Ett slut som gjorde ont

Det förblev en dröm.

Svensk fotbolls störste slutar utan den kröningen på landslagskarriären.

Zlatan gick ett kort sista varv framför de svenska fansen. Han tackade och vinkade. Därefter gick han rakt av planen. För sista gången i en svensk landslagströja. En hedersam förlust mot världstvåan Belgien blev slutet för honom. Inget mål alls under EM.

Det var inte så här det skulle ta slut. Svensk fotbolls bäste spelare genom tiderna fick kliva av planen i Frankrike efter att landslaget hade blivit utslaget redan i gruppspelet. Endast en poäng och ett mål från Sverige på tre matcher räckte inte till att gå vidare och därmed är det över. Helt över.

EM 2016 är färdigt för svensk del och inte bara det. Zlatan Ibrahimovic lägger alltså av. Andreas Isaksson och Kim Källström likaså. Ovanpå det är epoken Erik Hamrén över och det var aldrig nära att nå hans dröm om att ta en mästerskapsmedalj.

Insatsen i EM-premiären mot Irland blev dyrbar. Även om man tog en poäng tack vare ett irländskt självmål så lade det ner Sverige i brygga. Trots att landslaget spelade upp sig mot Italien så blev man straffat i matchens slutskede och sedan var vinst ett krav mot belgarna.

På Stade de Nice inledde Sverige ödesmatchen starkt och det hade inte gått många minuter förrän Marcus Berg fick ett jätteläge efter en frispark av Kim Källström. Fri rakt framför det belgiska målet, men en hög boll. Skottet räddade Thibaut Courtois och suset från den gula väggen gick över planen.

Efter det böljade matchen fram och tillbaka och även om det var ont om riktigt vassa svenska chanser, Granqvist nick och Zlatans tveksamt bortdömda ledningsmål sticker ut, så var känslan att tiden talade för Sverige. Efter att ha hållit 0-0 till pausen så kom en del skiften: Guidetti för Berg, Durmaz för Larsson och Zengin för Forsberg.

Inget hjälpte. Istället följde ett av många belgiska anfall, och nu sköt Nainggolan och bollen fick hjälp att leta sig in bakom Andreas Isaksson i det svenska målet. Där var det över, även om Sverige försökte jaga ett mirakel och en vändning. Det hjälpte inte utan istället så kunde belgarna ta sig till åttondelsfinal i EM.

Det var ett ödets ironi att en dryg timme innan avsparken mellan Sverige och Belgien så frälste Lars Lagerbäck Island ännu en gång. Den lilla önationen är i åttondelsfinal i EM. Helt enormt att man ens är i EM, och att man tar sig vidare är en sensationell bragd i klass med alla bragders moder.

Lagerbäcks landslag följde upp två oavgjorda matcher mot Portugal och Ungern med att 2-1 slå Österrike – för övrigt Sveriges banemän i EM-kvalet – efter ett sent mål av Traustasson. Scenerna från Paris och Reykjavik var sådana man blir både glad av och lite avundsjuk på.

Hösten 2009 så fick inte Lars Lagerbäck fortsätta som förbundskapten i Sverige och man gick på Erik Hamrén som skulle ta Sverige till nästa nivå. Det blev inte så utan under två mästerskap kunde man aldrig göra några riktiga avtryck och Hamrén vann i slutspel enbart en betydelselös match mot Frankrike.

Tänk att Lars Lagerbäck nu ställs mot England och Roy Hodgson i EM-åttondelen. Två personer som betytt oerhört mycket även för svensk fotboll. Faktum är att Lagerbäck i sin tidiga tränarbana inspirerades av Hodgsons vän Bob Houghton. Nu möter Lagerbäck och Hodgson varandra i ett EM-slutspel när Hamrén åker hem.

EM 2016 framstår som ett av de svagaste mästerskapen av Sverige i modern tid. Vad det berodde på? Ja, anfallsspelet var för svagt och offrades för en defensiv samt att en del av de tongivande spelarna inte var i form. Det talar ett tydligt språk när enda målet på tre matcher var ett irländskt självmål. Samtidigt är väl helheten inte bra nog.

Det är tyvärr talande att Lars Lagerbäck kan få ett spelarmaterial som definitivt inte är bättre än Sveriges att ta sig vidare utan förlust. Lägg till att man saknar en spelare som Zlatan Ibrahimovic. Inte så att han skulle ha fortsatt som tränare för Sverige, men kanske Lars-Åke Lagrell valde fel när han jagade en ersättare till Lagerbäck hösten 2009.

Kvällen i Nice blev också bokslutet för Erik Hamrén. Han rätade knappast upp sitt renommé efter den svenska EM-insatsen och det var uppenbart att hans drömmar inte var mycket mer än naiva drömmar. I ett EM-slutspel där 16 av 24 lag gick vidare så kunde inte Sverige mäkta med att utmana om en plats på allvar och det brast i organisation och spelidé.

Varför kom inte Emir Kujovic in sista tio minuterna när man jagade ett mål? Ja, frågorna är några stycken, men eftersom Hamrén lämnar in är de rätt meningslösa. Med tanke på alla hyllningar av uppladdningen och att Sverige knappt haft några skador borde man kunnat kräva mer.

Visst, man gjorde bra insatser mot Italien och Belgien men bägge matcherna slutade med förluster och mot Irland var man synnerligen svagt och fick bara en enda poäng med sig. Extra ont gör det när man ser att Belgien som grupptvåa hamnade på en väldigt enkelt halva i slutspelsträdet. Alla storlag ligger på andra halvan av trädet.

Sverige hade haft möjligheter att gå långt, tänker man. Sedan slår det en att Sverige av årgång 2016 inte är så starkt att man på allvar hade kunnat gå långt. För mycket som inte stämde under tiden i Frankrike. Ett ynka självmål är för svagt och egentligen inte så många lägen att göra fler mål.

Samtidigt är det inte bara Erik Hamréns fel. SvFF lät honom köra vidare efter VM-missen 2013 och ansåg att han var rätt man att utveckla Sverige. Under Hamréns tid har landslaget mest fallit på världsrankningen och det innebar att efterträdaren Janne Andersson börjar i kraftigt motlut i en VM-kvalgrupp med Holland, Frankrike, Bulgarien och Vitryssland.

Vore fel att redan nu utmåla framtiden som mörk eller ljus, för ännu har Andersson inte kommit med någon programförklaring. Låt röken skingra sig från EM 2016 och se vad som återstår av laget och sedan får han försöka få till en kvalkampanj med trovärdighet och Ryssland känns avlägset. Samtidigt har Island visat att det omöjliga är möjligt.

Sverige åkte till EM i Frankrike med devisen “det omöjliga är möjligt” som fysiologen Paul Balsom tagit med sig från jobbet med Leicester. Visade sig att det var det inte alls och nu får Janne Andersson plocka upp stafettpinnen. Eftersom han inte sysslar med att drömma så får vi räkna med att han inte siktar på mästerskapsmedalj.

Efter EM så framstår landslaget lite som Allsvenskan i fotboll. Det vill säga att man har fans av högsta internationella klass men där spelet inte är på samma nivå. Den gula väggen har verkligen ställt upp och stöttat och gjort sitt för att Sverige skulle excellera på planen, men där funkade det inte lika väl.