Ett sista Fotbollskanalen on Tour med Andreas Sundberg innan han drog hem till Sverige för semester. Från flygplatsen i Samara tittar vi både bakåt och framåt gällande landslaget och Janne Andersson.
***
VM i Ryssland blev också slutpunkten för landslagschefen Lasse Richts tid som högste ansvarig för landslaget. Han valde själv att kliva av och SvFF rekryterade ju Stefan Pettersson som ersättare, om än i en annan roll som sportchef, och Pettersson har gått bredvid Richt under VM.
Efter förlusten mot England var Richt lika rödögd och rörd som de flesta spelare, vilket var förståeligt. Under över 20 år har Lasse Richt jobbat som ansvarig efter att ha tagit klivet över från sponsorjobb på SvFF till att jobba med Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck som det året hade tagit över landslaget efter Tommy Svensson.
Ingen som följt med i bevakningen av landslaget lär har missat Lasse Richt som med åren fått en alltmer framträdande roll och som ofta jobbat nära en del stora spelare likt Zlatan Ibrahimovic. Landslagschefen har gärna gått i klinch med oss i media när han eller någon annan varit missnöjd med bevakningen.
Bland landslagsspelarna är och har Lasse Richt varit populär och så även bland en del ledare, men det är klart att om man har en sådan roll så kan man inte göra alla nöjda. Vi är några (både inne på SvFF och ute i medierna) som tagit en del strider med Richt och det finns givetvis en del man skulle kunna diskutera men det kan vi alla lägga ner nu.
Och det är viktigt att poängtera att ingen kan ta ifrån Richt att Sverige under hans 20 år gått till alla EM-slutspel (fem stycken) och tre VM-slutspel (2002, 2006 och 2018). Ett rätt makalöst facit även om det inte blivit medaljer eller några längre slutspel. En VM-kvartsfinal 2018 är bästa resultatet följt av en EM-kvartsfinal 2004 och åttondelar i VM 2002 och 2006.
***
Landslagets program med sikte på EM 2020
Två träningsmatcher väntar för Sverige i höst, först borta mot Österrike 6 september och sedan hemma mot Slovenien 16 oktober.
Uefa Nations League väntar också i höst och Sverige är lottat med Turkiet och Ryssland i sin grupp. Premiären är 10 september på Friends Arena mot Turkiet och sedan väntar Ryssland borta 10 oktober, Turkiet borta 17 november och Ryssland hemma 20 november.
EM 2020 avgörs på tolv ställen, från Baku till Bilbao och kvalspelet lottas 2 december 2018. Kvalspelet avgörs mellan mars 2019 och november 2019 vilket är ett nytt upplägg och 20 av 24 platser delas ut via kvalspelet, de sista fyra platserna delas ut via Nations League som avgörs först i mars 2020.
Med tanke på att en del gamla lär sluta och att en del nya kommer till så har jag och kollega Sundberg blickat framåt på en möjlig landslagstrupp till hösten och kommande EM-kval. Kolla in Janne Anderssons tänkbara trupp via länken.
***
Allsvenskan är i gång igen och då kan det vara läge att ta del av min bok Allsvenskan enligt Lundh som skildrar allsvenskans baksidor. Det är ofta på semestern det finns tid till läsning.
***
I dag vänder landslaget hem till Sverige igen efter tre veckor i Ryssland. En mindre mottagning väntar den svenska VM-truppen innan det blir middag på Brillo och sedan fest på Wall för att avsluta äventyret som började 22 maj med ett första träningspass på Stadion.
Om det blir ett firande? Nja, det är väl blandat och där gör väl var och en vad man vill och det är naturligt att avsluta med lite festligheter. Det Sverige gjort är en stor prestation sportsligt. Inte minst om man betänker både spelarmaterial, oprövad och ny förbundskapten och att konkurrensen på toppen är både större och svårare.
Naturligtvis går det att vara besviken över att Sverige inte kom upp i slag mot engelsmännen och det i den match som gällde mest. När Jordan Pickford parerade Marcus Bergs avslut flera gånger om så var det tyvärr inte mycket att klaga över när det gäller resultatet.
