Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
29v

Tröttsam polarisering kring Zlatan

Redan när Zlatan stod för ett mäktigt konstmål till 3-3 i sin debut för LA Galaxy kom kommentarerna på Twitter, Instagram och även en del mejl. Efter hans nick till 4-3 så tilltog det. De värsta grejerna har jag tagit bort och de som skriver skit blockerar jag.

Det är allt från att jag är rasist och Sverigedemokrat till att jag är en runknisse, pajas, idiot, bonde, att jag ska ha sparken, att jag ska böja mig ner för Zlatans storhet och så vidare. Mejlet nedan är på något sätt symboliskt:

Är det inte dags att svälja din stolthet och hylla ZLATAN! Avundsjuka är den värsta sorten…….. Va en man och låt han vara. Man ska lyfta Zupermänniskor inte bara leta fel på dem. Eller leva på dem. Du borde be hela Sverige, hela världen om ursäkt.

Eller detta:

Känner du att du att du kan kalla dig expert ????   Nä tror inte det heller   Du trodde. O ville inte att Zlatan  skulle lyckas    Men till skillnad från dig så är han en fullfjädrad  yrkesman.  O ingen  jävla papegoja  Du erkänner aldrig att Zlatan är i har varit Sveriges  bästa spelare genom alla tider    Bars en massa tjat om Guidetti o Granqvist mm   Men rannsaka dig själv !! Vem slår Zlatan ??? Svars på det!!

Dessutom vräker folk på med felaktigheter på sociala medier om att jag sagt och skrivit att Zlatan inte ska till VM. Att de andra anfallarna i landslaget är bättre än Zlatan och så vidare. Det är på ett sätt mycket löjligt, men också fascinerande att något kan bli så fel.

Det var givetvis en oerhört mäktig debut där Zlatan kom in och vände matchen åt LA Galaxy. Och på vilket sätt. Ja, han är otrolig på att kunna ta fram det bästa i sådana lägen och skriva historia med ett otroligt långskott till mål. Hyllningarna är givna, även om MLS är ett steg ner.

Jag har aldrig hymlat om att Zlatan är Sveriges genom tiderna bästa spelare. Orkar inte leta krönikor, bloggar, klipp – men det är så. Han är det utan konkurrens i min värld, då fotbollsvärlden i dag är större och med mycket tuffare konkurrens än på 1950-talet (Nordahl, Gren, Liedholm, “Nacka”) eller på 1970-talet (Edström) eller på 1990-talet (Brolin, Thern).

Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg, då? Jo, det är klart att de hade mäktiga karriärer i en tuff konkurrens men det Zlatan gjort är betydligt större och över längre tid. Titlarna. Klubbarna. Målen. Ja, han har helt enkelt överglänst alla i svensk fotboll.

Jag har också varit öppen med att om Zlatan vill spela VM i Ryssland och kan träffa Janne Andersson och hitta en bra roll och en gemensam syn på vad som gäller i landslaget så är det givet. Dock hade han fram till i går inte spelat fotboll sedan annandagen, det har varit svårt att veta hans status.

Man kan undra om Janne Andersson nu ska ringa Zlatan. Tidigare har förbundskaptenen sagt att spelare som lagt av i landslaget (vilket Zlatan gjorde i samband med EM 2016, meddelade Janne Andersson och som dokumenterades av en förinspelad Volvo-reklam) ska höra av sig om de är sugna.

Nu är Zlatan uppenbarligen sugen på landslaget igen. Då kan givetvis Janne Andersson ringa till Los Angeles och helst flyga dit med Peter Wettergren för att se om de kan hitta rätt. Allt för att Zlatan ska förstå att landslaget är annorlunda nu än under Erik Hamrén.

Vad det betyder? Ja, är det givet att han tar kaptensbindeln? Är han given i startelvan? Om inte, hur löser man det? Hur hanterar han det betydligt öppnare landslaget där media är mycket närmare? Och att man anpassade det mesta till honom – förblir det så?

Det är naturligtvis inte okomplicerat när en grupp tagit Sverige till VM och storstjärnan och den tidigare lagkaptenen ska återvända. Sedan ska Janne Andersson givetvis vara prestigelös, som han varit hela vägen, och försöka hitta en lösning om Zlatan vill vara med.

Varför blev folk så förbannade mig i går? Jo, för att jag hade ifrågasatt Zlatans uttalande på presskonferensen i fredags. Där han både felaktigt pikade Janne Andersson om var hans fokus låg och även poängterade att Sverige inte vunnit något än, och att han är en vinnare. Och att han ska hålla alla på tårna och han väljer om han spelar VM eller ej.

Om Zlatan nu verkligen vill spela VM så tyckte jag det var ett dumt uttalande, vilket jag sa i Nyhetsmorgon. Det ändrar jag inte. Även om Zlatan har uträttat makalösa saker på planen får även han fundera på vad han säger och vilka signaler han sänder. Hur tror han att landslagsspelarna, som alltid säger bra saker om honom, tar att han dissar dem?

Zlatan vet hur svårt det är att nå VM. Han har själv varit lagkapten och central spelare i VM-kvalen till Sydafrika 2010 och Brasilien 2014 där landslaget föll på vägen dit. Dessutom har det svenska landslaget för herrar vunnit en gång, ett OS-guld 1948, annars har man inte vunnit.

Den här polariseringen är så sjukt tröttsamt. Det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt: Zlatan är bäste svenske forward och platsar givetvis i VM-truppen samt att det var flera uttalanden som knappast landar väl hos varken Janne Andersson och spelarna.

Skrev hösten 2015 en krönika i Café om den jobbiga polariseringen kring Sveriges storstjärna. Den funkar än i dag och går att läsa här. Nej, jag hatar inte Zlatan. Nej, jag är inte avundsjuk. Nej, jag är inte rasist. Nej, jag är inte Sverigedemokrat.

Jag är journalist och gör mitt jobb. Det är därför jag i en krönika skriver om den svåra situationen fotbollsförbundet hamnar i när Zlatan valt att bli ägare och frontfigur för att Malta-baserat spelbolag. För historiskt har det varit HELT OMÖJLIGT att både jobba för ett utländskt spelbolag och representera ett svenskt landslag.

Det ligger i mitt uppdrag att göra det. Om ni inte gillar det är det bara att sluta läsa och kolla där jag är inblandad och ligga på mina chefer det så är jag snart utan jobb. Men anklaga mig inte för massa saker ni hittar på eller fabricerar.

Och att säga att diskussionen om Zlatan till landslaget är en svensk diskussion går att diskutera. Man kan kolla på Argentina och Lionel Messi, Portugal och Cristiano Ronaldo, Frankrike och Eric Cantona…det händer rätt ofta i andra länder.

Eller gå till Danmark. Efter tre matcher i EM-kvalet till EM 1992 i Sverige så hoppade Michael Laudrup av landslaget efter en förlust mot Jugoslavien. Han ogillade förbundskaptenen Richard Möller Nielsens defensiva fotboll. Lillebrorsan Brian Laudrup hoppade också av, och sågade Möller Nielsen som tränare.

Då var Michael Laudrup en av Europas bästa spelare och tillhörde FC Barcelona efter att ha lämnat Juventus något år tidigare. Ett Barcelona som vann fyra ligatitlar i rad och Champions League (även om den hette Europacupen då).

Man kan lugnt säga att Laudrup var på Zlatan-nivå. När Danmark trots allt fick en plats till EM 1992 efter att Jugoslavien stoppats på grund av kriget så valde Michael Laudrup att fortsätta semestra när han fick frågan om att spela EM i Sverige. Han trodde inte på laget och gillade inte tränaren.

Richard Möller Nielsen fick mycket skit för att relationen med superstjärnan havererat hösten 1990 och det måste varit tungt att ha blivit nobbad. Just våren 1992 var Laudrup spansk ligamästare, utsedd till La Ligas bästa utlänning och nybliven CL-mästare efter att spelat 120 minuter mot Sampdoria i tröja nummer nio.

Hur det gick för Danmark i EM 1992? Ja, där skrällde laget utan sin superstjärna och fick hissa EM-pokalen på Ullevi efter att ha besegrat de regerande världsmästarna Tyskland i finalen. En sjuk fotbollshistoria.

Häftigast vore om Janne Andersson och Zlatan Ibrahimovic kunde hitta en gemensam väg och att den tidigare lagkaptenen kunde gå in i VM-truppen utan att ifrågasätta både förbundskaptenen och spelarna. Då kanske det blivit en än häftigare sommar?

Publicerad 2018-04-01 kl 11:07

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons