvist, Therese Sjögran

Forwards: Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Jenny Hjohlman, Kosovare Asllani

Så här tror jag VM-truppen ser ut med nya fetade:

Målvakter: Hedvig Lindahl, Carola Söberg, Zecira Musovic

Backar: Nilla Fischer, Emma Berglund, Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Sara Thunebro, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt

Mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Malin Diaz, Antonia Göransson, Olivia Schough, Emilia Appelqvist, Marija Banusic

Forwards: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Jenny Hjohlman

Få av de nya i VM-truppen lär spela några avgörande roller, om man ser till hur Sundhage matchat sitt lag. Det är på backsidan där Berglund och Rubensson lär komma in och även Sembrant är aktuell för spel, men kanske på mittfältet när nu Hanna Folkesson är borta och Dahlkvist är osäker. I fallen med Sembrant och Berglund så hade de varit med i EM 2013 om inte korsbandsskador satt stopp.

Tvillingarna Hammarström, Josefine Öqvist och Emmelie Konradsson har lagt av eller trappat ner från EM 2013. Det har skiftat en del från en startelva i EM och vad som kommer i VM, men i stora drag är det väldigt mycket samma spelare och man är oerhört beroende på att Seger, Schelin och Fischer håller formen och dessutom hela och friska för att tro på en medalj i mästerskapet i Kanada.

Inte nog med att gruppen är relativt tuff med USA, Australien och Nigeria, det troliga är att Brasilien väntar i en eventuell åttondel om Sverige blir tvåa bakom USA. Om Sundhage o Co blir grupptrea och tar sig vidare – fyra av de sex bästa treorna går vidare – så väntar troligen Tyskland eller hemmanation Kanada. Ja, det är en del uppförsbacke.

Naturligtvis kan Sverige leva en del på att förväntningarna efter de senaste matcherna är nere under skoskaften. Ta bara VM i Tyskland 2011 där de flesta trodde att Sverige inte skulle överleva gruppspelet men man tog till slut VM-brons. Samtidigt kändes det som om den truppen var både bättre och bredare vad än Pia Sundhage presenterar på Norra Latin.

Undrar lite om förbundskaptenen är kvar efter VM? Hon verkade rätt slagen och tagen efter förlusten mot Schweiz och krysset mot Danmark i april. Hon har helt andra förutsättningar i Sverige än under tiden i USA där landslaget är mer som ett klubblag. Hennes kamp med de svenska klubbarna har slutat med att förbundskaptenen fick ge sig när det handlade om tid att förbereda sig.

Dessutom verkar det inte vara full harmoni i det svenska lägret. En del av spelarna har börjat tappa lite förtroende för förbundskaptenen som är en fantastisk ledare utåt och en mästare på att hantera medier men som inte alltid har den sociala kompetensen som en del spelare behöver. Spelsystemet vara eller inte vara är en sak som en del hängt upp sig på.

Sedan är det här att Sundhage tidigt pekade ut Lotta Schelin som den stora stjärnan och även satsat hårt på en spelare som Nilla Fischer som knappast övertygat i försvarsspelet i landslaget. Det kan vara problematiskt i lagbyggen att göra så, och det kanske funkar bättre i USA:s landslag än i det svenska att ha en så tydlig hierarki.

Pia Sundhage hälsades som en frälsare när hon tog över landslaget efter Thomas Dennerby. Efter ett gäng framgångsrika år i USA där hon tog landslaget till både OS-guld 2008 och 2012 men fick nöja sig med ett VM-silver 2011 så vände hon hem. Framför henne låg ett hemma-EM sommaren 2013 och med tanke på att hon fick kort tid på sig så var det okej att åka ut i semifinal mot Tyskland.

I EM 2013 framgick det att försvarsspelet haltade och det hjälptes inte under turneringen av att Sundhages utvalde försvarsgeneral Birger Jacobsson hoppade av tätt före EM efter att inte ha fått samarbetet att fungera. Det har tyvärr inte blivit bättre vilket en hel del av vårens matcher visat, och det var vad min kollega Hanna Marklund påpekade redan direkt efter EM.

Kanske hade varit bättre att satsa på ännu mer försvarsinriktad assistent än att gå på Mia Törnblom som mentalt bollplank? Pia Sundhage har varit öppen med att hon kan anfallsspel bättre och frågan är om hon omger sig av rätt rådgivare för att få styr på det? Risken är att ikonen får precis vad hon vill ha och att det därför inte blir något motstånd.

Tror kanske att det är svårt att kritisera Sundhage som har meriter som få andra, men de är tagna under helt andra förutsättningar vilket är lätt att glömma bort. Vill ju gärna att hon lyckas men de signaler som kommer talar snarare om att förbundskaptenen har svårt att få med sig alla på sin resa och då är det svårt att själv vara inspirerad.

Frågan är om Sundhage har kraft att jobba vidare? Hon har redan i någon intervju antytt att det kan vara över efter VM trots att hon har kontrakt som sträcker sig ytterligare ett år. Huvudsaken nu är dock att det finns energi att göra avtryck med landslaget i VM, för det är något svensk fotboll behöver med tanke på att talangerna inte strömmar till och omvärlden växer sig allt starkare.

Publicerad 2015-05-11 kl 13:36

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER