Kvällen var upplagd för att hylla Cristiano Ronaldo och de regerande Europamästarna i form av Portugals landslag. Man hade tagit EM-pokalen med sig till Madeira. Det var utsålt. Det var galet liv bara Ronaldo visade sig på planen. Och det var som sagt tänkt som en hyllning.
Festen blev dock aningen förstörd när Sveriges landslag snodde till sig en imponerande seger med 3-2 efter att ha vänt underläge 0-2. En rätt osannolik vändning där Janne Andersson fortsätter att uppträda med mod, spelglädje och en vilja att springa långt och mycket för varandra.
Naturligtvis kan man invända att det var en träningsmatch och att Portugal och Sverige mönstrade B-lag. Ändå räcker det att snegla på det portugisiska B-laget och inse att det är grymt bra klass även i det. Dessutom kan man inte göra annat än att vinna matcherna, oavsett motstånd och eget lag.
Lägg till sättet som Janne Anderssons landslag vann matchen på. Det sände en signal om att han och Peter Wettergren bygger något spännande. Modet. Drivet. Viljan att spela fotboll även i trängda lägen. Att aldrig ge upp. Landslaget är ett lag på ett annat sätt än tidigare, det går inte att missta sig på det.
Var själv skeptisk till att inte behålla en stomme av den vanliga startelvan, men Andersson ville ge fler chansen att visa vad de kunde. Som de gjorde det. Janne Anderssons jobb blev omedelbart svårare men samtidigt är det den konkurrensen som kan lyfta både laget och en hel del av spelarna som inte kan känna att de är givna.
Plötsligt längtar jag till VM-kvalet mot Frankrike på Friends Arena 9 juni. Om det var sålt 32 000 biljetter till den matchen under måndagen så undrar jag om man inte säljer slut efter den här upphämtningen och segern mot Portugal. Vem vill riskera att missa det här nya och modiga landslaget?
Ändå var känslan annorlunda efter en dryg halvtimme. Då Karl-Johan Johnsson oturligt styrde in 2-0 till Portugal på Andreas Granqvists rensning så smög det sig på en flashback från tidigare smällar för landslaget. Kunde detta bli ett nytt Vigo? Då Spanien kölhalade Tommy Söderbergs och Lars Lagerbäcks oprövade landslag och fick en del att undra om de var rätt på det.
På Madeira var det 2-0 till hemmalaget efter 34 minuters spel och det gultröjade gänget hängde med huvudena. Risken var överhängande att det kunde rassla till mer bakom Johnsson i målet. Här hade ett orutinerat Sverige ändå grävt fram en del möjligheter att göra mål men Nyman, Claesson och Sam Larsson hade inte tillräcklig kvalitet på avsluten.
Istället hadse öns store son Cristiano Ronaldo frälst en fullsatt stadion genom att smyga in bakom Emil Krafth – som bara kollade på bollen – för att sedan läckert styra in 1-0 i det svenska målet. Ronaldo hade även ett fräsande skott som var nära innan han var inblandad i situationen som ledde till svenskt självmål och 2-0.
Där och då var det nog få som trodde på Janne Anderssons landslag. Efter 90 minuter är det nog annat, om nu inte folk slutade följa matchen. För Sverige fortsatte att visa mod, och det gjorde man faktiskt även i första halvlek, och man fortsatte att skapa chanser att göra mål efter pausen.
Det hade inte gått en timme av matchen när “Totte” Nyman sög åt sig returen efter Isaac Kiese Thelins skott. Nyman var kall och lade sedan fram bollen perfekt till en framstormande Claesson som skickade in reduceringen bakom Marafona i det portugisiska målet. 2-1 och Ronaldo klev av tätt därefter.
Sverige släppte inte på trycket, även om det var en böljande match där Quaresma visade en otäck bollkänsla när han lekte med svenska spelare, så skapade Claesson fortsatt oreda tillsammans med sina lagkamrater. De hade verkligen inte gett upp och just Claessons styrde in 2-2 efter en hörna.
Bara ett kryss hade varit en bedrift för Sverige, men Elfsborgs-duon med rötter i Småland och Värnamo satte fart på vänsterkanten när Claesson klackade fram en framstormande Niklas Hult som bara klev runt och skickade in bollen mot Marcus Berg i straffområdet. Bollen hamnade hos Cancelo som vinklade in det svenska segermålet.
Klart att vi alla ska behålla bollskorna på marken. VM i Ryssland är fortsatt långt borta, Holland byter förbundskapten och det återstår fem kvalmatcher och möjligen två playoffmatcher. Samtidigt får man väl drömma lite efter att man sett Sverige resa sig mot Portugal och vinna.
Det framstår inte längre som omöjligt att Sverige tar sig till VM nästa sommar. Klart är att landslaget har ett mod och en vilja som räcker långt och kombinerar det med en smart spelidé och en skicklighet som ger resultat. VM-kvalet är något att se fram emot med det här landsLAGET.