Även om Paolo di Canio fick sparken från Sunderland redan 2013 så var han möjligen före sin tid. I min senaste poddintervju, denna vecka med Sebastian Larsson som hörs här, så kallar mittfältaren italienaren för den galnaste manager han haft under sin långa tid som spelare. Exemplet som Larsson gav var från slutet av Di Canios tid som manager för klubben.
“Han var i och för sig här väldigt få matcher, men jag spelade när han kom i slutet av säsongen och startade nästa säsong med att spela hela tiden. Jag spelade egentligen varje minut under honom. Sedan hade vi Arsenal hemma eller något liknande där jag dagen innan var helt säker på att jag skulle spela. Sedan kom jag till matchsamlingen och så skulle jag inte få spela utan att ha en aning om varför, och så kan det ju vara.
Sedan kom jag till träningen veckan efter och fick helt plötsligt börja spela back på träningarna. Jag blev skickad med backarna och förstod ingenting. Efter ett tag ställde jag frågan vad det var som hade hänt. ”Ingenting”, sa han då. Så kom fredagen, och vi hade West Bromwich borta, det var hans sista match, och jag var inte med i matchtruppen.
Jag visste verkligen inte vad som hade hänt. Sedan fick jag höra via omvägar, via den dåvarande sportchefen som min agent hade pratat med, att jag tydligen hade haft ett bråk med den fitnesstränaren, där jag hade stått och svurit åt honom och skulle på honom, och att det var därför som jag inte var med, och det var det mest befängda jag hade hört i hela mitt liv.”
Att du skulle slåss med honom (fitnesstränaren) alltså?
“Jag vet inte om jag skulle slåss, men jag hade bråkat med honom. Jag hade stått och skrikit en massa svordomar åt honom när han ville att jag skulle värma upp. Var det kom ifrån… Ingen aning. Men som sagt, det var ingen längre period, för han fick lämna efter den matchen, och sedan var jag tillbaka.”
Jag satt med Sebastian Larsson i närmare 90 minuter på Sunderlands träningsanläggning och det är spännande att höra honom beskriva hur Premier League förändrats under hans 16 år i England, om avståndet till fansen som ökat på ett sätt och att från hans årgång i Arsenal är han ensam om att vara kvar i elitfotbollen.
Dessutom försvarar Larsson Wayne Rooney apropå bilderna som togs på en onykter United-spelare efter landslagstjänst.
“Det sägs ofta att vi spelare är längre och längre ifrån och att vi blir avskilda från fansen, men här var ett tillfälle där han hade vunnit ett derby (mot Skottland) och vet att han är skadad och inte ska spela nästa match, och dessutom inte ens lämnar spelarhotellet utan slappnar av som vanligt folk, om man nu ska säga så, och har det trevligt, och gjorde inte allt som folk påstod att han gjorde.”
“Men det som händer efteråt är att han blir slaktad och att folk kräver att han inte ska kunna vara kapten för landet och hit och dit. Där blir det ett dilemma: hur ska man då vara? Man vet om att slappnar jag av och är som alla andra så kanske jag kan hamna i ett jävla blåsväder. Samtidigt vill folk att man ska vara det. Så man hamnar någonstans mittemellan. Det är lite klurigt, det där.”
Podden med Sebastian Larsson innehåller naturligtvis mycket om landslaget under Hamrén, kritiken mot Larsson från fans och media, hans yviga gester på planen, hans framtidsplaner, möjligheten att spela i Sverige, allt färre svenskar i Premier League och mycket mer. Ni hittar podden med Sunderland-spelaren via denna länk.
Podden #Lundh är uppe i 130 avsnitt sedan starten, ligger nu på över åtta miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.
Missa framför allt inte intervjun med Emil Forsberg som var i förra veckan OCH SOM FINNS HÄR. En av Bundesligas hetaste spelare är svensk och i podden ger han sin syn på kontroversiella klubben RB Leipzig, tiden i Malmö FF, att GIF Sundsvall är hans klubb och hur nära det var att han slutade som liten.
