Fifa-presidenten Gianni Infantino inledde avslutandet av VM 2018 i Ryssland med en presskonferens i Moskva under fredagen. Han kallade VM det bästa någonsin… Hur man nu mäter det. Tyvärr missade jag den, eller kanske ska jag vara glad över att jag slapp spektaklet.
Den välbetalde schweizaren bar en volontär-hoodie när han slog sig ner framför världens medier. Om Infantino har några rådgivare så undrar jag om de var berusade, helt frånvarande eller elaka när de gick med på det. Varför ska presidenten låtsas att han är frivillig? Det är bara patetiskt.
Gianni Infantino skulle ju städa upp Fifa efter mutskandalerna och det är klart att det inte var smickrande för honom när det läckte ut bandinspelningar där han kallade sin lön på runt 15 miljoner kronor som förlämpande. Klart att det var en del av en maktkamp men även kamp om pengar.
Infantino fick slut nöja sig med 13 miljoner kronor i årslön, chaufförsstyrd bil, betald bostad samt 18 000 kronor i månaden för eventuella utlägg. Han kunde inte få någon bonus för 2016, men väl för 2017 dock blev det noll kronor då Fifa gick back. Vad det blir 2018 återstår att se, men Fifa går inte minus ett VM-år och att han vill framställa sig som volontär är i det närmaste ett hån.
Stora idrottsmästerskap klarar sig inte utan sina volontärer. OS, VM, EM men givetvis även klubbar och lopp lever på frivilligt arbete. Det är naturligtvis en delikat frågeställning här i Ryssland varför de ska få nöja sig med lite reklamkläder och en slutfest när Fifa-pamparna får miljoner i ersättning och dessutom allt betalt när de ser matcherna under VM.
Har inte svaret på frågan, men det är givet att Fifa och IOK som tvingar arrangörsländer att pumpa in tiotals miljarder för anläggningar och infrastruktur samtidigt som organisationerna ska få ta tillbaka sina överskott utan att skatta borde ha något samvete. Kanske borde några dollar lämnas kvar till varje frivillig?
New York Times har anställt Tariq Panja som inte bara är en skicklig journalist och även har bra koll på Fifa. Hans artikel häromdagen om hur Fifa-rådets medlemmar åker limousin med poliseskort för att hinna flyga privatjet mellan matcherna är rätt talande för hur snett det här är. De har ju råd att åka på VM av egen kraft och kan ta av sina 250 000 dollar om året för tre möten…
Har sett tillräckligt många liknande sammankomster och det gäller inte bara Fifa utan även Uefa och det är inte alltid så vackert. Bara värdinnorna i Fifa:s hospitality – rätt ont om manliga värdar – speglar en värld där man snarare tror att #metoo står för att man själv ska ha mer än något annat. När Fifa nu klagar på tv-producenternas publikbilder är det en spännande dubbelmoral.
Gianni Infantino har också varit smart när han bjudit in gamla spelare till VM, så kallade Fifa legends. De syns på läktarna i Ryssland och trivs givetvis med att bli ihågkomna och få fullständig VIP-behandling. Det gör att han skaffar sig nyttiga vänner som knappast kommer att vända sig med honom utan snarare ge goodwill.
Fifa-basen jobbar stenhårt för att utöka VM 2022 till 48 lag. När Infantino argumenterar för det talar han gärna om att det kan vara stabiliserande för Mellanöstern och agerar världspolitiker. När han får frågor om Ryssland, Qatar och Putin byter han fot och påpekar att han inte är en politiker och glider över till fotboll.
I bakgrunden finns det kommande Fifa-valet 2019. Gianni Infantino vill sitta kvar och då handlar det om att smörja systemet och fler VM-platser är ett valfläsk som går hem. Då vet herrarna som röstar att det är större chans att deras länder är med och delar på VM-kakan och dessutom kan det hamna en del förmåner i egen ficka.
