En tung förlust som ändå gav hopp

Drygt 70 000 fransmän jublade över tre poäng när slutsignalen till slut gick i VM-kvalet. De viftade med sina trikolorer och en del av de svenska spelarna omringade samtidigt det serbiska domarteamet för att prata om det som varit.

De gulklädda svenska spelarna tackade sedan motståndarna för matchen. Kramades. Även Janne Andersson och andra svenska ledare kom ut på planen för att tacka för insatserna när de franska segrarna tog emot folkets jubel.

Egentligen hade matchen slutat underligt. Det var Sverige som låg på och jagade mål och hemmalaget kontrade och slog i från sig. Janne Andersson hade kastat in Isaac Kiese Thelin som lär drömma länge om skottet som smet precis utanför.

Även Pontus Jansson fick hoppa in som anfallare när Sverige jagade en kvittering mot ett något tillbakapressat hemmalag. Sett till lagens kvalitet på papperet var det förvånande, men när slutsignalen gick var det ett lättat hemmalag som kunde fira.

Fotboll är som livet i övrigt, det vill säga orättvist. Sällan har oddsen varit så emot ett svenskt landslag. Hur man än vred på de elva spelarna i gult som ställdes mot elva spelare i blått och rött så skulle det vara en promenad i parken för Frankrike.

Så blev det verkligen inte.Den första halvleken var en uppvisning i den fotboll som Sverige kan bjuda på. En stram och disciplinerad defensiv med tre raka linjer och sedan fyndiga kombinationer och en riktigt skarp chans och några lägen.

Okej för att Frankrike hade mer boll men Pogba, Payet, Griezmann och de andra skapade ändå inte så många farligheter framför Robin Olsen i det svenska målet. De 45 minuterna av Sverige gav så mycket hopp och tro om ett LAG som kan göra något.

Att Janne Andersson startade med Jakob Johansson och Ludwig Augustinsson som helt saknade tävlingsmatcher för A-landslaget gick inte att se. De uppträdde som ärrade veteraner som behållit sin kvalitet genom åren.

Egentligen var det ingen som föll ur ramen ur den första halvleken. Spelarna måste ha följt matchplanen till punkt och pricka och i perioder adderat mod och kunnande när man spelade sig ur trånga lägen. Det var Lars Lagerbäck 2.0 eller till och med 3.0.

Andra halvlek inleddes lite mer trevande. Kanske hade Didier Deschamps piskat på sina spelare verbalt och ganska snart var det franskt tryck och när man fick frispark i Payet-läge så trodde de flesta på Stade de France på mål men bollen smet över.

Istället var det Emil Forsberg som gav Sverige ledningen med en mäktig frispark. En häxpipa eller Ronaldo-spark ställde Hugo Lloris och de svenska spelarna samlades nere i hörnet nedanför de knappa tusen svenska supportrarna som var på plats.

En härlig bild, men det varade inte länge. Den franska kvitteringen kom snabbt efter en tveksam frispark, men en kraftfull nick av Paul Pogba på Payets inlägg betydde 1-1. Det var en riktig magsup på Sverige som efter det hade det tufft att få ordning på spelet.

Tyvärr föll Sverige sedan på eget grepp och Olsen som varit säkerheten själv tappade retur på ett skott och fick felaktigt inte frispark när han hade bollen. Det var uppenbart att insatsen störde honom en aning och med en fransk offensiv var det tufft att stå upp.

Avgörandet föll när Olsen skulle gå upp och plocka ett inlägg och såg ut att vara i kontroll men först blev han utmanad i duellen av Griezmann (som varit offside) och kolliderade sedan med en svensk back som försökte rensa men bollen hamnade hos Payet som skickade in 2-1.

Sverige försökte resa sig och närmast en kvittering kom Isaac Kiese Thelin som blev vackert frispelad av Ola Toivonen men Bordeaux-anfallaren blev trängd och avslutet smet precis utanför. Om Kiese Thelin haft mer speltid i klubblaget så hade han nog fått skottet på mål.

Även om vägen till Ryssland är sjukt lång och det framför allt handlar om att utmana Holland om andraplatsen för att nå playoff så har Janne Andersson och spelarna visat att man tagit kliv på fyra tävlingsmatcher, och stora sådana.

Det finns en idé om hur man ska försvara sig och om hur man ska anfalla. Det är uppenbart att ALLA är med på tåget och att det är ett lag vilket är en förutsättning när ett superstjärnelöst landslag ska försöka åstadkomma något.

En hedervärd förlust är aldrig rolig, men de dryga 90 minuterna i Paris gör nog att fler återigen kommer att känna något för landslaget. Att se spelare slita och kriga och med en tanke mer än att slå långt och hoppas på att Zlatan är i form och gör något.

*****

Över 70 000 åskådare på Stade de France och ändå var stämningen bara sådär. En besvikelse. Visst, de sjöng Marseljäsen med hjärta inför matchen, pumpade av “vulkanen” och viftade med flaggor. Annars var det inte mycket.

*****

Serbiske domaren Milorad Mažić och hans team var allt annat än bortavänliga. Tyvärr. Offside på det franska 2-1 och han gav hemmalaget en rad tveksamma beslut.

*****

Man är bortskämd när man saknar tv-skärmar för att kunna se repriser, men i dag är man så van att kunna se alla situationer utan och innan och från flera vinklar. Kollega Johan Tarland ordnade sändning via dator efter pausen.

*****

Tänk att Sverige startade med tre backar som kan spela U21-EM i Polen i sommar.

*****

Glad och lättad att allt gick lugnt till väg på Frankrikes nationalarena. Säkerheten var hög och hela Paris präglades av den helgdag man instiftade 1922 för att första världskriget tog slut 11 november 1918. Militärparaderna kring Triumfbågen bidrog till känslan av att landet är i ständig beredskap.

*****

Älskar att Anders Svensson fotobombade mig och Ekwall under en LIVE-chatt.

*****