POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Fotbollen behöver hjälp, riktig hjälp

 

Efter en sorglig kväll på Gamla Ullevi är det ett litet och positivt steg att IFK Göteborg och dess representanter är tydliga och raka. Från Sebastian Erikssons ilska mot den egna publiken direkt efter knallskottet (se nedan) och sedan fortsatte han med hårda ord i medierna till Jörgen Lennartssons brandtal och i natt en ursäkt på hemsidan.

 

 

Gillar allt de säger utom Lennartssons efterlysning på intern rättvisa inom klubben. Det ska vara en sak för polisen och myndigheterna att finna och straffa den som begick brottet, inte klubbens anhängare. Sedan får Blåvitt stänga av vederbörande men det kan knappast vara rätt väg med ett slags medborgargarde.

Svensk fotboll behöver annars att spelare och ledare kliver fram som Blåvitt gjort och fler behöver följa den vägen. Inget är viktigare än att de främsta företrädarna för föreningarna signalerar frustration och att de tar avstånd. Förstår att det kan kännas tröstlöst men det är ett måste.

Sedan orkar jag inte riktigt med stämningen där olika grupperingar nu bara kastar skit på varandra via sociala medier. Som att många Blåvitt-fans är arga för att Malmö FF inte kliver fram på liknande vis och tar ansvar för sina supportrar för att ta ett av oerhört många exempel. Vilket inte betyder att jag anser att MFF gör rätt men det finns viktigare frågor just nu.

Skyttegravstänket kring det hela gör situationen låst som mellan Israel-Palestina och andra långvariga konflikter och det hjälper ingen. Tyvärr är det svårt att ens ta en diskussion om hur trygg man eventuellt känner sig på fotboll. Om man andas om otrygghet är en hel del fans och fotbollsföreträdare på en om att jag är helt snett på det.

Även en del annars vettiga människor tappar perspektiv för att de är så inne i att försvara fotbollen eller sin klubb eller någon företrädare. Ta bara hur en del höll på kring Kevin Walker och straffen mot Blåvitt. Hur det är möjligt att det blir så? Ja, det är baksidan med fotboll som är så mycket känslor och passion och där man inte alltid tänker hela vägen utan låter annat styra.

En del som uttrycker att de inte vill ta med sina barn på läktaren (som Sebastian Eriksson efter onsdagens avbrutna match eller Idrottsminister Gabriel Wikström i min podd) blir tillrättavisade om att det är fel bild. Av både fans och fotbollens företrädare. Är det så svårt att inse att man kan ha olika upplevelser om vad som är säkert? Och i vilka miljöer man känner sig trygg?

En fotbollsmatch kan vara helt underbar med inramningen vi oftast fått i Allsvenskan senaste året, men så var det definitivt inte i perioder på Gamla Ullevi under onsdagen eller på Tele2-Arena häromveckan. Då var det en stämning och en miljö som knappast lockar barnfamiljer och det lär skrämma även folk utan barn.

Kände efter bråken på Tele2-Arena – där det fanns bilder på fyra, fem killar som grovt misshandlade en motståndare – att vi alla blivit avtrubbade. Att vi bara viftade bort det som om det nästan inte hänt. Bara det att Sveriges största tidning efter Norrköpings-matchen i tisdags, som bröts ett tag efter oroligheter, skrev att det var första oroligheten i årets allsvenska.

Det är som att ingen vill ta bort bilden av publikfesten och fansens rusning till arenorna. Att upprätthålla den och på något sätt fösa bort det som stör bilden. Medvetet? Omedvetet? Vet ej och jag håller med, det är häftigt och läckert med inramningen. Samtidigt kan man inte ducka för det vi fått se på arenorna den senaste veckan.

Samtidigt blir det lätt mycket svart eller vitt i en eventuell diskussion.Har fått många mejl och twitter-reaktioner från Malmö-fans som är arga för att vi var för flata i C More-studion. Mot Blåvitt då, givetvis. Däremot är det ingen av dem som nämner att MFF-klacken också kastade in bangers, varav en precis vid vår studio så Jonas Dahlquist nästan lyfte.

För det första, vi vet inte exakt vad som sker och är försiktiga med vad vi säger av det skälet. Dessutom är det oerhört lätt att det blir fel ordval när man står i direktsändning och givetvis blir påverkad av det sorgliga som sker med en avbruten match. Det gäller att försöka förhålla sig till vad man vet och reagera utifrån det.