Även om Fifa tagit några stapplande steg mot större öppenhet och mer demokrati, bland annat när man röstade om vilka länder som skulle arrangera VM 2026, så är det fortfarande en lång väg till något som är reko och står för Fair play. Om vi kommer dit? Nej, jag tror inte det – för många har för mycket att förlora på ett större skifte.
Här kan det vara viktigt att flika in att Fifa inte är så mycket värre än andra internationella organisationer. Oavsett om det är FN, EU eller andra liknande sammanslutningar så kommer det alltid att finns folk som gärna skor sig själva i första och i andra hand. Sådan är människan.
Om vi tar Fifa så snittar dess tjänstemän ett par miljoner i årslön och det i lågskattelandet Schweiz. Dessutom har man en del förmåner vid sidan om det och lär inte vilja ändra på något. Likadant är det med de förtroendevalda som förutom makten över Fifa:s miljarder kan se till att det finns allt från snittar till privatjet och lyxhotell och matchbiljetter.
VM i fotboll har under sommaren 2018 återigen visat kraften som finns. Kolla bara bilderna i sociala medier. Eller tittarsiffrorna. Över hela världen har folk samlats kring fotbollen och det är givet att allt från tv-bolag till sponsorer vill vara en del av festen. Det gör att trycket att ändra som fanns kring Fifa efter mutskandalen 2015 är borta.
Inser att det kan vara deprimerande att vara öppet uppgiven, men bara för att förändringarna är små och långsamma så kan journalistiken försöka göra en skillnad. Om än liten. Därför är det viktigt att skildra hur en Fifa-bas försöker ge en annan bild iförd en volontärhoodie när han egentligen är allt annat än det.
Även svenska herrar tar del av det här systemet. Förre justitieministern Thomas Bodström stoppades från att bli landshövding i Stockholm på grund av sitt tidigare styrelseuppdrag för Allra. Det hindrade inte SvFF att föreslå honom som ny ordförande för Fifas överklagningsnämnd, vilket är organisationens högsta juridiska instans.
Vilket betytt att Thomas Bodström kunnat ses på hedersläktaren här i Ryssland. Bland annat spelade han fotboll med en del gamla stjärnor somBoban, van Basten, Rio Ferdinand (samma gäng som träffade Putin). Ja, Bodström var här även i samband med Fifa-kongressen och är garanterat inbjuden till sluthelgen med bronsmatch och final.
Även inom Uefa, som gärna vill framställa sig som ett välskött pastorat, är det gott om förmåner. Uefa-basen Alexander Ceferin tjänar till och med mer än Fifa-basen och lyfter 14 miljoner kronor om året, men skattar i Slovenien och det blir inte så mycket över som det kunnat bli.
Ceferins handplockade förste vicepresident är SvFF-basen Karl-Erik Nilsson. Han lyfter 2,5 miljoner kronor i ersättning för det uppdraget inom Uefa och har ytterligare en halv miljon kronor från det svenska förbundet för att han är ordförande. Han har gått ner från en miljon när han blev invald i Uefa:s exekutivkommitté.
Även Sef-basen Lars-Christer Olsson, som tidigare varit både marknadschef och vd för Uefa, är sedan några månader invald i Uefa:s exekutivkommitté. Han får nöja sig med 1,6 miljoner kronor för det uppdraget, men har även 45 500 i månaden från Sef vilket ger 2,15 miljoner i årsersättning för att vara fotbollsbyråkrat.
På ett sätt har väl Infantino, Nilsson, Olsson och Bodström alla anmält sig frivilligt till sina uppdrag och därefter tagit förmåner och ersättningar som dem givits. Kanske för mycket att tro att de skulle göra något för att ändra på det på frivillig basis? Det är svårt att vilja sänka sin standard.
Men Karl-Erik Nilsson bröt en lans för damfotboll på Fifa-kongressen och efterlyste mer satsningar, vilket inte är så populärt. Thomas Bodström beklagade via Instagram att det mest var män där. Vi får helt enkelt ta det lilla vi får av de svenska representanterna i den här cirkusen av miljonarvoden, snittar, skumpa, hedersläktare och fotboll.