Nytt avsnitt av podden Lundh väntar på måndag, då med assisterande förbundskaptenen Peter Wettergren inför landslagets resa till Abu Dhabi. Han berättar om besvikelsen efter matchen mot Frankrike, om jobbet med Janne Andersson, varför han aldrig velat bli huvudtränare, framgångarna i Elfsborg och FC Köpenhamn och sorgen efter barndomskompisen Klas Ingesson.
***
Pontus Jansson har på egen hand varit en makalös injektion i Leeds United. Nickade in 1-0 på Aston Villa och sköt i ribban tätt efter det. Om inte Leeds löser honom från Torino är det en gåta. För värdet på mittbacken är långt mer än 35 miljoner kronor.
***
Inte utan att man är lite nyfiken kring vad som sker mellan Benfica och Manchester United när det handlar om Victor Nilsson Lindelöf. Någon typ av förhandlingsspel och från Västerås-håll är det uppenbart att närstående till mittbacken fått signaler om att affären var i det närmaste klar och att det handlar om runt 400 miljoner kronor.
Deppigt för spelaren då det hade varit fantastiskt att få se honom i Premier League. Hans tid kommer givetvis, och det oavsett om det blir en flytt i januari eller om det blir senare. Det spel han visat i landslaget räcker långt och även i Benfica har han fått mycket beröm så hans framtid är ljus och hänger inte på den här affären.
Givetvis agerar den portugisiska klubben för att säkra så stor del av övergångssumman utan att behöva dela med sig till Västerås SK som ska ha 20 procent av pengarna, vilket är stora summor. Ryktas att Benfica sålt en del av svensken till investerare vilket länge varit vanligt i Portugal, och det är inte alltid fair play i sådana affärer.
Det är sorgligt att fotbollsvärlden är sådan, men det är en tuff verklighet och det har många svenska klubbar tidigare fått känna av. Fifa agerar ofta långsamt och trögt och dessutom tveksamt vilket alldeles för ofta gynnar den stora klubben. Man sitter fast i gamla strukturer och de som spelat spelet ofta vet hur man ska hantera det, vilket ger Benfica en fördel.
Å andra sidan behöver man bara tala med Åsebro IF för att inse att sådant här sker i Sverige också, även om den lilla klubben till slut kommer att få sina pengar av IFK Göteborg, men fem-sex år senare och utan ränta. Det finns garanterat fler Åsebro ute på landet, tro inget annat, men man ser till att det är tystnad som gäller inom familjen fotboll.
Det svenska fotbollsförbundet är förbannat fegt genomgående i den här typen av frågor. Åsebro fick ingen hjälp, inte heller får Västerås SK någon större assistans Om Karl-Erik Nilsson o Co verkligen ville göra skillnad så borde man lyfta frågan internationellt och försöka sätta tryck på Fifa att agera och att göra regelverket tydligare.
Sedan tidigare är det känt att Benfica inte betalar vad man är skyldig Västerås SK för Victor Nilsson Lindelöf eftersom mittbacken tecknat nytt kontrakt med den portugisiska klubben sedan han flyttade dit. Benfica vägrar betala 275 000 euro och nu är det hos Fifa men det är garanterat den större klausulen som är anledningen till Benficas ovilja att betala.
Förstår faktiskt inte hur ett nytt kontrakt mellan Benfica och spelaren skulle kunna rubba ett avtal mellan Västerås SK och Benfica. Men det är juridikens värld som är krånglig, och än värre är det inom idrottens värld då andra parametrar tar vid och man lätt kan förlora trots att man har rätt.
Kollade tidigare i höstas upp hur det gick mellan Trelleborgs FF och Juventus. Bakgrunden till konflikten var att TFF skulle haft rätt att köpa tillbaka Andreas Isaksson om han skulle lämna Juventus men den italienska klubben sålde spelaren till Djurgården. TFF tog fallet till Fifa och skulle få drygt åtta miljoner kronor.
Dåvarande Juve-ledaren Luciano Moggi var inne och röjde och det slutade med att TFF fick juridiskt rätt av Fifa men inte hade rätt till pengar. Då återstod bara en civil process i schweizisk domstol och det var för stor ekonomisk risk för den svenska klubben och TFF avstod från att dra i gång den.