Många Blåvitt-fans är stenhårda mot Tobias Sana och lyfter givetvis fram att även Malmö FF:s klack kastade bangers. Känner igen det från läktarbråken mellan Dif-fans och Bajen-fans i förra veckan där grupperingarna var noga med att påpeka vem som började. Att utreda skuldfrågan är dels svårt, dels rätt ointressant när man inte är säker.

Det är ALDRIG okej att kasta bangers. Min upplevelse var att det även kom några bangers från MFF-klacken under matchen. Det är givetvis åt helvete. Totalt under matchen kastades sex, sju bangers enligt min uppfattning men jag kan inte placera var de kastades från och vilka grupperingar som är skyldiga till dem.

Två fel har aldrig blivit ett rätt och tyvärr fick den banger som landade vid Tobias Sana och den assisterande domaren Mathias Klasenius en betydligt värre effekt. Det betyder INTE att det är okej för MFF-fans eller någon annan att kasta knallskott. Knallskott är alltid fel att kasta på fotboll. ALLTID.

Tobias Sana, då? Jo, jag förstår både honom och de som är kritiska mot honom, men jag lutar mer åt att förstå hans felaktiga reaktion. Så komplext kan det vara. Man kan dock konstatera att utan knallskottet mot honom så hade aldrig den tidigare Blåvitt-spelaren tagit hörnflaggan och kastat den mot publiken. Det gör att jag ser på hans reaktion med en förmildrande syn.

Sedan fattar jag att i den bästa av världar hade Tobias Sana aldrig reagerat på dylikt vis utan istället bara lämnat planen. Att han skulle ha värmt upp just där för att provocera? Tyvärr är det den yta som MFF hade att värma på och om jag inte minns fel så nobbade IFK Göteborg spelaren när han ville hem. Hur kan man då hata honom?

Det är naturligtvis ingen tvekan om att knallskottet kom från den läktare där det sitter Blåvitt-fans. Dessutom har klubben beklagat det och utåt sett tagit på sig ansvaret via sin ursäkt. Så det blir svårt att se att ansvaret ligger annat än på Blåvitt och att man inte lägger energi på ett eventuellt poängavdrag är förståeligt och på något sätt sympatiskt.

SvFF får sätta sina instanser i arbete med att behandla rapporterna från matchen. Sedan får man se vad utfallet blir i form av ett möjligt utdömt resultat för matchen och ett eventuellt straff för Tobias Sana. Reaktionerna på det får vänta till SvFF:s berörda nämnder har avhandlat det hela. Förstår verkligen att man bröt matchen, även om det är en trist utveckling.

Allsvenskan har inte börjat så bra. Slagsmål på läktaren inför Djurgården-Hammarby. Matchen i Norrköping i tisdags drabbades av ett spelavbrott efter oroligheter bland Hammarbys fans. Under onsdagen en helt avbruten match mellan IFK Göteborg och Malmö FF. Även om publikkurvan pekat uppåt ett bra tag och bråkkurvan pekat neråt är problemen med stökigheter kring svensk fotboll inte över.

De som bråkar kommer inte heller att försvinna. Möjligen kan man få bort dem från läktarna men då är risken att de slåss någon annanstans. Räcker att kolla klipp på när engelska fans slåss på väg till och från matcher för att förstå att den engelska fotbollen bara blivit av med bråken på läktarna, även om det är ett steg som är bra för fotbollen.

Alla de stora svenska klubbarna har de här problemen, även om det finns gradskillnader. Fotbollen klarar inte av att hantera dem. vilket är rätt uppenbart. Detta är ingen kritik mot klubbarna, för i de allra flesta jobbar man stenhårt med de här frågorna. Så många människor i olika klubbar som på olika sätt försöker att hitta fram till de här grupperingarna och dess svansar. Heder till er.

För man ska veta att klubbarna i allsvenskan är långt från den aura av “big business” som klubbarna ute i Europa lever i där storklubbar omsätter mer än hela Allsvenskan. En vanlig allsvensk klubb omsätter som en mindre ICA-butik men ska ändå hantera en massa saker som butiksägaren slipper. Allt från säkerhet för inbalndade till en mediauppmärksamhet värdigt stora företag.

Dessutom ska man jonglera medlemmarnas olika intressen och inriktningar och få spelare och ledare att prestera på topp. Inte sällan under ett makalöst tryck att hålla budgeten. Förr hette det att “det ska fan vara teaterdirektör” men frågan är om inte klubbdirektör för en allsvensk klubb är värre. Det är inte lätt att klara av det.

