Sverige är VM-kvartsfinal. Jo, ni läste rätt. Jag vet att alla vet det, för att döma av sociala medier så såg ALLA Sveriges match mot Schweiz, men det är värt att upprepa. Sverige är i en kvartsfinal i VM i Ryssland. Det var ingen som ens kunde drömma om det när Janne Andersson tillträdde som förbundskapten.
Inte ens Janne Andersson. För han drömmer inte, han jobbar. Det var en del av hans programförklaring när han fick jobbet. Vilket samtidigt blev ett sätt att distansera sig från företrädaren som just drömt om mästerskapsmedalj. Nu är Sverige närmare en medalj än man varit på länge.
En halvtimme efter slutsignalen i St Petersburg fanns flera tusen svenska fans kvar på läktarna och det verkade som om de inte ville att stunden skulle ta slut. Likadant var det med spelarna som inte heller verkade vilja kliva av planen. De dansade framför fans, kramade familj och vänner som fanns på plats och bara njöt av att vara där.
Det är ett sådant tillfälle där man vill frysa tiden och bara vara kvar i euforin. Inte sedan 1994 har Sverige varit en VM-kvartsfinal. Och den här framfarten är i närheten av vad Tommy Svenssons landslag gjorde i USA, även om inte Janne Andersson o Co tagit någon medalj. Än.
Skälen är flera. Fotbollsvärlden 2018 är helt annan än den var 1994 och konkurrensen är på en helt annan nivå. Spelarmaterialet var klasser bättre i Svenssons landslag om man ser till meriter, klubbtillhörighet och status. Dessutom hade Tommy Svensson fått inleda med ett hemma-EM där man var klart utan kval och det var en ovärderlig grund.
Lägg till att Janne Anderssons internationella erfarenhet när han tillträdde som förbundskapten var ett fåtal matcher i Europa-spelet med Halmstads BK där han först var assisterande tränare och sedan huvudtränare. Samtidigt har det visat sig att han prestigelöst lyssnat och lärt sig av de som varit med i både kvalspel och mästerskap och utvecklats under tiden som förbundskapten.
Han har parallellt skapat ett lag som flera gånger gjort försök att sudda ut ordet omöjligt. De har slagit Frankrike, nollat Italien över 180 minuter och nu vunnit tre av fyra matcher i VM efter att ha hållit tre nollor. Och som laget sprungit, krigat, kämpat och jobbat för varandra. Hur kan man inte se tjusningen i det?
Där andra ser tråkig fotboll, som handlar om att riskminimera och utnyttja misstag, så ser jag en effektiv fotboll som ger resultat. Fotboll måste handla om att vinna matcher och dagens svenska landslagsgeneration har inte kunnat göra annat än att underordna sig Anderssons idé. De har förstått att det varit vägen mot framgång.
Vilka svenskar tycker det här är tråkigt? Ni kan väl under mästerskap ansöka om medborgarskap i länder med “roligare” fotboll, men inte ens det ger en garanti för framgångar. Se hur en del av nationerna, som är klassade som så kallade underhållande, redan befinner sig på stranden för att VM är över.
Sverige spelar efter resurserna och har åstadkommit mycket mer än man kan begära. Jag tyckte det var en bragd att ta sig till VM, vilket inte landade så väl, och det man nu gjort under sommaren i Ryssland är bragdartat. Även om man inte tagit någon titel.
Vet att en del kritiker gärna påpekar att man ska vinna något innan det är en bragd. Att Andersson o Co inte är vinnare än. För de som inte har koll så har Sverige aldrig vunnit något VM eller EM, även om man har ett OS-guld från 1948. För ett land som Sverige är det svårvunnet, helt enkelt, men det känns inte lika omöjligt nu.
Sverige är i kvartsfinal efter att man under 90 minuter hade kontrollerat en schweizisk offensiv rätt väl och dessutom skapat läge på läge på läge innan Emil Forsberg dragit in 1-0 via en motståndarback. Så underbart för Forsberg att äntligen få det att lossna, men att han fått en del kritik hänger ihop med att han själv bidragit till det genom att tala om att han ska göra det för Sverige i VM.
