Rune Hauge har svensk fotboll i ett starkt grepp

Det är 60 år sedan han lämnade Ytterhogdal för Degerfors och påbörjade en resa som tagit honom över hela världen i fotbollens tjänst. Som spelare nådde han Allsvenskan med Degerfors och AIK, tog lilla silver och gjorde tre A-landskamper.

Som tränare har han varit med och vunnit serie A, tagit VM-brons med Sverige, nått EM-semifinal och jobbat för sex olika nationer som England, Kosovo, Mexiko och Elfenbenskusten och deltagit i både VM och EM ett flertal gånger. Lägg till jobb för Manchester City, Young Boys, Malmö FF, Örebro SK och en hel rad massa andra klubbar.

I podden berättar Grip om karriären som spelare, om hur Degerfors tränade för lite, hur det var att kombinera jobb som bagare med elitfotboll och hur det sved när Djurgården nobbade honom för en skada och då AIK kom till hans räddning.

Dessutom talar Grip om hur det var att jobba som assisterande till Georg ”Åby” Ericson som aldrig talade startelva med honom, om den heta systemstriden i svensk fotboll mellan engelskt och tyska, om hur han och Tommy Svensson fick till laget som tog VM-brons och att han ångrar att de inte klev av efter USA-VM.

Naturligtvis är Tord Grip öppen om hur han fick Sven-Göran Eriksson att satsa på en tränarkarriär, att ”Svennis” ville ha honom till Benfica och Roma men blev nobbad, om åren i Lazio och hur det var att leda England till tre mästerskap och det samtidigt stormade om Svennis kärleksliv.

Tord Grip talar även om sitt engagemang för Kosovo, varför han lämnade nationens landslag efter det historiska VM-kvalet i höstas och att han gillar Janne Anderssons nya landslag. Dessutom om att han ofta stått i bakgrunden och trivts med det.

Podden #Lundh är uppe i 125 avsnitt sedan starten, närmar sig åtta miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Att SvFF anmäler Henrik Larsson till Disciplinnämnden är inte rätt väg att gå. Särskilt inte när man friat Tobias Sana för kast med hörnflagga. Då kan man inte straffa Larsson, och det är dessutom fel fokus efter de sorgliga scenerna på Olympia.

***

Rune Hauge är mannen som alltid dyker upp i svensk fotboll. Den norske agenten och affärsmannen som ofta skapat rubriker och inte alltid positiva sådana verkar ha svensk fotboll i ett sanslöst grepp. Man kan undra hur det kommer sig? För det kan inte vara så att han är ensam om att kunna göra affärer med tv-rättigheter.

SVT kunde i maj med hjälp av Panama-dokumenten avslöja att SvFF betalat ut stora belopp till Hauges bolag i skatteparadis som ersättning för tidigare kontraktsförhandlingar och norrmannen har figurerat i svensk fotboll i över 20 år. I våras framställdes samarbetet som en rest från Lars-Åke Lagrells tid som SvFF-bas även om rubrikerna blev stora.

Faktum är att Rune Hauges bolag fortsatt jobba med förbundet även efter Lagrells mandatperiod, vilket jag skrev om i min bok i somras. Fortfarande är det så att Profile Partners, vars svenska kontor ligger på Birger Jarlsgatan i Stockholm, har ett nära samarbete med SvFF om tv-rättigheter och har en anställd som jobbar på SvFF:s kansli.

För tio dagar sedan skrev jag en krönika i Dagens Industri om att Sef, Svensk Elitfotboll, bestämt sig för att redan i vinter börja sälja tv-rättigheterna för Allsvenskan och Superettan trots att man sitter i ett avtal som gäller till och med säsongen 2019. Och att man ska använda sig av Rune Hauges bolag för att försöka höja intäkterna.

Givetvis förstår jag att Mats Enquist, generalsekreterare i Sef, vill distansera sig från Hauge och hänvisar till andra som sköter affärerna i hans bolag. Om det är verkligheten? Ja, min bild är att Rune Hauge hänger med i vad som sker och är delaktig i Sverige. Han skickade ju sin anställde på SvFF att köpa min bok och få den signerad av mig.

Det är slående hur stark norrmannen fortfarande är inom svensk fotboll och att han alltid får fotbollens tv-affärer. Till skillnad från i Norge där han under lång tid var “persona non grata” men gjorde comeback senast Tippeligan blev såld men då fick nöja sig med 30 miljoner kronor i ersättning för ett sexårsavtal med Discovery.

Under måndagens medlemsmöte fick Sef-ledningen klubbarna att haka på deras plan att anlita Rune Hauge. Endast Kalmar FF gick emot, ett skäl kan vara att i klubbens styrelse sitter Jonas Persson (intervju med honom i Idrottens Affärer nyligen) som i höst hjälpte SHL att skriva det största tv-avtalet i Nordens historia på runt fyra miljarder kronor, och det genom att ta över SHL från Profile och Rune Hauge.

Fotbollen däremot håller sig fast vid Hauge och det är klart att om man inte behöver betala något i arvode upp till 460 miljoner om året för rättigheterna till Allsvenskan och Superettan (i dag är det 230 miljoner) så är det kanske förståeligt. Blott tre procent på beloppet över det avtalet är långt från de gamla avtalen Hauge hade med svensk fotboll.

Samtidigt hoppas jag att klubbarna lärt av historien och kräver öppenhet kring avtal och ersättningar. Låt inte allt ske i stängda rum utan insyn. Snarare handlar det om att klubbarna ska som ansvarstagande medlemmar ställa krav på ledningen att redovisa vad man gör och varför. Då kanske till och med Rune Hauge kan vara bra för svensk fotboll.

I princip har jag inget emot att man anlitar Hauge. Problemet är att man i svensk fotboll alldeles för länge smusslat om affärerna och ersättningarna och vägrat berätta om dem. Det är därför man anar oråd när man gör den typen att hemliga affärer. Om Hauge var värd 100 miljoner kronor borde man utan att skämmas kunna stå för det.

***

Som vanligt är det skillnad och sitta i Globen och följa Fotbollsgalan och läsa vad recensenterna anser om det hela. Sågningar hör till.

***

Tacksam för en röst på min podcast i kampen om det svenska podcastpriset. Här röstar man.