Efter en kväll som på Gamla Ullevi så lider man med alla som lägger tid, kraft, energi och pengar på att försöka få till säkra miljöer och matcher. Det görs mycket bra ute i klubbarna och det går framåt, men sakta. Det är naturligtvis för jävligt att några förstör det jobbet, och det är inte svårt att förstå att en del kroknar och ger upp slitet.

Samtidigt är det som om rättsväsendet och indirekt staten övergett fotbollen. Lagändringarna är för dimmiga, bara det att om en person som har tillträdesförbud ändå tar sig in på en arena så gäller ett nytt avtal mellan personen och klubben, enligt juridikens finlir. Polisen lagför inte de som begår brott. Man får inte kontrollera med bilder. Polisen får inte stå vid insläppen.

Ja, det är mycket man inte förstår. Uppenbart är att de olika parterna har svårt att synka verksamheten och att man ser olika på det. När jag hör om hur klubbföreträdare med många års erfarenhet av problemen ska sitta med en knappt 30-årig politisk broiler som jobbar med ministern och försöka få gehör så tornar uppförsbacken fram.

Har aldrig uppskattat att politiker sitter på hedersläktaren när det är stormatch för landslaget men sedan är försvunnen när det är problem. Precis så är det kring fotbollen trots en rad utredningar och nya lagförslag. För även om svensk fotboll gått framåt är de senaste veckorna en påminnelse om att dårskapen inte är över.

Klubbarna behöver hjälp. Mer hjälp. Riktig hjälp. Ja, det kostar pengar, men det finns mycket i vårt samhälle som kostar pengar och de flesta som går på fotboll bråkar inte och har dessutom betalat skatt som ska finansiera polisen. Det är som rockkonserter, kulturevenemang och annat som hör till ett samhälle.

Det måste gå att samla alla inblandade parter och komma fram till en fungerande handlingsplan. Vilka lagar behöver vi? Vad behöver polisen för att se till att lagarna följs? Hur kan klubbarna få hjälp att hålla kriminella som inte vill följa regler och lagar på avstånd? Som det är nu skjuter parterna bara ansvaret runt, runt och runt.

Här måste klubbarnas experter få komma till tals. Politikerna måste lyssna och ta hjälp av jurister så man får till ett regelverk eller lagar så att man kan sätta stopp för maskering, se till att tillträdesförbud verkligen blir det och att klubbarna får hjälp att hålla fel åskådare borta.

Djurgården jobbar med ett intressant projekt som heter Enable och där forskning hjälper klubben att arbeta med frågorna. Det är svårt och tålamodskrävande men det måste till. Kanske finns det andra initiativ i andra klubbar att ta del av för att försöka få bättre styr på säkerheten? Alla initiativ måste till.

Annars innebär det att en människa i en grupp på några hundra personer via sina handlingar kan förstöra en match för 16 000 åskådare och alla inblandade i Malmö FF och IFK Göteborg. För mig är det svårt att se en lösning utan att polis och rättsapparat stöttar klubbarna och ser till att plocka bort och döma de som begår brott.

Uppmärksamheten kring Frölunda-spelaren Mats Roselli Olsen som sprang in på planen under uppehållet har blivit stor. Kanske för stor? Jo, på ett sätt, men om Frölunda-spelarna nu krökar i en loge för att fira SM-guld och sedan har vadslagning om vem som vågar springa in på plan så måste det tyvärr få följder.

Nej, han var inte ute för att skada någon. Fast hur förklarar man för alla andra fans att det är okej för en full Fröunda-spelare att springa in på plan men inte någon annan? Hur man löser det? Tillträdesförbud är väl rätt givet, och jag gissar att klubben med sitt värdegrundsarbete – spyr på det ordet – inte vill behålla norrmannen.

Eller så får han jobba ideellt och på något sätt betala tillbaka skulden. Däremot är det svårt för fotbollen att med trovärdighet bara låta det passera bara för att han är en Frölunda-spelare som sitter i en loge. Hela gänget hade logen närmast vår studio och de bad oss passa bucklan någon timme, och det var inte vatten i deras glas.

Överhuvudtaget är fyllan på fotboll ett stort problem och jag har aldrig fattat varför man vill vara full där. Någon form av nykterhetskoll inne på arenan måste till. Folk som inte är i skick att vara där måste tvingas att lämna stadion. En del av dem som är på plats hade inte ens kommit in på en sunkig pub, men på fotbollen kommer de in.

Publicerad 2016-04-28 kl 09:50

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå