Helt enkelt som en badort med mycket restauranger, glasskiosker och en hel del människor som alla verkar glada, avslappnade och är lättklädda. Däremot är kunskaperna i engelska lika bra som mina är i ryska. Det vill säga ingen förstår någonting.
Vi bor på ett fint hotell precis vid strandpromenaden och det är en hel del andra medier på samma hotell. Som vanligt är det kamp vid incheckningen och man kan lugnt säga att jag drog nitlotten. Inte ens utsikt mot parkeringen…och inget riktigt skrivbord.
Ska nog bli några trivsamma veckor. Oavsett hur det går i gruppspelet så lämnar Sverige basen i samband med matchen mot Mexiko. Om man går vidare till åttondelsfinal så kommer att man att resa vidare dit och inte återvända till Gelendjzik.
Följande schema gäller när landslaget kommer till Ryssland tisdag – lokal tid och det skiljer en timme till Sverige – och det är tydligt att landslaget stänger till. Hur bra det går med tanke på att det är rätt lätt att kolla in återstår att se.
June 12
15.20 – Arrival Gelendzhik
17.30-22.30 – Opening hours media centre, Spartak Stadium
19.00 – Training session (open to media & spectators), Spartak Stadium
20.00 – Press conference with coach Janne Andersson & team captain Andreas Granqvist, Spartak Stadium
June 13
11.00-16.00 – Opening hours media centre, Spartak Stadium
12.00 – Training session (open to media first 15 minutes), Spartak Stadium
13.30 – Mixed zone with selected players, Spartak Stadium
June 14
11.00-16.00 – Opening hours media centre, Spartak Stadium
12.00 – Training session (open to media first 30 minutes), Spartak Stadium
13.30 – Mixed zone with selected players, Spartak Stadium
June 15
Rest day (no training session)
Time tbc – Mixed zone with selected staff members, Kempinski Grand Hotel Gelendzhik
June 16
Closed training session
13.15-16.00 – Opening hours media centre, Spartak Stadium
13.30 – Mixed zone with selected players, Spartak Stadium
Departure for Nizhny Novgorod
***
Om VM 2010 var ett Twitter-mästerskap och VM 2014 var ett Instagram-mästerskap så blir VM 2018 ett Instastories-mästerskap med mycket rörligt. Om ni vill haka på så följ mig på Instagram.
***
Veckans poddgäst är Jens Bangsbo. Den tidigare fotbollsspelaren är unik då han både är professor i fysiologi vid Köpenhamns universitet och har Uefa:s prolicens som tränare. Han uppfann jojo-testet och har varit assisterande i Juventus till Marcello Lippi, i danska landslaget till Morten Olsen och senast i Antalyaspor till Leonardo.
I intervjun ger Bangsbo sin syn på vad fotbollen kan lära av vetenskapen, om varför forskarna brister, om varför det kan bli för mycket information, om att det inte alls behöver kosta pengar att göra rätt och att det viktigaste för att nå framgång är att ha en klar strategi.
Med tanke på VM talar Bangsbo om varför det är få fall av dopning inom fotbollen, om vad som går att förbättra med dopning och vad som inte går att vässa för fotbollsspelare, om bristen på tester inom fotbollen, om varför Fifa och Uefa inte är intresserade av fler tester och om att han vågade gå till Juventus efter dopningsanklagelserna mot klubben.
iTunes-användare hittar podcasten Lundh här.
Lyssnar här via Acast.
***
Alexander Axén har gjort sitt VM-tips och kallar det facit… Jag väntar någon dag innan det är dags, men det är givet att delta i Fotbollskanalens tips. Gå in via länken och tippa hur VM slutar.
***
Sydkoreas form är minst sagt svag. Det är en match Sverige bör vinna för att skaffa sig ett försteg på Mexiko som väl får stryk av tyskarna på söndag.
***
Även Island är på plats i Gelendjzik och presskåren vill möta Sveriges journalister i en match. Kanske det? Men man vill inte bli skadad direkt och med tanke på isländsk hårdförhet smäller det ganska rejält.
Under VM 2002 var Sverige på plats tidigt i Japan för att ställa om tidskillnaden på nio timmar och hade läger på en ö i södra Japan. Det var i Miyazaki som Fredrik Ljungberg och Olof Mellberg slogs på träningen.
