Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

1v

Att Kroatien kan spela VM-final slår det mesta

MOSKVA. Ett av Europas mindre länder. Och fotbollen har präglats av korruption och maktkamper snarare än av tjusiga strategier. Ändå är Kroatien bara 90 minuter från en VM-final.

När en segerrusig Domagoj Vida firade att Kroatien var klart för VM-semifinal med att svepa från en flaska med den officiella VM-ölen och samtidigt skrika ut hyllningar till Ukraina var det på något sätt typiskt kroatisk fotboll. Inte ens nån timme efter triumfen mot Ryssland kunde man undvika kontroverser.

Istället för att fokus ska vara på en historisk chans i Moskva handlar plötsligt allt om annat än den fotboll landslaget står för. Det finns flera filmer från omklädningsrummet och även den tidigare landslagsspelaren Ognjen Vukojevic som nu jobbar som scout åt landslaget är med på en av filmerna och hyllar Ukraina.

Gemensamt för både Vida och Vukojevic är att de spelat för Dynamo Kiev och efter att ha slagit ut Ryssland efter en straffdramatik kan de inte hålla sig. För givetvis fattar de sprängkraften i lyfta Ukraina – som ju i princip är i krig med Ryssland – när man precis fått ner ryssarna på knä i en straffläggning.

Det tar inte lång tid i dessa tider av sociala medier innan filmerna är överallt och rubrikerna är därefter. I slutändan tvingades det kroatiska förbundet att sparka och skicka hem Vukojevic och Vida blev varnad av Fifa. Alla bad om ursäkt och skyllde indirekt på att det var ett missförstånd och inget illa menat.

Under tisdagens presskonferens med några kroatiska spelare i Luzjniki-stadions inre blockerade det kroatiska fotbollsförbundet alla frågor om händelsen. Man talade om att det var illa att medier konstruerat saker utav något som inte var som det lät, och om det blivit fel bad man dessutom om ursäkt för det hela.

Så efter två förlängningar och straffläggningar med allt vad det innebär i slitage behöver Kroatien nu lägga kraft på att släcka en brand som man själv startat. Knappast de enklaste förutsättningarna när man går in i en VM-semifinal mot England och man kan efter Ukraina-hyllningarna inte räkna med ryskt stöd från läktarhåll.

Onekligen tuffa förutsättningar för ett fotbollslandslag som egentligen inte borde lyckas. När andra förbund och landslag agerar efter strategier, planer och bygger sin verksamhet på sikt så har Kroatien gjort precis tvärtom. Kring landets fotboll råder mestadels kaos och ändå tar man fram spelare av högsta klass.

Senast England var i VM-semifinal, i Italien 1990, så fanns inte Kroatien som självständigt land. Då ingick man i  Jugoslavien och när man sedermera bröt sig loss ett år senare så blev idrotten med åren en viktig del för att samla nationen. Men fotbollen var också en gnista i det som blev ett brutalt krig när den forna nationen föll samman.

I maj 1990 på Maksimir-stadion i Zagreb så tog Dinamo Zagreb emot Röda Stjärnan från Belgrad och det blev oroligheter på läktarna när serbiska supportrar gick in på en sektion med lugna Dinamo-fans utan att poliserna gjorde något. Det hela slutade med full kalabalik och dåvarande Dinamo-stjärnan Zvonimir Boban sparkade mot en polis och blev en kroatisk hjälte.

När väl Kroatien fick börja kvala in till mästerskap, efter USA-VM, så tog man direkt plats i EM 1996 och nådde kvartsfinal i England med spelare som Boban, Davor Suker, Alen Boksic, Slaven Bilic, Igor Stimac och Robert Prosinečki. Två år senare föll man i en jämn VM-semifinal mot Frankrike men tog hem VM-bronset efter Sukers mål.

Faktum är sedan Kroatien fick börja vara med i EM-kval och VM-kval så har man bara missat två mästerskap: EM 2000 och VM 2010, vilket är ett väldigt starkt facit. Bronsmedaljen 1998 är förvisso enda gången man infriat förväntningarna som ofta följer detta landslag som är späckat av storspelare.

Flera ur dagens VM-trupp tillhör de största klubbarna i Europa: Real Madrid, Barcelona, Liverpool, Juventus, Inter och Atlético Madrid. Utav 23 spelare spelar 14 i de fem största ligorna och Kroatien är en av de främsta exportnationerna av spelare i världen om man ser till befolkning och antalet licensierade spelare.

När Football Observatory nyligen släppte sin lista så var Kroatien åtta med 323 spelare aktiva i utlandet och 92 procent av dem i Europa. Givetvis finns det ett skäl för dem att flytta då den inhemska ligan är svag men det är ett land med få invånare jämfört med en del andra exportländer.

Att en nation med bara drygt fyra miljoner invånare och med ett fotbollsförbund i ständigt kaos av korruption och misskötsel lyckas på den här nivån är inget annat än ett under. Här finns inga strategier om att ta fram talanger eller jobba långsiktigt för att nå framgångar eller ge förtroenden.

När Kroatien hade en svacka under VM-kvalet så sparkade man förbundskaptenen Ante Cacic mitt under en samling i oktober – mellan två matcher – precis som man sparkat företrädaren Nico Kovac mitt under det pågående EM-kvalet till Frankrike. Ersättaren till Cacic blev Zlatko Dalic som mötte spelarna på flygplatsen på väg till bortamatchen mot Ukraina.

Eller ta bara att tätt före VM dömdes förre Dinamo Zagreb-bossen och vice ordförande i det kroatiska förbundet, Zdravko Mamic, till fängelse i 6,5 år för förskingring och skattebrott i samband med spelartransfers. De kroatiska VM-stjärnorna Luka Modric och Dejan Lovren riskerar fängelse efter mened när de vittnat för Mamic.

De bägge VM-spelarna ska ha fått del av sina transferintäkter när de flyttat utomlands men samtidigt delat med sig till Mamic och hans brorsa Zoran Mamic som också fick fängelse, men bara i fyra år. Även det kroatiske fotbollsförbundets generalsekreterare Damir Vrbanovic (jurist i professionen) fick tre års fängelse men har setts här i Ryssland och då på hedersläktaren ihop med Kroatiens president…

Alla som minns scenerna från EM för två år sedan där en del kroatiska fans protesterade så handlade det mycket om korruptionen i förbundet och missnöjet med hur fotbollen plundras av kriminella. Frågan är om VM-insatserna gör att missnöjet får svårare att få fäste. Det går ju bra på planen.

Onsdag kväll blir det nog inga protester när Luka Modric, som nu kallas hjälte i de flesta kroatiska tidningar, leder landslaget på väg mot en VM-final. Om de orkar resa sig efter ett tufft VM-slutspel? Sett till vad de gått igenom för att vara här ska det inte vara några problem.

***

Malmö FF är i princip vidare efter 4-0 borta men det rumänska mästarlaget Cluj i nästa omgång blir tufft. Dock öppnar transferfönstret så Uwe Rösler får in Anders Christiansen och eventuellt några nyförvärv till.

***

Janne Andersson måste vara vass på att förhandla. Han är givetvis värd de fyra miljoner kronor han fick ut 2017, men det är en rekordlön för en svensk förbundskapten. Och när han fick jobbet så hade han inte lika stark sits som han har i dag efter VM-succén.

***

Cristiano Ronaldo till Juventus känns klockren för alla inblandade. Portugisen får ett vackert avsked från Real Madrid, en ny utmaning och ett skattemässigt gynnsamt upplägg i Italien. Juventus får en spelare som fortfarande håller sportsligt men lyfter klubbens marknadsvärde på flera plan.

Real Madrid kan skifta ut Ronaldo och ta sikte på en annan stjärna och med tanke på att man haft portugisen i nio år och dessutom får ut lite mer än vad man gav för en 33-åring så finns inget att klaga på från spanskt håll. Nu blir frågan vem Real Madrid ska värva för att fylla hålet efter Ronaldo?

***

Frankrike står inte för den roligaste fotbollen men jag imponeras av Didier Deschamps lagbygge som är i VM-final.

***

England ska ta hem fotbollen igen, 22 år senare. Signaturmelodin för hemma-EM 1996 har fått ny fart när Gareth Southgate överraskat med att ta landslaget till den första VM-semifinalen sedan i Italien 1990. Tänk att Southgate själv brände en straff i EM 1996.

Den engelske förbundskaptenen är en av de mest sympatiska ledarna på plats under VM i Ryssland. Alltid eftertänksamma och artiga svar och ingen kaxighet utan mest bara ödmjukhet och prestigelöshet. Kanske var det vad England behövde?

Påmånga sätt är det ett nytt England utan Wayne Rooney som pensionerades tidigt och där gamla veteraner lämnades åt sidan. In kom nya och unga spelare som fått uppträda efter en spelidé som inte direkt är engelsk med 3-5-2 och en del speluppbyggnad även om det finns kvar styrka på fasta situationer och kämpatag.

Mest fascinerande att Southgate fick jobbet av en slump. Dåvarande förbundskaptenen Sam Allardyce hade i augusti 2016 tagit över efter Roy Hodgson som fick se landslaget förlora mot Island under EM 2016. Allardyce fick en match innan han fick gå efter Daily Telegraphs dolda kamera avslöjade honom.

 

Då vände sig FA till Gareth Southgate som var U21-förbundskapten och inte direkt hade övertygat på den posten. Bland annat åkte England ut i gruppspelet 2015 med en trupp som  innehöll bland andra Jack Butland, Harry Kane, Jesse Lingard, John Stones och Ruben Loftus-Cheek.

***

Känns konstigt att allsvenskan är i gång när inte VM är avklarat än.

***

Belgien stöp i VM-semifinalen men landslagets framfart i Ryssland och på senare år har ändå väckt liv i diskussionen vad som ligger bakom det belgiska undret. Är det den radikala omstöpningen av den belgiska ungdomsfotbollen som skedde efter EM 2000 som tagit fram denna gyllene generation? Eller är det slumpen?

Skrev en krönika om det för fem år sedan, men har väl sedan nyanserat min bild efter att ha tagit del av andra synpunkter. Inte minst när Hasse Backe berättade om att Vincent Kompany sagt att det var mer en slump med denna generation. Kollega Andreas Sundberg har tidigare gett en annan bild och inför VM-semifinalen slog Erik Niva fast att det inte finns någon belgisk talangfabrik.

Finns få ämnen som är så laddade som ungdomsfotboll och talangutveckling och inte bara vi journalister utan även många andra vill slå fast exakt vad som är korrekt. Vad som ligger bakom. Det är dock rätt svårt att exakt peka på vad som gjorde en spelare stor. Var det åren i Belgien eller i Lilles akademi som lyfte Eden Hazard?

För det belgiska undret tog drömmen om ett VM-guld stopp mot fransmännen. Även om bronsmatchen på lördag är en klen tröst vore en medalj mer än vad landslaget kom hem med från Mexiko 1986 som annars är belgarnas stora VM-upplevelse. Om Belgien verkligen är en talangfabrik eller inte får vi återkomma till när det gått fler mästerskap.

Efter Sveriges uttåg ur VM går det att framför allt spåra en rädsla för att den defensiva och riskminimerande fotbollen som Janne Anderssons landslag stått för ska dominera svensk fotboll och att man ska tro att allt är bra i svensk fotboll. Många ifrågasätter talangutvecklingen och pekar på exempelvis Belgien.

Klart är att vi i Sverige även tagit efter eller i varje fall inspirerats av den belgiska modellen när det handlar om att ta bort tabeller för barn och satsa på spelare som riskeras att slå ut för att deras fysiska mognade kommer senare. Om det är rätt får vi se senare, för det är långa processer.

Upplever att många som jämför Sverige med länder som Belgien och Holland glömmer bort att fotbollen konkurrerar med ishockey som är en stark sport som slukar talanger, sponsorpengar, tv-intäkter och andra resurser. Något som inte alla andra länder behöver kriga med.

På U21-nivå har i varje fall Sverige knappast varit bättre än på senare år med två raka mästerskap, nära ett tredje slutspel och dessutom med EM-guld från 2015. Sedan finns det på allvar forskare som hävdar att det guldet var det sämsta som kunde hända svensk fotboll. Vilket väl var en rejäl överdrift och bland annat har ju SvFF ändrat för att fånga upp spelare som lägger av.

 

 

Publicerad 2018-07-11 kl 13:41

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER