Dagen efter Sveriges stabila 2-0 mot Ungern så var det en hyfsat nöjd Janne Andersson som svarade på frågor inför resterna av pressuppbådet som var kvar i Budapest. Även om Frankrike-förlusten sved än så är det mesta positivt.
Förbundskaptenen är nöjd över att fler spelare vill vara med och slåss om att spela, att B-laget som spelade mot ungrarna visade att de tagit in spelidén och att han fick avsluta hösten med en seger.
Det är en fortsatt smekmånad för Sveriges förbundskapten, och det med all rätt. Trots allt kan man inte klaga på mycket när man inlett sin tid med fyra tävlingsmatcher och då tagit sju poäng och aldrig fallit samman.
Dessutom är det uppenbart att spelarna och ledarna har något på gång. Atmosfären är tydlig och det här är ett lag som vill göra något ihop. Räcker att se och höra hur spelarna bygger varandra på träning och under matcherna.
Däremot så måste man kunna fråga sig hur Andersson hanterade Patrik Carlgren. För även om det är elitidrott är det fel signaler att ta med en spelare i truppen och sedan inte spela honom när det är läge.
När Karl-Johan Johnsson blev skadad så kallade Andersson in Kristoffer Nordfeldt av nyfikenhet. Swansea-målvakten har knappt spelat något sedan flytten till Wales, nån ligamatch och några cupmatcher är allt.
Att då satsa 90 minuter på Nordfeldt är förvånande. Varför var ens Carlgren med i truppen om han inte ens får spela en vänskapsmatch? Hade i så fall varit bättre att ta med Nordfeldt som tredjemålvakt från start.
Janne Andersson hade även undvikit en del undringar om han i samband med två återbud på ytterbackarna Martin Olsson och Mikael Lustig inte nöjt sig med Linus Wahlqvist utan även tagit med Mattias Johansson eller Johan Larsson.
På samma vis förstår jag om Alexander Milosevic undrar över att Andersson inte ersatte den skakade Filip Helander med en ny mittback. Men Nordfeldt och Alexander Fransson blev kallade och fick dessutom speltid.
Jobbet som förbundskapten innebär inte bara att vi i media och även fans följer vad Andersson gör och inte gör. Även spelarna har naturligtvis koll och undrar om uttagningar och varför man inte är med.
På ett liknande vis är det givetvis att många noterar de inslag av IFK Norrköping och Elfsborg, via assisterande Peter Wettergren, som går att se i landslaget. Ta bara matchen mot Ungern som var verkligt tydlig i det.
Inte nog med att startande anfallsduon Isaac Kiese Thelin och Christoffer Nyman är gamla Peking-spelare, även debutanten Wahlqvist och inkallade Fransson fick hoppa in. Med Elfsborgs-koppling fanns Rohdén, Claesson och Hiljemark.
Naturligtvis kan det vara så att de är de allra bästa i just den matchen, men Andersson och Wettergren lär få leva med frågorna om det, och då gäller det att veta vad man svarar och dessutom tänker till extra när man tar ut lag och trupper.
För det är givetvis korrekt som Janne Andersson säger, att det inte får vara en belastning att han tränat spelarna en gång i tiden. Samtidigt är det naivt att tro att folk inte ska se Nyman som förbundskaptenens spelare bara för att han leder Sverige och anfallaren spelar i tyska andraligan.
***
Om jag hade haft ansvaret för Norges FF så hade jag gått mer efter Lars Lagerbäck än Erik Hamrén. Tror mer på att ha en spelidé som försöker få svaga beståndsdelar att bli en starkare enhet.
***
Sverige spelar två matcher i Abu Dhabi: 8 och 12 januari. Man åker på läger 3 januari för att klubbarna legat på SvFF så att det inte ska störa deras träningsläger.
***
Sveriges nästa VM-kval är 25 mars. Vitryssland hemma på Friends Arena en lördag 18:00. Som upplagt för att trycka i väg billiga biljetter till familjer och unga. Sedan kan man säkert ta mer betalt för Sverige-Frankrike i juni.