Sverige inledde matchen starkt men mattades efter 25-30 minuter och om man ska vara kritisk så var Sverige inte lika säkert som mot Mexiko. En hel del slarv, tappade bollar, felriktade passningar. Ta bara att Mikael Lustig fick ta ett gult och är avstängd i kvartsfinalen efter en dålig passning av Viktor Claesson.
Man har blivit så bortskämd av ett disciplinerat Sverige att en del svenska misstag stack ut denna tisdag eftermiddag. Säger en del om att landslaget snabbt skakade av sig spelet från den tröga våren där landslaget provade sig fram. Under VM har man växlat upp och det är i tävlingsmatcher landslaget gäller.
Samtidigt förstår jag Janne Andersson som hade svårt att tala efter matchen och inte fastnade i misstag. Han var så imponerad av spelarna som gett allt på vägen mot VM-kvartsfinalen. Faktum är att det var närmare 2-0 än 1-1 även om Robin Olsen var nere snabbt efter en nick i matchens slutskede och Schweiz skapade ett gäng hörnor.
Sverige var helt enkelt spetsigare i anfallen och man saknade inte möjligheter till fler mål. Tyvärr var Yann Sommer med de gånger bollarna träffade mål och sedan var inte skärpan där hos Marcus Berg, Albin Ekdal och en del andra som kom fram till bra chanser.
Om vi kan börja drömma om en medaljmatch? Jo, litegrann, men säg inget till Janne Andersson så han får jobba på. För han drömmer inte utan jobbar och det har funkat bra hittills.
***
Kan inte förstå den engelska arrogansen i förväg. Varför?
***
Måste säga att schweizarna imponerade i förlusten. De stannade till och svarade på frågor utan att vara annat är korrekt. Även om XherdanShaqiri var öppen om att Sveriges fotboll inte är den roligaste och sa han att landet givetvis måste vara stolt över ett landslag som når en VM-kvartsfinal.
***
Ska väl inte gnälla men det är svårjobbat för medier på plats när spelarna först firar med vänner och familj och sedan på egen hand, vilket givetvis ska gå först och i grunden inte är något problem.
Men när de väl kommer ut i den mixade zonen är det ofta bråttom till flyget och fotbollschefen LasseRicht eldar på gruppen av spelare att skynda mot bussen. Vilket gör det svårt att hinna göra jobbet.
Nu är jag inte särskilt mycket i den mixade zonen och TV4 samt SVT får en hel del snabba och direkta intervjuer. Däremot är det tuffare för den skrivande pressen.
***
Alla till Samara! Verkar dock bökigt och dyrt med resor och hotell finns inte att uppbringa. Varför en kvartsfinal på ett sådant ställe?
***
Efter dryga tre veckor i Ryssland är det givet att man som journalist hade velat skildra mer av landet och andra miljöer utanför de fotbollsmässiga. Tyvärr rör man sig mest mellan hotell, flygplatser och olika typer av arenor och är ganska långt ifrån den ryska verkligheten när man följer ett landslag.
***
Andreas Granqvist skrek till i den mixade zonen: “Ska det bli skönt att komma tillbaka till Gelendzjik?” Sedan skrattade han gott. Han vet att det ska bli skönt att komma dit, även om det just nu inte lockar med ett 05:20-flyg….
***
Gräsmattan var så mjuk på matcharenan att lagen inte kunde träna på hela planen dagen före match. Tänk att det ska vara så svårt att lösa det när man bygger arenor för miljarder.
***
Det var ett oroande säkerhetspådrag inför Sveriges match och det handlade inte bara om utökade kontroller på väg in på stadion utan det var säkerhetsstyrkor av högre numerär än tidigare. Kan ju knappast ha handlat om supportrarna som dels inte dominerade gatubilden, dels inte har rykte om sig att slåss.
***