Egentligen är det kanske ingen pokal som alla kring Old Trafford drömt om. Samtidigt ger den i dagsläget en biljett till finrummet Champions League i höst, och det är dessutom den andra titeln denna säsong.
Rätt fascinerande att José Mourinhos lagbygge utan en riktigt etablerad spelidé lyckats så väl. Visst, han har handlat för vad allsvenskan omsätter på ett år och dessutom betalar United ut stora löner till en rad stjärnor.
Ändå har det gett en del resultat utan att övertyga spelmässigt. På Friends Arena handlade det snara om att hålla tätt bakåt, försöka anfalla på kanter eller med långbollar och så hoppas på fasta situationer, misstag från Ajax och individuell briljans.
Det sistnämnda var det ont om. Och nej, det var ingen klassisk final som gjorde avtryck på oss neutrala. För en stor final kan vara sprakande, dramatisk, underhållande och en alldeles, alldeles underbar upplevelse som aldrig lämnar ens minne.
Men den kan också vara präglad av att någon vill vinna den framför allt annat. Som är beredd att underkasta sig en cyniskt inriktad fotboll trots att man har kvalitetsspelare. Även om det också kan vara beundransvärt, särskilt när det ger resultat i form av triumfer.
Fotboll är i grunden ett rätt enkelt spel. Det handlar om att göra fler mål än motståndarna och se till att vinna matcher och titlar. Hur spelet ser ut ger inget extra. José Mourinho vet det bättre än de flesta och det var också så han attackerade finalen.
Europa League blev den lille portugisens 20:e riktiga titel sedan 2000, då han tog över Benfica och fick sitt första jobb som huvudtränare. Fotbollen som han predikar är långt i från vacker, den är mer pragmatisk och resultatinriktad.
Vilket jag full respekt för. Naturligtvis är det roligare om det vinnande laget spelar en bländande fotboll med mod och kreativitet, men att vinna går alltid före. Sedan är det olika hur man ser på det i olika klubbar och vilka filosofier som styr.
Allt handlar om vilka krav en klubb har. I Uniteds fall har det rört sig om att ta kliv efter en tung period sedan Sir Alex Ferguson slutade 2013 och börja vinna igen. Då kan man säkert se mellan fingrarna med hur spelet ser ut.
Miljardmannen Paul Pogba utnyttjade slarv från Ajax som förlorade bollen efter ett eget inkast och fransmannen drog in 1-o till United via olycklige backen Davinson Sánchez efter 18 minuters spel. Därefter kunde United spela på resultatet.
Ajax skapade kanske inga direkt målchanser efter Uniteds ledningsmål men man höll i bollen och satte den engelska klubben under tryck. Man hade bollen överlägset mest (67-33) och avslutade också betydligt mer än United (15-6). Men vad hjälpte det?
Några minuter efter paus stötte Henrich Mchitarjan in 2-0 efter en hörna som Chris Smalling nickade ner till armeniern. På något sätt gick luften ur Ajax efter det, man försökte och försökte men kom ingen riktig vart.
Ingen kan anklaga Ajax för att inte ha försökt spela sig till en triumf och en titel, men man vägde för lätt när United var fast inriktat på att spela för att vinna. Det handlade om att inte ta risker och straffa motståndarnas misstag.
****
Det skulle ju ha varit ett större svenskinslag i finalen än att förre storspelaren Patrik Andersson levererade bucklan två gånger om. Egentligen skulle det ha varit Zlatan Ibrahimovic kröning på karriären, att vinna sin första europeiska titel på sin arena.
En knäskada i kvartsfinalen kom tyvärr emellan och Zlatan kördes in till Friends Arena i en golfbil av landslagschefen Lasse Richt. Knappast det han, arrangörerna eller andra intresserade hade hoppats på.
Under uppvärmningen var Zlatan inne på plan och stod med andra United-spelare som också var skadade eller avstängda. När matchen väl drog i gång satt han inte med dem utan följde matchen från någon annanstans i nationalarenan.
Efter slutsignalen hade Zlatan återigen tagit sig ner gräset och var med och hyllade först domarteamet och sedan Ajax innan det förlorande laget fick sina medaljer efter att ha tågat genom United-spelarnas “guard of honour”.
Sedan tågade United och Zlatan upp på podiet, och Zlatan var utan kryckor. Han kramade SvFF-basen Karl-Erik Nilsson och fick sedan ta emot medalj och fira med de andra. Därefter hakade han på hela truppen som satte av mot United-klacken.
Zlatan var tvungen att hoppa på ett ben för att hinna fram till ett firande framför fotograferna. Väl där såg han både glad och tillfreds ut. På vägen ner mot ena målet hade han pekat både här och där när han talade med olika som ingick i Uniteds stab. Kanske mindes han gamla triumfer?
Det tog en stund men till slut fick även Zlatan hissa pokalen. Redan innan dess hade han hyllats av United-klacken. Klart att han har delaktighet i Europa League-titeln, men det sved naturligtvis att inte vara på plan i en final i hans arena.
Zlatan hängde kvar bland de sista av United-spelarna och lät sig fotograferas med pokalen och Pogba innan han tog kryckorna och linkade av. På vägen blev det en selfie innan han försvann. Kanske var det också sista gången han syntes på Friends Arenas gräs?
****
Av det jag såg och upplevde på stan så var det skön stämning med alla fans från Holland, England och andra länder. Finns kanske undantag, men det var rätt befriande att det verkar ha varit lugnt.
****
Alla bengalsupportrar måste ha glatts av att Ajax-fansen eldade på en del. Böter att vänta från Uefa.
****
Vet att Uefa och Fifa bägge infört musik inför matcher och i pausen men det är synd att det inte tillåts tystnad och de naturliga ljuden från fans. Finalen mellan Ajax och Manchester United var inget undantag. Tyvärr.
Framför allt Ajax-fansen sjöng och dominerade på Friends Arena, även om Uniteds del av läktarna kom i gång när matchen började tippa över till deras favör. Man borde kunna ge fansen möjligheten att fylla arenan med ljud istället för muzak.
****
Något krånglade för speakern på Friends Arena så det blev en något underlig ordning på den tysta minuten och applåderna efter den, men det var fint ändå och ett värdigt hedrande av offren från attentatet i Manchester.
Fattar dock inte att det finns idioter som måste skrika olika saker under en sådan stund.
****
Visst var det häftigt med en stor europeisk final på nationalarenan i Sverige. Ändå obegripligt att SvFF ska behöva reservera fyra miljoner kronor för att täcka förlusten. Arrangören i form av Uefa ska givetvis stå för det, inte förbundet.