Man kan undra om sena byten, nån spelare som borde varit med i elvan eller i truppen, hörnmålet på en känd engelsk variant och varför vissa spelare inte nådde formen men egentligen inte så mycket mer. Janne Andersson har kramat ut det mesta möjliga ur en generation spelare som de flesta inte gav många möjligheter att ens nå VM i Ryssland.
Om man ser på hur både supportrar och medier skildrar VM-uttåget så är det flesta positiva och tacksamma över vad man fått uppleva. Med all rätt. Det är stor skillnad om man jämför med hur mottagandet var när Sverige åkte ur EM 2016 och EM 2012 då det var betydligt större besvikelse och irritation.
Lägg till att landslaget under VM även gjorde en vettig och stark insats när Jimmy Durmaz fick känna av rasism och hat, vilket är nog så viktigt. Sveriges landslag samlade nationen på många sätt sommaren 2018 och det är en del av fotbollens kraft och då var det härligt att se den användas på ett vackert sätt.
Ser ju i sociala medier att landslagets spelsätt ifrågasätts, att framgångarna skulle överskugga dålig svensk talangutveckling, att det inte var någon underhållning och så vidare. Till och med en del som är inne och skriver på Marcus Bergs instagram att han ska träna på avslut… Ja, herregud.
Självklart kan man tycka allt ovan. Fast om man ser till svensk fotbolls bästa så var Janne Anderssons insats inte annat än formidabel. På mindre än två år såg hans lagbygge till att fylla Friends Arena fler gånger om efter att det hade varit krissiffror hösten 2016 och i rena pengar tog man hem 156 miljoner kronor från Ryssland.
Lagtröjorna sålde samtidigt slut i Sverige. Ingen som varit knuten till landslaget eller svensk fotboll kan direkt vara missnöjd. Att sälja sponsring kring ett svenskt landslag framöver lär inte vara svårt och om inte SvFF tar in mer pengar på det så får man byta ut marknadsavdelningen.
Den viktigaste effekten är garanterat att unga tjejer och killar framöver kommer att drömma om att få vara med om en liknande resa och därför vilja börja spela fotboll. Något som är oerhört värdefullt för svensk fotboll i stort, för det börjar i bredden och sedan går det uppåt.
Samtidigt är jag väl medveten om att svensk fotboll inte har en problemfri framtid. Diskussionen om bristen på mångfald på flera ställen måste tas på allvar av SvFF om man vill fortsätta att kunna kalla sig en folkrörelse. Precis på samma sätt som att man måste se över hur jämställdheten fungerar i verkligheten.
Självklart kan man ta en diskussion om man var man vill att svensk fotboll ska ta vägen spelmässigt. Var Anderssons fotboll för begränsad? Är själv övertygad om att fokus på kollektivet och resultat är vägen fram, men Östersund under Graham Potter visade att det gick att kombinera resultat med en annan spelidé. Men för mig är segrar alltid mer underhållande än bollinnehav.
Likadant är det kring talangutvecklingen där det alltid är ett polariserat och svårnavigerat debattfält. Är det rätt eller fel att nobba elitlägret? Tävlingsmatcher för barn? Det enda jag kan konstatera att efter succén i Ryssland lär det finns mer resurser för ett ekonomiskt pressat SvFF att faktiskt kunna satsa på att ta fram ännu fler duktiga spelare.
Några har beskrivit att mediebevakningen varit kompismässig. Det är naturligtvis möjligt att tycka så och man får gärna mejla exempel på det: oloflundhiryssland@gmailcom. Vet ju att vi inte dragit oss från att ta fram och skriva om dopningsanmälan mot Marcus Berg eller när landslagets säkerhetsansvarige knuffade tysk ledare och sedan stå på oss när landslagets ansvariga blev arga på oss.
***
På plats i Moskva nu och det blir det fokus på semifinalen mellan England och Kroatien som vi sänder i TV4 och därefter bronsmatchen på lördag, även den i TV4. Tar någon dag att ladda om efter förlusten i Samara. SVT har semifinalen mellan Frankrike och Belgien samt finalen på söndag.
***
Podden har som en del av er märkt tagit paus. Fick inte till fler avsnitt under VM i Ryssland där all tid gått till annat. Siktar på att vara i gång i månadsskiftet augusti-september.