Under den långa vistelsen där så anordnades det en match mellan ledarna i landslaget och presskåren. Vet att Roland Andersson, som var spion åt Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg, ingick i ledarlaget och även Lasse Richt om jag minns rätt.
En som spelade i vårt lag var Sydsvenskans Richard Åkesson som precis anlänt men ännu inte hämtat ut sin VM-ackreditering. Tyvärr slutade matchen illa för Åkesson som skadade knät – tror han var helt ohotad – och fick flygas hem till Sverige utan att ha börjat jobba.
Efter det var det slut på matcher mellan ledarna och pressen, vilket nog är klokt. Kanske är det till och med oklokt att möta Island? Får se vad de andra journalisterna anser. Och vem islänningarna har på plats i Ryssland?
***
Egyptens och Liverpools Mohamed Salah drog på sig kritik för bilderna ihop med Tjetjeniens brutale ledare Ramzan Kadyrov. Givetvis har spelare ett ansvar men det stora ansvaret hamnar hos Egyptens fotbollsförbund som förlagt landslagets VM-bas i Tjetjenien. Vilket är fel.
New York Times och en del andra medier kan nu berätta hur den skadade Salah låg och vilade då han egentligen inte behövde vara med på träningen, men hämtades av Kadyrov som givetvis såg värdet i bilderna med Egyptens storstjärna. Så det är kanske svårt att nobba i det läget.
***
Apropå Alexander Axéns utspel i lördags om att jag och han hade sprungit lika snabbt som Ola Toivonen så kan jag dra mig till minnes matchen mot ledarna 2002 och redan då sågade Magnus Hedman som kollade in fajten mitt tandläkarsteg. Och jag har inte blivit snabbare på 16 år…
***
En gång i tiden var Nike utmanaren. Läste häromåret Driv som grundaren Phil Knight skrivit och där han beskrev hur han kämpat för att få det lilla skoföretaget från Oregon att gå från inget till att i dag vara världens största varumärke inom sport.
En fascinerande berättelse, om än lite amerikansk. Under hela tiden har Nike odlat sin image av att vara en utmanare eller en rebell. Något som appellerat till en hel del köpare och man har anlitat idrottare som brutit ny väg, allt från John McEnroe, Michael Jordan, Tiger Woods till både Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic.
En satsning som onekligen inneburit att man tagit marknadsandelar och ägaren Phil Knight och många av de anställda har blivit ruggigt rika på vägen. Inte sällan har man legat i gränslandet på vad som kan anses vara okej, mycket medvetet, och helt enkelt odlat en image av att folk som bär Nike är tuffa, hårda rebeller som inte tar skit av nån.
Föga förvånande visade det sig att det bara var en image. När USA:s president Donald Trump börjat skramla med vapen, hård retorik mot Iran och bröt avtalet om kärnvapen så följde Nike efter som en lydig hund. Följden blir att spelare i Irans landslag som är i Ryssland för VM inte får spela i Nike-skor.
Något som bland annat går ut över Saman Ghoddos som har ett avtal med Nike i Sverige. Nej, något civilkurage har inte Nike och det är tyvärr ofta så när företag ger sig in i politikens värld och ska plocka poänger, men nu när det krävs verkligt mod då avstår man.
Konstigt nog kunde Irans spelare använda Nike under VM i Brasilien, men då var det inte lika stort fokus på frågan. Största hyckleriet är ändå att Nike talade om att det inte var något politiskt i en första intervju med Reuters. Nu har man svängt och talar om att det vore ett lagbrott för bolaget.
Man hade önskat att Nike och Adidas verkligen vågade använda sina plattformar. PÅ riktigt, då alltså. Häromåret gjorde Adidas en grej av att svenska landslaget för damer bar citat av Silvana Iman, Zara Larsson och Gudrun Schyman och man fick mycket publicitet och positiv sådan.
När vi på Fotbollskanalen skrev om skokampen mellan Nike och Adidas i det svenska landslaget så fick jag bara mejla frågor till den tyska skojätten – vilket var bättre än Nike som kör all PR från Paris och man fick noll svar – och den enda fråga som inte fick svar var om man kunde tänka sig göra något liknande med Granqvist o Co under VM i Ryssland.
Tyvärr är det sällan att man vill göra något på riktigt. Utan istället vill man plocka enkla poänger när det inte kostar så mycket, varken ekonomiskt eller imagemässigt, och sedan spelar man sarg ut när det är bäst. Som Nike om Iran, där man är så långt från rebellimagen man kan komma.