Ordföranden Per-Anders Abrahamsson är fortfarande besviken, dels på att Moggi som senare blev avstängd från fotbollen kunde påverka det hela, dels på SvFF. ”Vi fick noll hjälp av förbundet och chefsjuristen Krister Malmsten. Jag kritiserade honom för det och då ringde han och skällde på mig, men att hjälpa oss var inte aktuellt”.
Så Västerås SK ska inte sätta något tilltro till Karl-Erik Nilsson som har siktet på Uefa:s exekutivkommitté och de finare salongerna inom fotbollen. Då vill man inte stöta sig med de större aktörerna för en att gynna en mindre. Trelleborgs FF vet, Åsebro IF vet och snart kommer även Västerås SK att veta det.
***
Ingen fredagskrönika dagen före nyårsafton, tog ett litet brejk, Tillbaka 6 januari. Gott Nytt År!
***
På tisdag väntar flyget till Abu Dhabi och häromdagen kom första återbudet i form av Mikael Ishak. Annars har Blågult klarat sig bra ännu så länge. Mest spännande blir om Alexander Isak är med på flyget som lämnar Arlanda mitt på dagen på tisdag. Via denna länk hittar ni hela truppen. Sverige möter Elfenbenskusten 8 januari (avspark 13:45 svensk tid) och Slovakien 12 januari. Ni ser matcherna i TV12 och via Cmore.se.
***
Nya tag under 2017 och det blir utan Patrick Ekwall. Kommer garanterat att kännas annorlunda och dessutom trist för egen del. Vi har knegat ihop på TV4 i tio år och innan dess så rörde vi oss i samma miljöer när han jobbade på TV4 och jag var på Göteborgs-Posten och sedermera Expressen.
Från Ekwall vs Lundh via Fotbollskanalen Europa och en hel massa annat har det blivit många timmar ihop. Visst, det har varit arbete men det har varit roligt nästan jämnt. Allt nära till garv och det underlättar onekligen, och sedan är Ekwall ett riktigt proffs att jobba med, och han är dessutom en generös person på många sätt. Kommer att sakna honom.
[youtubeplay id=”jvw2I7zsaVQ” size=”medium”]
[youtubeplay id=”2ma0iMhMnBw” size=”medium”]
[youtubeplay id=”hSO6mhhwB4E” size=”medium”]
[youtubeplay id=”ZY8K_s1-3bM” size=”medium”]
Efter VM i Sydafrika 2010 skrev jag följande om att jobba ihop med Ekwall och sex år senare stämmer det fortfarande:
“Efter att ha kamperat ihop närmast dygnet runt under över fyra veckor med Patrick Ekwall och Magnus Andersson så är vi inne på sista dagen tillsammans. I kväll sitter jag ensam och kollar VM-semifinalen mellan Spanien-Tyskland. Det svider att skiljas åt och att VM är på upploppet. Det är ju långt till nästa gång.
Visst längtar jag också hem till familj, sommarvärme och semester, men det är något speciellt att ligga ute vecka efter vecka och dag efter dag i ett annat land. Det är som att gå in i en VM-bubbla och bara åka med. Nya hotell och därmed nya rån (OBS! Ironi), en massa nya upplevelser, sköna människor som vår chaffis Crucial och en massa häftig fotboll och ibland mindre rolig fotboll.
Varje gång jag sitter på någon läktare och hör Fifa-hymnen, ser spelarna tåga ut med flaggor framför sig och hamburgar-knattar i handen och inser att nu kör vi igen…ja, det blir inte mycket bättre än just där och då. Som jag brukar säga till min son när han ringer och klagar över att tiden går långsamt och att han längtar: “Jag älskar det här och du får stå ut några veckor.”
En del fotbollsspelare brukar säga att de saknar tugget i omklädningsrummet efter att de slutar. Jag förstår dem. Jag kommer att sakna allt från mästerskapen den dagen jag slutar med det här jobbet. Älskar just tillvaron runt ett VM, nomadflackandet, jobbandet, presstälten, skämten, att det inte bara går som det ska, schackrandet med Fifa-nissarna, den svarta humorn och de kvicka omställningarna när det är allvar och fokus.
En sak är säker, det hade inte gått att ligga i som man måste på ett VM om vi inte kunnat skratta mycket och ofta, och det har vi gjort. Få personer är så bra att jobba med som Patrick Ekwall och Magnus Andersson. Det är sällan några problem, och blir det så då löser man det.
Ni må rösta hur ni vill och tycka vad ni vill om herr Ekwall, men det är en fröjd att jobba ihop med en person som vet vad jobbet handlar om, men också har en glimt eller två och kan ta en passning. Det är förbannat kul, helt enkelt, och det trodde jag inte en gammal Lundabo skulle tycka om att jobba med en Malmöbo, eller vice versa.
Det är bara det med hans kläder, men det får jag tugga i mig. Nu har vi kört ett helt EM och ett VM tätt ihop och det är inte alltid blodsockret är i topp och stressen är i botten, och jag kan faktiskt inte minnas ett enda bråk eller gräl. Från i sommar finns bara en enda skarp morgondiskussion på Hilton i Johannesburg, och det var mer av principiell karaktär.
Däremot har jag en massa minnen av hur vi skrattat till tårarna har runnit eller hur vi fått till (i våra ögon) bra jobb och försökt förmedla ALLT från vår Sydafrika-upplevelse på alla möjliga plattformar. Tänk bara alla turer med Crucial där vi fått lära oss tricks som att säga “Boss” till alla för att då växer dem eller fått dragningar om könsroller, apartheid och förlåtelse. Eller länkturkarna Jihad och Uran.
Eller alla våra boenden: från lyxen på Melrose Arch till barnrummet hos familjen Boer. Eller hur vi tryckt oss in på presskonferenser och i mixade zoner för att få snack, hyllat DN-Lewenhagen för att han alltid är före oss som the Father of all nomads, kört ett batteri lajvare (även om en del som Henrik Rydström undrat om vi ens är i Sydafrika för att han aldrig sett oss) bandat en radda Ekwall vs Lundh on Tour med vuvuzelor, Jan Mölby, surfbrädor, VM-bucklos, makarapor, sydafrikanska kläder och klivit upp med tuppar och bagare för att göra Nyhetsmorgon. Och det mesta med ett leende.
Nu är det i princip slut och det värsta är att man inte vet hur det blir i EM om två år. Sitter vi då med vår nye polare Pjotr på de polska vägarna i en stekhet Lada utan luftkonditionering på väg mot någon träningsarena precis innanför gränsen i Ukraina (Mmmmm, sug på den) eller är vi inte där överhuvudtaget? Ja, det är det ingen som vet i dag men EM-kvalet med Ungern och San Marino börjar i september och då ska vi väl vara kvar, eller har någon hunnit rösta bort oss till dess?”
Så här sex år senare så vet jag att det inte blev Pjotr i en Lada under EM 2012 utan Club Babian i Kiev och en massa annat under åren som följde VM i Sydafrika. Det har varit en fröjd att jobba ihop med Ekwall och fortfarande är det knappt att vi bråkat en enda gång trots fullt tryck på Fotbollskanalen och en massa andra ställen och plattformar.
Nu försvinner inte Ekwall från jordens yta, han lär dyka upp både här och där, men framöver kommer vi inte att kampera ihop så tätt. Jag inser att jag på vissa sätt varit bortskämd, nu måste jag själv ordna kontanter i nya länder exempelvis och bo sämre och se till att hela gänget är på gång med transporter och annat.
För även om många tror att Ekwall är en diva så är han en LAGSPELARE av sällan skådat slag. Han är omtänksam och ser till att alla som är utsända på ett mästerskap är med. Han tar ansvar. Sedan är han givetvis förbannat duktig på sitt jobb. Tyvärr är det som han lärt mig genom alla år, att det alltid tar slut och det kan vara bra för oss alla att bära med oss.
Inget att hymla om, jag kommer att sakna att jobba med Ekwall, men tiderna förändras vare sig man vill eller ej och det kommer nya människor och nya uppdrag och nya tag. Det gäller att försöka åka med i skiftena och bita i kulan som jag lärde Ekwall under EM 2008. Sådan är verkligheten, det är som att det alltid tar slut.